Fåordig i dag

DEN LILLA TID som blev över för annat i dag blev rensning av ogräs mellan plattorna på baksidan…

Woffegubben fick ta ledigt i dag då har lyckades få med sig en fästing hem som jag skulle plocka ut. Det gick nästan bra men käftarna tycktes inte komma med så det fick bli besök hos Närhälsan i dag. Tyvärr gjorde dom inget så det kunde med andra ord kvittat men nu är det som det är. Blir det inte bättre, huden är mycket irriterat och märket mycket större än en femkrona, så ska han höra av sig om en vecka?!

Tankarna är annars hos vår lilla Anna i dag eftersom Ila blev opererad under dagen. Än så länge så tycks det ha gått bra men en operation är ju alltid en operation. Vi håller alla våra tummar här!

En dag som kunde kvittat...

I ALLA FALL den andra häflten…

Men vi, Leon och jag, tog första skiftet genom att ta en promenad i den helt fantastiska vårsolen. Vi hörde hackspetten och funderade på hur dom andra kunde sova i det väsen som han skapade i Anna och Oskars trädgård ;-)

Leon bestämde i alla fall att vi skulle gå till Den Stora Stenen som vi såg i går å vi var ute och röjde lite utefter vägen. Det var ju en lagom lång promenad så vi drog iväg…

Till mormors stora förfäran ville unge herr Esse klättra upp för stenen…

På vägen tillbaka såg vi Smörblommor ;-)

Lite frukost blev det vid hemkomst då resten av huset behagat vakna. Det var visserligen vår andra frukost men man får inte vara kinkig ;-)

Ila uppträde lite konstigt och såg inte ut att må bra under förmiddagen. Vi spekulerade alla över vad det var som kunde felas henne?

Det var ju som sagt en helt fantastisk dag vädermässigt och det blev lite fika med marängsviss på pooldäcket. Woffegubben gjorde en fin solhatt till Leon ;-)

Vi njöt till fullo av sol och marängsvissen…

Sedan, när vi började plocka ihop oss för hemfärd blev det snabbt lite panik med lilla Ila. Magen hade svullnat upp till dubbel storlek och hon försökte kräkas men lyckades inte.
Anna tog snabbt beslut om vi måste åka till veterinär med henne så Woffegubben och jag tog Anna och Ila med oss till Ultuna Djursjukhus och Oskar skjutsade Steffanie och Leon till Arlanda för vidare transport till Malmö…

Det blev röntgen av magsäcken…

Lilla Ila fick bli kvar på intensiven…

Och vi åkte hemöver precis som Anna och Oskar som kommit för att hämta hem lilla Anna.

Nu kan vi bara hoppas att allt går bra och att lilla Ila kan få komma hem i morgon frisk och kry!

Jo, dagen började ju så bra men hela händelsen med Ila tog udden av det!

Boris gästbloggar och funderar

NU KAN MAN säga att livet blivit mer normalt igen. X-husse drar i väg tidigt på morgonen, x-matte och jag sover fram till nio ungefär och tar det ganska lugnt på morgonen.

Eller, nu när jag tänker efter så var det inte riktigt normalt i dag. För, när vi hade gått morgonrehabsrundan stängde hon in mig i hallen och serverade ett alldeles perfekt märgben och stack i väg…igen!
– Jag ska bara handla och är hemma innan du ens märker att jag varit borta…sa hon.
Pyttsan, klart jag märkte det men jag han inte äta upp märgbenet så länge var det inte, som tur var.
Det är bra när jag får märgben här för varken x-matte eller x-husse tycks av någon underlig anledningen inte gilla just märgben så jag har slutat gömma dem nu. Släpar bara runt dem lite för sakens skull.

I dag har vi jobbat med att packa in prylar i husvagnen. Den står här hemma på parkeringen och tar så mycket plats så jag får dra in magen varje gång vi ska gå förbi. Men vi ska tydligen ut på turné med den snart och då måste den vara klar, säger hon.

Vi satt en lång stund och solade på altanen i dag och då fick x-matte helt plötsligt för sig att vi skulle gå in och sova lite. Men herregud jag sov ju redan för fullt där i solgasset!
Och, när vi väl lagt oss så kunde inte x-matte somna så hon bestämde att det skulle bli rehabträning igen. Men snälla nå´n – hur svårt kan det vara att somna?

Nåväl, det är ingen större idé att tjata emot när hon väl har bestämt att vi ska träna. Så på med ytterkläder (på x-matte) och koppel (på mig).
Sedan vet jag exakt vad som gäller…så här fint sitter jag och väntar varje gång x-matte larmar på…

Tror ni inte på tusan att x-matte ”hittade” en skogsstig igen! Den här har jag aldrig gått förut fast hon påstod att hon ”kunde vägen” men jag vet ju hur vild hon är när hon hittar stigar så…

Jag erkänner att jag var lite nervös tidvis över om vi någonsin skulle hitta hem igen.

