Det ska fan lära gamla hundar sitta

Hela dagen har gått åt till att försöka hantera Mac OS X.

”Hujedamejjen” säger jag bara eller ”Det var bättre förr”!

Ingen väljare, ingen Äpplemeny.

Allt är mycket krångligare (bara för att man inte kan så klart) och bökigare. Ta bara exempel som att montera en Ethersharevolym.

Jag tog alltså steget i dag från OS 9 till X och jag kan gå tillbaka om jag vill men det är ju fegt.

Man kan konstatera att det krävs en del och snart är det inte så konstigt.

Imponerande var dock att man kan köra ren Unix. Jag hade till exempel döpt några mappar i OS 9 med en punkt i början för att få dessa överst i listan. Dessa mappar kan man sedan inte se i OS X. Men i stället för att starta om och upp i 9-mode kunde jag då starta ett terminalfönster och döpa om dem med unixkommando – så lite impad blir man ju.

Det tar på krafterna att lära gamla hundar att sitta så nu är jag helt slut i kväll!

Tror att jag jag hoppar i säng med en manuall om OS X och ser hur många sidor det blir innan John Blund kommer.

Snart är det måndag

Så var det då söndagskväll igen och morgondagen står i antågande med morgonsim och arbete i nämnd ordning.

Helgen har dock varit mycket effektiv, i dag har vi sanerat huset och i går blev det trädgård för hela slanten.

Två döda och två levande stora hemska buskar har grävts bort för att ersättas av nya fina dito.

Städningen var som vanligt delat ansvar. Woffe dammsög, jag städade toaletterna och när Woffe piskade mattorna så tvättade jag golven och klippte delar av gräsmattan.

När nästan allt var klart körde jag över en vända till affären och inhandlade lite för att grilla.

Lilla Monsterbarnet, Anna, och hennes kamrat Jenny anlände vid 18.30-tiden från Stockholm och när jag plågat runt dem bägge och berättat om varje växt i trädgården fick dom lite mat. Vi åt grillat, kyckling till köttätarna och vegeratiskt till Anna och mig. Till det serverades potatissallad, grönsakssallad och färskt bröd därtill. Det smakade inte alls fy skam.

Gubbar med grädde och glass blev det till efterrätt och precis i lagom till dessa, gubbarna alltså, kom vår kära vän och granne Ingegerd för att inspektera vad jag placerat alla växter vi köpt under torsdar och fredag på våra rundor på olika handlesträdgårdar.

Det blev godkänt och Ingegerd tyckte till och med att det blev luftigt och fint där Woffe grävde bort döingarna och jag satte ner tre av dom nya buskarna.

Alltid lika gott att få höra!

Nu blir det till att slänga sig i bingen för en god natts sömn innan vardagen brådstörtat kommer i kapp.

Anna och Jenny ska stanna i dagarna tre för Lisebergsbesök och lite annat kul. Bland annat ska Anna välja ut sin lilla valpbebis på kenneln som hon ska få hem alldeles snart.

Trädgårdsdax

I dagarna två har jag riktigt frossat mig i växter och plantering av dessa. Min goda granne och vän samt jag började i går med att åka till Landvetter – har hört så mycket om den plantskolan. Det var det värt kan jag säga. Vi gick säkerligen där i minst tre timmar och tittade och tittade och handlade och handlade.

Snacka om att hamna i paradiset för en trädgårdsfrälsta – dom hade allt och lite till.

Jag har ju till exempel snöat in på buskar och träd med lite ovanlig bladform och färg och här fick jag verkligen så att jag blev mållös av denna ”perversitet”.

Vi fortsatte i dag med två plantskolor till och hittade givetvis lite mer ;-)

Det är ganska tufft att gräva upp nya rabatter och plantera men det är mödan värd!

Jag har nu planterat följande:

Brakved – ett mindre träd med jättesmala blad – helt outstanding!

