Time after time...

I ONSDAGS TILLBRINGADE jag hela dagen på tingsrätten i Göteborg.

Det blev en dag som inte lagt sig ännu…

För att ge lite bakgrund så hade jag och min kolleger en arbetskamrat som försvann, som uppslukad av jorden, för en evighet sedan. Känns det som om i alla fall men det var i januari 2010.
Ingen visste var hon fanns, om hon var död eller levde. Det enda vi visste var att hon hade försvunnit med

Det var många tankar och mycket tid som stals i från mig och hela vår avdelning för att försök förstå. Vi hade samlingar vid fikabordet på förmiddagarna för bara låta tankarna flöda men inga svar. det spekulerades förstås i stor mängd men ingen förstod någonting.
Personligen har jag jobbat ihop med henne i tjugotre år och aldrig anat att någonting sådant här skulle kunna hända.

En skarpsinnig, otroligt duktig och kompetent människa och inga svar på alla frågor som snurrade i mitt huvud.

I november förra året blev hon gripen – och ett visst lugn infann sig. Hon fanns i livet i alla fall men jag kunde inte släppa tanken även om den värsta oron lade sig.

I onsdags var det alltså rättegång. Jag kände att jag var tvungen att delta för att få ett avslut…

Min Woffegubbe var revisor i klubben under denna tid och var kallad som vittne – det har också varit en pärs för honom och därigenom även för mig…

Den tragedi som framkom under förhöret, som jag blev medveten om och som pågått i många år utan att någon vetat något om det, kom som en chock. Säkert inte bara för mig!

OK, man får inte göra som hon gjort men jag kan ändå inte släppa tanken på att det är en mänsklig varelse bakom och min arbetskamrat som lidit så länge utan att någon vetat något.
Jag hade nog hoppats på att hon skulle befunnit sig på någon söderhavsö med paraplydrinkar och aldrig behövt återvända…Men, så var det ju inte.

Jag är glad att jag deltog i rättegången men det kommer att ta tid innan jag kan lämna denna tragedi som det faktiskt är. Och vad har hon att återvända till – inget liv i alla fall!

Domen.

Jag sökte hennes blick men hon undvek den…

2 comments to Time after time…

  • Tänk vilken energi det måste ha krävt att hålla ihop fasaden så att ni inte skulle märka något! Bra att du deltog i rättegången.

  • Steffanie> Ja, det är helt ofattbart – under så många år! Vad man än kan säga måste hon ha/haft en otrolig styrka! Man ska veta här också att hon drivit flera stora projekt med den äran och har alltid ansetts som en mycket kompetent person. Jag har ju även jobbat på den fackliga sidan med henne under många år och det har varit samma där. Alltid mån om sina medlemmar med en energi som inte går att förklara.
    Det kommer att ta ta tid och energi för mig att smälta detta men jag är glad att jag var med – det förklarar så mycket och nu kan jag gå vidare med processen…

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>