A Walk in The Neighborhood

I DAG GICK jag i ”mitt” kvarter med start på Kata Beach som fortfarande låg i mörker. Ensam var jag dock inte fast klockan bara var 06.00.

Det fanns fler som var ute och motionerande och sedan vet jag ju av erfarenhet att det ligger flera hundar och sover på stranden. Jag tar det lite försiktigt eftersom dom ofta gräver en liten grop som dom gonar ner sig i. Skulle nog inte bli bra om jag kom med gåstavarna i högsta hugg mot en sådan sovgrop…

I dag tyckte jag mig se en något ovanlig hund, men det är ju fortfarande mörkt så… Nu var det bara det att det var ingen hund utan en liten gris som gick omkring och bökade…

Stranden i Kata är ju inte så lång så när jag gått den till sitt slut gav jag mig upp på gatorna, tog in på lite tvärgator jag inte befunnit mig på innan – det är lite kul att vara nyfiken och se vart man hamnar…

Man ser på flera håll att det är ett tufft liv för många. Delar av vad vi skulle benämna kåkstäder finns ofta på ställen där hus antingen raserats eller rivits. Rätt som det är hör man en tupp som gal och då kan man gissa att det är några som bor där bland rivmassorna…
Jag vill inte fota ställen som jag beskrivit ovan av hänsyn till de människor som faktiskt måste leva där. Så jag fotar en annan som också har ett tufft liv här…

När jag kommer upp på huvudvägen är det med ens fullt liv av Thailändare som stannar och köper sin frukostmat i något rivningsskjul som det osar god matlukt ifrån. Därefter hoppar dom upp på sin mopeder och åker vidare till sina jobb.

Man möter också munken i sin orange dräkt som skaffar sin frukost genom att frälsa sina medmänniskor och där han får ihop både till sin och andra munkars frukost. Dom har varit ute länge vid den här tiden och bär hem maten i olika lösningar till templet…

I bland blir man lite full i skratt av olika vägskyltar – vem avgör när det är säkert. Jag menar det finns ingen trafik i Thailand som är säker 😉

Jag berättade för Woffegubben att jag hittat ett perfekt renoveringsobjekt till oss. Bara lite väggar och ett tak så är det klart 😉

Husets rabatter är redan i blom så där behövs inget göras…

Det blev en liten lagom runde på drygt sex kilometer. Jag har, av någon outgrundlig anledning, fått värk i vänster höft så jag tar det lite lugnt…


När jag kom tillbaka till hotellet blev det dusch, väckning av Woffegubben och sedan frukost. Smakar alltid särskilt gott efter träning.

I dag hade vi bestämt att ta det lite lugnt så det blev horisontalläge vid poolen. Vädret är lite molnigt men inte mindre varmt för det så det är bara att njuta på och ha dessa dagar kvar i sinnet när vi kommer hem mitt i vintern nästa år 😉

Jag är ofantligt trött, vet inte varför för nu bör ju den jobbiga flygresan vara återhämtad. Men jag somnar så fort jag lägger mig ner! Men det är väl bara att sova på tills piggheten kommer i kapp.

I går upplevde vi något mycket trevligt när vi var i Patong över dagen. För åtta år sedan bodde vi på ett mycket lyxigt och trevligt hotell där. Vi var till och med två år i rad på samma ställe. Men, närheten fanns det en liten restaurang där vi gissar att det var familjen som ägde och skötte stället. Vi åt där många gånger och blev så väl omhändertagna. När Steffanie och Peter var med samma år som lille Leon låg i magen fixade dom med Steffanies mat för hon mådde illa av nästan all mat. Dom kokade fisk varsamt och fixade så hon fick i sig lite trots illamåendet.

Nåväl, i går föreslog Woffe att vi skulle åka dit och se om det fortfarande var dom som drev restaurangen och mycket riktigt det blev stora kramkalaset då dom kände igen oss genast…efter åtta år och förmodligen tusentals middagsgäster. Helt enormt! Vi åt middag där innan vi fortsatte hem och bestämde att vi skall återkomma några fler gånger innan vi drar hem till Sverige igen.

I kväll åt vi middag på en annan liten mysig restaurang, i princip ett hål i väggen, som vi upptäckte när vi var här senast i februari-mars. Det var sig likt och god mat så det bir nog fler besök där under vår vistelse här.
Vi har ett antal sådana här favoritställen, alla av lite mindre storlek och härliga människor samt förstås mycket god mat, som vi håller oss till.
Vi testar givetvis nya också så det brukar sluta med att vi har fler i favoritsamlingen att välja emellan innan semestern är slut.