Katsura – ett ljuvligt litet träd med skira blad och ett växtsätt som pekar rakt upp mot himlen. Bladen är för övrigt i flera färger allt från gult, grönt till rött. Underbar!

Gul-flikbladig fläder. Jag börjar nu få riktigt många olika flädersorter!

Trollpil – som påminner om Trollhassel men med helt andra blad!

Purpurfläder Härlig buske med mörkt röda blad.

Gulbrokigt rosenprakttry Blommor i vitrosa som påminner mest om en trumpet och blad som är ljuviga med sina skiftande färger!

Syrenhortensia som kommer att blomma när allt annat har blommat klart och är på väg att vissna ner inför vintern.

Solfjäderbladig japansk lönn. Kostade näst intill en förmögenhet men är en riktig Raring.

En ljuvlig liten krypbuske med vita blommor och blad som är underbara men jag har glömt vad den hette!?

Luktolvon som står i en klass för sig!

Hybridkejsarolvon en ljuvlig buske som jag betraktat varje dag i flera år utanför Valhalla simhall och som blommar redan i februari på bar kvist…enda anledningen, som jag ser det, att se fram emot vintern!

Jag har också köpt ytterligare en Klematis vitblommande ljuvlig liten alpklematis som jag ännu inte planterat eftersom jag inte kan bestämma mig över var jas ska plcera denna skönhet!

Ja, någon eller många kommer nog att säga att jag inte är riktigt navlad. Men för mig är detta livet!

OCH det får mig att glömma av den oro jag känner inför stora m-barnets resa till Kosovo – att julhelgen ska passera utan att hon är med. Att resan till Teneriffa över jul och nyår blir lite tunn utan henne…

MEN jag ÄR glad för hennes skull och inte så LITE stolt!

Uppps…höll ju på att glömma Syren, aukuba en syrenbuske med brokiga blad och jag vet faktikst inte vad det kommer att bli för färg på blommorna – spännande!

Hej mamma

Mobilen ringde när vi, Ingegerd och jag, precis hade kommit ut från Landvetters Trädgårdforum.

– Hej, det är Steffanie…jag har kommit med till Kosovo!

– Neeeeej!

– Du kan väl vara lite glad för min skull!

Ja, det är klart att jag kan men just då, just när jag fick beskedet fick jag en mindre hjärnblödning!

Men Ingegerd, min kära granne och goda vän, har haft sin son i där i ett år och hon blev jätteimponerad och tyckte att det var roligt för Steffanies skull.

Jaha, ja.

Vi pratades vid lite på kvällen, Steffanie och jag, och det är klart att jag är glad för Steffanies skull men det innebär att hon inte kommer att vara med oss över jul och det är faktiskt första gången vi inte ska vara tillsammans just då.

Det kommer att ta lite tid för mig att vänja mig vid tanken på allt detta. Jag hade faktiskt börjat hoppas att hon INTE blivit antagen eftersom hon berättade i förra veckan, när jag frågade, att beskedet borde ha kommit nu.

Jag ägnade kvällen åt att plantera alla min underbara nyinköpta växter till trädgården och det gav bra tid till att tänka igenom allt.

Nu har hon åkt hPM

I dag känns det tomt och ihåligt när vårt stora monsterbarn har dragit vidare hem till Den Kungliga Huvudstaden igen.

Dagarna har bara rusat i väg och egentligen fick vi bara några timmar tillsammans första dagen för dag två stod vi i kö med sjutusen andra och sedan for vi ju bort och firade midsommar medan hon var kvar hemma.

Söndagen gick åt till konsert och sedan var det Trollhättan som gällde tills i går kväll.

Några timmar till och nu, ja nu är hon på väg hem och jag känner mig lite tom.

Världen är nog full med fjantiga hönsmammor som just nu i detta ögonblick saknar sina döttrar och söner. MEN det är ingen tröst!

Det är egentligen ganska märkligt det där med föräldrar och barn. Man strävar ju under hela deras uppväxt att fostra dom till självständiga individer och när det väl sker ja…då börjar man tveka.

