Blogging « Angelas dagbok

Apropå luft som går ur

OM JAG NU hade någon kvar så gick den helt ur i morse när jag fick besked på röntgensvaret av min doktor. Det blev så att säga totalpunka – av glädje

Det fanns alltså inga spår på Artros i min vänstra höft! För övrigt inte i den högra heller! Det är helt enkelt ”bara” en muskelinflammation som jag dragits med så länge. Phew!

Jag, som hade rustat mig upp till tänderna med information, ifrågasättande samt tusen frågor! Pssssst sade det bara och jag sjönk ihop som en trasig ballong – och ja, vad tusan skulle vi nu prata om?
Vi kom förstås inpå träningen och jag lade korten på bordet…

Han tittade noggrant på varje veckodag, läste högt och tystnade…
Då tog jag sats och sade att jag har vilodag på fredagar!
Han tittade på mig och såg frågande ut och jag förklarade (eller försvarade mig rent av) att på sommaren är jag knappast på gymmet alls för då cyklar jag till och från jobbet och tycker att det räcker med tre timmars aktivitet…

Hmmm, sade han, jag önskar jag hade fler patienter som tränade som du.
JÄS! sade jag fast tyst då – för mig själv

Det finns väldigt många personer i min närhet som påstår att jag tränar för mycket? Och att det inte är bra för mig?
Tystnad…

Nej, det tycker jag inte att du gör, svarade han. JÄS! sade jag igen fast tyst då – för mig själv

För att göra en lång historia kort så pratade vi länge om det här med träning och jag berättade att jag önskade att kunde komma i gång med löpträning igen eftersom jag inte kunnat det på ett helt år pga höften.
Då berättade han, min doktor, att han skulle springa London Marathon den 20 april. Woow!

Nåväl, jag har nu fått inflamationshämmande tabletter som jag ska ta i en eller två veckor. Om inte det blir bättre efter det vill han att jag går Sportrehab och får hjälp med övningar som gör att jag kan stretcha ut den muskel (psoastendenit som det tydligen heter) som gör ont.

Men herregud vad glad jag är!

Jag berättade också att jag blivit förkyld, eller nåt, för första gången och kände mig osäker på om jag skulle träna i kväll.
Då sade han (bestämt) att jag inte får träna om jag har feber (det har jag inte) eller ont i halsen när jag sväljer (det har jag inte – känns bara lite raspigt) och att jag skulle använda mitt sunda förnuft

Så, jag vet inte ännu hur jag ska göra. Måste bestämma mig till 14.30 då jag i så fall måste avboka kvällens pass?

Är det det här som kallas myspunka ?

Vad ska man säga

JAG HAR I MIN enfald trott att jag i stort sett är ensam här i Angelas Dagbok – så fel jag hade! Vilken glädje det givit mig att få läsa alla kommentarer både här i bloggen och på Facebook.
Tack alla goda vänner, kända som okända, att ni tog er tid att svara på min undran!

Det känns extra bra att få höra att mina race i köket med matlagning är så uppskattade – det kunde jag aldrig anat. Jag tycker i bland att jag är tjatig och ältar samma sak, dvs mat, mat och mat.

Och att bilderna är uppskattade – så roligt att höra för en ren amatörfotagraf – jag menar det är ju inga bilder med proffsstatus precis, i bland rent av dåliga. Fast en bild säger ju så mycket och jag tycker själv det är roligt att följa bloggar som har bilder insprängda i textmassorna.
Någon gång i livet ska jag nog ta mig till en fotokurs

En del av er har följt mig i många år – Jisses!

Många av er uppskattar när jag skriver om min träning och det är extra roligt att få den responsen för även där kan jag allt som oftast fundera över detta. Om det rent av uppfattas som någon sorts ”Klubb för inbördes beundran” Att jag sedan inspirerat mina läsare till träning är verkligen roligt att höra!

Att det uppskattas när jag skriver om trädgården – hmmm, som jag låtit den förfalla senaste åren. Kanske är det gamla meriter. Det är några år sedan nu men då var det en stor del av mitt liv.
Innan husvagn kom in i vårt liv och vi häckade hela vår och somrarna i Varberg.
Innan träningen blev viktig, för den tar mycket tid. Även om jag inte tränar så mycket på gymmet på vår och sommar så brukar jag ju cykla till och från jobbet. Efter det orkar man inte röja i trädgården precis
På sin höjd ta lite foton…
Innan…
Innan…
Ja, det är väl så för oss flesta att intressena skiftar med åren?