I morgon ska vi ut på äventyr då vi ska let redan på en tygaffär som jag fått tips av en från hotellreceptionen. Dom är så gulliga och hjälpsamma och när jag frågade beskrev hon den här butiken som vi alltså ska försöka oss på att hitta. Vi moppar iväg efter frukost.

Kanske blir det en stavrunda innan avfart, egentligen skulle det bli gym i morgon men Woffe ville gå med ut och då är det bäst att passa på 😉 Vi får se hur min höft känner sig i morgon…a

I går

VI BÖRJADE DAGEN med dryga timman i hotellets gym. Det är lite av en fantastisk upplevelse när solen gassar in genom gymmets fönster redan vid 6-tiden på morgonen…

Vi körde styrka efter bästa förmåga…

När Woffe gick upp till rummet för att duscha tog jag en stund på löpbandet – vi kan ju ändå bara duscha en i taget om det ska bli bra 😉

Överallt, vad man än tittar, så finns det ett och annat unikum där man tänker att inget borde kunna växa här…

Efter frukost åkte vi till Patong då vi behövde komplettera med lite axplock schampo och duschceme osv osv.

Trött tröttare tröttast

I DAG KOM livet ikapp! Jag kom visserligen iväg på stavgång i ottan men resten av dagen tillbringades horisontellt läge 😉 Förmodar att det har med resan att göra…
Men jag tog min stavgångspromenad i morse som jag hade bestämt – det blev en lagomrunda på drygt sju kilometer…

Att man inte måste någonting blir alltid tydligt och klart här i Thailand…

Lugnt än så länge på Kata Beach när jag passerade på morgonkvisten…

Efter frukost landade jag i solsängen vid poolen och där blev jag kvar hela dagen…

Det är jobbigt nu med en massa mangoblommor flytandes omkring i poolen 😉

Det hajar väl vem som helst???

I dag blev det middag på en av våra favoritrestauranger Ging Restaurant på Kata Beach. Mysigt att ses igen!

Och det är ju så klart – ingen kväll på Kata utan solnedgång…

Lite hit och dit

EN GOD START på dagen fick det bli i gymmet. Jag kan säga att det var ett måste då benen kändes som cementpelare efter den långa flygresan med mestadels sittande. Det kändes riktigt skönt och himla bra att Woffegubben hängde på!
Vi avlutade funktionell träning med lite kondition på löpbandet. Det var länge sedan jag vågade mig på att småspringa på löpbandet 😉

Frukost efter det var inte fy skam…

Vi hämtade ut ”våra” moppar och lyssnade lite på Vings reseledare om utflykter men bestämde inget ännu…

Min moppe blev blå i år och Woffe fick samma som han hade tidigare i år när vi var här 😉

Vi invigde mopparna med att åka iväg för att få hem lite vatten och annat smått och gott. Väl hemma igen dök vi ner i varsin liggstol vid poolen. Jag somnade som en gris och missade hela boken som jag lyssnar på 😉

På väg till dagens middagsrestaurang så kikade vi lite på marknaden som vi har på ”våran” gata. Det är gatan längs Kata Beach som har den…

Det är otroligt svårt att hålla fingrarna i styr och låta dom ljuvliga solnedgångarna vara 😉

Kyckling Gordon Blue till middag och just i dag blev det en liten efterrätt 😉

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Det sista av det mesta

DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.

1_sjuminus

Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉

Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.

Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.

När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…

2_ikeafika

På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…

3_pannkakor

När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…

4_fiberagenda

Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…

5_sistatvatten

Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉

Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…

Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉

Så har det gått en vecka igen

JUST NU KÄNNS det som om tiden bara kan få gå utan att göra några som helst avtryck. På något vis känns det som om jag är utanför min egen kropp som om jag inte passar i den längre…

Det är klart att veckorna ser i stort sett likadana ut – så känner väl alla mer eller mindre. Så ock för mig/oss. Måndagen börjar ju med seniorträning, styrka med gummiband. Ett rätt så tufft pass där man hittar muskler som man inte hade en aning om fanns…

Tisdagar kör jag Functional Moves, mycket bra träning för balans och rörlighet, och efter det brukar jag köra Yinyoga. Just den har jag valt bort ett par veckor men i dag hade jag inget att skylla på…

