Minnenas promenad

NÄR VI HADE AVNJUTIT en god middag som Renate fixade förstås så kände jag att jag ville ta ytterligare en tur. På något sätt känns det som om vi är här för sista gången och det känns sorgligt. Så många somrar vi tillbringat här när barnen var små och så många minnen som bubblar upp vart man än går.

Jag bestämde mig för att gå ner till byn Maasholm som är en riktigt mysig fiskeby. I den lilla viken Schlei brukar det finnas massor av svanpar, dock inte i dag tyvärr. Lite längre bort upptäckte jag ett par men dom var ganska långt ut och syns inte så bra på bilden men helt OK ändå.

svanpar_2.jpg

På väg ner mot byn är det givetvis mest båtar men en och annan skönhet i växtriket kan också beskådas.

fackellilja.jpg

Som sagt båtar är det mest av både på land och i vattnet. Så här fint är det i infarten.

fiskebatpaland.jpg

Men man kan ju göra något vettigt även av en båt 😉 Strandkorgen, vid sidan av båten, är också mycket typiskt för området.

strandkorg.jpg

Eller varför inte ställa den på högkant?

batpahogkant.jpg

Den lilla söta kyrkan renoveras och här håller man på med tornet.

kyrktorn.jpg

Allt är fint här till och med trottoarerna 😉

trottoar.jpg

Byn är en fiskeby med gamla traditioner och mysiga små gränder. Någon gång för länge, länge sedan har det tillhört Danmnark vilket man ju faktiskt kan ana på namnet Maasholm. Det låter mer danskt än tyskt.

grand.jpg

Hamnen där fiskebåtarna lägger till.

fiskhamn_1.jpg

Och allt som behövs för fisket.

fiskhamn_2.jpg

En minnesplats för ”Ålefeskaren” pryder hamnen.

alafiskaren.jpg

Efter yrkesfiskarna kommer hamnen för fritidsbåtarna. Här har svärmor och svärfars båt legat ända tills bara för några år sedan. Dom hade en svensk segelbåt, Rasmus 35.

smabatshamn.jpg

Ännu fler dekorationer som pryder hamnområdet och som också förgyller det till den mysiga plats som det är.

dekoration.jpg

Nu börjar jag min minnespromenad tillbaka och viker in på svärmors promenadstråk. Här har hon travat och gått många, många mil. Ofta i bister blåst och regn men det hindrade inte henne.

vandringsvag.jpg

Det finns även ett fågelskyddsområde här vilket gör att det oftast är många fågelskådare i farten samt då förstås andra ”promenadörer”

tavlamaas.jpg

Det är inte svårt att förstå att hon gillade att gå här.

omasvag.jpg

Vägen kantas av nyponrosor i överflöd.

nyponros.jpg

Och mycket annat vackert som detta blommande träd.

trad.jpg

Här korsar jag över en äng, precis innan jag är ”hemma” igen. Det är inte utan att tankarna pekar åt Midsommar 😉

blomang.jpg

Så avslutas denna minnenas promenad – jag är glad att jag gjorde det.

Dagens steg blev, tvärsemot vad jag trodde ganska bra, 17047.

En resas början och slut

VI STARTADE HEMIFRÅN 07.30 och jag tog första sträckan till Malmö som blev lite längre för vi blev lite överrumplade när bron dök. Jag körde alltså även över bron och sedan bytte vi plats efter cirka 38 mil, då vi stannade och fikade på en rastplats i Danmark.

Då det regnade till och från allt från små skurar till rena störtfloden blev det inte mycket kort tagna under resan men när vi närmade oss Stora Bält tog jag ett foto genom bilrutan.

storabalt.jpg

Vi var framme i Maasholm strax före 15.00 och då hade vi avverkat två fikapauser, några pinkepauser och 72 mil. Så här fint är det när man kör in i området.

Infart.jpg

Efter lite omkramande och inpackning tog vi oss en härlig promenad ner till Östersjön. På väg ner passade jag på att få Renate och Wolfgang på bild. Lars var kvar hemma och grejade lite.

woffeorenate.jpg

Det var lite blåsigt men ändock soligt och Renate passar på att ta ett ”handdopp”.

handdopp.jpg

En ”stubbperuk”

sstubbperuk.jpg

Det är väl ingen hemlighet att jag gillar svanpar.

svanar.jpg

Hemma från promenaden tog jag kort på huset. Här är framsidan.

Maasholm.jpg

Och baksidan.

baksidan.jpg