För tjugofjärde gången

GICK VI I DAG Vättlefjällsvandringen. Inte särskilt klokt med tanke på gårdagens aktivitet på mountain bike. Men det var inte ens förhandlingsbart 😉

Och faktum är att det kändes OK när vi steg upp i ottan och träffade den allt krympande skaran av vår vänner som går vandringen…

Och det kändes faktiskt OK den första milen av den två och en halv långa vandringen men därefter var jag villig att betala en mindre förmögenhet för att slippa gå resten! Jag svor på heder och samvete för mig själv att aldrig mer gå ett steg i mitt liv…
Men Woffegubben var glad för han påpekade att det var första gången vi gick i samma takt 😉

Och det ÄR en fin vandring, ingen tvekan om det, men man ska kanske inte köra ett fem mils helveteslopp dagen innan…

I alla fall var det perfekt vandrarväder och vi kom i mål till slut.
Slut är jag också så det blir tidig sänggång i dag samt v i l o d a g i morgon 😉
Det finns viss tveksamhet över om jag kommer ur sängen men den som lever får se 😉

Det var tur jag inte visste

HUR SATANS TUFFT Dalsand X-Country var för då hade det nog inte blivit av 😉

Men vi tar det från början – Tina och jag åkte upp till Bengtsfors efter avslutad arbetsdag.
Resan gick fint och när vi checkat in på Vandrarhemmet Gammelgården blev det lite umgänge med resten av gänget som anlände lite tidigare än oss…

Vi slarvade dock inte hela kvällen då det krävdes lite sömn inför det som komma skulle 😉

När vi hade frukosterat oss och haft en evighetslång planering över klädseln, långbenat eller trekvarts, regnkläder eller ej, skoskydd osv osv gav vi oss av till startfållorna – långbenat och med regnkläder 😉

Vädret var i sanning blandat…regn, sol, vind och faktiskt en gnutta hagel under dagen.

Varken Tina eller jag hade några som helst andra ambitioner än att ta oss i mål så vi startade i sista startgruppen…

Det blev först ett ärevarv ner till Bengtsfors centrum innan den ”riktiga” starten var. Där, en och en halv kilometer från där vi samlades, började tidtagningen.

Det var nog den jobbigaste cykling jag någonsin gjort! Till och med CyklelVasan, som ju är näst intill dubbelt så långt, kändes som rena barnleken. Man kan ju undra var Bengtsforsarna hittat alla dessa mördarbackar 😉

Efter en av dem, mördarbackarna, blev vi tvungna att ta lite återhämtning…

Som sagt, det var fruktansvärt jobbigt men förbaskat kul oxå 😉 Så, det finns chans att det blir igen.

Eftersom vi startade sist så kom vi också sist i mål 😉

Sedan blev det middag arrangerad av loppet…

Det smakade ljuvligt!

Sedan cyklade vi tillbaka till Vandrarhemmet. Duschade och packade ihop oss för hemresa 😉 Vår kamrater var nog redan hemma då alla är snabbisar med cykeln 😉

Ett par härliga dygn i goda vänners lag och som sagt det var skitjobbigt men också lika kul 😉