I väntan på våren

DET BLEV ETT middagspass med Crossfit i dag med Jonna. Vi var bara tre tappra själar som hade lyckats smita undan en timma så här på mitt på fredagen för ett pass. Jag var mycket tveksam i morse för jag kände av benen efter gårdagens spinningpass men som vanligt när man väl är där så ger man järnet ;-)

Det här med Crossfit är ganska nytt för mig – jag har inte hållit på så länge. Men på träningsresan vi hade i höstas provade jag på för första gången och tyckte att det var himla kul. När jag väl kom hem sedan så tvekade jag länge mest på grund av ryggskrället men så bestämde jag mig. Jag kan naturligtvis inte utföra allt – och det hade jag inte kunnat även om ryggen varit i perfekt skick ;-) Men på mitt fantastiska gym ser coacherna till att alla kan vara med oavsett vad man har för begränsningar.
Vad är då Crossfit kanske någon undrar…

CrossFit är ett styrke och konditionsprogram byggt på ständigt varierade funktionella rörelser utförda under hög intensitet.

Människans värld är full av rörelser. Vi utför rörelser som stå, sitta, kasta, lyfta, putta, dra, klättra och springa helt naturligt. Vi har gjort detta sedan urminnes tider. De är en del av vår design.

Det är dessa naturliga rörelser som ligger till grund för övningarna som inkluderas i CrossFit-träningspass.

Träningen är väldigt effektiv och rolig! En central del av CrossFit är att övningarna utförs mot klockan. Antingen ett givet antal övningar så snabbt som möjligt. Eller en given tid under vilken du skall utföra så många rundor du kan av ett visst antal övningar. Detta gör att du hela tiden kan se framsteg och tävla med dig själv eller en kompis. Du får svart på vitt varje pass hur du utvecklas! Det är sällan ett pass är längre än 30min.

Variationen i övningarna är central. Passen varieras med tid och olika övningar: tunga lyft, lätta lyft, kroppsviktsövningar, många eller få antal repetitioner, löpning, rodd, hopp, simning m.m.

Och det bästa är att alla kan delta efter sin förmåga. Jag har ju ”luffat runt” i gymmet i åratal och styrketränat på egen hand efter bästa förmåga men nu börjar jag faktiskt undra om jag gjort något rätt ;-) ?
För det är så bra – man är hela tiden coachad och ”påpassad” just så att man inte gör fel med, i värsta fall, skador om följd!

Vissa pass är otroligt jobbig och man säger till sig själv varje gång att ALDRIG MER! Men det är så förbaskat kul så det händer inte! Jag kan varmt rekommendera alla att testa på! Man behöver ju inte vänta till sitta sextioförsta år innan debut men om någon envisas så går det också ;-)

I går när jag traskade ut till Backa (tryckeriet) för att ha möte så fick jag lite vårkänslor. Det var visserligen inte full spruta på solen men jag hann i alla fall se min egen skugga och det var länge sedan OCH det krävs sol för att skugga ska uppstå…

I dag har det visserligen varit standardgrått hela dagen och när jag kom ut från gymmet hade det börjat regna ;-(
Nu kan man ju fixa till lite vårkänslor om man vill och det ville jag så två korgar med vår släpades i dag hem från butiken ;-)

Jag vågar nog inte låta dem stå ute ännu men kanske jag kan ha dem i pensionärskuvösen dagtid.

Och det är ju fredag så lite fredagsgott fick följa med hem från ICA. En semletårta som jag sneglat på länge nu…

Och en trälåda med gubbar som ju i och för sig mer minner om sommar än vår men vem kan motstå?

Däremot fick jag inte med mig någon middagsmat för helgen… Det löser sig säkert men jag var helt tom på idéer och då blev det inget. Kan säkert gräva fram något ur frysen så vi lär inte svälta ihjäl ;-)
Däremot fick jag med mig rimmad fläsklägg som jag ska ha när jag för första gången i mitt 61-åriga liv ska koka ärtsoppa ;-) Det blir spännande för jag ska göra den i slökokaren…

Nu ska det frossas semletårta…

Glöm inte att andas...

VILKEN DAG DET blev…bara så där ;-) Jag började dagen med ett pass Crossfit som gav mig sååå mycket egoboost som bara är möjligt! Faktum är att jag har blivit biten av att träna Crossfit efter senaste träningsresan och att jag har vatit en katastrof fram till nu…skulle jag vilja påstå finns det nog fler som skulle hålla med om ;-)

Jag fick alltså beröm – och jag vet att man inte får det av någon slags rutin på mitt gym med coacher som är proffs…Och jag vågade mig mig på lite vikter vilket jag inte kan påstå att jag gjort innan…

Nåja, det var morgonpasset 06.30 ;-)

Sedan var det ett extra årsmöte med Ledarklubben eftersom vår trogne kassör har för avsikt att bli fritidsforskare (läs pensionär) och val av ny var av nöden tvunget. Så det blev en powerwalk som hette duga…

Efter några timmars jobb kastade jag mig på pendeln för ett spinningspass…

Och vår helt fantastiska men oxå grymma spinninginstruktör påminner oss om att inte glömma andas!
Dessutom så har han födelsedag just i dag så det blir tårta och kaffe efter passet…

…som fru med bistånd av föräldrar och goda vänner ordnat med!
Vilket gym, jag bara undrar, har ett sådant engagemang och så fantastiska ledare som gör detta möjligt?