Det händer ofta att jag funderar på att sluta skriva – men oftast slutar det med att jag är där igen. Kanske är det så, till och från, för alla som skriver/bloggar. Jag tycker ofta att jag inte har något vettigt att skriva om, att det bara blir en upprepning. Vardagen skiljer sig inte så mycket från dag till dag. Så, helt plötsligt som man säger i Trissreklamen, händer det och då kan jag inte hålla mig härifrån

Har inte ord...

FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.

Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…

Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…

Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…

Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen

Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…

Precis som alla andra i gruppen…

Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…

När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…

…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…

Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina

Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…

Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…

Vissa har ju börjat ge upp redan…

…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar

Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig

Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…

I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning

Undrar just?

OM DET är någon som läser den rappakaljan som jag producerar helt på egen hand?

Jag vet i och för sig en som läser, en före detta arbetskamrat och tillika chef… Det vet jag för att vi träffades på Lucia och då fick jag lite kritik för minst sagt dålig uppdateringsfrekvens

Sedan dess har jag skärpt till mig – det vet jag. Samt att jag sprang på, ja inte bokstavligt då, ovan nämda person härom dagen som sade… Nu har du minsann skärpt till dig…

Det skulle dock vara himla kul att veta om det är några fler som läser mitt ordbajseri
Jag har ingen statistikavläsare så jag är lite nyfiken kan man gott säga…

Om du läser mig regelbundet eller då och då och dessutom kan glädja mig med en kommentar om att så är fallet – ja, då skulle jag bli hiskeligt glad!

Nu lovar jag att lägga mig så jag orkar med den dag som faktiskt redan påbörjats men väntar med spänning på resultatet av denna helt ovetenskapliga undersökning
Godnatt från Gråbo!

Fy bubblan

VILKET VÄDER vi vaknade till i dag…

Satan i gatan vad det regnade! Det var skönt att komma in i värmen på jobbet…

Det blev en lång dag utan avbrott och lunchrasten gick till läsning av dagens tidning…

För någon lunchpowerwalk blev liksom inte aktuellt…

Inte förrän dagen var näst intill slut behagade vädret bättra sig.
Nåja, jag slapp i alla fall bli dyngsur när jag gick till pendeln…

Så man får väl inte vara otacksam

På gymmet blev det uppvärmning via crosstrainer och sedan följt av styrketräning på Milon, två varv. Det kunde blivit tre varv eftersom tiden fanns – egentligen…Men när jag checkade in visade det sig att mitt kort fått hjärnblödning och Milon ville inte erkänna att jag var ”känd”
Så experthjälp fick tillkallas och ett nytt kort fick reggas – så där gick lite tid.
Men, jag tror och känner att två varv kanske är väl tillräckligt. Åtminstone när jag har annan träning efter. Det är mest av gammal vana som jag tror att tre varv är bra – tidsmässigt stämmer det bättre med tiden jag lade innan jag började med Milon på just styrketräningen.

Jag hann en kilometer på löpbandet också innan det var dags att ta plats i salen för Indoorwalking där jag slog ihjäl sista timman av kvällens träning

I morgon är det vilodag så jag behöver inte ens packa gymtrunken i kväll

Tjugohundratolv...

DET KRÄVER EN VISS inlärningsperiod att inte fortsätta att älta på med tjugohundraelva – men det får ge sig som vid alla årskiften

Det har varit en förfärligt seg dag i dag. Gick upp (första gången) vid niosnåret medan Woffegubben låg kvar. Jag är ganska oförstående för den trötthet vi bägge känner. Jag menar, vi var ju inte ute och slarvade på nyårsnatten utan hade en lugn hemmakväll. Inget starkt heller men undantag för skumpan då.
Jag gick och lade mig igen frampå förmiddagen och vaknade inte förrän klockan 15! Då ringde det på mobilen men var en felslagning – kanske tur för annars hade vi kanske legat kvar ännu?

Tillbaka till igår då…

Som sagt vi avnjöt förstås en god måltid och till småtimmarna en tranbärschokladkaka med rårörda bär och vit chokladmousse – det var smaskigt…

Till det en Chai Latte och TV. Vi påbörjade ännu en julklappsfilm från Anna och Oskar, Water Elephant, som vi ska se klart nu i kväll då vi bröt vid tolvslaget.

