DET ÄR SOM det är när det inte är som det skulle! Läget är detsamma som i går och nacke/axel är också detsamma! Kanske inbillade jag mig att det skulle vara över i dag…?
Det blev en hektisk dag på jobbet och arbetsdagen blev lång men det ordnade sig till sist så strax före 18.30 lämnade jag saltgruvan.
Fick sms från den ömma modern att lille Knodden åkt på kräksjukan igen! Men herregud jag vill ju bara kasta mig iväg till Malmö…
Nu får det vara nog! Jag tänker inte plåga er mina få läsare mer med sjukdomstillstånd och jämmer. Så jag hör av mig igen när jag har något annat än elände att skriva om…
Kanske rapporterar jag om min Fransyska, som jag ömsomt vänder på då och då i sin marinad, när den är tillagad 
Jodå, jag avbokade gymmet i dag oxå! Nästa inbokade pass är på söndag så innan dess tänker jag inte belasta bokningssystem med fler inbokningar och avbokningar…
Ska försöka sova men vet på förhand att tankarna kommer att vara hos den lille!
Oajajj buff oajajj buff…
SÅ SKA JAG inte gnälla lika mycket i dag över min krassliga hälsa…
Faktum är att jag känner mig aningens bättre! Och faktum är att jag har nog halverat min konsumtion av huvudvärkstabletter i dag – bara det!
Samtidigt har jag haft full rulle raka rör på jobbet så tiden har ju inte funnits för att känna efter
Men faktum kvarstår – hur i hela friden gick detta till?
Jag vet inte ännu om jag ska avboka (igen) morgondagens inbokade pass med Spinning Puls och Indoorwalking? Jag är så innerligt trött på att vara förnuftig! Men, jag tar det beslutet i morgon och avbokar i så fall under dagen. Ska jag vara riktigt ärlig o c h förnuftig så tror jag inte att jag är redo. Axlar och nacke gör fortfarande lika ont som i går. Förmodligen hänger det väl samman på något sätt – jag kan i alla fall inte få det till något annat. Så jag avvaktar till i morgon med beslut, förnuftigt eller inte, det får tiden visa
Däremot är jag innerligt glad över att det tycks vara på väg åt rätt håll – det kan jag i ärlighetens namn inte säga att jag trodde i går…
I kväll har vi slappat en stund med SVT Play och sett 30 grader i februari och därmed fått lite längtan till Thailand
Det är första dagen på en hel evighet, känns det som om i alla fall, som jag inte är nerbäddad innan 20.00! Bara det!
På väg hem tittade vi in på Systembolaget och köpte rött vin som jag ska ha till marineringen av Fransyskan Det ska bli spännande. Den ska marineras minst två dygn i rött vin, lagerblad, vitlöksklyftor, färska rosmarinkvistar och lite salt och peppar – to be continued!
Jag har alltså packat gymväskan för i morgon men det återstår att se om den blir använd eller åker med hem igen oöppnad
DET HÄR ÄR tamejfan inte klokt! Jag som trodde jag var på bättringsvägen i går vaknade i morse än värre
Jag tror jag har nyst t r e t u s e n gånger i dag – i alla fall känns det så! Och huvudet känns fortfarande som om det skulle sprängas i bitar – kanske lika bra att det hände så jag blev av med värken?!
Bara för att detta är min första förkylning i livet behöver jag väl inte bli bestraffad med att ta igen alla de jag inte haft?!
Avbokning i dag också – känns som jag gör det mest numera – avbokar gymmet alltså. I kväll skulle jag ha styrketränat och Indoorwalkat men jag hade inte klarat vare sig det ena eller det andra.
Som om det inte var nog vaknade jag i morse med världsvärsta värken på vänster sidas axel…
Så jag lommade ner till apoteket på lunchen och köpte Volta care, en slags plåsterlapp som ska lindra och ge djup muskelavslappning.
Jomen hallå då! När jag kom tillbaka till jobbet och tassade in på toan för att med höger hand/arm sätta plåstret på plats brakade det till… Och minsann har jag nu lika ont i höger axel. Jamen grattis!
Vad fan är detta?
– Jag har inte sagt en enda gång, sedan jag lovade det för några dagar sedan, att jag aldrig blir sjuk!
