Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Det sista av det mesta

DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.

1_sjuminus

Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉

Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.

Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.

När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…

2_ikeafika

På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…

3_pannkakor

När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…

4_fiberagenda

Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…

5_sistatvatten

Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉

Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…

Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉

Så har det gått en vecka igen

JUST NU KÄNNS det som om tiden bara kan få gå utan att göra några som helst avtryck. På något vis känns det som om jag är utanför min egen kropp som om jag inte passar i den längre…

Det är klart att veckorna ser i stort sett likadana ut – så känner väl alla mer eller mindre. Så ock för mig/oss. Måndagen börjar ju med seniorträning, styrka med gummiband. Ett rätt så tufft pass där man hittar muskler som man inte hade en aning om fanns…

Tisdagar kör jag Functional Moves, mycket bra träning för balans och rörlighet, och efter det brukar jag köra Yinyoga. Just den har jag valt bort ett par veckor men i dag hade jag inget att skylla på…

1_Traningtisdag

Onsdagar har jag som regel som vilodag från gymmet men den här onsdagen blev det ingen vila trots att jag inte tränade på gymmet 😉 Men en gång om året arrangerar mitt underbara gym en resa till Ullared för seniorerna. Vi är ju där då och då Woffe och jag när vi åker till Malmö (liksom ändå kör förbi) men det är så himla kul att åka med det här gänget så det vill jag inte missa. Och som sagt, man vet ju inte på förhand vad man inte visste att man faktiskt behövde 😉
En stor buss hämtade oss…

2_buss

Så klart hade Eleonore och Catarina ordnat med underhållning på vägen. I år blev det en musikquizz vilken jag på förhand kunde säga att jag inte skulle klara. Jag är hopplöst dåligt på sångtitlar och artister så…

3_quizz

…jag fick inte förstapriset och inget annat heller 😉
Det var en trevlig dag och vid 16-tiden tog bussen oss tillbaka hem igen. Woffegubben mötte upp med bilen på gymmets parkering och därefter åkte vi och handlade på ICA då det var så dags…

På torsdagsmorgon är det seniorträning igen. Jag cyklade och Woffegubben tog bilen. Han vill inte cykla när det är minusgrader ute. Jag kan ju inte skylla på det eftersom jag har satt på dubbdäck för en mindre förmögenhet 😉

4_synas

På seniorträningen skulle det egentligen varit Basis Ball Centercore men Catarina är inte helt frisk ännu så Petra körde skiten ur oss med Raw-varianten i dag också 😉

På kvällen hade vi besök av Marie som hade med sig tröstpresent (för att vår Thailandsresa inte blir av) som var mycket beroendeframkallande. Jisses vad goda dom är…

6_beroendeframkallande

Marie åker ju som sagt den 8/12 till Thailand utan oss så det var kul att träffas lite innan.

På fredagen skrotade jag mest runt härhemma och gjorde ingenting, eller jo det gjorde jag ju. Jag gjorde mitt livs första sötpotatispommes…

5_sotpotatis

På fredagskvällen är det förstås Fredagsfys Innan Fredagsmys som Stefan så klokt säger…

7_fredagsfys

I kvarteret lyser det av adventsstakar och stjärnor i nyputsade fönster och buskarna är fyllda med juleljus. Hos oss är det mörkt – inga stakar inga stjärnor – precis som det hade varit om vi hade fått resa iväg. Jag vill helt enkelt inte. Det kommer ju att bli både jul och nyår ändå så jag skiter helt enkelt i det. Nästa år, för det är ju så att den förbaskade julen återkommer, ska jag se till att inga hinder finns för att vara bortrest…

Börjar bli otålig

DET BÖRJAR SÅ smått bli otåligt i väntan på operationen. Nu har jag nått det stadiet vilket i och för sig är positivt för då tänker jag inte så mycket i banorna att jag är förtvivlad över att inte Thailandsresan blir av. Jag kikade lite på om det fanns möjlighet att kommer iväg någon annan stans över jul och nyår, en kortare resa så man åtminstone slapp det värsta, och hittade några alternativ till Teneriffa och Fuerte Ventura men se det gick inte hem hos herr Müller…

På torsdagsmorgon var det kallt som attan men jag cyklade i alla fall till gymmet. Det gick bra men jag frös om händerna så det räckte och blev över trots att jag har dubbla par på mig. Woffe vill inte cykla när det är kallt så han tog bilen.