…som kom med dunder och brak…

Så vi firade av det gamla och in det nya året med en liten, liten en…

Nu, i kväll har vi ätit en bekväm middag eftersom jag gjorde dubbelt upp i går så det vara bara att värma i dag

Det är nötfilé med en ostcreme på som består av mascapone blandad med västerbottenost – mumsigt. Till detta är det sedan parmesanpotatis som spritsas ut jämte köttet och till sist en citronsås. Det gjorde inte ont att äta samma mat två dagar i rad Det finns tranbärschokladkaka med rårörda bär och vit chokladmousse också kvar från i går så det råder ingen svält här i dag heller…

När man tittar runt i bloggar man följer och på Facebook så tycks dom flesta vara överens om att 2012 ska bli ett mycket bättre år än 2011! Nåja, tillåt mig tvivla för egen del men det är härligt när människor i omgivningen är förhoppningsfulla. Jag är inte riktigt i den positionen för egen del. Kanske blir det bättre när julen är bortstädad…

Den får väl vara kvar nästa vecka också men sedan får det vara bra. Kanske är det lättare att se ljusare på framtiden då?

I morgon är det vardag och arbete igen – ingen bra nyårshelg ur den synpunkten då det bara blev som en vanlig helg ledighetsmässigt i alla fall. Nästa år blir bra mycket bättre på den fronten och jag har börjat kika på resor inför nästa jul och nyår – vi får se? Men det skulle vara himla skönt att resa bort och komma tillbaka lagom till cirkusen är över.

Nu ska gymtrucken packas och sedan blir det lite film då som sagt. Förhoppningsvis kan jag sova i natt med tanke på att det är vad jag har gjort hela dagen?! Men som man bäddar får man ligga eller hur det nu var

Trodde…

JAG SKULLE orka blogga i kapp i kväll här ute på utanförskapet i den goda och välgörande solen…
Men icke – det får bli en annan dag eller aldrig

Hopplöst efter

JAG KÄNNER MIG otroligt stressad och har inte hunnit uppdatera Angelas Dagbok Tiden bara försvinner och jag tycker inte jag hinner med det jag borde. Vi får se om det kan bli lite tid under påskhelgen…

I kväll drar vi i väg till Malmö igen och vi tar husvagnen med oss. Hoppas på fint väder och det ska bli så roligt att få träffa hela familjen och även Peters familj samlad hos Steffanie, Peter och Leon.

Jag måste se till att få träna lite också. Några löpturer hade suttit fint så jag vet om det överhuvudtaget går med min höft som envisas med att låsa sig titt som tätt.
Cykeln ska också med
Vi får se…

Testar…

ATT MOBILBLOGGA

Alla dessa utmaningar!

Anna utmanade mig.

Först reglerna:

Svara på alla frågor.

Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.

Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

Förutom att jobba då så väntar en lunchpromenad, beställa tid för synundersökning och nya linser i augusti, ladda ner sommarprogrammen på Ipoden, få ändan ur vagnen och gå en bit på hemvägen, fortsätta slavarbetet hemma i trädgården med att rensa och gräva rabattkanter.

Vad gjorde du för 10 år sedan?

Jag minns faktiskt inte så noga. Jag vet att vi var i Stockholm några dagar på semestern eftersom vi hade bägge barnen där då. Anna sommarjobbade och Steffanie bodde där sedan tidigare.

Ställen du bott på?

I morfars hus i Lackarbäck (han hade ett stort hus med tre våningar och flera lägenheter) vi bodde där under tiden pappa och mamma byggde vårt hus i Toltorpsdalen.

Hus i Toltorpsdalen.

Hus på Solängen i Mölndal.

Lägenhet i en tvåvåningsvilla i Karlstad.

Lägenhet i Mölndal på Kråketorpsgatan (när vi flyttade tillbaka från Karlstad).

Olskroken (första stället när jag flyttade hemifrån, toa på svalen inget bad och inget varmvatten!)

Lägenhet på på Solstrålegatan på Hisingen.

Kråketorpsgatan igen (när första kärleken kraschade flyttade jag hem till päronen ett kort tag)

Lägenhet i Frölunda (Woffes och min första egna lägenhet).

Lägenhet i Kortedala.

Lägenhet i Frölunda (igen).

Lägenhet i Kortedala igen (vi trivdes inte i Frölunda så vi flyttade tillbaka).

Radhus i Gråbo (lägenheten, en trerummare blev för liten när Anna kom.

Villa i Gråbo.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

Betala resten av vårt hus samt bygga en ny altan. Sedan skulle jag renovera hela huset inomhus och köpa nya möbler. Beställ ahem en plattläggare som skulle lägga om våra gångar på fram- och baksida. Sedan skulle jag resa järnet och kanske sluta jobba eller i alla fall inte jobba heltid. Barnen skulle nog kunna få önska sig lite också

Oj, det blev visst fler än fem!

Jag utmanar: