Inte nu igen!

GILLAR INTE HÖSTEN och för all del inte vintern heller! Som en käftsmäll dalar humöret utan att det går att förklara varför det hände här och just nu och igen och igen?! För så är det – känslan känns igen. Kanske är det hösten kanske inte? Kanske något annat? Lite som att gå på en minbana…

Host

Om det var möjligt att gå i ide hade det varit ett bra alternativ, bara för att slippa, komma ifrån och gömma och glömma. Nu är det inte så lätt, tyvärr!

Man kan ju så klart isolera sig och sluta uppdatera med justa ”one liners” på sociala medier eller med bilder som kanske får någon att tro att allt är OK.
För så är det väl?

Stundtals är riktningen rakt in i väggen – dörren har hittats med nöd och näppe! Än så länge! Frågan är bara hur länge?

Att man har miljoner ting att vara glad över hjälper tyvärr inte i lägen som dessa och det ger ju en enorm otacksamhetskänsla när det finns andra som har det mycket värre…

host2

Appropå

SMÄRTA OCH GNÄLL så var jag i går på en smärtklinik. Min fantastiska doktor, som jag går hos för min rygg, tyckte på senaste återbesöket att jag inte skulle gå omkring med ständig smärta och ville att jag skulle testa om en smärtklinik kunde göra något för mig.

Så, efter lång väntan och en viss del av godkännande som patient, så var det alltså dags. Körde hemifrån med en stor del av fjärilar i magen eftersom jag blev godkänd som patient, vilket innebär att man fyller i en mycket ingående dokumentation om sitt hälsotillstånd samt en ”dagbok” där man graderar smärtan under en period. Den här skickade jag ju in innan jag fick ryggblockaden eftersom jag då inte ens visste när den skulle ske. Det innebär alltså att jag kommer dit med minimal smärta och inte på långa vägar det ”tillstånd” som dokumentationen förtäljer.
Men, jag kan ju bara berätta som det är och bli hemskickad igen – tänkte jag!

Jag började dagen med att avboka mitt inbokade crossfit-pass eftersom jag fick lite Ågren över om jag skulle hinna. Var inbokad 10.00 på Smärtcentrum och CF-passet är 13.00. Man måste avboka två timmar innan och jag tänkte att det kan nog gå åt skogen…

Jag irrade omkring en god stund innan jag hittade men så frågade jag mig fram och till slut och hittade dit jag skulle ;-)
Fick vänta en stund efter utsatt tid innan det blev min tur. Men vilken mottagning jag fick! Doktorn bad om ursäkt för att fått vänta! Han hade också koll på att jag varit där lite tidigare och väntat ganska länge!? Men jag förklarade att det berodde på att jag inte var säker på att hitta ;-)

För att göra en lång historia kort så blev jag väldigt väl mottagen och han, doktorn, både lyssnade noga på min ”story” och gjorde en noggrann undersökning.
Resultatet blev att vi nu ska testa en annan medicin så vi får se.

Doktorn var lite missnöjd över mitt blodtryck, övertrycket var för högt, så han ville att jag skulle kolla upp det vidare hemma på vårdcentralen. Han vill också att jag skulle beställa tid hos ”min” doktor för att diskutera vidare med medicineringen.

När jag gick ut från smärtkliniken visade det sig att med lite god vilja skulle jag hinna med crossfitpasset i alla fall så jag bokade på snabbt på väg till parkeringen ;-)

Väl hemma hann jag kasta i mig lite mat, byta till gymkläder och sedan i väg…

20150522CF

Nåja…löpträning är ju tyvärr numera inget jag klarar men jag brukar ro istället och så fick det bli i dag också ;-) Sju kilometer rodd och resten gick fint – eller jag fint och fint! Var helt slut efteråt men kände mig nöjd!

