Tyst och öde…

ÄR DET MÜLLERSKA hemmet då Knodden är på väg till Malmö med sina ömma föräldrar… Han har verkligen livat upp oss och givit huset liv och rörelse trots sin brutna arm 😉 Det får oss utan tvekan att inse vad som är viktigt i livet 😉

Jag och Leon tog morgonpasset i dag också. Det är så mysigt när han kommer in i vårt sovrum, kryper upp i sängen och ligger stilla exakt fyra sekunder innan han undrar om vi verkligen inte ska stiga upp och leka lite 😉

I morse ville han ha sin dator…Jodå, han har en egen dator här i Gråbo men den laddar förstås ur mellan besöken så vi fick låta den stå ett tag innan det fanns liv i den 😉

Men, det fanns ju annat att ägna sig åt under tiden datorskrället laddade på…

Så småningom lyckades vi lura upp resten av familjen till frukost och efter det fick morfar agera fåtölj 😉

Det var fint väder i dag också så vi bestämde oss för att det skulle bli en liten promenad men innan dess skulle förstås morgontoaletten göras. Och med plastpåse på brutna armen med gips så kunde Leon duscha så fint i dag…

Ute var det jättefint väder med strålande sol så vi gick en runda runt kvarteret och hamnade på lekplatsen…

Nu är det ju inte så lätt att gräva med en arm så Leon överlät det det åt mamma och tog en tur i rutschkanan istället 😉

Ja, sedan blev det lite lunch och när Steffanie packade bilen för hemfärd så passade vi på att lapa lite sol igen 😉

…och nu är det tyst här. Tyst som jag föreställer mig att det är i graven 😉 Vi saknar honom redan – han har den effekten på oss 😉

4 kommentarer tillTyst och öde…

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>