1_Traningtisdag

Onsdagar har jag som regel som vilodag från gymmet men den här onsdagen blev det ingen vila trots att jag inte tränade på gymmet 😉 Men en gång om året arrangerar mitt underbara gym en resa till Ullared för seniorerna. Vi är ju där då och då Woffe och jag när vi åker till Malmö (liksom ändå kör förbi) men det är så himla kul att åka med det här gänget så det vill jag inte missa. Och som sagt, man vet ju inte på förhand vad man inte visste att man faktiskt behövde 😉
En stor buss hämtade oss…

2_buss

Så klart hade Eleonore och Catarina ordnat med underhållning på vägen. I år blev det en musikquizz vilken jag på förhand kunde säga att jag inte skulle klara. Jag är hopplöst dåligt på sångtitlar och artister så…

3_quizz

…jag fick inte förstapriset och inget annat heller 😉
Det var en trevlig dag och vid 16-tiden tog bussen oss tillbaka hem igen. Woffegubben mötte upp med bilen på gymmets parkering och därefter åkte vi och handlade på ICA då det var så dags…

På torsdagsmorgon är det seniorträning igen. Jag cyklade och Woffegubben tog bilen. Han vill inte cykla när det är minusgrader ute. Jag kan ju inte skylla på det eftersom jag har satt på dubbdäck för en mindre förmögenhet 😉

4_synas

På seniorträningen skulle det egentligen varit Basis Ball Centercore men Catarina är inte helt frisk ännu så Petra körde skiten ur oss med Raw-varianten i dag också 😉

På kvällen hade vi besök av Marie som hade med sig tröstpresent (för att vår Thailandsresa inte blir av) som var mycket beroendeframkallande. Jisses vad goda dom är…

6_beroendeframkallande

Marie åker ju som sagt den 8/12 till Thailand utan oss så det var kul att träffas lite innan.

På fredagen skrotade jag mest runt härhemma och gjorde ingenting, eller jo det gjorde jag ju. Jag gjorde mitt livs första sötpotatispommes…

5_sotpotatis

På fredagskvällen är det förstås Fredagsfys Innan Fredagsmys som Stefan så klokt säger…

7_fredagsfys

I kvarteret lyser det av adventsstakar och stjärnor i nyputsade fönster och buskarna är fyllda med juleljus. Hos oss är det mörkt – inga stakar inga stjärnor – precis som det hade varit om vi hade fått resa iväg. Jag vill helt enkelt inte. Det kommer ju att bli både jul och nyår ändå så jag skiter helt enkelt i det. Nästa år, för det är ju så att den förbaskade julen återkommer, ska jag se till att inga hinder finns för att vara bortrest…

Börjar bli otålig

DET BÖRJAR SÅ smått bli otåligt i väntan på operationen. Nu har jag nått det stadiet vilket i och för sig är positivt för då tänker jag inte så mycket i banorna att jag är förtvivlad över att inte Thailandsresan blir av. Jag kikade lite på om det fanns möjlighet att kommer iväg någon annan stans över jul och nyår, en kortare resa så man åtminstone slapp det värsta, och hittade några alternativ till Teneriffa och Fuerte Ventura men se det gick inte hem hos herr Müller…

På torsdagsmorgon var det kallt som attan men jag cyklade i alla fall till gymmet. Det gick bra men jag frös om händerna så det räckte och blev över trots att jag har dubbla par på mig. Woffe vill inte cykla när det är kallt så han tog bilen.

4_fintenkallt

I dag var det meningen att vi skulle ha Basis ball centerbord med Catarina men hon var tyvärr sjuk så Petra vikarierade och då körde hon raw-varianten. Det gick bra det också – alla kämpade på tappert.

När jag kom hem började jag baka lite för att få upp värmen i kroppen…

5_bakarhjartan

6_sockerkakor

Dagarna tuggar på i samma tugg som det brukar. På fredagar har jag bara ”Fredagsfys före fredagsmys” på gymmet, med andra ord spinning puls med Stefan. Han säger alltid så att det int blir något fredagsmys förrän vi har gjort vår fredagsfys 😉

Jag cyklade så klart fram och tillbaka och det var halt så det fick bli ”dubbdäckscykeln”. Det är lite lyxigt att ha två likadana cyklar, en med dubbdäck och en med vanliga. Men det kommer ju sig av att jag tog över Woffegubbens cykel när han köpte sin elcykel. Så därför kunde jag få dubbdäck monterad på en av dem. Men om det inte är halt är det ganska trögt att cykla med den dubbade så då tar jag så klart den andra. Det var den träningen som blev av, cykel till och från gymmet och spinning. Men Stefan kör ju skiten ur oss varje gång så det räckte säkert och blev över. Det var förresten extra roligt i dag då Tina var med för första gången på riktigt länge. Hon har haft bekymmer med ett knä men nu är det bättre så då var hon med och ”spinnade” igen.