Hemma igen efter träning var det dags för middag som blev Gorgonzolabiffar med blomkålssallad…

1_gorgonzolabiffar

2_blomkalssallad

Hekt OK men lite svårstekta då färsen inte höll ihop…

3_OKmensvarstekt

I dag var jag tyvärr mindre nöjd! Ryggvärken är på samma nivå som innan ryggblockaden och träningsvärken från gårdagens pass är helt outstandning. Nacken känns som om jag har en nackspärr, vaderna är goa också och knäet tar livet av mig!

Så det mest ansträngande som skett här i dag är kålpuddingen jag lyckades prestera till middag…

2_vitkal

3_blandfars

4kalpa

Lite riven smakrik ost överst…

5_rivenost

När jag ändå var i farten fixade jag resten av vitkålen som jag stuvade…

6_ifarten

Kålpuddingen och sallad serverades förstås i kuvösen…

7_kuvosen

Man kan konstatera att även om löksäsongen, pga kylan, varit lång börjar den nu nå sitt slut…

1_dentidsomvar

Och även om knäet nu inte tillåtit någon fysisk aktivitet i trädgården så kunde inget hindra mig från att sitta på ljugarbänken. Där kan man konstatera att innan Tulpanträdets stora fantastisk blad slagit ut till fullo så kan man faktiskt se Blodplommonträdets röda blad…

8_ljugarbanken

Man hoppas ju...

EN HEL NATTS sömn där jag kunde vända och vrida mig som jag ville ;-) Det var länge sedan sist! Just nätterna har varit lite av en plåga och jag har inte sovit särskilt bra eller mycket men i natt blev det full pott om man säger så.

Att sedan vakna och kunna ”köra igång” på direkten utan att ha minst en timmas ”uppmjukning” med mediciner för att komma igång det var det också länge sedan jag upplevde.

En hel dag och kväll utan värktabletter – ja, det minns jag inte heller när det var sist ;-)

Så fortsätter det så här bra så lovar jag att inte klaga!
Nu har jag varit ganska så stillasittande i dag men inte på grund av smärta som sagt utan snarare för att det varit så himla kallt ute så visste man inte bättre kunde man gissat på november. Enligt doktorn fick jag inga restriktioner alls men mitt lilla onda vänsterknä/ben mådde säkert bara bra av ännu en dag i stillhet. Det ska nog tusan blir ordning på det också ;-)

Ryggblockad

SOM JAG OROAT mig! Jag skulle ju som sagt till Spine Center i dag och få en ryggblockad. För ett tag sedan googlade jag om just ryggblockad – det skulle jag inte gjort!

Hittade massor av sidor men ingen av dem var positiva till behandlingen, nästan ingen hade blivit hjälpt och för att inte tala om vilket helvetes smärta ingreppet gav!

När min doktor på Spine Center föreslog ryggblockad, vid besök i februari, som smärtlindring frågade jag lite försiktigt om det gjorde ont att lägga den. Nej, om du inte är rädd för att ta en spruta så…
Det är jag ju inte så jag tackade jag och har alltså väntat på tid för detta sedan dess.

I kallelsen stod det att jag bör ha ordnat med transporten eftersom det kan ge lite problem i benen efteråt och man är då alltså inte lämplig som förare av bil.

Woffegubben tog ledigt i dag och var mitt stöd redan i ottan i morse. Jag fick hjälp med ryggen när jag duschade mig i Descutan innan avfärd.

Jag hade tid 07.30 på operationsavdelningen så när vi anlände tog dom mig vidare till operation och Woffegubben satt kvar i väntrummet. Jag var som sagt redigt nervös och berättade för operationssköterskan, när vi väntade på doktorn, att jag hade googlat om detta. Hon var väldigt rar och tröstade ;-)

När doktorn sedan började berättade han hela tiden vad han gjorde – jag låg på mage av naturliga skäl – och om jag överdriver en aning så isade till lite när han träffade nerven men det var ingenting.
Så jag kan konstatera att min oro och ångest var helt i onödan!

