Fotboll och golf

UNGE HERRN HADE match i dag så det bar av mot stadion för att se på matchen. Leon är målvakt och det med den äran. Hans lag vann med 14 mot 9…

Vi hade det skönt i solen och spänningen steg rejält till och från…

När matchen var slut cyklade vi allihop till campingen för att äta lite mat. Det blev kåldomar och blomkålsmos samt sallad. Efter det fika och därmed drog Steffanie vidare in till stan igen då hon hade sin crawlkurs.

Vi andra tog en golfrunda med Malmös mest berömda byggverk 😉

Första hålet antyder såklart att i Malmö spelar man fotboll…

Pildammsparkens fina väderkvarn kan man ju inte missa…

För att inte då tala om Turning Torso som ju kan beskådas från alla håll i Malmö…

Så klart finns det väl inte heller en enda människa som missat bron över till Köpenhamn. Vi minns väl alla den fina serien Bron/Broen?

Här blev det riktigt spännande att putta över bollen på bron utan att hamna i vattnet och därefter ta sig, via handdriven färja, till Köpenhamn för att hämta golfbollen…

Nästa berömda byggnad är Live…

Emporia är ju lite unik med sina olikfärgade fönster som kan skådas på långt håll…

Självklart måste ju även Malmö Stadium vara med…

Man kan ju förstås nöja sig med att klättra i lite träd…

Vi tog en lite cykeltur också och tittade ut över havet och bron men sedan var det dags att ge sig av in mot stan för att möta upp den ömma modern som simmat klart. Så hejdå campingen…

Vi mötte upp en nysimmad och mycket nöjd mamma och därpå cyklade mor och son hem till sig och jag till mig…

Inte varje dag precis!

EN AV ANLEDNINGARNA till att jag slutade med mitt dagliga bloggande, för länge sedan, var att jag nog tyckte att det var samma sak varje dag. Så känns det nu också, det handlar mest om min träning och kampen om att hålla mig i någorlunda form trots rygghelvetet, ursäkta uttrycket!

Men, jag tar mig i kragen och försöker om inte varje dag så i alla fall då och då. Mycket tid går åt till träningen som sagt.

I söndags blev det Pilates, skönt efter veckans intensiva träning. Jag cyklar förstås fram och tillbaka till gymmet så länge det går. Vardagsmotion som inte är fy skam. När jag skulle dra iväg till Pilatesen ösregnade det men regnkläder och sydväst på så…

Förutom att det går mycket tid åt träningen så går det åt en hel del av den varan till matlagning och planering då jag är inne i en period med nyttigare och bättre mathållning. Oftast fallerar det efter en tid för att planeringen, som ju är ett måste, tar så mycket kraft. Just nu följer jag kostscheman ur boken
66 Day Challenge

Det handlar alltså om 10 veckor och nu är jag inne på vecka 5. Förhoppningsvis ska jag ta mig till slutet.

Jag köpte boken i början på året men sedan har tiden gått och jag har inte kommit mig till ro att börja. Sedan är det ju viktigt att man kan följa sin ambition utan störande moment så jag inväntade faktiskt ”rätt” period innan jag startade.

Just här är det torskrygg med rotsaksgratäng och det ser inte speciellt gott ut på bild men det blev himla gott. Kosten innebär mycket fisk och det är ju helt OK. Även kyckling och färs i olika former. Häromdagen gjorde jag lammfärsbiffar för fösta gången i mitt liv. Tycker att lammfärsen helt enkelt är för dyr men någon gång måste jag ju prova. I ärlighetens namn smakade det inte så annorlunda än vanlig nöt- eller kalvfärs som jag oftast använder mig av.