– Till och med Woffegubben är stum av förvåning och tycker synd om mig…
– Jag lade mig tidigt i går kväll oxå. Känns som om jag sov bort hela helgen!
Inte fan har det hjälpt
Ja, jag vet att jag låter som en gnällig Kärring, med stort K, och det är jag också ;-(
Men nu vill jag ha slut på detta tillstånd så jag kan gå till gymmet, träna och vara som alla andra ”normala” människor. Jag är så satans trött på det här med ”Sunt förnuft” som är det som avgör om det blir något gym eller ej eller rent av någon fysisk aktivitet över huvud taget. Kan ju inte ens ta en vettig lunchpromenad!
Så för att trösta mig, nu i kväll, har jag letat efter recept på älgstek och vildsvinsstek – som vi fick från dotterns (Steffanie) svärföräldrar i julklapp. Snacka om lyxmat! Vet inte ens om jag kan tillaga så fint kött? Men jag måste ju försöka för det kan ju inte ligga i frysen hur länge som helst
Tänkte öva mig på en fransyska (näst intill 2 kg) som jag köpte med hem i dag (som tröst). Den ska jag marinera i dagarna två och tillaga lagom till helgen
Det blir tidig sänggång i dag också i hopp om bättring på den här ömkliga kroppen – om det nu hjälper?
Alltså slut från sjukstugan för i dag men var så säker jag kommer säkert att gnälla vidare i morgon!
KAN MAN SÄGA visserligen något bättre i dag men långt ifrån helfrisk – eller vad det nu kallas…
Jag lade mig tidigt i går i mer eller mindre dimma och vaknade tidigt men det var kanske inte så konstigt med tanke på hur många timmar jag faktiskt varit utom kontakt för yttervärlden
I dag kändes det dock bättre så jag avbokade inte Cykel Distans-passet…
Lombardiet i dag…Fy, vad tufft det var! Det tyckte alla! Jag hade faktiskt glömt att just detta passet var såå jobbigt – tur det kanske
På Indoorwalkingen var det fullbokat i dag
Men det var inte så konstigt för i dag avhandlades flera världsproblem såsom Euron, EU och inte minst USA och därtill delar av Kina. Det säger sig självt att det var ett ansträngande pass
På vägen hem från gymmet kastade jag mig in i speceriaffären och stödhandlade lite för lunchlådorna jag påbörjade i går och ska avsluta i dag.
Lite middag var det så klart dags att ta tag i vid hemkomst. I dag hade jag en riktigt lat dag vad gäller just det – middagen alltså. Orkade inte tänka så det blev färdigstrimlad kyckling, chilikryddad, och wokgrönsaker också dem färdigskurna som jag bara stekte till en aning och lät det sedan koka till sig i lite grädde. Pasta till det…
Det är sällan jag är så lat så jag tröstar mig med att det är OK – om det bara är i bland
Man kan konstatera att solen nu hinner fram, och liten bit in, i pensionärskuvösen
Jisses! Vad vi längtar!
Ja, sedan fortsatte ”kampen” med lunchlådorna när jag ändå hade byxorna nere så att säga. Men nu har jag stängt Gelas kök och räknar in följande:
6 portioner med Spenatsås, gjord på lättstuvad spenat, färska chaminjoner, gul och vit lök samt fetaost i tärningar och massor med grädde och ost och där blev det även en portion kvar fast utan pasta då.
5 portioner Pytt i Panna med stekta ägg…
2 fiskgratänger.
4 portioner med kyclingwoken från dagens middag. Och där blev det två portioner kvar men utan pasta dårå.
4 portioner med köttbullar, cherrysås, kokta potatisar och kokta grönsaker. Dessa kan jag dock inte frysa så dom får gå åt först. Frysta potäter är ingen hit, tyvärr!
Men det andra åkte in i frysen och kommer att varvas med andra rätter som redan ligger där
Så med andra ord – ingen kökstjänst på ett tag
Jag har förstås tvättat veckans tvätt och packat gymväskan för i morgon (om jag nu inte blir sämre igen) så så mycket mer lär det inte bli från min sida.
