PGA INBROTT! Det känns lite tufft nu och jag kan inte sätta ord på det hela. Men det är otroligt otäckt och jag vet inte när jag orkar komma tillbaka, om jag gör det…
|
|||||
Stängt!11 kommentarer tillStängt!Lämna ett svar |
|||||
|
Copyright © 2022 Angelas dagbok - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||||
🙁
Va!? Usch!! Fy.. Jag vet inte vad jag ska säga och skriva… Men om du vill och orkar så får du gärna maila mig… Tänker på dig intensivt i alla fall, och sänder iväg hårda, långa, och varma cyber-kramar i massor. <3 <3 <3
Men fy vad hemskt. Tänker på er och hoppas på det bästa. Kramar om länge!
Usch, så otäckt! Fy!
Du ska veta att jag tänker på dig och även om inte jag kommenterar dagligen så ”tittar jag in på sidan” nästan dagligen för att kolla dina bravader.
Jag hoppas verkligen att allt löser sig för er! Jag håller alla tummarna! Tänk på att ni ska vinna och inte ”the bad guy´s”.
Kram, Pia
Mamma mamma. Låt inte de jävlarna vinna. Klart du ska blogga igen när allt ordnat upp sig lite. KRAM!
En stund i taget, mamma! Kraaaam!!!
Nä men FY vad hemskt! Det är för jäkligt att man inte får ha sina grejor i fred 🙁 Hoppas att de inte dessutom har förstört en massa saker..? *kramar om*
Men vad säger du? JA, folk är inte kloka. Kramar imassor Ahnna
Alla goa människor> Tack! Ert stöd och tröst betyder mycket. Så mycket så att jag tagit mig kraft att trots allt skriva om det… *KRAM*
Hej
Detta hände oss för 6 år sen och jag spydde nästan varje gång jag kom hem så vi flyttade efter ett halvår.
Det är så äckligt när man vet att några varit runt i hela huset. De tog bärbar dator, kameror, alla guldsmycken + pengar, öppnade t o m dotterns presenter som låg på ett bord och väntade på henne ( 20 årsdag ) och sprättade upp kuvert som låg i brevlådan som innehöll pengar ( borta förstås) som var från hennes farmor.
Hoppas Ni kommer igenom detta med gott mod
kram
Bibbi> Usch och fy! Jag vet ju att vi inte på något sätt är ensamma om det som hänt. Tyvärr tror man ju alltid att det händer bara andra! Jag förstår att du inte ville bo kvar – jag känner precis på samma sätt. Det är en mental våldtäckt rent ut sagt. Tack för din uppmuntran! Det betyder mycket att det finns folk runtomkring som förstår och tröstar. *Kram*