4_fintenkallt

I dag var det meningen att vi skulle ha Basis ball centerbord med Catarina men hon var tyvärr sjuk så Petra vikarierade och då körde hon raw-varianten. Det gick bra det också – alla kämpade på tappert.

När jag kom hem började jag baka lite för att få upp värmen i kroppen…

5_bakarhjartan

6_sockerkakor

Dagarna tuggar på i samma tugg som det brukar. På fredagar har jag bara ”Fredagsfys före fredagsmys” på gymmet, med andra ord spinning puls med Stefan. Han säger alltid så att det int blir något fredagsmys förrän vi har gjort vår fredagsfys 😉

Jag cyklade så klart fram och tillbaka och det var halt så det fick bli ”dubbdäckscykeln”. Det är lite lyxigt att ha två likadana cyklar, en med dubbdäck och en med vanliga. Men det kommer ju sig av att jag tog över Woffegubbens cykel när han köpte sin elcykel. Så därför kunde jag få dubbdäck monterad på en av dem. Men om det inte är halt är det ganska trögt att cykla med den dubbade så då tar jag så klart den andra. Det var den träningen som blev av, cykel till och från gymmet och spinning. Men Stefan kör ju skiten ur oss varje gång så det räckte säkert och blev över. Det var förresten extra roligt i dag då Tina var med för första gången på riktigt länge. Hon har haft bekymmer med ett knä men nu är det bättre så då var hon med och ”spinnade” igen.

Innan jag stack i väg till gymmet roade jag mig med att ”baka” en köttfärslimpa, till middag, där potatisarna bakas med samtidigt som limpan står i ugnen. Appropå det här med att laga mat i bakformar då 😉

1_köttfärslimpa

När jag kom hem var huset fullt 😉 Helt oplanerat ramlade det in goda vänner. Woffe mässade när dom var på ingång så jag messade tillbaka att han kunde bjuda på köttfärslimpan så det gjorde han. Jag hade givetvis inget att bjuda på när det var helt oplanerat men färslimpan fick godkänt…

2_husetfullt

Det blev en mycket trevlig kväll med mycket snack om gamla minnen och mycket skratt…

På lördagmorgon brukar jag köra ett pass indoorwalking och det gjorde jag så klart även denna lördag. Skönt att köra på morgonen så har man liksom hela dagen ”ledig” sedan 😉

Woffegubben överraskade mig med kantpressen som han byggt klart…

3_kantpress

Det blir spännande att få testa den!

Dagar som gått

I ONSDAGS VAR jag kallad till Borås för operationsförberedelser som innebar att planeringssjuksköterskan bland annat tog ett EKG. Hon var så rar och omtänksam så jag kände mig riktigt väl omhändertagen. Hon gick också igenom rutinerna på operationsdagen.
Sedan fick träffa en läkare, inte hon som ska operera mig, som lyssnade på hjärta och lungor. Det blev godkänt 😉
Jag kunde ha fått träffat narkosläkaren om jag så ville men jag avstod det då jag inte hade några frågetecken kring det. Det enda problemet med sövningen är efteråt då jag mår så förbaskat illa men det vet dom redan om så det var inte mycket att diskutera kring.

Jag var helt slut när vi kom hem för vi fick gå upp i ottan och köra hemifrån med mycket god marginal då det var riktigt busväder. Yrsnö oh halt som attan. Och vi körde över Härskogen där vägen är som en asfalterad kostig och dom som kör där varje dag kör som stollar. Det gick bra och vi var framme fyrtiofem minuter tidigare men hellre det än att behöva stressa när det är sådant väglag.