När andan faller på hamnar jag i Gelas Kreativa Verkstad. Inte på långa vägar lika mycket längre då det på grund av Coronan inte blir några marknader – alla är stängda. Risken att jag ”drunknar” i väskor som inte blir sålda är stor. Men en och annan blir det trots det. Just nu håller jag på med ett ljuvligt möbeltyg med sytema…

Och tyget före detta var också ett helt underbart möbeltyg med ljuvligt mönster…

Annars syr jag för tillfället mest på beställning. Min goda vän och före detta arbetskamrat Marie, som är en trogen väskköpare och till och med säljare, ville ha en hästväska till en god väns överraskningsfest. Och ännu en före detta arbetskamrat, Christina, ville ha en väska till den som ordnade festen…

Vi har det bra

DET VAR BESTÄMT att det skulle bli en cykeltur utomhus i dag så det blev ingen cykling på gymmet som annars är det som gäller på torsdagar. Men så länge vädret visar sig från sin bästa sida är det svårt att gå inomhus för cykling trots att det är favoritinstruktören Jessica som har passet!

Som jag nämnt förut hade min salige mor tusen uttryck för sig och många av dem använder jag själv numera.

Som det klassiska uttrycket om att en disig morgon ger en vacker dag…

Inte bara det, det var kallt som tusan! Men rejält med kläder löste det problemet.

Vi möttes upp, Per och jag, vid gymmet för vidare transport upp mot Härskogen.

Och precis som mamma alltid sade så blev det inte bara en vacker dag utan rent av ljuvlig!

Alldeles vindstilla och det är nu man önskar att man kunde ta minnesbilder att plocka fram när hösten är här och vindarna viner runt gården…

Per har en riktigt fin kamera som han fäster i hjälmen och filmar våra turer med.

Det blev en fantastisk tur där det ena klädesplagget efter den andra åkte av då värmen steg. Perfekt väder att cykla i och en helt underbar morgon att passera sjöar som är så vackra att beskåda i naturen.

Vi brukar hålla utkik efter bra ställen att stanna och fika på och just den här platsen har vi använt oss av tidigare – varför ändra på ett vinnande koncept liksom…

För att citera min saliga mor igen så sade hon ofta ”Vi har det bra vi rike” och då är jag säker på att hon inte menade ekonomi för jag är uppvuxen under ganska enkla förhållanden. Nej, hon syftade förstås på att vi hade förmånen att få njuta av en vacker dag med underbart väder och sällskap i goda vänners lag!

En dryg femmilare blev det i dag…

På kvällen fixade jag med morgondagens middag. Planering är A och O om vardagen ska fungera skapligt. I dag gjorde jag lammfärsbiffar…

Och salladen på svarta linser och mycket annat gott som ska serveras till lammfärsbiffarna.

Så nöjd

IDAG BLEV det en sådan där sällsynt dag när man kan känna sig nöjd över dagens aktiviteter.

I morse cyklade vi till gymmet och körde ett pass Funktionell träning med Jessica. Hon är ju bara så bra på det här med vilka rörelser man behöver i sin vardag. För att kunna utför dessa utan smärtor drillar hon oss i en timma fullproppad av bra träning.

Mycket nöjda fikade vi efteråt och därefter cyklade vi hem.

På väg hem pratade vi lite om att vi kanske skulle cykla och handla den här veckan istället för att ta bilen. Vi handlar det mesta på ICA kvantum i Lerum och dit är det ca 14 km från oss. Jag har köpt två toppenbra ”dramater” som är cykelväskor och Woffe har ju lagat sin kärra som går att ha efter cykeln så…

Sagt och gjort, vi åt lunch, rester från gårdagens torskgryta och i dag gick det bättre med magen. Fick ju så konstiga smärtor i går men det berodde med all säkerhet inte på torskgrytan för då borde reaktionen blivit densamma i dag.

Vi packade alltså ihop oss drog i väg…

Vi var överens om att vi gjorde två flugor på smällen 😉 Dels skonar vi miljön och dels får kroppen motion. Egentligen finns det fler skäl, frisk luft t ex: Vi får se om vi kan cykla och handla åtminstone till kylan kommer.

