|
|||||
|
ATT JAG INTE ORKAR blogga i kväll om dagarna som passerat sedan torsdag i förra veckan. Alla intryck och ord måste lägga sig och mogna – men det kommer, förr eller senare Nu går vi in i sista semesterveckan och ska hinna med mycket innan det är OK att avsluta årets sommarsemester JAKTEN FORTSATTE I DAG på det underbaraste leende som finns på jorden. I dag har jag ”riktiga” kameran med och nu…
Blir det värsta leendet mot Spöket Laban…
Och lite diskussion med Laban – högt och ljudligt
Och även med dom andra skötborskompisarna…
Men Laban är bäst…
Nåja, när Leon tröttnade på allt fotande så gick vi ut på en liten promenad och vi hann inte långt innan han blev ledssen så det blev mormors axel några minuter…
Och morfar ville också bli kramad
Nåja…efter några minuter på mormors axel somnade Leon som en stock…
Så promenaden kunder fortsätta I morgon drar vi vidare igen – denna gång till Tyskland så nu blir det inte mer Leon förrän tidigast måndag i nästa vecka ;-( VI HADE EN HEMSK NATT, sömnlös eftersom regnet inte bara var ett regn utan mer som alla himlens portar var öppna så det var full konsert på husvagnstaket hela natten. Och eftersom vi står under ett stort träd, vars blad också släpper ifrån sig droppar, så blev det rena tortyren Nåja, Leon fick oss att glömma vartenda en martyrdroppe när jag bytte blöjan och han leveredade ett leende som fick mormorshjärtat att smälta som smör i solsken.
Leon studerar, snackar med och ler åt Spöket Laban som dessutom är en speldosa och är en gåva från den ömma mostern. Det regnade i Malmö i dag kan man säga om man är snäll men faktum är att jag sällan skådat ett mer ösande än detta från himlavalvet. Det pratas, på nyheterna, om 100 mm och jag är inte ett dugg tveksam till dessa siffror Men frisk luft, om än uppblandad med många delar regn, ska man ju ändock ha
Efter promenaden, maten och blöjbytet gjorde jag ett nytt försök att fånga leendet…
Och lyckades nästan Det var under alla omständigheter helt fantastiskt underbart att få bombkrama den lille efter uppehållet när den tokiga mormodern var i Mora och cyklade När vi kom ”hem” blev det middag inomhus i dag – man kan ju inte lyxa till det med middag ute varje dag!
Sedan gick dagens hjälte i väg med den smutsiga disken och kom hem med ren dito
Medan jag återställde matbordet till datahall så det kunde bli ordning och reda i huset igen
VI VAR HUNGRIGA SOM TVÅ UTSVULTNA när vi anlände till Malmö tidig kväll så vi lyxade helt enkelt till det…
…med att äta ute i kväll
Det blev köttbullar (OBS ej hemlagade) samt blomkålsmos (hemlagat) fullproppat med gul och röd paprika samt en lite lök När Woffe kom från disken larmade han om en helt fantastisk himmel så jag kastade mig över kameran…
Det var fler än jag som inte ville släppa den underbara kvällen…
Och månen var halvfull…
Och Woffe ofull…;-)
Vi fick helledigt i kväll då den ömma modern skulle träffa god vän så längtan får stilla sig till i morgon JAG ÄR FÖRVÅNAD ÖVER att jag mår så oförtjänt bra efter Vasaloppet på cykel. Ingen träningsvärk och en del mindre ädlare delar på kroppen vägrar inte längre att sitta ner Nu är vi på väg till Malmö och har väl hunnit lite mer än halvvägs. Jag längtar mig fördärvad efter det lilla barnet…Hur i hela friden ska detta gå när semestern är slut? Det går över mitt förstånd! Jag har också hunnit landa vad gäller helgens äventyr och är faktiskt sugen på att köra även nästa år. Tyvärr kan inte min kompis Tina det då hon har andra aktiviteter just den helgen 2011 men jag får fundera lite om jag kanske åker ensam? Hela arrangemanget var helt outstandning och då menar jag både arrangörer för Cykelvasan samt vår spinningledare Stefan som var initiativtagare och Tina som ordnade med boende och att vi därtill var ett gott gäng från LSC, världens bästa gym, gjorde ju inte saken sämre. Vi hade en mycket trevlig kväll efter avslutat lopp där vi åt och drack gott och där skrattsalvorna avlöste varandra Nu blir det några dagar i Malmö och sedan bär det vidare till Tyskland för att gratta svågern som fyller femtio år. Vi avslutar därefter sista veckan av semestern i Malmö igen innan vi drar hem ekipaget. VÄL ”HEMMA” EFTER AVVERKAT VASALOPPP PÅ CYKEL blev det dusch, den absolut bästa någonsin Marie kokar kaffe, gör sallad, Tina berättar om loppet…och jag står bredvid och gör absolut ingenting