Det gick snabbt och lätt och doktorn kom för att prata med mig efter några minuter och frågade hur det kändes. Det kändes mycket bättre men då förklarade han att det även var lite bedövning med i blockaden så när den släpper kan jag känna den ”riktiga” effekten. Ett par timmar skulle det ta och nu vet jag inte om jag vågar skriva det men jag har inte haft särskilt ont under hela dagen och kvällen i dag! Jag har inte tagit några värktabletter mot normalt minst tre per dag.
Han, doktorn, förklarade att i bästa fall kan jag få en smärtstillande effekt som kan hålla i sig i flera månader, det kan också bli kortare samt att det kan bli ingen effekt alls. Det vet man inte innan. Vi ska hålla telefonkontakt och om det är så att detta nu hjälper mig kan man göra om det efter ett halvår.

Vi åkte in till Nordstan för att uträtta lite ärenden efter Spine Center men vi var så tidiga så vi var tvungna att en fika och invänta att affärerna skulle öppna ;-)

0_fika

När vi hade rantat omkring och uträttat alla de ärenden som vi hade i pipen och satt i bilen för att fortsätta till Ikea kunde jag känna en svag smärta i ryggen men det kan också har varit ”trötthetsont” efter allt travande i Nordstan.

När vi till sist kom hem, kändes som om hela dagen gick åt trots att vi gav oss av så tidigt, efter alla affärsbesök så tänkte jag att det här måste ju firas med en tårta ;-)

Tarta1

Så tårta fick det bli…

2_tarta2

Nu hoppas jag förstås att ett under har skett, eller realistiskt sett att blockaden ger effekt, så att jag kan få vara smärtfri ett tag eller åtminstone mindre smärta. Jag hoppas också att någon som är orolig och googlar på Ryggblockad ska hitta detta och känna sig lite lugnad av det ;-)

Nu är det ju sällan man har ett problem i taget – jag har ju mitt förbaskade vänsterknä/ben att tampas med samtidigt. Det är mycket bättre än det t ex var så sent som i söndags men långt ifrån så bra så att jag vågar börja träna. Det innebär med alla säkerhet också att Vättlefjällsvandringen ryker i år. Men det är ju någon dag kvar så jag bestämmer mig inte i dag.

I väntan på...

JAG KÄNNER MIG riktigt bra nu i benet/knäet men vågar mig inte på någon form av ansträngning ännu så någon träning blir det inte för tillfället.

I dag hade jag dock tänkt mig ut i trädgården för lite lättare arbete, plantera lite av allt det som ”tagit” sig i växthuset. En del har vuxit till sig rejält och behöver nog komma i jorden.

Men, i väntan på att yttertempen skulle bli behaglig så pysslade jag ihop ett armband av små gummiband. Har varit lite nyfiken på att göra ett sådant. Kanske kan bli roligt pyssel med Leon ;-)

1_ivantanpa1

2_armband

Ja, när det var gjort och frukost intagen så blev det då trädgården. Det var soligt och fint men kallt som det ju varit ganska länge nu.

3_hyacint

Jag fick planterat lite och gick så klart runt och njöt. När jag väl grävt lite och blivit varm i kläderna så åkte jackan av. Åtminstone på södersidan ;-)

5_medrisk

Det blev en sedan en simpel lunch/middag bestående av färdig fisksoppa och fröknäcke ;-) Ibland är jag riktigt lat!
Nåja, jag avnjöt måltiden i pensionsärskuvösen och där kunde man inte klaga på att det var för kallt…

4_simpel

På kvällen fortsatte jag med mitt ”projekt” som jag inte kan avslöja meningen med ännu ;-)

6_projekt1

7_korsbar

Nu ska vi se om jag kan sova några timmar i väntan på morgondagen som jag är riktigt skakis inför!
07.30 ska jag infinna mig på Spine Center för en ryggblockad…

Jag googlade om detta – men insåg ganska snart att det skulle jag inte gjort!