Men nu ska jag packa för morgonens Crossfit-pass så…

Livet som pendlare

VI PENDLAR JU till och från jobbet numera både Woffegubben och jag. Anledningen till det är att Woffe är förflyttad till Trollhättan och jag är kvar i Göteborg. Från början kändes det nog lite krångligt för oss båda som kört bil i alla år och inte behövt passa några tider för buss och tåg. Och att inte nämna hur besvärligt det blir när man ska handla mat eller annat. Det har vi ju klarat av på vägen hem tidigare. Jodå, man kan räkna upp massor av nackdelar men det finns faktiskt en och annan fördel också.

Det är ganska skönt, när man väl är på bussen, att inte behöva bry sig om väglag, köer, trängselskatt och parkeringskostnader. Man kan ju antingen bara slumra till lite eller läsa som jag har börjat med. Har skaffat lite e-böcker till ifånen som jag läser. Just nu håller jag på med Sju jävligt långa dagar som är helt underbar. Jag skrattar mig in till Göteborg varje morgon ;-) Jag är inte ensam om att tycka att boken är underhållande.
Boken kommer dessutom att vara länge för det blir bara på resan till jobbet som jag läser – hem är jag oftast så trött så jag slumrar till och vaknar lagom till det är dags att stiga av. Hittills har jag vaknat i alla fall ;-)

När vi kommer in till Göteborgs Centralstation skiljs vi åt och Woffe tar pendeltåg till Trollhättan till sin saltgruva medan jag går till min saltgruva. Det känns för all del lite konstigt och att vi inte är i samma byggnad längre vilket vi varit i näst intill tre decennier.

På eftermiddagen kommer jag hem långt tidigare än Woffe och det känns också lite konstigt men man anpassar sig. Det händer att jag endera tar bilen till Lerum för att handla på ICA eller så tar jag ”dramaten” till torget hemma i byn och handlar på Bonum.

Jo, vi har faktiskt införskaffat en dramat…

Det är bara att erkänna – åldern tar ut sin rätt! Man orkar inte bära tunga kassar längre även om det är nära till affären.

De dagar jag ska till gymmet åker jag oftast bussen hem och tar bilen dit. Men det finns dagar då jag tar pendeltåg direkt till gymmet också. Det beror så klart på hur lång tid jag har på mig innan passet börjar. Det blir långa dagar…

#blogg100

PÅ FEJJAN SÅG jag ett inlägg som handlar om att blogga 100 dagar. Det låter lite spännande så jag har anmält mig ;-)
Kunde kanske vara ett sätt att väcka liv i skrället, bloggen alltså, som lever ett mycket undangömt liv. Om man nu kan kalla det liv?
Faktum är att jag inte har bloggat regelbundet sedan 2012!

Anledningen till bloggtorkan är ju att jag inte tycker att det händer så mycket. Eller jo det är klart att det händer saker varje dag men inte värt mödan att skriva om om man säger så. Men nu ska jag ge bloggen en ärlig chans så får vi se om jag kan få fart igen ;-) ?
Dom sista två åren har jag bara ”utnyttjat” bloggen när vi är ute och reser eller det händer något annat som kan vara kul att ha dokumenterat.

Man kan lätt tröttna på uppdateringar om träning på, må så vara, Universums Bästa Gym ;-) Eller Klubben För Inbördes Beundran som man får känslan av att det handlar om… Åtminstone kan jag känna så själv när jag går bakåt och läser igenom. Så det blir inte bara en utmaning, dvs, att blogga igen utan det ska också ”inte kännas som en upprepning om samma sak varje dag;-)

Jag går ju i väntans tider på en operation och det kanske kan bli spännande att dokumentera om inte annat. Operationen kommer att utföras på Spine Center.
Det är inte så läskigt som det låter när man säger operation – här finns diagnosen bra förklarat och hur det åtgärdas genom operation.

Den första mars 2014 är det tänkt att det ska börja bloggas…så några dagar har jag på mig att fundera ut vad jag ska skriva om ;-)
Så får jag inga bättre erbjudanden så hörs vi snart…om jag nu fortfarande har någon som läser ;-)