Det var i och för sig en bra stig för det fanns otaliga stenar och stubbar att hoppa upp på. I bland får jag dock inget för hon påstår att det är antingen en för liten sten eller stubbe och att jag blir fet om jag ska få ”godis” varje gång.
Det var nog det dummaste jag hört sedan jag fick öron…

Jag har minsann sett hur ofta hon tar godis ur sin snusdosa (visserligen inte nikonfritt) – och då har hon inte hoppat upp på varken sten eller stubbe!

Nåja, vi gick och gick…x-matte tycker det är så fint i skogen…

Och jag kan väl hålla med till viss del. I alla fall är det mjukt och gott för tassarna. Fast jag blir rejält skiten för på vissa ställen är det rena sankmarken!

Som sagt lite orolig var jag att vi skulle gå vilse och svälta ihjäl där ute i skogen (jag hade inte ens fått min middag då). Men ibland tror jag hon vet vad hon gör för rätt som det var tog skogen slut…

Nu kommer jag nog inte hinna blogga så mycket mer men vi ses ju snart Matte. Nu har vi bara morgondagen på oss att förbereda och några timmar på torsdag. Men på torsdag eftermiddag bär det i väg till Malmö.
Det ska bli skönt att få se er igen Matte & Husse. Saknar er!

Boris gästbloggar - Vad var det jag sa?

PRECIS SOM JAG misstänkte blev inget som det skulle i dag heller! Det började med att x-husse tog morgonrundan med mig. Han går kortast möjligt kan jag säga utan att överdriva…

Sedan blev jag instoppad i bur för vi skulle till Fjärås och hämta hem husvagnen som sluppit ur sin vinterförvaring. Precis som om det vore mina problem?!

Ja, ja jag fick leka lite med pinnar och slapp ur buren en stund när x-husse kopplade batteri eller vad det nu var…

Hela vägen hem lovade x-matte att det skulle bli en ”riktig” promenad när vi kom hem.
Pyttsan tänkte jag det tror jag när jag ser att det verkligen blir så??

Men banne mig! Vi drog iväg snabbare än en månadslön så fort x-hussen parkerat där hemma.

Vi testade en tur på en tur jag aldrig gått förut genom sandgropen – så lite nervös var jag men mest var det kul…

Det var himla fint väder men förbaskat kallt i vinden…

Jo, det blev en bra runda…

Efter det hade jag behövt minst åtta timmars ostörd skönhetssömn men som vanligt fick jag ta hand om köket efter middagen…

Hon, x-matte, har lovat en rejäl kvällstur också men som sagt – vi får se vad det blir med den? Det verkar som om bägge två har intagit någon slags söndagsställning? X-husse sover i soffan och x-matten sitter i fåtöljen och gruffar över att tvättmaskinen är färdig…
Skulle inte förvåna mig om det blir jag som får hänga ut den tvätten!

Boris gästbloggar med en del klagomål

ALLTSÅ JAG UNDRAR bara! I går kväll blev vi helt övergivna jag och x-husse för då drog hon, x-matte, i väg på någon jäkla fest…

Så vi fick sova hela kvällen och när x-husse tyckte att hon skulle komma hem, då var det redan en ny dag, så åkte vi för att hämta hem henne. Vad tror ni hände då? Jo, hon hade redan åkt hem så vi satt där utanför gymmet och väntade ända tills hon ringde och undrade vad tusan vi tagit vägen. Phew, säger jag bara.

Och i dag verkade hon lite stressad så första rehabrundan, ja vi ska inte ens prata om hur kort den var.

När vi kom hem fläktade hon runt i köket och fixade och donade tills det ringde på dörren…

Där stod David, x-mattes och x-husses arbetskamrat, som jag för all del känner sedan gammalt. Jag extrajobbade ju en sommar för länge sedan på x-mattes jobb. Då lärde jag känna David som är en kul typ! Han lekte med mig och kastade bollar. Det var ju tur att han var där för han och x-matte var dom enda som jobbade och ni kan ju tänka själv hur tråkigt det varit annars. Jag minns med fasa kiss o bajsrundorna mitt inne i stan!

Nåja, inte nog med det! Dom, för Davids fru var också med, hade med sig en sådan där 70-centimeterstyp! Han luktade visserligen gott men så fort det dyker upp sådanadära blir jag ju helt osynlig för x-matte! Hon bara gullar och håller på – men inte med mig!

