Ett litet äventyr

EGENTLIGEN VAR JAG inbokad på ett Indoorwalking-pass men så fick jag en idé om en cykeltur så jag avbokade tidigt på morgonkvisten.

Så klart började det ösregna när jag var klädd och klar för avgång men jag väntade helt enkelt ut skuren eller rättare sagt skyfallet! Enligt väderrapporten skulle det finnas risk för en och annan skur men det tänker jag att jag kan överleva. Man är ju inte gjord av vare sig socker eller papp 😉

Efter regn kommer sol säger man ju och himlen blev nästan blå…

Nåväl, mitt lilla äventyr för dagen, var att cykla från Gråbo till Bäckebol där jag skulle kika in på Stoff & Stil för att köpa ett mönster.

Woffegubben ville inte cykla med och min kompis Per hade annat för sig så jag fick åka ensam.

När jag kom till Angered så kikade jag in på LIDL där för jag behövde lite smått och gott inför dagens middag. Då springer jag på cykeldramatväskor som jag vet att Per ville ha en, och var slut hemma på vår LIDL, så jag köpte en till honom…

Som en riktig packåsna 😉

Vidare så mot det det egentliga målet vilket innebar avfärd mot Angeredsbron. Innan man kommer ut på själva bron så kör man i en sk tunnel…

När jag kom ut på bron blev jag först förskräckt, trodde jag skulle blåsa av. Det var ett otäckt äventyr men när jag väl hade anpassat farten så gick det skapligt och jag behövde inte leda cykeln vilket var min första tanke…

På andra sidan bron fortsatte den fina cykelbanan genom riktigt lummig miljö och det var trevligt efter chocken på broöverfarten…

Sedan var det raka vägen mot målet, alltså Stoff & Stil där jag köpte mitt mönster och även lite tråd för god väns räkning.

När jag sedan skulle börja dra mig hemåt igen så tänkte jag att jag kör inte samma väg tillbaka eftersom bägge mina beställningar, dramatencykelväskan och tråden, skulle levereras till Stenkullen så då körde jag över Jonsered hem.

Det blev alltså full fart mot Marieholmsbron som skulle ta mig över mot Gamlestan så jag slapp ta vägen via Göteborg och Hisingsbron.

Det blev en angenäm överraskning, efter lite felkörning, att den gamla var stängd och en ny har byggts…

Himla fint!

När jag passerat förbi SKF och jag skymtade gamla LV6 så svängde jag ner mot Säveån…

Som man kunde ana var det lite regn på G men jag klarade mig faktiskt ända till Partille innan jag stannade till och klev i regnkläderna…

Ja, därefter blev full fart mot Stenkullen där jag överlämnade väska och tråd och därefter raka vägen mot Gråbo.

En dryg sexmilare blev det och det får väl anses ersätta passet med Indoorwalking jag avbokade i morse…

Härliga söndag

DANIEL OCH jag pratade redan tidigare i veckan om att ta en Mjörnruntrunda idag på söndag.

Så redan 09.00 cyklade vi i väg. Lite kylslaget, det känns att det är höst på G, och disigt men som min saliga mor alltid sade ”En disig morgon ger en fin dag” och det stämde även i dag.

Vi körde banvallen från Gråbo så långt det gick och sedan körde vi ut på 190:an. Det gick bra för trafiken var inte så intensiv så här en söndagförmiddag. Första fotostoppet gjorde vi i Brobacka…

När vi kom fram till Mjörn, på Alingsåssidan fick vi syn på Herbert 😉

Vi körde fram hit för vi ville ta en titt på den lilla fyren…

Sedan cyklade vi fram till campingen där det blev fikapaus och det smakade himmelskt gott och var skönt att njuta av vacker utsikt ett tag…

Ibland säger jag att vi bor i Tusen sjöars land och det stämmer nog 😉

Nu närmade vi oss Norsesund och där är det också sjöar och himla vackert…

Diset är borta sedan länge och solen tittar fram. En bättre dag får man leta efter! Totalt blev cykelturen 59,3 km. Inte illa alls!

Som vanligt ordnar Woffegubben med bra service när jag är ute och cyklar så när jag kom hem hade han förberett så jag kunde tvätta av cykeln 😉

Vi fick några droppar regn alldeles i slutet så vi var överens om att vi hade en himla tur. Tänk om det hade börjat regna i Alingsås ;-(

Som avslutning på den här fina dagen blev det en lyxig laxmiddag med örtgremolata (inte med på bilden för den breder man på när laxen är klar), salsiccakorv, snackspaprikor i olika färger och så även med tomaterna.