Innan jag stack i väg till gymmet roade jag mig med att ”baka” en köttfärslimpa, till middag, där potatisarna bakas med samtidigt som limpan står i ugnen. Appropå det här med att laga mat i bakformar då 😉

1_köttfärslimpa

När jag kom hem var huset fullt 😉 Helt oplanerat ramlade det in goda vänner. Woffe mässade när dom var på ingång så jag messade tillbaka att han kunde bjuda på köttfärslimpan så det gjorde han. Jag hade givetvis inget att bjuda på när det var helt oplanerat men färslimpan fick godkänt…

2_husetfullt

Det blev en mycket trevlig kväll med mycket snack om gamla minnen och mycket skratt…

På lördagmorgon brukar jag köra ett pass indoorwalking och det gjorde jag så klart även denna lördag. Skönt att köra på morgonen så har man liksom hela dagen ”ledig” sedan 😉

Woffegubben överraskade mig med kantpressen som han byggt klart…

3_kantpress

Det blir spännande att få testa den!

Dagar som gått

I ONSDAGS VAR jag kallad till Borås för operationsförberedelser som innebar att planeringssjuksköterskan bland annat tog ett EKG. Hon var så rar och omtänksam så jag kände mig riktigt väl omhändertagen. Hon gick också igenom rutinerna på operationsdagen.
Sedan fick träffa en läkare, inte hon som ska operera mig, som lyssnade på hjärta och lungor. Det blev godkänt 😉
Jag kunde ha fått träffat narkosläkaren om jag så ville men jag avstod det då jag inte hade några frågetecken kring det. Det enda problemet med sövningen är efteråt då jag mår så förbaskat illa men det vet dom redan om så det var inte mycket att diskutera kring.

Jag var helt slut när vi kom hem för vi fick gå upp i ottan och köra hemifrån med mycket god marginal då det var riktigt busväder. Yrsnö oh halt som attan. Och vi körde över Härskogen där vägen är som en asfalterad kostig och dom som kör där varje dag kör som stollar. Det gick bra och vi var framme fyrtiofem minuter tidigare men hellre det än att behöva stressa när det är sådant väglag.

1_yrnso

Woffegubben gick till kaféet och fikade under tiden jag var hos sköterskan och doktorn. Det blev lite väntetid mellan sköterska och läkare så jag kopplade av med att lyssna min bok…

2_Harrypotter

Jag behövde inte vänta särskilt länge på att jag skulle få komma in till läkaren. Och eftersom allt var bra så tog det inte lång tid heller. Jag letade upp min chaufför, läs Woffe, och sedan var vi snart på väg hem igen.

Det snöade lika ymnigt fortfarande så vi bestämde att inte köra över Härskogen hem utan tog vägen över Partille och sedan E20 mot Lerum. Vi skulle ändå handla så det passade faktiskt bra med det vägvalet.
Snöandet övergick så småningom till regn så det var ett rackans oväder hela dagen och kvällen.

Efter middag och lite annat stök blev det mest soffhäng hela kvällen. Jag hade ingen träning inbokad så det blev en vilodag rätt och slätt!

I dag däremot så var det seniorträning. Som vanligt blev det stressigt sista i minuten. Det är tur att man är omklädd redan hemma. Det blev bilen i dag för det är fortfarande oväder. I dag regn och halv storm…

3_seniortraning

Vi kör Basis Ball Centercore med Catarina på torsdagar men hon var sjuk i dag så Petra vikarierade och körde istället RAW-varianten av Basis Ball. Det gick ju bra det också 😉
Vi stannade och fikade med gänget innan vi drog iväg för att handla det jag glömde igår…

Till middag i dag gjorde jag en korvgratäng i en kakform 😉 Vem ha sagt att det måste bakas kakor i kakformar?

Man skivar falukorven och skär en lök, några morötter som man skivar på snedden, några röda äpplen, mozzarella och stekt svamp. Sedan varvar man flera lager med alla ingredienser utom den stekta svampen och mozzarellan för dessa tar man under sista lagret med korv…

4_fleralager

Sedan rör man ihop stanningen av ägg, tomatpuré, senap, vitlöksklyfta, äppelcidervinäger samt salt, peppar och oregano. Jag tog faktiskt lite grädde också för jag tyckte det blev lite för lite stanning 😉

5_sistalagret

In i ugnen på 225 grader i 40 minuter och ut kommer…

6_korvgratang

…en korvgratäng i en kakform 😉 Den serverades med potatismos och det blev i alla fall godkänd med råge av herrn i huset med orden: Den här har du inte gjort för sista gången!