Vi tog visserligen en liten promenad runt kvarteret men tusan! Det kan man verkligen inte kalla rehabträning. Jag tror, om ni frågar mig, att x-matte smugit in en vilodag fast hon skyller på att hon hade så mycket att göra. Pssst…

Som vanligt fick jag ju göra grovgörat och röja undan när gästerna åkt hem…

Till sist fick jag äntligen en riktig promenad! Sent omsider!

I morgon lär det inte bli bättre för då ska dom hämta ut husvagnen från vinterförvaringen men vi ska inte ut och campa?
Vi kunde ju åtmonistone ta vägen om Varberg och stanna några dagar när vi ändå är i farten. Men nejdå, den ska bara köras hem.
Slöseri med tid och energi säger jag bara!

Nej, den här helgen har inte varit så bra som man kunde förvänta sig – den saken är klar.
Förhoppningsvis blir det bättre nästa vecka? Jag är ju faktiskt här för att jaga runt x-matte på rehabträning! Inte någon satans semester…

Boris gästbloggar om livet

ALLTSÅ DET HÄNDER inte så mycket egentligen. Jag släpar runt x-matte så hon får sin rehabträning och däremellan vilar jag mest.

I dag drog vi ut i skogen på en ny stig!? Man ska passa sig när x-matte hittar stigar den saken är klar. Men som tur var finns det ordentliga människor som redan hade markerat med röda band…

Det är fint för tassarna att gå i skogen, mjukt och skönt…

X-matte blir så exalterad över blommor vi ser på vägen. Jag låter henne hållas och konstaterar att somliga är vita…

…och andra är blåa…

Inte så mycket att orda om! Eller?

När vi kom hem från andra rundan gjorde hon det i g e n! Lämnade mig ensam hemma…
Jag borde misstänkt det redan i går kväll när hon hämtade ett märgben från frysen!
Vi ska bara handla sa hon och stack tillsammans med x-husse. Vadå bara?

När dom kom hem var det redan mörkt och här hade jag ansvar för hela huset i mer än en timma!
Jag skällde och viftade på svansen när dom kom tillbaka – bara så att dom fattar att så här gör man inte!
Då dög jag minsann och fick hjälpa till att bära in alla varor dom handlat. Hmmm

Annars har vi pysslat lite i dag som den uppmärksamme kan se har hon äntligen fått ändan ur vagnen och bytt ut julljusen i alla golvlyktor. Herregud man får ju skämmas över människosläktet…

Nu har vi precis tagit sista rundan för i dag. Den blir alltid lite kortare men jag är ju inte otacksam för det då jag hellre kryper ner i den varma sängen ;-)

Boris gästbloggar igen…

I DAG STEG VI upp i ottan! Fast x-matte sa att vi hade sovit länge? Det visade sig att hon inte ställt om sin klocka som står på nattygsbordet och trodde alltså att klockan var 08.30…Jojo, den var alltså bara 07.30!

Jag var lite trött i dag efter den långa resan hem från Malmö så jag softade mest…

X-matte höll på som en utter hela dagen men jag låtsade som ingenting. Det blev rena sommaren i dag så jag passade på att gotta mig mest hela dagen i trädgården.

Jag busade lite med x-matte och sprang runt på gräsmattan med min leksak men hon är för långsam – inte en enda gång hann hon i kapp mig ;-)

Efter det fick jag vila mig lite igen…

Sedan var det dags för dagens andra rehabrunda dårå innan solen gick ner för i dag…

Vi tog en fin runda som gick i både skog och vid nyplöjda åkrar…

Jodå, våren är här – utan tvekan…

NU återstår bara en kort sista rehabrunda för i dag sedan ska vi sova gott. Och för all del inte stiga up så himla tidigt som i dag!

Boris gästbloggar om Malmö

EFTER ATT HA åkt bil i en evighet, eller ja, nästan i alla fall landade vi i Malmö. Dom klämde in mig i en liten bur och satte mig baksätet – jag såg inte ett jota på hela vägen!

Som tur är tog x-matte med sig köttbulle- och korvbitarna för det fanns minsann höga bänkar och stora stenar här också…

Jag blev så trött på rehabrundan så jag blev tvungen att sova middag med Leon sedan…

Ja, som tur är blev det tid för lite solande också…

…mellan rehabträningarna…

Phew, det ska bli skönt när hon är frisk och kan träna själv!

Boris gästbloggar, del sju

JA, NI FÅR ursäkta men jag har inte haft tid att blogga i dag. Vi har nämligen haft kökstjänst hela eftermiddagen.