Men nu har jag tröstat mig med en liten trädgårdsrunda och planterat två nya Klematis, en vit (och ersatt en som dött i vinter) som jag placerat vid det Japanska körsbärsträdet mitt emot den blå (som överlevt vintern).

Jag kunde inte motstå frestelsen att köpa en till som jag placerat vid Trollhasseln, den är blå och har dubbla blommor och ska nu samsas med blåregnet som ju också är av den klättrande sorten och som jag till för alldeles nyligen trodde hade gått döden til mötes men som visade sig leva.

Jag köpte även med mig 300 liter jord och det var egentligen orsaken till att vi åkte vägen om handelsträdgården på vägen hem. Att det sedan råkade slinka med lite annat kan ju ingen människa bli klandrad för.

Vår kära granne, Ingegerd, tittade förbi så vi var ju tvugna att helt enkelt gå igenom vad som hade hänt i trädgården sedan hon var förbi sist. Det kom mig att börja fundera på om jag inte borde ta mig lite ledigt, exempelvis i morgon, så att vi kan ta oss en tur till handelsträdgården här på hemmaplan. Jo, men det hade nog inte varit så dumt. Nu gäller det bara att maila till ”chäfern” och hoppas att han tar det från den ljusa sidan :-)

Jamen det kan ju bara gå åt skogen så så får det bli. Jag menar man måste ju kunna få vara lite spontan. Och eftersom jag har för avsikt att maila honom nu ikväll så kommer han inte att läsa det förrän tidigast i morgon bittida runt 08.00-snåret och då kan han väl ändå inte vara så förmäten så han inte skulle godkänna det…?

Mästaren

En sådan kväll!

Att köa sig in på Ullevi, bli tullad i jakt på kamera tillhygge vapen och jag vet inte vad, leta upp en plats där man ska stå och sedan vänta och vänta på att HAN ska stiga upp på scenen tillsammans med E-Street Band.

Det blev en lång, för att inte säga evigt lång väntan, innan Mästaren kom.

Under tiden kunde man roa sig med att studera alla andra som kommit till Ullevi i samma syfte. Tjuvlyssna på lite dialekter och i smyg dela ut stilpoäng till den häftigaste ställningen, liggandes, sittandes eller ståendes i väntan på Mästaren.

Till slut, då klockan passerat 20.30 med några pinnhål, gick det ett sus genom hela Ullevi och applåderna stegrades upp till något obeskrivligt.

Egentligen ska jag inte försöka mig på att beskriva den känsla och den totala klimaxen jag kände när jag nu för första gången fick se HONOM och dom ANDRA i bandet LEVANDE stiga upp på scenen och dra i gång den första låten som fick, tro mig, publiken att gå upp i exstas. Och detta vara bara början!

Jag kan i alla fall intyga att hela Ullevi gungade och när The River inleddes med Bruce´s munspel trodde jag hela arenan skulle välta. Då kunde man inte se varken scenen eller TV-skärmarna på grund av alla uppsträckta händer.

I tre och en halvtimma drygt höll han och bandet publiken trollbundna och på topp. En helt fantastisk upplevelse som jag kommer att leva länge på och frågan är om jag någonsin kommer att fatta att det var på riktigt!

Vi kom inte i säng förrän bortåt 02.30 och det var inte lätt att somna för berusningen satt i och ville inte släppa taget.

Morgonstund har guld i mun?

När klockskrället ringde 06.00 i morse var jag i princip död.

Vi fick dock släpat oss ur den varma goda sängen och kom i väg till Valhalla för morgonen motionsimning som blev en ynklig runda på 300 meter… Armarna ville inte vara med pga att dom pekat rakt upp i luften, vaggat fram och åter, applåderat hela den långa, underbara, härliga konsertkvällen.

Detta bevisar bara en sak – jag är för otränad och borde gå på konsert med världsartister oftare!