1_yrnso

Woffegubben gick till kaféet och fikade under tiden jag var hos sköterskan och doktorn. Det blev lite väntetid mellan sköterska och läkare så jag kopplade av med att lyssna min bok…

2_Harrypotter

Jag behövde inte vänta särskilt länge på att jag skulle få komma in till läkaren. Och eftersom allt var bra så tog det inte lång tid heller. Jag letade upp min chaufför, läs Woffe, och sedan var vi snart på väg hem igen.

Det snöade lika ymnigt fortfarande så vi bestämde att inte köra över Härskogen hem utan tog vägen över Partille och sedan E20 mot Lerum. Vi skulle ändå handla så det passade faktiskt bra med det vägvalet.
Snöandet övergick så småningom till regn så det var ett rackans oväder hela dagen och kvällen.

Efter middag och lite annat stök blev det mest soffhäng hela kvällen. Jag hade ingen träning inbokad så det blev en vilodag rätt och slätt!

I dag däremot så var det seniorträning. Som vanligt blev det stressigt sista i minuten. Det är tur att man är omklädd redan hemma. Det blev bilen i dag för det är fortfarande oväder. I dag regn och halv storm…

3_seniortraning

Vi kör Basis Ball Centercore med Catarina på torsdagar men hon var sjuk i dag så Petra vikarierade och körde istället RAW-varianten av Basis Ball. Det gick ju bra det också 😉
Vi stannade och fikade med gänget innan vi drog iväg för att handla det jag glömde igår…

Till middag i dag gjorde jag en korvgratäng i en kakform 😉 Vem ha sagt att det måste bakas kakor i kakformar?

Man skivar falukorven och skär en lök, några morötter som man skivar på snedden, några röda äpplen, mozzarella och stekt svamp. Sedan varvar man flera lager med alla ingredienser utom den stekta svampen och mozzarellan för dessa tar man under sista lagret med korv…

4_fleralager

Sedan rör man ihop stanningen av ägg, tomatpuré, senap, vitlöksklyfta, äppelcidervinäger samt salt, peppar och oregano. Jag tog faktiskt lite grädde också för jag tyckte det blev lite för lite stanning 😉

5_sistalagret

In i ugnen på 225 grader i 40 minuter och ut kommer…

6_korvgratang

…en korvgratäng i en kakform 😉 Den serverades med potatismos och det blev i alla fall godkänd med råge av herrn i huset med orden: Den här har du inte gjort för sista gången!

Jag har så smått börjat acceptera att det inte blir någon resa och faktiskt börjat längta lite efter att jag kanske snart kan äta mina maträtter jag också.
Vi får se hur det går med träningen fram till operation då jag är tvungen att sluta med nästan alla mina mediciner tills operationen är över. Jag har haft ont i ryggen nu ikväll så jag avbokade Sh’bam som jag skulle gått på…

Bort med allt

SOM SKULLE MED på resan! Vi har skapat små högar, mestadel inne i gästrummet eftersom ingen bor där nu, med reseprylar. Korsordstidningar, pennor, suddgummi, kortlek, gummiband för träning, träningsschema, nya stavar som är ihopfällbara för att gå ner i resväskan, osv osv. Så varje gång man kommit på något har det hamnat i resehögarna som vi kallat dem.
Det gör ont i själen att gå förbi ”högarna” sedan det stod klart att ingen resa ska bli av så nu har jag helt sonika kastat ner allt i en låda! Ingen bra lösning men qvick and dirty skulle man kunna säga.
Klart att man hade börjat räkna ned då avresan skulle varit åttonde december…

Jag fick otrolig respons när jag ingår bloggade ut min förtvivlan. Det är jag naturligtvis jätteglad över och blir varm i hela hjärtat över att så många orkar bry sig om mitt gnäll! För jag känner mig gnällig och otacksam men jag kan inte hjälpa det. Och jag har en ständig plåga av oro i magen över att det har blivit så här. Jag hoppas att den ska försvinna men vet inte hur jag ska bära mig åt för att den ska göra det? Alla tycker att det är väl bara för tusan skita i att det är jul – ja, grattis till den som klarar det!

