Det var kanske inte tanken

ATT JAG SKULLE jobba den här veckan utan jag såg nog framför mig hur jag skulle gå här och förbereda packningen och kanske rentav packa lite ;-) Stryka lite sommarkläder som ju förstås skrynklat till sig sedan senaste användningen…

Nåja, det är väl inte så ofta det blir som man tänkt sig så nu blev det lite jobb i alla fall. Måndag och tisdag har jag jobbat och i morgon blir det en riktig maratondag till.

I morgon kväll har jag ett spinningpass inbokat som jag förmodligen kommer att hinna till med nöd och näppe – om jag hinner! Jag blir tvungen, för att ha en chans att ta mig till gymmet i tid , att ta bilen till jobbet och då ligger arbetsplatsen nästgårds om man säger så ;-) Det är nästintill rött kort på det ;-)
Det finns dock inte en chans att först hinna gå hem för att hämta bilen…Jag jobbar till 18.00 och ska därpå larma lokalerna och sedan hinna köra till Stenkullen, klä om och vara på cykeln 18.30!

Det har ju inte blivit någon träning alls denna veckan hittills, just på grund av jobb, så jag hoppas och tror att det ska funka. Sedan blir det ju ett träningsuppehåll på mer än två veckor

Men, sedan får jag nog tacka nej till jobb resten av veckan… Det är bara så himla svårt och jag känner mig lite skamsen för att tacka nej!
Men resväskorna packar sig inte självt så nu måste jag helt enkelt ta mig i kragen och inte bara snacka ;-)

Det ska, under alla omständigheter, bli fantastiskt skönt att komma i väg från det här ruskpricksovädret med storm och regn som rått senaste dagarna!
Det känns ungefär, föreställer jag mig att det gör, som att stå i en biltvätt! Det regnar från alla håll och kanter och därtill mer eller mindre storm. Grått och mörkt och knappt ens ljust mitt på dagen!

På måndag, nästa vecka, hoppas jag på sol och värme samt ett glatt barnbarn med morföräldrar på vift i det som jag hoppas och tror ska bli rena Paradiset för vår lille Knodd ;-)

Hela havet stormar

JEZUZ MARIA VAD det stormat! Det var inte lätt att komma sig till ro för att sova i går kväll – vinden bokstavligt tjöt kring knutarna och det brötade utan dess like! Vi fick plocka ner fågelborden för dom blåste med full fart mot fönstren…

Nu, i kväll, tycks det har lugnat ner sig så vi får väl hålla tummarna att det är över för den här gången.

Jag har ägnat stora delar av dagen på gymmet. Det var dags för både spinning och indoor walking inför Vasaloppet. Den som är med på alla pass har en garanterad post men det kommer inte jag att ha så vi får väl se hur det blir i år. Vi drar ju iväg snart nu så där jag missar jag minst 3 gånger på vardera.

Nåväl, i dag testade jag både spinningen och indoor walking så mellan dessa pass åkte jag bara hem och lagade middag innan det var dags igen. Benen känns lite möra nu ;-)

Tanken var...

ATT JAG SKULLE ägna dagen åt att stryka sommarkläderna och packa – i alla fall lite. Så blev det inte kan jag ju säga för när jag började rota fram lite shorts och linnen insåg jag ju att jag inte hade någon logisk placering av kläderna i strykrummets alla garderober.

När vi hade renoverat klart där så blev det som det brukar – man slänger in allt som legat kringspritt i hela huset under renoverings-tiden och tänker att – ja, det där kan jag ju justera sedan. Sedan blev ju då idag ;-)

Förutom det då så har jag varit en sväng på torget och handlat samt besökt apoteket – så spännande har alltså min dag sett ut ;-)
Och, eftersom jag avbokade all träning som var tänkt till i morse redan i går kväll, så har jag inte mött en enda människa som jag känner än mindre pratat med någon…

När Woffegubben kom hem från jobbet (det låter lite lyxigt) så hade han med sig en blomsterkvast… För att det var fredag :-)
Det passade så bra eftersom alla gamla buketter blev utslängda i går…

#blogg100

PÅ FEJJAN SÅG jag ett inlägg som handlar om att blogga 100 dagar. Det låter lite spännande så jag har anmält mig ;-)
Kunde kanske vara ett sätt att väcka liv i skrället, bloggen alltså, som lever ett mycket undangömt liv. Om man nu kan kalla det liv?
Faktum är att jag inte har bloggat regelbundet sedan 2012!