Woffegubben drog runt Snabeljohan när jag var på gymmet men där går gränsen för vad dom här två sjuklingarna mäktar med just nu…
JAG VAKNADE 05.30 och kände mig helt utslagen, hals som river, snor som rinner och en hosta och huvudvärk som inte går av för hackor.
Avbokade mitt inbokade spinningpass och gick och lade mig igen. Sov inte så mycket mer men låg i alla fall kvar. Vad i hela friden är nu detta?
När jag väl kom ur sänghalmen för att försöka ta tag i dagen – vilket väl gick så där när jag såg förra veckans tulpanbuketter…
Jag pumpade in mig alla ”droger” jag kunde hitta och kom någorlunda på föttter. Drog i väg och handlade lite för veckans luncher som ändå måste lagas. Det blev förstås nya tulpaner också
Eftermiddagen och en bit inpå kvällen ägnades alltså i Gelas kök. Woffegubben mår lika risigt han med hosta och rivig hals. Jag skickade trots det ut honom för att döda ett lejon (läs slänga en soppåse) och för att sätta i värmen i bilen inför morgonens färd till gymmet…
Sedan blev det varken det ena eller andra utan jag dök helt slut i säng, tror inte ens klockskrället var 20.00!
Somnade och sov relativt bra ända till sjusnåret. Försökte somna om men det var kört. Inte så konstigt med tanke på att jag sovit så länge
Nu ska jag klä mig och ta mig till gymmet för Cykel distans. Känner mig mycket bättre i dag så sömn och vila har väl hjälpt!
UNDRAR JUST NÄR man ska lära sig att hålla truten? Jag har ju sagt, så många gånger nu, att jag aldrig blir sjuk! Jomen hallå!
I dag kände jag mig risigare än risigast när jag steg upp i morse – men tänkte att det blir säkert bättre under dagen. Morgnar är ju alltid värst – har jag hört.
Inte fan blev det bättre! Snarare tvärtom med huvud som kändes som om det skulle flyga av kroppen när som helst och ont i nacke och förresten resten av kroppen också för den delen!
Så…vid 14-tiden gav jag upp och tog bussen hem. Bäddade ner mig direkt och sov till 18.30 när Woffegubben (som stannade kvar på jobbet för att försörja familjen) kom hem.
Jag somnade omedelbart, förmodligen vid 15-tiden så det blir en spännande natt! Frågan är om jag somnar över huvud taget? Nåja, det är ju lördag i morgon så skulle det blir sömnlöst så må det ju vara
Jag tröstar mig lite, i min ynklighet, av veckans tulpanbuketter…
Jag känner mig lite bättre – utan tvekan – frågan är bara hur länge? Har spinning inbokat i morgon men inte bestämt mig för om jag ska avboka ännu. Tar det beslutet under kvällen har jag tänkt.
Det finns vissa värden, i form av en ny avancerad våg jag köpte i veckan, som heter skelettmuskler som talar för träning…
Jag blev hiskeligt besviken på att den var så låg då jag tycker att jag tränar mina muskler rätt så intensivt!
Att alla andra värden såsom vikt, BMI och kroppsfett var alldeles för höga det visste jag. Där räcker det med sunt förnuft för att fatta det – krävs ingen avancerad och skitdyr våg för att konstatera läget på den fronten. MEN jag hade ju hoppats på att värdet på skelettmusklerna var mer än bra ;-(
Så var alltså inte fallet… För kärringar i min ålder är normalvärdet mellan 24,1 till 30,1 och jag landade på 25,9! I min vildaste fantasi trodde jag nog att jag skulle hamna lite högre…
Sanningen är grym! Därför ska jag känna efter riktigt noga i kväll om jag kanske ändå kan träna i morgon. Lite styrka och lite kondition…
Jag har tiden att känna efter för nu surrar maskin två av veckans tvätt runt där inne – i tvättstugan.
Och mannen i mitt liv har förberett med uppvärmning av bilen till morgnen – om utifall att
Kallt har vi! Nu ligger tempen på minus 13 grader så jag har höjt värmen på max samt tänt på…
Nu var det så själva fan om inte juleljusen ska ta slut …
…och för all del lite andra ljus oxå
FRAM TILL 14.30 (deadline för avbokning till 18.30) kände jag verkligen efter – före om man säger så. Det blev avbokning av Indoorwalking i kväll och det blir, i och med det, ingen styrketräning heller då jag inte tänker gå till gymmet alls
Det sunda förnuftet sa han, doktorn. Det gör visserligen inte ont när jag sväljer och feber har jag inte men satan i gatan vilket skallebank! Så hostar jag då och då, eller ganska ofta om jag ska vara ärlig.