Jag har beställt en ny resa men kan inte på långa vägar känna samma glädje över den! Det finns ju inget att fly från i februari. Eller hur? Sedan kan man ju så klart vara riktigt klarsynt och inse att det kommer ju en jul nästa år också då man kan resa bort… Jo, men vad vet man om nästa jul? Inte ett dugg och det gäller förstås alla inte bara oss.

Nu får jag försöka att ta tag i vardagen utan att bryta ihop fullständigt för jag känner att det är himla nära. Men så länge jag hittar dörren och inte går i väggen så…
Som ett brev på posten fick vi vinter (just den man skulle sluppit i Thailand) med sju minusgrader! Jag tog inte ens cykeln till gymmet trots att jag har fina dubbdäck utan tjurade och åkte bil…

1_snokom

Kallt som attan men man kunde ana att det skulle bli en fin solig dag…

1_vinter

På måndagar är det först seniorträning, i dag styrka med gummiband. Catarina leder oss så att varje muskel ger sig till känna – ingen kommer undan 😉
Vi brukar alltid stanna efter träningen och dricka kaffe och doppa skorpa med hela seniorgänget men i dag kände jag mig riktigt under isen så vi åkte hem och frukosterade i vår tvåsamhet.
Lite uppmuntrad blev förstås även jag när jag såg detta vid utgången…

2_brakampat

Det var alldeles för kallt för att man skulle gå och njuta men jag parkerade i ”Gelas projektverkstad” och där kan man ju njuta av att vara ute inne 😉

5_inneute

Bilden tagen när det började snöa i söndags

Jag börjar bli färdig med mitt projekt…

3_fardig

…så det är läge att leta rätt på ett nytt…

4_Planeraprojekt

Men Woffegubben undrade om vi inte skulle dricka lite glögg nu när det är så kallt så det fick helt enkelt bli lite glögg – dock alkoholfri då jag snart ska åter till gymmet…

6_glogg

Framför TV:n då – mitt på blanka dagen! Det är ju just så där busig man kan vara som Fritidsforskare, läs pensioner, men det finns en stor risk att fastna där vid dumburken resten av dagen utan att göra något vettigt…
Precis det gjorde jag så klart! Som tur var hade jag inbokade pass på gymmet så jag var helt enkelt tvungen att ge mig iväg till Sh´bam först och sedan avsluta med Basis Ball Raw.

På Basis Ball:en var det i dag ny release – svårt men Hanna bistod hela tiden så det gick riktigt bra men svårt att få in alla nya rörelser. För det var ALLA rörelser som hade bytts ut 😉

Eller hur?

SOM OM JAG inte visste mitt bästa känner jag mig bedrövad och ledsen över det faktum att vår planerade Thailandsresa nu måste avbokas. Jag vet att jag borde skämmas över att jag är ledsen och arg över detta och jag förväntar mig inte att någon enda person i hela världen ska tycka synd om mig. Som en bortskämd rikemansungdjävel – ja, det är nog så man kan tänka om mig just nu! Som klagar och gnäller…

Anledningen till att vi inte kan åka på den så efterlängtade resan, som skulle inneburit en månad i solen och att jag skulle sluppit hela den förbaskade cirkusen som jul och nyår numera är för mig, är operation tre dagar innan planerad avresa. Vi skulle träffat goda vänner som ska bo på samma hotell. Gottat oss i solen utan några som helst krav på att stakar ska upp, julmat som ska lagas och julstämning som ska infinna sig…

Jag har väntat minst ett och ett halvt år på åtgärd av mina problem, med att inte kunna äta, och känner starkt att jag kunde väntat en månad till! Nu ska det då bli av och visst ska det bli skönt att kunna äta något annat än gröt igen det ska jag inte ens försöka förneka. Men den här tiden av evig väntan och brist på besked om åtgärd där ”man” fått mig att tro att mitt problem inte är något problem – faktisk fått mig att tvivla på att det någonsin skulle komma åtgärd.