Tidigt i morse, tror klockan bara var sju, blev jag väckt för att x-matte skulle till vårdcentralen och ta bort några agraffer. Ska jag behöva lida för det kan man ju undra?
Nåja, hon mutade mig med ett märgben så jag hade fullt upp kan man säga. Hann inte ens äta klart innan hon var tillbaka!
Jag skällde ut henne lite samtidigt som jag viftade på svansen så hon blev inte så rädd. Men jag hoppas att hon fattar att så där går det inte att hålla på – att lämna mig i sticket bara så där.

Eftersom jag bara fick en snabbiskissrunda i trädgården innan hon gick till vårdcentralen så tog vi första rehabrundan, en rejäl sådan, när hom kom tillbaka.

Vi gick vi mot Mjörn…

…och hittade en mysig liten stig in i skogen. Jisses, jag var helt slut när vi kom hem igen – orkade knappast gömma märgbenet med någon större omsorg. Men hon verkar inte särskilt intresserad så jag lät det ligga på första bästa plats jag hittade. Orka bry sig!

Ja, sedan solade vi istället för att sova middag. Eller ja, jag kan ju sova var som helst men jag blev tvungen att förflytta mig till skugga då och då. Det blev attans varmt!

Sedan, ta mig tusan, hittade hon ut till köket och nu blev det fart på både spis och ugn (hon har ju inte lagat ett rejält mål mat sedan i söndags!). Jag fick som vanligt dra det tyngsta lasset…

Medan x-matte gjorde två olika lasagne, en för dom vuxna och en för Leon (ett himla fjäsk för den där typen). Men hon sade att vuxenlasagnen var för stark för Leon för den innehöll gorgonzolaost. Hmmm, känslig lite typ det där tydligen!

Sedan gjorde hon en paj…

Och all maten ska med till Malmö i morgon. Vi ska nämligen ut på turné så jag kommer nog inte att få tid att uppdatera bloggen. Tänk er själva – det kommer att bli fullt upp med att hålla i ordning på den stora flocken!

Jaja, andra rehabrundan var också skön fast då gick vi inte så mycket i skogen – det var mest asfalt. Vi skulle nämligen till Shell och hämta ut ett paket och där träffade vi x-husse så jag trodde det skulle bli åka bil hem. Tji fick jag!
Han fick bara paketet att ta med i bilen sedan gick vi hem också – det var då vi genade en kort bit i skogen.

Nu är jag helt utpumpad efter dagens köksgöromål så nu väntar jag bara på att vi ska ta sista rundan sedan kommer jag att stupa i säng. X-husse har redan lagt sig sedan länge!

Boris gästbloggar - för sjätte gången ;-)

ALLTSÅ JAG ÄR inte säker på att jag vill åka hem när det är dags. Vi har det himla mysigt x-matte och jag! Hon hävdar dock att jag måste för att hon ska arbeta. Jag fnyser bara åt det kan jag säga och låtsas som jag inte hör.

I dag när vi gick på första rundan så hamnade vi i skogen och träffade två andra hundar. En hane och en hona och märkligt nog blev hannen lite förälskad i mig så….Hmmm

Alla vi träffar tycker att jag är så pigg och ingen tror att jag är både gammal och hör illa ;-)
Bara så ni vet!

Det var så himla fint väder i dag så när vi kom hem, genomsvettiga både x-matte och jag, så blev det lite njuta i solen. Jag låg i kuvösen och x-matte satt på utanförskapet…

Hon lade ut en dyna till mig på utanförskapet också, i skuggan, för jag vill inte klaga men den blev himla varmt i kuvösen. Så ibland lade jag mig därute för att svalka av mig lite…

Sedan tog vi minsann en cykeltur…

Först till x-mattes gym för hon skulle anmäla sig något var det nu var…Skit samma jag fick lite kel av personalen så jag klagar inte ;-)

Men vi drog snart vidare till något hon kallar naturreservatet och jisses vad fint det var där!

Jag blev så himla glad så x-matte skrattade åt mig när jag sprätte blad omkring och skuttade som aldrig förr. Massor av trappor och spångar – jättefint faktiskt…

X-matte sa att jag var som en ”kalv på grönbete” och skrattade gott när jag struttade omkring.

Vi stannade och fikade också, jag fick inte så mycket men x-matte sörplade i sig något ur en flaska…

Man kan säga att jag var piggast – jag fick vänta på x-matte hela tiden…

Och säger bara detta en gång…Det är inte jag som gnagt här alltså!

Ja, sedan cyklade vi hem igen och vi mötte flera som log så fånigt åt oss! Har dom aldrig sett en cyklande hund förut?

Sista rehabrundan blev inte så lång och nu är jag trött som en gnu så jag säger helt enkelt godnatt!