Kvällen…

VÄL ”HEMMA” EFTER AVVERKAT VASALOPPP PÅ CYKEL blev det dusch, den absolut bästa någonsin 😉

Marie kokar kaffe, gör sallad, Tina berättar om loppet…och jag står bredvid och gör absolut ingenting 😉

Grabbarna tar en pilsner…

…och grillar…

I alla fall några, resten hejar på och kommer med glada tillrop 😉

Det dukas utomhus…

Och Jonna samt Anders, som bor på annat håll, anländer…

Vi sätter oss till bords och njuter av den bedrift vi faktiskt genomfört, god mat och gott att dricka i ett underbart sällskap. Skrattar och bara njuter av den fina kvällen, slår ihjäl en och annan mygga samt njuter av hela härligheten…

Tina korkar upp 😉

Och jag bär min MEDALJ hela kvällen med högburen nacke 😉

Vasaloppet på cykel 2010

UPPSTIGNING 05.00, FRUKOST OCH SEDAN I VÄG för att lämna av cyklarna på lastbil som skulle transportera dem till Sälen…

Självklart taggade till tusen och rustade upp till tänderna 😉

Vi väntar på busstransporten där vi ska bli levererade till Sälen och starten…

Så kommer vi i väg…

Framme vid Sälen fick vi vänta på lastbilarna som transporterade våra hojjar…

Så vi passade på, i alla fall en del av oss, att ställa oss i den l å n g a toakön 😉

Och minsann anlände inte cyklarna…

När jag fick av min cykel gick den inte att rubba vare sig fram eller bak??! Men Magnus hjälpte mig att fixa och det var skivbromsarna som låst sig förmodligen på grund av transporten…

Eliten startar…

Och vår spinningledare Jonna anländer, som bor på annat ställe, med cykel och vid gott mod 😉

Vi placerar vår cyklar i startfållan…

Och minuterna innan 09.30 placerar vi oss där också 😉

Jag ska inte försöka påstå att jag inte var nervös för det var jag. Jag har ju aldrig cyklat så lång sträcka någon gång förut och framför allt genom lervällingar, stenar till förbannelse, backar både upp och ner, rötter och skog åter skog 😉

Men vi hamnar så småningom vid första kontrollen vid Mångsbodarna och njuter till fullu av blåbärssoppa, saltgurka, vetebullar, vatten och sportdryck…

Ett och annat blåbär är ju med och cyklar också…

efter den kontrollen var det riktigt fina mysiga nerförsbackar på asfalt och jag växlade upp till högsta växeln – då hoppade kedjan av…Inga verktyg så det var händerna som gällde. Lyckades få loss kedjefan som hade kilat sig fast och kom i gång igen.
Växlade åter upp eftersom jag fortfarande befann mig i denna underbar nerförsbacke med asfalt och fanskapet hoppade igen.

Jag ska inte skriva vad jag sade då men konstaterade i alla fall att jag helt enkelt fick skita i högsta växeln och bara rulla med.

Fem kilometer efter andra kontrollen, Evertsberg, får jag punka på framdäcket och får gå tillbaka släpandes på cykelhelvetet för att få hjälp med byte av slangen. Där gick minst en timma 😉

Cyklade vidare och Tina väntade på mig vid nästa kontroll – vilket uppmuntrade mig otroligt mycket, så mycket så jag förträngde min ilska över hur en spritt språngande ny cykel kunde få punka på nya, fina kraftiga däck.

För att göra en lång historia kort kom jag inte så mycket mer än tre kilometer efter ytterligare en kontroll innan nästa punka, på samma däck, infann sig. Då sade jag till Tina att fortsätta på egen hand, jag hade ju sinkat henne illa som det redan var. Och jag gick minst 4 km med punkad cykel till nästa kontroll, Hökeberg…

Då var det ”bara” tre mil kvar och när jag väl var uppe på sadeln igen med min andra nya framhjulsslang så hade jag inga förhoppningar om att ens komma i mål innan nästa punka infann sig!
Jag cyklade vidare på ren ilska och kom faktiskt i mål…

Det tog alldeles för lång tid men just då, när pipet från chippet tutade, och man ropade upp i högtalarna att nu kommer Angela Müller så glömde jag både punkor och kedjehoppen 😉

Vi anländer till Mora

JAG ANLÄNDE TILL TINA i Stenkullen 08.00 prick fredagen 13/8. Moffegubben leverade mig 😉 Och vi packade på cyklar samt vanlig packning och åkte. Vi kom inte så långt för cykelstället på bilen började luta betänkligt så vi fick ringa Woffe som kom till undsättning och bytte stället mot ett annat – men det var ju fredagen den 13:onde…

Ompackning och sedan var vi på väg igen…

Resan är ju dryg – ingen tvekan om den saken men jag satt bara som passagerare och hade det skönt och Tina körde.

Det blev fika på vägen och sedemera lite lunch. Marie och Magnus hinner i kapp så vi tar en gemensam paus…

När vi anlände till Mora checkade vi in i vår fina stuga som Tina hade ombesörjt sig att fixa och sedan tog vi oss ner på stan för att hämta ut nummerlappar och handla lite förnödenheter.

När vi kom tillbaka till ”lägret” Hade våra cykelkamrater anlänt som skulle bo i stugan som låg vägg i vägg.

Stefan, vår fantastiske instruktör på söndagarnas Tour de France-spinningar och tillika initiativtagare till detta arrangemang…

Lite taktiksnack och tröst och peppning för oss amatörer som cyklar för första gången blir det förstås…

Sent omsider kom vi ner i ”byn” och fick oss en sen middag på en liten restaurang…