Äntligen

ÄR DET PÅ tiden att komma in i gamla bra vanor igen (dom dåliga får fortsätta med sin frånvaro).

Jag tänker så klart på att träningen måste prioriteras nu. Sedan pandemin utbröt och vårt fantastiska gym stängde av alla seniorpass och förresten alla andra pass också förstås, har det inte blivit någon regelbunden träning om man undantar cyklingen.

Det är ju i och för sig bra, det kunde varit värre, t ex att jag inte hade cyklat heller. Men enbart cykling räcker inte även om man kommer ganska långt vad gäller välbefinnande, motion och upplevelse och det är självklart viktigt också.

Däremot behövs det så mycket mer både vad gäller styrka och rörlighet!

Jag gjorde några futtiga försök i somras när knäsmärtorna höll på att göra mig galen och balansen var så dålig (är ska jag säga) så jag måste luta mig mot en vägg eller något stadigt när jag ska klä mig och behöver stå på ett ben. Men det vore ren lögn att påstå att det blev något av det. Nej, då kom det semester emellan och sedan var det kört. Vi var ändå inte borta i flera veckor i sträck så det hade inte varit konstigare än att fortsätta där jag slutade!

Hemmaträning i all ära men det blir ju för tusan inte av! Trots att jag har i stort sett utrusning så att jag inte skulle behöva besöka gymmet så hjälper inte det! Sådan är jag och jag tror många med mig…

Förra lördagen tog jag mig dock i kragen och anmälde mig till Indoorwalking som är ett tufft pass i 45 minuter. Och det var tufft! På söndagen gick jag på en klass med Pilates. Det kändes himla bra även om jag ju faktiskt hade lite träningsvärk efteråt.

I veckan som gått har jag inte varit på gymmet men däremot cyklat ganska långa turer varje dag så inte förrän i dag bokade jag mig på nytt med ett pass Indoorwalking och Marie, som instruktören heter, vet exakt hur hon ska köra skiten ur oss 😉

Och det bästa med dessa två pass med en veckas mellanrum är att det kändes fantastiskt bra i knäet. Visst det gör fortfarande ont men inte tillnärmelsevis som det har gjort.

Jag körde ett pass med Indoor innan semestrarna började och det var med nöd och näppe jag klarade 45 minuter. Så otroligt skönt att det verkar vara på rätt väg.

Det gäller dock att boka sig precis på minuten för det är bara hälften deltagare som får vara med nu pga pandemin. Hälften av alla walkers är avstängda och det gäller så klart all annan träning också. Hälften av alla spinningcyklar och salarna är väl utmärkta var man ska stå/ligga för att hålla avstånd…

I morgon blir det med all säkerhet lite cykel så då får jag hoppa över Pilatesen denna veckan. Men det kommer ju fler söndagar och ännu fler där det förmodligen inte är lämpligt att cykla.

På måndag drar vår träning igång igen så då blir det fullt ös med styrketräning, gymnastik, funktionell träning, spinning och stretch&relax. Därpå ska jag försöka pressa in några konditionspass såsom Indoorwalking och även lite Pilates och Yoga.

På måndag ska jag till tandläkaren och behandla en tand som spruckit. Förmodligen blir det rotfyllning om tanden ser bra ut och då vet jag inte riktigt i vilken kondition jag kommer att befinna mig i men jag hinner träna på måndagen innan tandläkaren i alla fall. Sedan får vi om jag är fit for fight på tisdag igen – hoppas det 😉

Thalang Road

Thailand, Phuket 20181217

JAG TRÖTTNAR NOG aldrig på mina tidiga morgonpromenader. Eller ja, i bland är jag för trött det ska villigt erkännas men det är lika underbart varje gång promenaden blir av…


Här tänder en man upp grillen redan 06.00 för att laga frukostmat till hungriga Thailändare som köper sin mat på väg till jobbet.

Och man hittar alltid en vacker blomma utmed vägen.

När jag når huvudgatan är det fullt av liv och rörelse trots tidig morgon…

Det spelar ingen roll hur rörigt och skräpigt det än må vara ett Andehus finns det alltid plats för…

Man bli riktigt hungrig av alla goda matdofter från matlagningen som sker utmed vägkanten. Kan inte se mig mätt på detta!

I dag skulle mamma fyllt 90 år om hon fått leva så denna ljuvliga blomma är till henne och jag vet att hon skulle älska den!