Grabbarna tar en pilsner…
…och grillar…
I alla fall några, resten hejar på och kommer med glada tillrop
Det dukas utomhus…
Och Jonna samt Anders, som bor på annat håll, anländer…
Vi sätter oss till bords och njuter av den bedrift vi faktiskt genomfört, god mat och gott att dricka i ett underbart sällskap. Skrattar och bara njuter av den fina kvällen, slår ihjäl en och annan mygga samt njuter av hela härligheten…
Tina korkar upp
Och jag bär min MEDALJ hela kvällen med högburen nacke
UPPSTIGNING 05.00, FRUKOST OCH SEDAN I VÄG för att lämna av cyklarna på lastbil som skulle transportera dem till Sälen…
Självklart taggade till tusen och rustade upp till tänderna
Vi väntar på busstransporten där vi ska bli levererade till Sälen och starten…
Så kommer vi i väg…
Framme vid Sälen fick vi vänta på lastbilarna som transporterade våra hojjar…
Så vi passade på, i alla fall en del av oss, att ställa oss i den l å n g a toakön
Och minsann anlände inte cyklarna…
När jag fick av min cykel gick den inte att rubba vare sig fram eller bak??! Men Magnus hjälpte mig att fixa och det var skivbromsarna som låst sig förmodligen på grund av transporten… Eliten startar…
Och vår spinningledare Jonna anländer, som bor på annat ställe, med cykel och vid gott mod
Vi placerar vår cyklar i startfållan…
Och minuterna innan 09.30 placerar vi oss där också Jag ska inte försöka påstå att jag inte var nervös för det var jag. Jag har ju aldrig cyklat så lång sträcka någon gång förut och framför allt genom lervällingar, stenar till förbannelse, backar både upp och ner, rötter och skog åter skog Men vi hamnar så småningom vid första kontrollen vid Mångsbodarna och njuter till fullu av blåbärssoppa, saltgurka, vetebullar, vatten och sportdryck…
Ett och annat blåbär är ju med och cyklar också…
efter den kontrollen var det riktigt fina mysiga nerförsbackar på asfalt och jag växlade upp till högsta växeln – då hoppade kedjan av…Inga verktyg så det var händerna som gällde. Lyckades få loss kedjefan som hade kilat sig fast och kom i gång igen. Jag ska inte skriva vad jag sade då men konstaterade i alla fall att jag helt enkelt fick skita i högsta växeln och bara rulla med. Fem kilometer efter andra kontrollen, Evertsberg, får jag punka på framdäcket och får gå tillbaka släpandes på cykelhelvetet för att få hjälp med byte av slangen. Där gick minst en timma Cyklade vidare och Tina väntade på mig vid nästa kontroll – vilket uppmuntrade mig otroligt mycket, så mycket så jag förträngde min ilska över hur en spritt språngande ny cykel kunde få punka på nya, fina kraftiga däck. För att göra en lång historia kort kom jag inte så mycket mer än tre kilometer efter ytterligare en kontroll innan nästa punka, på samma däck, infann sig. Då sade jag till Tina att fortsätta på egen hand, jag hade ju sinkat henne illa som det redan var. Och jag gick minst 4 km med punkad cykel till nästa kontroll, Hökeberg…