Dagen som senare mötte mig obönhörligt och utan förvarning gick som i en dimma och ett töcken. Visst piggnade jag till varje gång jag fick återge upplevelsen men däremellan gick jag ner i någon form av lågvarv och var inte långt ifrån att knoppa in under flera tillfällen.

Då ringer min HJÄLTE (han som jag delar möbler med och varit gift med i 29 år den 29 juni) och säger att han kan sluta en och en halv timma tidigare i dag…gissa om jag antog erbjudandet (?)

När vi kom hem formligen och bokstavligt kastade jag mig i sängen och somnade på stört, sov i två och en halv timme och just nu undrar jag hur jag ska kunna somna i normal tid senare i kväll.

Allt detta får mig att tänka på en mening som jag hör upprepas i min skalle:

”Gamla kärringar ska inte vara ute och slarva på nätterna utan sitta hemma och virka”

Promenad i trädgården

Ja, nu har jag tagit en runda i trädgården och man blir lika förvånad varje dag den här perioden på året för det finns inte en enda dag som det inte händer något. Det är livet att få vara med och se denna växtkraft av sällan skådat slag!

En del av mina klematiser har slagit ut, likaså några tidiga liljor.

Visserligen öste regnet ner när jag var ute men det går ju faktiskt att se det från den ljusa sidan när man har trädgård – man slipper vattna i dag ;-)

Ljust nu håller jag på att rensa i en av våra databaser på jobbet vilket jag annars brukar pyssla med på söndagar men i går var det ju mångt mycket viktigare aktiviteter på G.

När detta är klart så blir det sängen igen för i morgon kan jag väl inte skylla på Bruce Springsteen IGEN när jag inte orkar simma.

Att man ska få så ont i håret av lite sill ;-)

Vi vaknade bägge två mycket tidigt och bägge med sprängande huvudvärk. Det var nog snapsen till maten som ställde till det.

Inte konstigt egentligen om eftersom man bara övar en gång per år.

Tidig frukost ute i solen. Det blåser fortfarande men lite mindre i dag.

Lite slappande i friska luften efter frukost satt ganska bra för kropp och själ.

Dock kan man ju inte slappa dagen i ända så vi tog oss en härlig promenad runt Getterön på 1 1/2 timme. Det är underbart att få klättra och hoppa bland berg och klippor. Det går får omkring därute och mängder av fåglar kan man få se.

Det är massor av nakenbadare som håller till ute på klipporna så en och annan skinnspik fanns också att beskåda för den som så önskar.

Tidig frukost ger en tidig längtan efter middag så vid 16-tiden blev det till att förbereda lite middagsmat. Stekta potatisar av de färskingarna som blev över i går. Ljuvligt gott dom där allra första!

Mer slapp efter middagen då Woffe diskade men när slappandet blev för långtråkigt blev det fart på gatan. Kubbspelet åkte fram och några rundor med olika deltagare avverkades.

När vi var varma i kläderna av kubbspelet så gick det av rena farten med lite andra trevliga sällskapsspel.

Vi hade några trevlig timmar med gemenskap och brorsan är ju som han är. Go, glad och livlig och håller oss alla på humör.

I morgon bryter vi upp tidigt för att dra hem vårt ekipage och sammanfattningsvis måste man säga att helgen varit bra. Misdommarfirande i goda vänners lag och mycket vila, vilket bara blir när man här. Är man hemma så pysslar man alltid med något och det är inte lika lätt att verkligen koppla av totalt.

Midsommarhelgen avslutas i morgon på Ullevi med Bruce i spetsen. Sämre helgavslut förekommer!

Om det blåste smådjävlar i torsdags…

Så är dom något större i dag kan jag lova! Nåja, vi har full sol och letar man upp ett ställe där det inte blåser kan man faktiskt vara klädd i korta byxor och kortärmat!

Vi var nere, Woffe och jag, och kikade på barnen som dansade kring midsommarstången och precis när vi kom så sjöng dom Idas visa

Två timmar för lite sill!