Här är mina nya ”dramatenväskor”…

Det var riktigt mysigt och gick alldeles utmärkt. Vi kunde visserligen inte handla obegränsat men fick trots det med det vi behöver och därpå 3 små rosor 😉

Till middag blev det i dag en sallad med kikärtor och annat smått och gott.

Mycket sallader nu! Till morgondagens lunch har jag gjort Blomkålssallad me pancetta och halloumi. Skönt att ha det klart. Vi ska ut på en cykeltur i morgon Per och jag så det känns bra att slippa ställa sig vid spisen när jag kommer hem…

Nästan så man inte tror det är sant

I dag började seniorträningen på gymmet som lyst med sin frånvaro sedan pandemin stängde av allt!

Jag startade dagen med ett pass Indoorwalking med Catarina och sedan i väntan på att vi skulle fika körde jag lite styrka i Hoistmaskinerna.

Så mysigt att åter träffas för frukost efter pass…

Och efter det så tog seniorträningen vid. I dag var det styrka med Catarina och för att så många som möjligt skulle få chansen så körde hon två 35-minuterspass.

Eftersom det inte var fullbokat körde vi, Woffegubben och jag, även pass två.

Sedan blev det full rulle, vi cyklade förstås, hem och slänga i sig lunch. klockan 12.30 förväntade sig min tandläkare att jag skulle vara på plats!

Hon upptäckte vid senaste besöket att jag hade en tand som spruckit. Då det var omöjligt ,mha röntgenplåtarna, att avgöra åtgärd innan hon öppnat tanden och sett hur det såg ut. Det såg bra ut så det blev en lagning istället för rotfyllning. Ingen var gladare än jag…

När vi ändå var i farten passade vi på att uträtta lite ärenden, t ex att förnya mitt körkort.

Till slut, när vi var helt utmattade och hungern slet i oss båda så körde vi hemåt.

Dagens middag blev kassler med dvs blomkålsgratäng…

Och när jag ändå var i farten så gjorde jag två gratänger till så kan man vara lat en annan dag 😉

Härliga söndag

DANIEL OCH jag pratade redan tidigare i veckan om att ta en Mjörnruntrunda idag på söndag.

Så redan 09.00 cyklade vi i väg. Lite kylslaget, det känns att det är höst på G, och disigt men som min saliga mor alltid sade ”En disig morgon ger en fin dag” och det stämde även i dag.

Vi körde banvallen från Gråbo så långt det gick och sedan körde vi ut på 190:an. Det gick bra för trafiken var inte så intensiv så här en söndagförmiddag. Första fotostoppet gjorde vi i Brobacka…

När vi kom fram till Mjörn, på Alingsåssidan fick vi syn på Herbert 😉

Vi körde fram hit för vi ville ta en titt på den lilla fyren…

Sedan cyklade vi fram till campingen där det blev fikapaus och det smakade himmelskt gott och var skönt att njuta av vacker utsikt ett tag…

Ibland säger jag att vi bor i Tusen sjöars land och det stämmer nog 😉

Nu närmade vi oss Norsesund och där är det också sjöar och himla vackert…

Diset är borta sedan länge och solen tittar fram. En bättre dag får man leta efter! Totalt blev cykelturen 59,3 km. Inte illa alls!

Som vanligt ordnar Woffegubben med bra service när jag är ute och cyklar så när jag kom hem hade han förberett så jag kunde tvätta av cykeln 😉

Vi fick några droppar regn alldeles i slutet så vi var överens om att vi hade en himla tur. Tänk om det hade börjat regna i Alingsås ;-(

Som avslutning på den här fina dagen blev det en lyxig laxmiddag med örtgremolata (inte med på bilden för den breder man på när laxen är klar), salsiccakorv, snackspaprikor i olika färger och så även med tomaterna.