Då var det ”bara” tre mil kvar och när jag väl var uppe på sadeln igen med min andra nya framhjulsslang så hade jag inga förhoppningar om att ens komma i mål innan nästa punka infann sig! Det tog alldeles för lång tid men just då, när pipet från chippet tutade, och man ropade upp i högtalarna att nu kommer Angela Müller så glömde jag både punkor och kedjehoppen JAG ANLÄNDE TILL TINA i Stenkullen 08.00 prick fredagen 13/8. Moffegubben leverade mig Ompackning och sedan var vi på väg igen… Resan är ju dryg – ingen tvekan om den saken men jag satt bara som passagerare och hade det skönt och Tina körde. Det blev fika på vägen och sedemera lite lunch. Marie och Magnus hinner i kapp så vi tar en gemensam paus…
När vi anlände till Mora checkade vi in i vår fina stuga som Tina hade ombesörjt sig att fixa och sedan tog vi oss ner på stan för att hämta ut nummerlappar och handla lite förnödenheter. När vi kom tillbaka till ”lägret” Hade våra cykelkamrater anlänt som skulle bo i stugan som låg vägg i vägg. Stefan, vår fantastiske instruktör på söndagarnas Tour de France-spinningar och tillika initiativtagare till detta arrangemang…
Lite taktiksnack och tröst och peppning för oss amatörer som cyklar för första gången blir det förstås…
Sent omsider kom vi ner i ”byn” och fick oss en sen middag på en liten restaurang…
DET BLIR INGA BILDER på lilla Leon i dag, tyvärr. Men jag har fotat lite i trädgården så det får duga
Trots avsågning vid fotknölarna förra sommaren kommer hon igen…
Och Blådåren gör sitt bästa år…
Mitt i Stefandriabusken blev den här höstanemonen kvar och nu lär jag ju inte få bort den
Den vita småblommiga Klematisen växer sig snart över Tuijanträdet…
Dagliljorna blommar ännu…
Här, under Tuijaträdet, står Höstanemonen egentligen men jag lyckades inte gräva upp alla så…
Lyktstolpen igen
Men hallå! Här klippte vi ner rubbet förra sommaren…
Man märker att hösten är på G eftersom Fjärilsbusken är på G
Hjälp! Det växer igen…
Vidjehortensian sviker inte sin ägare trots minimal skötsel…
Och husets trädgårdsmästare håller på att fördela en bamsegren som ramlat ner från vårt plommonträd som har damp – eftersom det inte fattar att man inte kan ha så mycket frukt på en gren så att den går av…
Det lär bli fler grenar som ger upp med tanke på tyngden…
VI FRUKOSTERADE MED LILLA FAMILJEN innan vi drog vidare hemöver. Den lille goe Leon sov så jag ville inte tokpussa honom med risk för att han skulle vakna från sin sköna sömn. Annars hade han blivit det från alla håll och kanter Det regnade hela vägen och var allmänt trist så jag tittade på några avsnitt Sopranos vilket jag inte gjort sedan vi åkte hemifrån. Har varit helt slut när vi kommit hem så jag har helt enkelt inte orkat När vi anlände till Lerum så stannade vi till och handlade lite eftersom kylen, av naturliga skäl, var helt tom. Och när vi anlände till Gråbo stannade vi till och gick in på banken för att ordna med Leons namngivningspresent – lika bra att passa på när man är hemmavid dagtid. Vi hinner aldrig dit när vi jobbar nämligen. Så hemma blev det lite röj, tvätt och annat som sig bör efter en och en halv veckas frånvaro. Gräset kunde dock inte klippas hur välbehövligt det än vara månde för regnet stod som spön i backen. Lite middag serverades i pensionärskuvösen…
Säga vad man vill om potatisgratäng, gräddsås och benfri kotlett men sövande var det…
I alla fall på vissa, ingen nämnd och ingen glömd När vi handlade på vägen hem ”råkade” Woffegubben springa rakt på jordgubbar och blåbär så…
Dessa serverade, också i kuvösen, med glass och grädde. Hela kroppen blir glad åt denna efterrätt med undantag för midjemåttet då…Måtte det snart vara slut på jordgubbssäsongen! Och nu går jag här med lite ångest och längtan efter den lille Leon som jag inte har fått pussa på eller bära på i dag. Inte ens ett litet leende har han avfyrat eftersom han sov när vi smet i väg… Jag borde börja att förbereda packningen inför Vasaloppet men orken har tagit slut för i dag så jag spar det till i morgon… |
|||||
|
Copyright © 2012 Angelas dagbok - All Rights Reserved |
|||||
Senaste kommentarer