Woffegubben har tagit ledigt för att följa med mig – det finns nämligen risk att jag inte klarar av att ta mig hem själv efter. Det rekommenderas inte att man kör bil då benet ”kan lägga av” att fungera.

Så, den här dagen har varit mest i väntan på.

Om det ändå kunde bli som man tänkt sig!

NU HAR JAG äntligen kommit igång med träningen så som jag vill att den ska vara ;-) Det vill säga boka de pass som passar mig bäst – helst tidigt på morgonen…

4_gymmet

Det blir mest crossfit men ett och annat pass med Indoorwalking och lite konditionsträning på egen hand blir det också.

3_1_cf

Det händer till och med att jag unnar mig lyxen att fika efter en tidigt morgonpass ;-)

5_gymfika

Så vad hände då? Jo, det förbaskade vänsterknäet börjar krångla och göra ont så jag startar med en inflammationshämmande kur som dock inte hjälper mycket.
Så typiskt när jag nu äntligen hade alla förutsättningar för att kunna få till en bra och regelbunden träning!

Så efter att ha kört måndag och tisdag med crossfit och varit ute på en halvlång premiärcykeltur så blev det till att avboka resten av veckans pass. Blir så himla ledsen!

Här hemma har jag hållit på med ett lapptäcksprojekt ett tag så jag tänkte att jag får väl sy klart det då när jag nu inte kan träna.

Som tur är har vi stort vardagsrum då det är platskrävande med lapptäcke för en dubbelsäng ;-)

3_turmedvardagsrummet

Det var näst intill omöjligt att sitta ner och sy…

1_ejsitta

…så jag fick flytta maskinen till klippbordet så jag kunde stå och sy istället ;-)

2_fiksta

Tyvärr gjorde knäet så ont så det gick inte att sy heller men jag blev klar till slut med både över- och undersida…

6_Lappklar

Efter det har det mest blivit stillasittande pyssel…

7_stillasittande

8_pyssla

Jag fick kontakta Vättlefjällsvandringen för att avanmäla oss – kommer knappast att hinna bli bra till 3/5 ;-(

Ruta ett ;-)

FÖRBÄTTRINGEN HÅLLER I sig och jag har inte fått tillbaka svullnaden i ben och fötter. Jag känner mig allmänt mycket bättre än den gångna veckan och det är jag glad för då det kändes som ett riktigt bottennapp! Precis som om det inte räckte med ryggbesvären?!

I dag har jag varit åter på Cykelvinden och cyklat samma sträcka eller faktiskt lite längre och kände inte alls av flåset jag hade i tisdags! I dag kändes det mer normalt så jag hoppas det är på väg bort ur kroppen vad det nu än var!

Det blev Flandern igen ;-)

Flandernigen

Jag bestämde mig för en dryg femmilare men insåg efter dryga tre att jag nog inte skulle ta hela sträckan så otränad som jag ju faktiskt är på långdistans. Men jag känner mig nöjd ändå och en vacker dag tar jag den ;-)
I dag kan man dock inte med den vildaste fantasi påstå att det var en vacker dag! Snöblandat regn hela dagen…

I morgon har jag bokat in mig på Crossfit. Det har jag inte tränat sedan i september förra året!

På ruta noll igen

JAG TROR ATT jag fått Ödem! Det har varit en hemsk vecka där jag knappt har kunnat böja benen eftersom dom är så svullna av vätska som samlats. Det är inte bara ben och fötter men där är det värst. Det gick inte att urskilja vad foten började så svullet var det.

Jag skriver var för sent i går kväll släppte helt plötsligt svullnaden i fötterna och underbenen! Fråga mig inte varför det helt plötsligt gjorde det när det hängt i nu i näst intill två veckor. Denna vecka var det så illa så när jag tränade på Cykelvinden i tisdags trodde jag att jag skulle avlida! Jag körde en nätt liten tur i Flandern – inga backar och fin väg men blev trots det andfådd och hade jättehög puls med tanke på att det var en raksträcka jag körde.