Anledningen till bloggtorkan är ju att jag inte tycker att det händer så mycket. Eller jo det är klart att det händer saker varje dag men inte värt mödan att skriva om om man säger så. Men nu ska jag ge bloggen en ärlig chans så får vi se om jag kan få fart igen ;-) ?
Dom sista två åren har jag bara ”utnyttjat” bloggen när vi är ute och reser eller det händer något annat som kan vara kul att ha dokumenterat.

Man kan lätt tröttna på uppdateringar om träning på, må så vara, Universums Bästa Gym ;-) Eller Klubben För Inbördes Beundran som man får känslan av att det handlar om… Åtminstone kan jag känna så själv när jag går bakåt och läser igenom. Så det blir inte bara en utmaning, dvs, att blogga igen utan det ska också ”inte kännas som en upprepning om samma sak varje dag;-)

Jag går ju i väntans tider på en operation och det kanske kan bli spännande att dokumentera om inte annat. Operationen kommer att utföras på Spine Center.
Det är inte så läskigt som det låter när man säger operation – här finns diagnosen bra förklarat och hur det åtgärdas genom operation.

Den första mars 2014 är det tänkt att det ska börja bloggas…så några dagar har jag på mig att fundera ut vad jag ska skriva om ;-)
Så får jag inga bättre erbjudanden så hörs vi snart…om jag nu fortfarande har någon som läser ;-)

Apropå luft som går ur

OM JAG NU hade någon kvar så gick den helt ur i morse när jag fick besked på röntgensvaret av min doktor. Det blev så att säga totalpunka – av glädje ;-)

Det fanns alltså inga spår på Artros i min vänstra höft! För övrigt inte i den högra heller! Det är helt enkelt ”bara” en muskelinflammation som jag dragits med så länge. Phew!

Jag, som hade rustat mig upp till tänderna med information, ifrågasättande samt tusen frågor! Pssssst sade det bara och jag sjönk ihop som en trasig ballong – och ja, vad tusan skulle vi nu prata om?
Vi kom förstås inpå träningen och jag lade korten på bordet…

Han tittade noggrant på varje veckodag, läste högt och tystnade…
Då tog jag sats och sade att jag har vilodag på fredagar!
Han tittade på mig och såg frågande ut och jag förklarade (eller försvarade mig rent av) att på sommaren är jag knappast på gymmet alls för då cyklar jag till och från jobbet och tycker att det räcker med tre timmars aktivitet…

Hmmm, sade han, jag önskar jag hade fler patienter som tränade som du.
JÄS! sade jag fast tyst då – för mig själv ;-)

Det finns väldigt många personer i min närhet som påstår att jag tränar för mycket? Och att det inte är bra för mig?
Tystnad…

Nej, det tycker jag inte att du gör, svarade han. JÄS! sade jag igen fast tyst då – för mig själv ;-)

För att göra en lång historia kort så pratade vi länge om det här med träning och jag berättade att jag önskade att kunde komma i gång med löpträning igen eftersom jag inte kunnat det på ett helt år pga höften.
Då berättade han, min doktor, att han skulle springa London Marathon den 20 april. Woow!

Nåväl, jag har nu fått inflamationshämmande tabletter som jag ska ta i en eller två veckor. Om inte det blir bättre efter det vill han att jag går Sportrehab och får hjälp med övningar som gör att jag kan stretcha ut den muskel (psoastendenit som det tydligen heter) som gör ont.

Men herregud vad glad jag är!

Jag berättade också att jag blivit förkyld, eller nåt, för första gången och kände mig osäker på om jag skulle träna i kväll.
Då sade han (bestämt) att jag inte får träna om jag har feber (det har jag inte) eller ont i halsen när jag sväljer (det har jag inte – känns bara lite raspigt) och att jag skulle använda mitt sunda förnuft ;-)

Så, jag vet inte ännu hur jag ska göra. Måste bestämma mig till 14.30 då jag i så fall måste avboka kvällens pass?

