Bara femtusen…

NÄR VI ÅKTE HEM FRÅN JOBBET såg jag att stegmätaren bara visade ynka 5 000 steg. Först undrade jag om jag skulle hoppa av färdtjänsten vid Shell i Lerum och ha 13 km att gå hem. Men jag kände mig ovanligt trött och sliten så jag nöjde mig med att hoppa av vid brandstationen och gå ”min” sjuochenhalva hem.

Det var nog ett bra beslut eftersom det inte blev något sim i morse då vi var kraftigt försenade. Dock en härlig dusch och promenad från Valhalla till jobbet.

Ja, i vilket fall som helst så klarade jag dagens steg som blev 16 536 efter promenaden hem.

Resten av kvällen har jag ägnat vid spisen då det felades några lunchlådor för resten av veckans dagar…

Nä, nu ska jag in och göra kvällstoaletten samt kämpa med att försöka hitta dagens linser som för övrigt är en kamp varje kväll sedan jag gick över till daglinser. Men jag tänker inte ge mig!

För övrigt så märkte jag, under promenaden hem, att det börjar bli höst och depressionen ligger som en våt filt över mig. Varför ska de vara så här varje höst? Varför kan jag inte bara njuta och skita i att det snart inte finns några blad kvar på träd och buskar, att det blir mörkare varje morgon och kväll, att livet helt plötsligt känns som om det vore slut??