Jag älskar också att se munkarna som barfota vandrar runt varje morgon, tidigt, och ger thailändarna frälsning i utbyte av lite mat…

När jag kommit åter från min morgonpromenad och vi hade avnjutit en god frukost bar det av mot dagens mål som var Thalang Road där jag hittat tygaffärer. Vi hade nog tänkt att ta mopparna men beslutade oss för att ta en taxi då det är så rörigt med alla vägarbeten som pågår inne i Phuket Town…

Det var ett bra beslut insåg vi under resans gång! Frågan är om vi hade hittat fram över huvud taget?

En sådan fantastisk dag det blev. Det är ett konstnärskvarter – det anar man sig till på väggmålningarna…

Fina hus och massor av tygaffärer 😉

Jag hade nog kunnat tillbringa flera dagar här utan att hinna tröttna…

Och Woffegubben väntade så tåligt på att jag rände amok in och ut i varenda tygaffär. Vi hann med en kort fika innan det var dags att jaga en taxi för hemresan.

Så mycket fina tyger jag fick tag på…

A Walk in The Neighborhood

I DAG GICK jag i ”mitt” kvarter med start på Kata Beach som fortfarande låg i mörker. Ensam var jag dock inte fast klockan bara var 06.00.

Det fanns fler som var ute och motionerande och sedan vet jag ju av erfarenhet att det ligger flera hundar och sover på stranden. Jag tar det lite försiktigt eftersom dom ofta gräver en liten grop som dom gonar ner sig i. Skulle nog inte bli bra om jag kom med gåstavarna i högsta hugg mot en sådan sovgrop…

I dag tyckte jag mig se en något ovanlig hund, men det är ju fortfarande mörkt så… Nu var det bara det att det var ingen hund utan en liten gris som gick omkring och bökade…

Stranden i Kata är ju inte så lång så när jag gått den till sitt slut gav jag mig upp på gatorna, tog in på lite tvärgator jag inte befunnit mig på innan – det är lite kul att vara nyfiken och se vart man hamnar…

Man ser på flera håll att det är ett tufft liv för många. Delar av vad vi skulle benämna kåkstäder finns ofta på ställen där hus antingen raserats eller rivits. Rätt som det är hör man en tupp som gal och då kan man gissa att det är några som bor där bland rivmassorna…
Jag vill inte fota ställen som jag beskrivit ovan av hänsyn till de människor som faktiskt måste leva där. Så jag fotar en annan som också har ett tufft liv här…

När jag kommer upp på huvudvägen är det med ens fullt liv av Thailändare som stannar och köper sin frukostmat i något rivningsskjul som det osar god matlukt ifrån. Därefter hoppar dom upp på sin mopeder och åker vidare till sina jobb.

Man möter också munken i sin orange dräkt som skaffar sin frukost genom att frälsa sina medmänniskor och där han får ihop både till sin och andra munkars frukost. Dom har varit ute länge vid den här tiden och bär hem maten i olika lösningar till templet…

I bland blir man lite full i skratt av olika vägskyltar – vem avgör när det är säkert. Jag menar det finns ingen trafik i Thailand som är säker 😉

Jag berättade för Woffegubben att jag hittat ett perfekt renoveringsobjekt till oss. Bara lite väggar och ett tak så är det klart 😉

Husets rabatter är redan i blom så där behövs inget göras…

Det blev en liten lagom runde på drygt sex kilometer. Jag har, av någon outgrundlig anledning, fått värk i vänster höft så jag tar det lite lugnt…


När jag kom tillbaka till hotellet blev det dusch, väckning av Woffegubben och sedan frukost. Smakar alltid särskilt gott efter träning.

I dag hade vi bestämt att ta det lite lugnt så det blev horisontalläge vid poolen. Vädret är lite molnigt men inte mindre varmt för det så det är bara att njuta på och ha dessa dagar kvar i sinnet när vi kommer hem mitt i vintern nästa år 😉

Jag är ofantligt trött, vet inte varför för nu bör ju den jobbiga flygresan vara återhämtad. Men jag somnar så fort jag lägger mig ner! Men det är väl bara att sova på tills piggheten kommer i kapp.

I går upplevde vi något mycket trevligt när vi var i Patong över dagen. För åtta år sedan bodde vi på ett mycket lyxigt och trevligt hotell där. Vi var till och med två år i rad på samma ställe. Men, närheten fanns det en liten restaurang där vi gissar att det var familjen som ägde och skötte stället. Vi åt där många gånger och blev så väl omhändertagna. När Steffanie och Peter var med samma år som lille Leon låg i magen fixade dom med Steffanies mat för hon mådde illa av nästan all mat. Dom kokade fisk varsamt och fixade så hon fick i sig lite trots illamåendet.