Döm om vår, dotterns och min, förvåning när vi vid elvasnåret for till byns Icahandlare för att få inhandlat lite sill, gräslök, gräddfil, jordgubbar (med ett kilopris motsvarande 18 karats guld) och annat passande för firande av Midsommar 2003.

Det var kö genom hela affären och då menar jag HELA! Phew….tankarna på att vänta med firandet en vecka är utan tvekan det som slår en som huvudet på en spik eller att fasta över Midsommar. Det kunde väl vara en upplevelse?

Jag vaknade ganska tidigt i dag, Woffe hade givit sig åstad för att försörja familjen, utmattad dotter sov och regnet fullkomligt öste ned. Redan då började förhoppningarna om att fira en svensk Midsommar grusas – den totala kaosen på Ica sedan var liksom bara att strö på mera salt i såren. Vädret hade dock rättat till sig under vår timlånga väntan på att få betala samt få ner sillbitarna, gräslöken och gräddfilen i kassar om det nu skulle duga som tröst.

Jag kastade i en maskin med sängkläder i tvättmaskinen när vi åkte hemifrån och den var klar sedan lång tid tillbaka då vi kom åter till grottan efter jakten på mat. Tvätten hängdes ut på vindan och det blåste smådjävlar med lika delar sol så det tog inte långa stunden innan det var torrt.

Resten av dagen gick till att städa upp lite på altanen eftersom Steffanie och Sofia har för avsikt att fira Midsommar tillsammans. Om det regnar går det ju fortfarande att sitta där då den är inglasad och täckt med tak. Men det såg för djävligt ut, för att nu uttrycka sig på ren svenska, då vi inte ägnat så mycket som en minut där under hela våren. Vi har ju varit på resande fot, som om vore vi zigenare, varenda helg sedan vi kom från Thailand i aprils senare del.

Nåja, lite vatten, skurmedel och en rejäl kvast kan göra underverk – det blev riktigt fint och ska säkerligen klara en Midsommar till.

Vid halvfemtiden på eftermiddagen hade jag packat klart, duschat samt ätit en ganska torftig middag bestående av rester från gårdagen.

Jag fick hjälp av tösungen att bära ut allt till bilen och så tog jag sats mot den stora staden Göteborg för att hämta upp maken (han jag delar möbler med som vi skämtsamt säger ibland) utanför Göteborgs-Posten.

Därifrån styrdes kosan mot Varberg.

Nu sitter vi här och har kvällsmatat oss lite samt genomgått en mindre syndaflod från ovan.

Tom Jones på TV eller Tjuren från Bronx som han också kallas – ja, det är lätt att hålla sig för skratt!

Möbeldelaren har förlorat sig i en tidning, vet inte vilken men det ser att vara bilder på bilar på vareviga sida (som jag ser när jag sneglar bort i soffan mittemot) så det är nog en biltidning. Jag skriver som synes om dagens skräckupplevelser i byns Ica-affär.

Blir det skit och pannkaka med vädret drar vi nog hem redan på lördag men skärper det till sig stannar vi helgen ut för att på söndagkväll avrunda helgen med The Big Boss på Ullevi.

Jag ser verkligen fram emot konserten. Det pirrar lite i magen varje gång jag försöker föreställa mig hur det ska bli. Jag har aldrig någonsin varit på en konsert i klass med denna, inte ens i närheten. Vi, möbeldelaren och jag, var på konsert med Rod Stewart för många, många år sedan då han fortfarande hade något att komma med men publikmassan var inte ens i närheten av vad som komma skall.

När vi åkte förbi Ullevi på väg ut till E6 såg vi personerna som skildrades i bladet i dag, som tältat utanför Ullevi sedan förra söndagen. Det kallar jag jag FANS.