Så när jag bokade resan gjorde jag det för att överhuvud tagen orka med livet. Jag kände att det inte skulle funka en jul och nyår till, som ju är riktigt mathelger, med mitt torftiga levende. Förutom gröt så har frukt funkat ganska bra så jag tänkte att i Thailand finns det ju överflöd av den varan och att man säkert skulle överleva en månad på det. Jag menar det finns ju folk som lever heltid med att bara äta frukt. Jag har också köpt hem så kallad ”barngröt” som man bara rör ut i varmt vatten

Den senaste tiden, om man nu kan kalla så lång tid för senaste tiden, har jag dragit mig tillbaka helt och hållet. Det funkar inte med den sociala biten när man inte kan äta som normala människor gör! Det finns liksom inte något tillfälle, när man tänker efter, där man träffar goda vänner utan att man intager föda i någon form.
Antingen äter man en god middag tillsammans eller träffas över en fika. Eller hur?
Men man, läs jag, gör inte det när man måste kräkas upp intaget efter två till tre tuggor och dessa ynka tuggor sedan ”varar” i två till tre timmar. Eller hur?
Man går inte med goda vänner på restaurang och säger till kyparen att man inte vill beställa något men gärna sitter med. Eller hur?
Man tar ju inte med sig gröt, det enda som funkar, ut på restaurang eller hem till goda vänner för att delta vid ätandet. Eller hur?
Det går självklart att räkna upp hundra anledningar till varför man isolerar sig från allt socialt umgänge och liv när man lever som jag gjort/gör. Eller hur?

Nu, när jag äntligen fick komma till Borås kirurgavdelning, på den remiss som legat där sedan i april, fick jag träffa en helt fantastisk doktor. Hon förstod precis hur jag har det och trodde sig kunna operera bort eländet. Jag har alltså fått en ”extra” magsäck, en ficka, ovanför den ”riktiga” där maten hamnar. Det är ju med tanke på det inte konstigt att maten inte stannar kvar för det är ju ingen riktig magsäck och vet ju då inte heller hur man ska hantera mat!
Att gröten slinker emellan beror antagligen på att den ju är lite glatt och jag har dessutom blötlagda chiafrön i som gör den ännu ”glattare”. För att få upp näringsinnehållet har jag i chiafrön, torkade tranbär, blåbär och linfrön. I havregrynen tag jag även grovhackad mandel, hasselnötter och pumpakärnor och en banan i skivor vid serveringen. En grötportion innehåller 1200 kcal och det är väl därför jag ”överlevt” gissar jag. Jag har fått kaliumbrist men annars har det gått bra på den fronten.

Men, det känns för bedrövligt att det skulle bli som det nu blir med inställd resa och att tvingas vara hemma den värsta djävla tiden på året som jag glatt hade betalat en mindre förmögenhet för att slippa! Eller hur?

Jag får visserligen tillbaka pengarna, om än inte allt då avbokningen blev mindre än fyra veckor innan avfärd, så det är väl inte problemet. Det går så klart att boka en ny resa men det hjälper ju föga då jag inte har makten att flytta på jul- och nyårscirkusen till en annan månad. Eller hur?

Röntgen som jag inte visste varför jag skulle göra ;-)

MÅNDAG ÄR SENIORTRÄNING och då är vi båda på gymmet fast jag brukar åka tidigare och dra ett pass med Indoor Walking innan Woffegubben kommer och det är dags för vår gemensamma träning. Så blev det inte i dag. Mådde minst sagt bra när klockan skrällde 05.50 så jag hoppade över del ett, alltså Indoor Walking-passet. Men senare kändes det bra igen så då drog vi i väg…

1_senirtraning

Det blev ingen fika efter stationsträningen, som seniorträningen är på måndagar, då jag skulle på den röntgen idag som jag inte visste varför jag skulle göra och inte heller det stolpskott, ursäkta, till läkare som sade att jag skulle gå på den!