En extra vilodag gör nog susen? Hem efter jobbet, ja med ett litet stopp för att handla då, och sedan tidig sänggång – det gör nog susen!
Lyckoruset jag fick av morgonens besked om att det inte fanns något spår av Artros…
…känns bra hela vägen ner
Logiskt sett borde det vara ”bättre” med muskelinflammation – jag menar det kan man ju göra något åt. Så det känns bra hela vägen.
Jag har nog oroat mig mer än jag trodde i väntan på svaret, inser jag nu så här efteråt.
Och, när jag inget visste om det här med Artros så trodde jag ju i min enfald att man borde vara sjuttio år när man får det.
Nu vet jag ju att det inte är så men det känns ändå ganska bra att ”bara” vara femtioåtta igen
Efter jobbet, på väg hem, blev det en kort tur inom ICA för det var nödvändigt
Annars har jag mest njutit av alla goa kommentarer här på Angelas Dagbok och ”Fejjan” och SMS från när och fjärran över mitt besked om att det INTE var Artros. Det är fantastiskt vilket engagemang!
Woffegubben, han som jag träffade för h u n d r a år sedan då vi bytte några ord som inte lovade någonting, mår mycket sämre än mig! Stackarn – han har krupit ner redan! Vi får se om han ”ställer upp” i morgon också? I så fall är det tur att det är fredag
Jag ska nog gå samma väg – alldeles strax – ska bara…
OM JAG NU hade någon kvar så gick den helt ur i morse när jag fick besked på röntgensvaret av min doktor. Det blev så att säga totalpunka – av glädje
Det fanns alltså inga spår på Artros i min vänstra höft! För övrigt inte i den högra heller! Det är helt enkelt ”bara” en muskelinflammation som jag dragits med så länge. Phew!
Jag, som hade rustat mig upp till tänderna med information, ifrågasättande samt tusen frågor! Pssssst sade det bara och jag sjönk ihop som en trasig ballong – och ja, vad tusan skulle vi nu prata om?
Vi kom förstås inpå träningen och jag lade korten på bordet…
Han tittade noggrant på varje veckodag, läste högt och tystnade…
Då tog jag sats och sade att jag har vilodag på fredagar!
Han tittade på mig och såg frågande ut och jag förklarade (eller försvarade mig rent av) att på sommaren är jag knappast på gymmet alls för då cyklar jag till och från jobbet och tycker att det räcker med tre timmars aktivitet…
Hmmm, sade han, jag önskar jag hade fler patienter som tränade som du.
JÄS! sade jag fast tyst då – för mig själv
Det finns väldigt många personer i min närhet som påstår att jag tränar för mycket? Och att det inte är bra för mig?
Tystnad…
Nej, det tycker jag inte att du gör, svarade han. JÄS! sade jag igen fast tyst då – för mig själv
För att göra en lång historia kort så pratade vi länge om det här med träning och jag berättade att jag önskade att kunde komma i gång med löpträning igen eftersom jag inte kunnat det på ett helt år pga höften.
Då berättade han, min doktor, att han skulle springa London Marathon den 20 april. Woow!
Nåväl, jag har nu fått inflamationshämmande tabletter som jag ska ta i en eller två veckor. Om inte det blir bättre efter det vill han att jag går Sportrehab och får hjälp med övningar som gör att jag kan stretcha ut den muskel (psoastendenit som det tydligen heter) som gör ont.
Men herregud vad glad jag är!
Jag berättade också att jag blivit förkyld, eller nåt, för första gången och kände mig osäker på om jag skulle träna i kväll.
Då sade han (bestämt) att jag inte får träna om jag har feber (det har jag inte) eller ont i halsen när jag sväljer (det har jag inte – känns bara lite raspigt) och att jag skulle använda mitt sunda förnuft
Så, jag vet inte ännu hur jag ska göra. Måste bestämma mig till 14.30 då jag i så fall måste avboka kvällens pass?