Är det det här som kallas myspunka ;-) ?

Vad ska man säga

JAG HAR I MIN enfald trott att jag i stort sett är ensam här i Angelas Dagbok – så fel jag hade! Vilken glädje det givit mig att få läsa alla kommentarer både här i bloggen och på Facebook.
Tack alla goda vänner, kända som okända, att ni tog er tid att svara på min undran!

Det känns extra bra att få höra att mina race i köket med matlagning är så uppskattade – det kunde jag aldrig anat. Jag tycker i bland att jag är tjatig och ältar samma sak, dvs mat, mat och mat.

Och att bilderna är uppskattade – så roligt att höra för en ren amatörfotagraf – jag menar det är ju inga bilder med proffsstatus precis, i bland rent av dåliga. Fast en bild säger ju så mycket och jag tycker själv det är roligt att följa bloggar som har bilder insprängda i textmassorna.
Någon gång i livet ska jag nog ta mig till en fotokurs ;-)

En del av er har följt mig i många år – Jisses!

Många av er uppskattar när jag skriver om min träning och det är extra roligt att få den responsen för även där kan jag allt som oftast fundera över detta. Om det rent av uppfattas som någon sorts ”Klubb för inbördes beundran” ;-) Att jag sedan inspirerat mina läsare till träning är verkligen roligt att höra!

Att det uppskattas när jag skriver om trädgården – hmmm, som jag låtit den förfalla senaste åren. Kanske är det gamla meriter. Det är några år sedan nu men då var det en stor del av mitt liv.
Innan husvagn kom in i vårt liv och vi häckade hela vår och somrarna i Varberg.
Innan träningen blev viktig, för den tar mycket tid. Även om jag inte tränar så mycket på gymmet på vår och sommar så brukar jag ju cykla till och från jobbet. Efter det orkar man inte röja i trädgården precis ;-)
På sin höjd ta lite foton…
Innan
Innan
Ja, det är väl så för oss flesta att intressena skiftar med åren?

Det händer ofta att jag funderar på att sluta skriva – men oftast slutar det med att jag är där igen. Kanske är det så, till och från, för alla som skriver/bloggar. Jag tycker ofta att jag inte har något vettigt att skriva om, att det bara blir en upprepning. Vardagen skiljer sig inte så mycket från dag till dag. Så, helt plötsligt som man säger i Trissreklamen, händer det och då kan jag inte hålla mig härifrån ;-)

Har inte ord...

FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.

Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…

Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…

Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…

Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen ;-)

Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…

Precis som alla andra i gruppen…

Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…

När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…

…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…

Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina ;-)

Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…

Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…

Vissa har ju börjat ge upp redan…

…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar ;-)

Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket ;-)
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig ;-)

Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…

I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning ;-)

Undrar just?

OM DET är någon som läser den rappakaljan som jag producerar helt på egen hand?

Jag vet i och för sig en som läser, en före detta arbetskamrat och tillika chef… Det vet jag för att vi träffades på Lucia och då fick jag lite kritik för minst sagt dålig uppdateringsfrekvens ;-)

Sedan dess har jag skärpt till mig – det vet jag. Samt att jag sprang på, ja inte bokstavligt då, ovan nämda person härom dagen som sade… Nu har du minsann skärpt till dig…

Det skulle dock vara himla kul att veta om det är några fler som läser mitt ordbajseri ;-)
Jag har ingen statistikavläsare så jag är lite nyfiken kan man gott säga…

Om du läser mig regelbundet eller då och då och dessutom kan glädja mig med en kommentar om att så är fallet – ja, då skulle jag bli hiskeligt glad!

Nu lovar jag att lägga mig så jag orkar med den dag som faktiskt redan påbörjats men väntar med spänning på resultatet av denna helt ovetenskapliga undersökning ;-)
Godnatt från Gråbo!