Banne mig

FICK JAG MED mig Woffegubben på en cykeltur utan några som helst protester eller krav… Eller nåja, det skulle var asfalt hela vägen 😉

Så efter frukost, jag testade min hemmagjorda müsli i dag, så gav vi oss iväg.

Han fick sin asfalt nästan hela vägen men det var mycket fint grus, en kort bit, vid Jonsereds Fabriker.

Men innan vi kom så långt var vi först och handlade lite smått och gott som fattades i kyl och skafferi. Handlade gjorde vi Gamlestan, lite långt från hemma, men vi var ju ute för att cykla och då är det kul om man kan göra nytta med nöje.

Sedan bar det av hemåt och för variationen skulle så blev det över Jonsered.

Vi hade inget kanonväder men helt OK att cykla i.

Det är väldigt vacker här och mysigt att ta sig en paus och titta ut över Säveån.

Laxtrappan…

Man ser lite hotfulla moln som ju också började läcka så vi fick stanna under lite trädkronor som gav lite skydd…

Det blev en härlig runda på dryga 54 kilometer.

Väl hemma igen blev det till att ta hand om den fina laxen jag köpte i fiskaffären. Det blir till middag på söndag men jag fryser hälften till en annan middag. Den var på 1,4 kg.

Hösten är ju som sagt på ingång så nu svämmar det över av lockande blomsterlökar i affärerna. Jag skulle egentligen inte ha några alls men…

Kvällen tillbringade jag i köket då jag hade tagit fram både torsk och nötfärs från frysen i morse. Så det vara bara att sätt igång.

Två grekiska köttfärslimpor och torskrygg med sötpotatispommes blev det.

Trött på allt gnäll

DET VAR evigheter, och lite till, sedan jag senast skrev här. Det är hopplöst att vara pensionär man har ingen tid längre, tusan vete hur jag hann med allt när jag fortfarande jobbade 40-timmars vecka?

Med tanke på rubriken så gnället jag tröttnat på är för övrigt mitt egna gnäll. Gnäll över alla förbaskade smärtor som hemsöker mig, det var inte så jag tänkte mig fortsättningen på livet när jag blivit fritidsforskare, läs pensionär.

Jag ”fick” ett nytt knä i oktober förra året och den rehaben har varit riktigt seg. Trodde länge att jag inte skulle bli bättre!

Den första tiden hade jag smärtor som inte var av den här världen! Det gick som sagt inte att rehabträna och jag var fullproppad med morfin hela tiden.

Som om inte det var nog så fick Woffegubben en hjärtattack dagarna före jul! Tack vare att vi kom i väg så tidigt gick det att åtgärda relativt snabbt. Det blev ambulans med blåljus från Alingsås Lasarett till Sahlgrenska och på kvällen, när han var tillbaka i Alingsås, ringde han mig och gav beskedet att allt gått över förväntan!

Självklart rörde detta upp känslor hos barnen och goda vänner samt att vi kanske inte skulle komma i väg på vår bokade kryssning där ju också barnbarnet Leon skulle med.

Men för att göra en lång historia kort så tyckte hjärtläkaren att allt gått så bra och att åtgärderna blev effektiva så han godkände vår resa.

Det blev en fantastisk resa och så roligt att vi äntligen kunde uppfylla Leons önskan om att följa med på kryssning. Enda smolket i bägaren var att jag helt plötsligt, i mitten på december, fick djävulskt ont i höger sida med strålande smärta hela vägen från höften ner i foten. Jag trodde ett svagt ögonblick att smärtan berodde på att jag i min iver att träna mitt knä hade överansträngt mig. Jag började nämligen med ganska normal styrketräning vid den tidpunkten.

Vi firade in det nya året på kryssningen med buller och bång!