På onsdag när jag skulle kört 90 minuter spinning insåg jag redan mitt på dagen att det kommer inte att gå så jag avbokade och så gjorde jag även med fredagens inbokade pass. Lördagens efterlängtade långdistanspass var också bara att glömma! Alltså ingen träning, med undantag för tisdagen då, på hela veckan…

Jag har googlat på Ödem och varför man får det men tycker inte att förklaringen stämmer in på mig. Sedan finns det visserligen olika sorters Ödem men jag kände ändå inte att det stämde överens med hur jag känner.
Nu håller jag tummarna på att det är på väg bort med tanke på att en del av svullnaden har försvunnit men jag känner mig långt ifrån övertygad…

Nåväl, i dag tittade solen fram och jag kände mig skaplig så det blev en liten promenad med mannen i mitt liv…

Gelaowoffeweb

I dag tog vi oss upp mot Annersjön och minsann pågår det lite nybyggnation på vägen upp…

1_dethandersaker

Och med tanke på att det porlar lite här och var kan man inte undgå att tänka på våren ;-)

2_porlar

Förra veckan blev det Playa del Mjörn och i dag, en vecka senare, blev det Playa del Annersjön ;-)

3_playa-del-Annersjon

Det var soligt men kallt och det lär dröja innan bryggorna kommer i sjön…

3_Annersjon

Jag hjälpte till att göra sönder isen lite ;-)

5_hjalpertill

Men som sagt det blev en fin men kall dag och solen höll oss sällskap under hela promenaden…

6_soligsjo

En och annan snöhög vägrar släppa taget…

7_klamrarsigkvar

På väg hem passerade vi Kolerakyrkogården. Undrar just hur länge den får vara orörd då det byggs hej vilt omkring. Massor av nya hus gränsar nu på riktigt nära håll så det är kanske bara en tidsfråga…

8_kolera

Lite vårtecken skymtades också i trädgårdar vi passerade…

9_vartecken

10_vartecken2

Promenaden blev dryga 7,5 km så vi var ganska nöjda när vi kom hem ;-)

20150222PW

Snart...

SMAKAR PÅ ORDET arbetsbefriad men kan omöjligt tycka att det känns som godis precis. Det går fort nu så här på slutet av mina tjugosju år på jobbet…

En dryg vecka till och sedan är jag inte önskvärd längre – då är det över och jag vet inte om jag ska ramla ihop nu eller vänta tills jag är ensam och ingen ser mig?
Mina/våra ruskigt kloka döttrar säger ”du får kraschlanda morsan så att du kan resa dig igen”! Det är säkert helt med sanningen överensstämmande men jag vet inte om jag har nått dit ännu?

I tjugosju år har jag tagit mig till min arbetsplats, har nästan aldrig varit sjuk med undantag för operationer som jag gjort sista åren, och jag kan nog säga att varje dag har inneburit en viss spänning och förväntan! Självklart har jag haft jobbiga dagar och perioder som alla andra på sina arbetsplatser.
Det jobbiga perioderna har mest bestått av problem som inte varit lättlösta i samband med uppgraderingar och systemskiften – förtvivlade användare som inte kunnat göra sitt jobb för att vi/jag inte levererat. Men det har för det mesta löst sig inom kort ;-)

Så, nu ska jag ut på arbetsmarknaden och söka jobb! Jag har aldrig sökt ett jobb i hela mitt liv… När jag började på GP fanns det önskemål om hjälp för att det var mycket att göra då. Så min blivande chef frågade Woffegubben om han kunde ta med frugan för det behövdes arbetskraft… På den vägen har det varit sedan dess i januari 1987. Jag har aldrig skrivit ett CV!
Vad gör man och hur tänker man?