Jag har så smått börjat acceptera att det inte blir någon resa och faktiskt börjat längta lite efter att jag kanske snart kan äta mina maträtter jag också.
Vi får se hur det går med träningen fram till operation då jag är tvungen att sluta med nästan alla mina mediciner tills operationen är över. Jag har haft ont i ryggen nu ikväll så jag avbokade Sh’bam som jag skulle gått på…

Bort med allt

SOM SKULLE MED på resan! Vi har skapat små högar, mestadel inne i gästrummet eftersom ingen bor där nu, med reseprylar. Korsordstidningar, pennor, suddgummi, kortlek, gummiband för träning, träningsschema, nya stavar som är ihopfällbara för att gå ner i resväskan, osv osv. Så varje gång man kommit på något har det hamnat i resehögarna som vi kallat dem.
Det gör ont i själen att gå förbi ”högarna” sedan det stod klart att ingen resa ska bli av så nu har jag helt sonika kastat ner allt i en låda! Ingen bra lösning men qvick and dirty skulle man kunna säga.
Klart att man hade börjat räkna ned då avresan skulle varit åttonde december…

Jag fick otrolig respons när jag ingår bloggade ut min förtvivlan. Det är jag naturligtvis jätteglad över och blir varm i hela hjärtat över att så många orkar bry sig om mitt gnäll! För jag känner mig gnällig och otacksam men jag kan inte hjälpa det. Och jag har en ständig plåga av oro i magen över att det har blivit så här. Jag hoppas att den ska försvinna men vet inte hur jag ska bära mig åt för att den ska göra det? Alla tycker att det är väl bara för tusan skita i att det är jul – ja, grattis till den som klarar det!

Jag har beställt en ny resa men kan inte på långa vägar känna samma glädje över den! Det finns ju inget att fly från i februari. Eller hur? Sedan kan man ju så klart vara riktigt klarsynt och inse att det kommer ju en jul nästa år också då man kan resa bort… Jo, men vad vet man om nästa jul? Inte ett dugg och det gäller förstås alla inte bara oss.

Nu får jag försöka att ta tag i vardagen utan att bryta ihop fullständigt för jag känner att det är himla nära. Men så länge jag hittar dörren och inte går i väggen så…
Som ett brev på posten fick vi vinter (just den man skulle sluppit i Thailand) med sju minusgrader! Jag tog inte ens cykeln till gymmet trots att jag har fina dubbdäck utan tjurade och åkte bil…

1_snokom

Kallt som attan men man kunde ana att det skulle bli en fin solig dag…

1_vinter

På måndagar är det först seniorträning, i dag styrka med gummiband. Catarina leder oss så att varje muskel ger sig till känna – ingen kommer undan 😉
Vi brukar alltid stanna efter träningen och dricka kaffe och doppa skorpa med hela seniorgänget men i dag kände jag mig riktigt under isen så vi åkte hem och frukosterade i vår tvåsamhet.
Lite uppmuntrad blev förstås även jag när jag såg detta vid utgången…

2_brakampat

Det var alldeles för kallt för att man skulle gå och njuta men jag parkerade i ”Gelas projektverkstad” och där kan man ju njuta av att vara ute inne 😉

5_inneute

Bilden tagen när det började snöa i söndags

Jag börjar bli färdig med mitt projekt…

3_fardig

…så det är läge att leta rätt på ett nytt…

4_Planeraprojekt

Men Woffegubben undrade om vi inte skulle dricka lite glögg nu när det är så kallt så det fick helt enkelt bli lite glögg – dock alkoholfri då jag snart ska åter till gymmet…

6_glogg

Framför TV:n då – mitt på blanka dagen! Det är ju just så där busig man kan vara som Fritidsforskare, läs pensioner, men det finns en stor risk att fastna där vid dumburken resten av dagen utan att göra något vettigt…
Precis det gjorde jag så klart! Som tur var hade jag inbokade pass på gymmet så jag var helt enkelt tvungen att ge mig iväg till Sh´bam först och sedan avsluta med Basis Ball Raw.

På Basis Ball:en var det i dag ny release – svårt men Hanna bistod hela tiden så det gick riktigt bra men svårt att få in alla nya rörelser. För det var ALLA rörelser som hade bytts ut 😉