2_rontgen

Nu vet jag bättre! Jag blev, som vanligt måste jag säga, väl mottagen på Alingsås Lasaretts röntgenavdelning. Man känner sig riktigt bekväm trots att röntgen ju aldrig är kul. Det var en så kallad kontraströntgen som skulle utföras och jag var utan tvekan ängslig för hur det skulle gå med kontrastvätskan jag skulle svälja. Men jag bad om en ”spypåse” som jag hade till hands hela tiden och faktiskt inte behövde använda 😉

Det är en läkare som utför själva röntgen och han var, visade det sig minst lika trevlig som den unge manlige röntgensköterskan var. När det var klart, det tog ganska lång tid för Woffegubben hann somna i väntrummet ;-), då fick jag se på skärmen precis hur illa det är där nere i mellangärdet. För det första var strupen kraftigt förstorad, förmodligen för att magsäcken traskar upp och ner och har töjt ut den, och för det andra förstår jag nu varför jag knappast får behålla någon mat. Det har nämligen bildats en ”ny magsäck” så maten kommer aldrig dit en ska utan ligger och irriterar i svalget till jag helt enkelt kräks upp det. Smärtorna är förstås när magsäcken vandrar upp i svalget men det hade jag redan anat att det var så det låg till. Jag förstår att du inte kan äta sade han och jag förstår att det absolut inte går bra med annat än utan vätska. Jag blev så glad att jag fick veta detta eftersom jag inte förstod varför jag skulle göra den här röntgen över huvud taget. Och när jag sade det till läkaren så påpekade han första lugnt och fint att det inte var halsen utan alltså svalget som skulle röntgas.

Nu är det då ”bara” att invänta till resultatet når den remitterande läkaren, alltså min doktor på Närhälsan, och med förhoppningen att hon är åter från sin sjukskrivning. Det kan säkert ta någon månad eller mer innan Alingsås får tid för renskrivning av analys och sedan få den ivägskickad.

Efter den, faktiskt både givande och trevliga stunden, på röntgen tyckte vi att vi borde fira med en fika. Man kan ju inte var i Alingsås, fikastaden nummer ett, utan att fika 😉 Det blev årets första semla…

3_samla

Som vanligt, jag tror ju alltid att det ska gå bättre just den här gången, fick jag abrupt avbryta efter några tuggor och förflytta mig in på toaletten.

Nåväl, vi handlade lite på vägen hem och banne mig hann det skymma innan vi var hemma igen…

4_kvallning

På kvällen var jag inbokad på SH’BAM…

5_kvallsgym

Inget vidare i dag

NATTEN VAR INGET vidare hade så himla ont i knäet att jag nästan började tvivla. Det börjar redan igår, sen eftermiddag, antagligen när all smärtstillande släppte och det jag tillförde sedan på egen hand blev aldrig riktigt så effektivt.

Men jag är fortsatt imponerad att den goda mottagningen och för att inte tala om i dag då jag blev uppringd av en sköterska som ville höra hur det var. Jag berättade att jag inte mådde något vidare och knäet smärtade mycket samt att jag inte kunde gå utan krycka.
Sköterskan tröstade mig med att det var helt normalt men skulle ändå be doktorn skriva ut lite med smärtstillande åt mig.

Döm om min förvåning när doktorn själv ringde upp någon timma senare och hörde sig för om min smärta. Även han sade att det var helt normalt efter att han hade ”röjt” runt därinne och även spolat med vätska. Svullnaden kommer att ge med sig men det tar några dagar så det är alltså inget att känna oro över.

Sen eftermiddag i dag kände jag mig aningens bättre tror jag. Jag har visserligen proppat i mig smärtstillande men på något vis känns det lite lättare nu.

Återstår att se hur natten blir? Det är givetvis jobbigt när det gör ont hur tusan man än försöker att ligga!
Men i morgon är en annan dag – förhoppningsvis en bättre sådan 😉

Ett fantastiskt team

KLOCKAN NOLLSJUTJUGO VAR det dags att checka in för operationen, som via två titthål, skulle avlägsna eventuell menisk i mitt vänstra knä. Det började med att jag blev lite ängslig då det visade sig att kassan, där man skulle anmäla sig och betala, öppnade först 07.15. Då undrade jag hur i hela friden jag skulle hinna vara på plats på operationsavdelningen bara fem minuter senare – mitt turnummer visade nummer tre…

1_anmalan

Det är klart att jag inte hade behövt oroa mig för det men jag gissar att det hör till – lite oro ska väl infinna sig för jag var inte det minsta orolig för ingreppet!
Nåväl, så klart att jag hann till operationsväntsalen i tid…

2_Inteorolig

Jag blev så fint mottagen av personalen som var mycket mjuka och lite lagom skämtsamma att jag blev helt varm i kroppen! Jag har visserligen hört av flera, för att inte säga många, att just Alingsås är superduktiga på den här sortens operationer.

”Min” ortoped, som skulle operera mig, Ralf Beutinger, tog en sista koll på mitt knä och berättade vad han hade för avsikter med operationen. Han berättade också att det skulle kunna vara så att inget gick att åtgärda… Hemska tanke!

Därefter var det dags för narkosläkaren att prata lite och sedan var jag redo för operationen i den tillhörande snygga klädseln som tillställningen kräver 😉

3_snyggo

Narkossköterskan fixade med lite nålar och andra nödvändigheter inför sövning…

4_redo

Jag blev inkörd på operationssalen och hann prata två, eller kanske tre, ord med narkosläkaren innan jag somnade 😉

Uppvaknande var helt odramatisk med undantag för en helvetisk smärta i knäet! Det hade väl så klart sin orsak och jag fick lite smärtstillande som snart visade sig inte hjälpa ett dugg så det blev en omgång till.

Omgång två tog skruv efter ett tag och jag började känna mig glad. Glad att det var över och glad för att det även här på uppvaket var helt fantastisk personal som månade om mig. Ingen stress utan ett lugn som ju utan tvekan smittar av sig.

När jag steg ur sängen på uppvaket kändes mitt knä bättre än det gjort på hela tiden. Naturligtvis spelade allt smärtstillande in men jag kände mig glad igen. Men, jag måste erkänna att det infann sig en viss ängslan över att man inte hade hittat någon skada på menisken.

Innan hemgång, kom förstås doktor Ralf förbi och berättade vad han hittat. Och det var en hel del till min stora glädje måste jag säga för det hade varit konstigt annars med den helvetiska värk och plåga jag haft av detta. Nu kommer jag inte ihåg vad allt hette som han ”hittade” och det är ju kanske inte så konstigt med tanke på att det inte är ord som ingår i mitt normal ordförråd. Men, att det var menisk som hade plockats bort förstod jag. Det hittades också artros bakom knäskålen (tror jag det var) och han pratade om någon korsbandskada som fick åtgärd av något slag…Phew! Tyvärr går det ju inte att läsa vad en doktor skriver men allt detta noterade han…

5_1_hittade

Så var det med det. Äntligen kan jag se framåt! Doktorn rekommenderade fyra veckor med sjukgymnastik innan jag tog tag i gymmet. Men ändå, fyra veckor är ju inget mot alla de veckor som passerat sedan mitten på april!

Min sjuktransportör, läs mannen i mitt liv, tog mig lika säkert hem från sjukhuset som han tog mig till i morse…

5_klar

Vi tog till och med en liten promenad inne i Alingsås för att jag kände mig så yster 😉

Väl hemma igen var det ganska skönt att kunna ta fram pumpsoppan jag kokade häromdagen – inget långkok med andra ord för dagens middag. Vi slog oss ner vid TV:n eftersom en nyopererad har giltig anledning till att uppföra sig på det viset en helt vanlig måndageftermiddag…

6_middag

Och eftersom det var Annandag Fars Dag i dag och det fanns farsdagstårta över så…

7_annandagfarsdag