Fy bubblan

VILKET VÄDER vi vaknade till i dag…

Satan i gatan vad det regnade! Det var skönt att komma in i värmen på jobbet…

Det blev en lång dag utan avbrott och lunchrasten gick till läsning av dagens tidning…

För någon lunchpowerwalk blev liksom inte aktuellt…

Inte förrän dagen var näst intill slut behagade vädret bättra sig.
Nåja, jag slapp i alla fall bli dyngsur när jag gick till pendeln…

Så man får väl inte vara otacksam ;-)

På gymmet blev det uppvärmning via crosstrainer och sedan följt av styrketräning på Milon, två varv. Det kunde blivit tre varv eftersom tiden fanns – egentligen…Men när jag checkade in visade det sig att mitt kort fått hjärnblödning och Milon ville inte erkänna att jag var ”känd” ;-)
Så experthjälp fick tillkallas och ett nytt kort fick reggas – så där gick lite tid.
Men, jag tror och känner att två varv kanske är väl tillräckligt. Åtminstone när jag har annan träning efter. Det är mest av gammal vana som jag tror att tre varv är bra – tidsmässigt stämmer det bättre med tiden jag lade innan jag började med Milon på just styrketräningen.

Jag hann en kilometer på löpbandet också innan det var dags att ta plats i salen för Indoorwalking där jag slog ihjäl sista timman av kvällens träning ;-)

I morgon är det vilodag så jag behöver inte ens packa gymtrunken i kväll ;-)

Tjugohundratolv...

DET KRÄVER EN VISS inlärningsperiod att inte fortsätta att älta på med tjugohundraelva – men det får ge sig som vid alla årskiften ;-)

Det har varit en förfärligt seg dag i dag. Gick upp (första gången) vid niosnåret medan Woffegubben låg kvar. Jag är ganska oförstående för den trötthet vi bägge känner. Jag menar, vi var ju inte ute och slarvade på nyårsnatten utan hade en lugn hemmakväll. Inget starkt heller men undantag för skumpan då.
Jag gick och lade mig igen frampå förmiddagen och vaknade inte förrän klockan 15! Då ringde det på mobilen men var en felslagning – kanske tur för annars hade vi kanske legat kvar ännu?

Tillbaka till igår då…

Som sagt vi avnjöt förstås en god måltid och till småtimmarna en tranbärschokladkaka med rårörda bär och vit chokladmousse – det var smaskigt…

Till det en Chai Latte och TV. Vi påbörjade ännu en julklappsfilm från Anna och Oskar, Water Elephant, som vi ska se klart nu i kväll då vi bröt vid tolvslaget.

…som kom med dunder och brak…

Så vi firade av det gamla och in det nya året med en liten, liten en…

Nu, i kväll har vi ätit en bekväm middag eftersom jag gjorde dubbelt upp i går så det vara bara att värma i dag ;-)

Det är nötfilé med en ostcreme på som består av mascapone blandad med västerbottenost – mumsigt. Till detta är det sedan parmesanpotatis som spritsas ut jämte köttet och till sist en citronsås. Det gjorde inte ont att äta samma mat två dagar i rad ;-) Det finns tranbärschokladkaka med rårörda bär och vit chokladmousse också kvar från i går så det råder ingen svält här i dag heller…

När man tittar runt i bloggar man följer och på Facebook så tycks dom flesta vara överens om att 2012 ska bli ett mycket bättre år än 2011! Nåja, tillåt mig tvivla för egen del men det är härligt när människor i omgivningen är förhoppningsfulla. Jag är inte riktigt i den positionen för egen del. Kanske blir det bättre när julen är bortstädad…

Den får väl vara kvar nästa vecka också men sedan får det vara bra. Kanske är det lättare att se ljusare på framtiden då?

I morgon är det vardag och arbete igen – ingen bra nyårshelg ur den synpunkten då det bara blev som en vanlig helg ledighetsmässigt i alla fall. Nästa år blir bra mycket bättre på den fronten och jag har börjat kika på resor inför nästa jul och nyår – vi får se? Men det skulle vara himla skönt att resa bort och komma tillbaka lagom till cirkusen är över.

Nu ska gymtrucken packas och sedan blir det lite film då som sagt. Förhoppningsvis kan jag sova i natt med tanke på att det är vad jag har gjort hela dagen?! Men som man bäddar får man ligga eller hur det nu var ;-)