Om det kändes som smolk i bägaren att jag hade så förbaskat ont i höger sida så var det inget i jämförelse med det besked vi fick att min käre bror Conny dog. Så fruktansvärt och en katastrof att vara fast på ett kryssningsfartyg även om vi inget kunde göra. Vi fick dock det lugnande beskedet att begravningen inte skulle äga rum förrän vi kommit hem igen…

När vi kommit in i vardagslunken igen började jag söka för min smärta i högersidan. Första budet var att det var ischias. Läkaren var helt övertygad och övertygade mig således också att så var fallet. Det blev rehab hos sjukgymnast som visade sig inte hjälpa ett dugg!

Och där kom pandemin!

Det innebar förstås att alla seniorpass och alla pass över huvud taget blev inställt. Suck!

Jag ska inte försöka mig på att beskriva vilket elände pandemin innebär för oss alla och då är nog Woffe och jag ändå privilegierade som har varandra och en trädgård och ett stort hus. Tänker speciellt på alla ensamstående, gamla som unga, som blivit helt isolerade!

Och för att inte älta dessa förbaskade smärtor i all evighet så fick jag efter mycket tjat och nekade läkarbesök en magnetröntgen av ryggen och helt plötsligt var min ischias borta och ersatt av spinal stenos IGEN! Det var alltså inte ischias som jag ju också hävdade att det inte kunde vara så länge men beskedet jag fick i stället var ju på intet sätt bättre!

Så nu går jag och väntar på att bli opererad igen för spinal stenos. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om men jag har fått besked om att Sahlgrenska Universitetssjukhus inte kommer att ha tid för mig så remissen har gått till Spine Center. Det har jag inget emot då dom gjorde min förra operation av spinal stenos.

Men jag börjar som sagt bli rejält trött på alla mina smärtor och de begränsningar som det medför. Så nu har jag bestämt mig för att helt enkelt ignorera dem så gott jag nu kan. Seniorträningen startar i nästa vecka och den ska jag banne mig vara med på. Visst man kan träna hemma men hur kul är det?!

Men mitt knä är nästan bra nu och det undret vill jag tillskriva min gode vän Per för att han ”dragit” med mig ut på hundratals spännande cykelturer! Han kan massor av fina turer och har verkligen visat mig runt och fått mig att våga lite mer. Vi ät ett mindre gäng coronafria cykelvänner som umgåtts och cyklat under hela den här perioden. Dels för träningen så klart men även för att det är så mysigt att få träffa någon annan och därtill fika, prata lite skit och skratta tillsammans. Men det är Per som gjort den största insatsen ända sedan tidigt i våras och hela sommaren med att sammankalla oss på fina upplevelseturer…

Jag har köpt mig en ny MTB för jag insåg att det krävs då det blir mycket grusvägar och lite skog…

Dessutom hade jag lovar att Leon skulle få ärva min gamla när jag dog men han hade växt i den redan så det fanns ingen anledning att vänta 😉

En och annan promenad i skog och mark har vi förstås också klämt in…

Nu kan det väl bara bli bättre…?

Regn

I DAG GICK vi ner till Kat Beach för ett dopp i havet. Vi hänger nu annars mest i poolen eftersom det är mycket skönare…

Men det är klart att vi måste bada på ”riktigt” också.

Jag ville ta mig en liten promenad fram och tillbaka på stranden medan Woffegubben gick upp till hotellet igen…


Jag såg visserligen himlen mörkna betänkligt men trodde som vanligt att det drar nog förbi. DET gjorde det inte. Åska och blixtar härjade utan dess lika och regnet fullkomligt vräkte ner…

Jag tog skydd vid ”Restaurangerna” och lyckades hitta en bit plåttak där jag kunde rädda mig undan det värsta…

På kvällen träffade vi Marie och Christer som anlände i går…

Så vi fick ätit lite god mat och en trevlig kväll tillsammans. Marie känner ju till massor av bra matställen så vi hänger gärna på 😉

30 grader i december

20181215

VI HAR BARA olika sätt att lösa problem på…