Nåväl, i går föreslog Woffe att vi skulle åka dit och se om det fortfarande var dom som drev restaurangen och mycket riktigt det blev stora kramkalaset då dom kände igen oss genast…efter åtta år och förmodligen tusentals middagsgäster. Helt enormt! Vi åt middag där innan vi fortsatte hem och bestämde att vi skall återkomma några fler gånger innan vi drar hem till Sverige igen.

I kväll åt vi middag på en annan liten mysig restaurang, i princip ett hål i väggen, som vi upptäckte när vi var här senast i februari-mars. Det var sig likt och god mat så det bir nog fler besök där under vår vistelse här.
Vi har ett antal sådana här favoritställen, alla av lite mindre storlek och härliga människor samt förstås mycket god mat, som vi håller oss till.
Vi testar givetvis nya också så det brukar sluta med att vi har fler i favoritsamlingen att välja emellan innan semestern är slut.

I morgon ska vi ut på äventyr då vi ska let redan på en tygaffär som jag fått tips av en från hotellreceptionen. Dom är så gulliga och hjälpsamma och när jag frågade beskrev hon den här butiken som vi alltså ska försöka oss på att hitta. Vi moppar iväg efter frukost.

Kanske blir det en stavrunda innan avfart, egentligen skulle det bli gym i morgon men Woffe ville gå med ut och då är det bäst att passa på 😉 Vi får se hur min höft känner sig i morgon…a

I går

VI BÖRJADE DAGEN med dryga timman i hotellets gym. Det är lite av en fantastisk upplevelse när solen gassar in genom gymmets fönster redan vid 6-tiden på morgonen…

Vi körde styrka efter bästa förmåga…

När Woffe gick upp till rummet för att duscha tog jag en stund på löpbandet – vi kan ju ändå bara duscha en i taget om det ska bli bra 😉

Överallt, vad man än tittar, så finns det ett och annat unikum där man tänker att inget borde kunna växa här…

Efter frukost åkte vi till Patong då vi behövde komplettera med lite axplock schampo och duschceme osv osv.

Trött tröttare tröttast

I DAG KOM livet ikapp! Jag kom visserligen iväg på stavgång i ottan men resten av dagen tillbringades horisontellt läge 😉 Förmodar att det har med resan att göra…
Men jag tog min stavgångspromenad i morse som jag hade bestämt – det blev en lagomrunda på drygt sju kilometer…

Att man inte måste någonting blir alltid tydligt och klart här i Thailand…

Lugnt än så länge på Kata Beach när jag passerade på morgonkvisten…

Efter frukost landade jag i solsängen vid poolen och där blev jag kvar hela dagen…

Det är jobbigt nu med en massa mangoblommor flytandes omkring i poolen 😉

Det hajar väl vem som helst???

I dag blev det middag på en av våra favoritrestauranger Ging Restaurant på Kata Beach. Mysigt att ses igen!

Och det är ju så klart – ingen kväll på Kata utan solnedgång…

Lite hit och dit

EN GOD START på dagen fick det bli i gymmet. Jag kan säga att det var ett måste då benen kändes som cementpelare efter den långa flygresan med mestadels sittande. Det kändes riktigt skönt och himla bra att Woffegubben hängde på!
Vi avlutade funktionell träning med lite kondition på löpbandet. Det var länge sedan jag vågade mig på att småspringa på löpbandet 😉

Frukost efter det var inte fy skam…

Vi hämtade ut ”våra” moppar och lyssnade lite på Vings reseledare om utflykter men bestämde inget ännu…

Min moppe blev blå i år och Woffe fick samma som han hade tidigare i år när vi var här 😉

Vi invigde mopparna med att åka iväg för att få hem lite vatten och annat smått och gott. Väl hemma igen dök vi ner i varsin liggstol vid poolen. Jag somnade som en gris och missade hela boken som jag lyssnar på 😉

På väg till dagens middagsrestaurang så kikade vi lite på marknaden som vi har på ”våran” gata. Det är gatan längs Kata Beach som har den…

Det är otroligt svårt att hålla fingrarna i styr och låta dom ljuvliga solnedgångarna vara 😉

Kyckling Gordon Blue till middag och just i dag blev det en liten efterrätt 😉

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Det sista av det mesta

DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.

1_sjuminus

Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉

Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.

Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.

När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…

2_ikeafika

På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…

3_pannkakor

När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…

4_fiberagenda

Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…

5_sistatvatten

Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉

Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…

Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