Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>