Är det det här som kallas myspunka ?
JAG FICK BÄRA hem min välpackade gymtrunk. Välfylld för att den innehöll två byten av kläder och skor. Inte för att jag är märkvärdig men cykelskor gör sig inte så bra på indoorwalking. Och ska jag vara ärlig så skulle det inte vara hänsynsfullt att behålla kläderna från spinningen till nästa pass…
Men av dessa snabba byten blev det alltså noll och inget! Orsaken är, helt plötsligt, ett strulande vänsterknä. Det började redan i förra veckan men jag vägrade att acceptera – det var fullt tillräckligt med höfter, nagelsvamp, astma och krypande ben – jamen eller hur?
Jag ställde i alla fall lördagens träning och fösvarde mig lite med att jag skulle baka Leons mellanmålsbullar -det var dock inte sanningen och jag hade hunnit med dem även om jag h a d e tränat.
Söndagens alpspinning krävs dock mer än ett ont vänsterknä för att avboka! Men jag stavgick dock inte till och från gymmet utan tänkte i mitt stilla sinne, som jag ofta gör, att nu ska jag vara förnuftig
På måndagen, denna vecka, var knäet dubbelt så stort mot normalt men hade ändå ambitionen att gå på indoorwalking. Inte nog med det – jag var så trött så jag hade kunnat somna stående!
Jag avbokade i sista stund – åkte hem och lade mig omgående.
Jag sov i t i o timmar…
På tisdag kändes det helt OK att köra lite crosstrainer och styrka…
Det var inte samma känsla i morse om man säger så.
Så, idag har jag avbokat i g e n – både spinning puls och indoorwalking… Känner mig som en potta s k i t…
I morgon tar livet dock helt nya ambitioner genom att jag äntligen ska få krama om mitt barnbarn och för all del – träffa de ömma föräldrarna…
Jag har inte en aning varför mitt vänsterknä helt plötsligt ”bråkar” med mig? Nu är jag ju visserligen reumatiker med födseln och många goda vänner hävdar att det är den plötskiga kylan? Vad vet jag?
Nu ska jag i alla fall gå till sängs och drömma om att det hela ärr en mardröm Det gäller att vara optimist nu…
TIO TIMMAR SENARE av sömn…Jo, jag skojar inte – absolut inte!
Jag har sovit i t i o timmar – och i dag är en ny dag Hade inte klockskrället dånat 05.00 hade jag förmodligen sovit ännu. Men!
Jag hade ingen bra dag i går men i dag kan det ju bara bli bättre eller hur?
Och trots tio timmars sömn så kom jag på bronsplats till jobbet Vilket är ett internt skämt bland oss tappra som alltid äntrar in tidigt på arbetsplatsen. Vilken jag hamnade på först 06.40 i dag
Jag kastade mig alltså i säng i går när jag kom hem, avbokade gymmet och allt annat också för den delen. Gjorde med andra ord inte ett skit om man nu ska prata ren svenska.
Tänkte kanske ett svagt ögonblick att nu ligger jag väl här och snurrar som en fläkt, pigg och vaken, kring midnatt. Pyttsan heller. Jag har sovit som en död rakt igenom hela kvällen och natten
Det känns bra mycket bättre i dag kan jag meddela och jag gör så gott jag kan för att mota bort den ångest som alltid uppstår, vare sig jag önskar eller ej, om allt som inte blev gjort.
Och faktum är att jag lyckas rätt bra med det!
Jag hade förmodligen inte sovit t i o timmar i sträck om jag inte hade behövt det? Eller hur?
Ny dag nya möjligheter!
Kanske blir det gymmet med styrketräning efter jobbet?
Kanske blir det lite pyssel hemma med packning inför Malmöresan?
Kanske orkar jag röja bort all ren tvätt från tvättstugan?
Kanske fixar jag packningen som Woffegubben ska ha med till Malmö – då han kommer lite senare med bil?
Av någon anledning känner jag mig inte det minsta stressad!
Kan det vara sömnen?
Vi får helt enkelt se vad det blir
Klart är i alla fall att nu är det bara TVÅ dagar kvar;-)
|
|
Senaste kommentarer