Ja, nu ska vi egentligen bara sova oss igeom natten i väntan på Midsommaraftorn då stången ska fram och kläs med ljuvliga sommarblommor, snapsen ska ställas på kylning, och alla invånare på ska flytta ut sina bord och stolar på just gatan för gemensamt firande. Kransar till allas huvuden ska göras och borden ska dukas och dekoreras. Det är lika underbart varje gång! Skål som ska ropas genom den 25 meter långa sträckan med bord och glada midsommarfirare och som sedan ska sväljas (med alla tänkbara och obeskrivbara miner) av cirka 40 glada personer i blandade åldrar och kön – åsynen av detta gör varje människa glad och det är svårt att hitta något att klaga på just under dessa underbara timmar. Måtte vädret vara vänligt nog att åtminstone prestera så att det är uppehåll under denna ytterst korta tid!

I år har vi goda vänner med, Barbro och Håkan, som inte firat Midsommar här förut. Ska bli roligt att höra deras utlåtande efteråt.

Vet du vad min biljett är?

Det var inte riktigt dom första orden som Steffanie sade till mig när jag hämtade henne i entréen på jobbet men nästan! Vi hann kramas innan frågan kom.

– Nej, säg inte att du glömt den hemma? (Sade jag med ett visst hopp om att hon ska nog bara ville skrämma mig lite).

– Jo, den hänger på mitt kylskåp.

Då ska alla veta att när vi fick biljetterna till Bruce Springsteen i julklapp den 24/12 2002 så föreslog jag redan då att hon kunde lämna sin biljett här för vi skulle låsa in våra i kassaskåpet.

Nä…sade hon förstås.

När vi sedan, under maj månads första tredjedel var i Stockholm och hälsade på föreslog jag att vi kan ta med hennes biljett till Gråbo eftersom vi ändå ska gå i gemensam trupp till konserten.

Nä…sade hon förstås (med underton att här har du minsann en vuxen person som kan ta vara på sig själv)!

Och vem skulle väl någonsin ifrågasätta det?

Nu ser det dock ut som om det hela skulle ordna sig tack vare helt underbara vänner, syskon och blivande svåger – men i bland undrar man om det slagit henne in att 50-åriga mammor lätt kan falla ner död i plötsligt hjärtattack…?

Resten av dagen har hon med en ängels tålamod ägnat helt åt den äldre generationen, dvs mig.

Vi har i dag gjort i ordning denna sida, installerat, importerat och exporterat, fixat till bilder som från början hade storleken av en normal fotbollsplan (av ren och skär okunnighet) men nu är helt anpassade till web.

Jag är så himla glad för detta och jag har längtat sedan sen mars i år då hon föreslog att vi skulle skaffa oss en egen domän.

Jag har tusen vilda idéer om vad denna kan användas till förutom dagbok men det har jag inte vågat avslöja ännu för nu är webchefen (Steffanie) som en klubbad säl och måste nu mutas med Svenska jordgubbar och grädde.

Det är liksom ingen idé att jag försöker ens låtsas som om jag skulle klara resten på egen hand utan det är lika bra att lägga sig platt. Den genaration som jag tillhör är liksom inte lika långt framme (det bör noteras att det finns undantag men jag tilhör tyvärr inte den kategorien) och lär inte komma dithän heller men jag ska vara tapper och jag gillar detta trots min motsträvan och tveksamhet vid första förslaget från webchefen.

Jag har tagit ledigt i morgon också så kanske hinner vi lite till innan vi åker i väg för att fira Midsommar samt lämnar barnet i huset för att å sin sida fira Midsommar med goda vänner i det forna föräldrahemmet.

Jo, jag har i dag, innan websideriet, tvingat runt det stackars barnet i trädgården och redogjort för varenda en växt. Hon nickade instämmande och log på rätt ställe flera gånger. Det var nästan så att jag ett ögonblick fick för mig att blivit intresserad. Under alla omstädnigheter var i alla fall jag road så länge inspektionsrundan varade. Sedan dess har jag inte varit i från arbetsrummet, datorn och websiten mer än en kort stund då jag lagade oss lite middag innan vi hann svimma av hunger.

Så det blev intet av sysslorna i trädgården i dag men jag känner mig helt nöjd med att få botanisera runt i den här floran.