Jag har haft, vid närmare eftertanke, fantastiska år på mitt jobb! När jag började hade jag varit hemma fjorton år med barnen och hamnade helt plötsligt i något som inte bara handlade om barn, hem och öppna förskolan och skolan, dagens middag eller annat i just den sfären. Vi pratade om helt andra saker och jag fick lära mig massor om livet utanför hemmet! Jag var som en svamp och bara sög i mig – så roligt och så givande…
Jag började som textinskrivare och var sedan mycket snart med om att installera vårt första client/server-system.
Jag har aldrig haft tanken på att söka något annat jobb. Jag har vid några tillfällen blivit tillfrågad av headhuntare om att börja på andra ställen men alltid avböjt för att jag har varit så nöjd med den utveckling jag fått uppleva av min yrkeskarriär.

Och nu…
Med mina dryga sextioett levnadsår är man förmodligen inte den mest eftertraktade på just den marknaden…

Det här är min största personliga katastrof som jag genomgår – utan tvekan!

Jag har blivit tillfrågad om avtackning från min nuvarande chef, som inte känner mig över hudtaget och som är den som satt snaran kring min hals, som jag har avböjt vänligt men bestämt. Har svårt att se mig själv, med massor av vänner som är min arbetskamrater, att tacka för att jag blivit avskedad! Men eller hur!? Nej tack…
Jag hoppas att alla förstår – jag förstår att det finns ett behov från alla att ta avsked – men jag skulle inte klara det… Jag har svårt att se mig själv i en situation som jag inte behärskar och mina goda vänner och arbetskamrater ska inte heller behöva uppleva detta. Jag kan gärna tänka mig att träffas på en pilsner eller två om ett tag när jag klarar situationen – om jag nu någonsin kommer att göra det?

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater tills jag segnar ner och blir inget. Jag kommer att sakna mina tidiga morgnar när vi, som är tidiga, har pratat barn, cykling, styrketräning, löpning och barnen. När vi tagit första koppen ”finkaffe” innan det hela drar igång. Och muttrat över det som ramlat in av problem under kvällen/natten tills det är löst. Jag kommer så klart att sakna alla luncher vi intagit tillsammans där man med viss beundran diskuterat vad som finns i lådorna ;-) Jag ser ingen som helst anledning att ens äta lunch i min ensamhet!
Jag kommer att sakna precis allting!

Nåja, jag vet att jag inte är ensam om just den här katastrofen men just nu skiter jag i det och tycker bara synd om mig själv…eller ja, nästan. Vi är minst två på avdelningen som ska gå igenom den här persen så jag delar min ömkan med honom. Han är dessutom en av mina ”morgonpratare” som jag diskuterat cykel och motion med så saknaden kommer att bli extra stor!

Så om någon skulle ställa frågan nu så är livet ett rent helvete! Jag vet inte ens om jag kommer att överleva?
Men vem skulle fråga?

Patienten överlevde

I MORSE BAR det alltå iväg till Spine Center för den efterlängtade operationen av Spinal Stenos.
Woffegubben körde mig innan han for vidare till saltgruvan i Trollhättan ;-)

Jag blev omhändertagen av helt fantastisk personal, allt från syrror, narkosläkare och kirurg. Själva operationen tog väl cirka två timmar tyckte jag mig höra sägas innan jag somnade…som gick väldigt fort.

Jag var kaxig nog, när jag fick frågan om jag hade lätt för må illa, att svara nejdå…

Jag mådde förfärligt illa när jag kom upp på salen. Det gick bra på uppvaket men blev desto sämre sedan som sagt.

Nu fick jag förstås hjälp med det så efter några timmar var jag helt OK på den punkten!

I morgon får jag åka hem – hade nog kunnat tänka mig stanna några veckor med så bra service och gullig personal ;-)

20140319-175545.jpg