Man får bara ljuga på bänken...

LEON TYCKTE ATT vi skulle ljuga lite och samtidigt passa på att fika på ljugarbänken. Vädret var ju som vilken sommardag som helst så varför inte…

Sedan blev det lite trädgårdsarbete…

Det är tufft att vara i Gråbo minsann…

Som tur var ringde grannen Nadja på dörren och frågade om vi ville gå med till lekplatsen och det ville vi ju. Leon fick lära Nadja att spela fotboll ;-)

Och när det inte spelades fotboll så klättrades det ;-)

Eller gungades…

…eller klättrades…

Eller gungades…

Det var med nöd och näppe det fanns tid för lite drick och äppelpaus…

Nämnde jag att det klättrades ;-)

Väl hemma igen var det dags att hjälpa mormor vattna under tiden hon lagade middag…

Till slut var det äntligen dags att hämta hem morfar vid busshållplatsen…

Som kom med bussen…

Och när man ändå är på väg hem kan man väl klättra lite, eller ???

Nåja, vi gick faktiskt labyrinten också…

Vatten, vatten

NÄR KLOCKAN VAR 07.30 i morse så frågade Leon, en aning försiktigt, om det var morgon nu ;-) Det gick ju inte att förneka även om det var kolsvart i sovrummet… och vad skulle vi då hitta på i dag? När jag frågade Leon vad han tyckte så blev svaret simhallen. OK, så fick det bli efter frukost och en maskin tvätt som hängdes ut…

Vi tog bilen till Lerum och Vattenpalatset – då säger Leon… Jag tror inte jag har sett dig köra bil förut mormor ;-) Det stämmer nog när jag tänker efter – det brukar vara morfar som kör ;-)

Nåja badnymfen kom sig snabbt tillrätta även om det protesterades lite över att man var tvungen att duscha innan man gick i bassängerna ;-)

Nu kör vi mormor…

Det var en himmelsk skillnad, även här, sedan vi var här i vintras. Leon är så duktig och modig i vattnet – simmar på rygg och plaskar hej vilt!

Det finns flera bassänger att väja på och flera vattenrutschkanor också för en delen…

Även om det är kul med vatten så måste man trots allt äta lite. Tur att det fanns restaurang så vi kunde käka lite köttbullar med potatismos och lingon…

Ja, sedan blev det minst tusen gånger på rutschakanan ner i vattnet…

Och minst lika många hopp från kanten…

Till slut lyckades jag få honom ur vattnet…

…trodde jag! Bara en gån till mormor…som blev minst tio ;-)

Efter simhallen blev det ICA för att stödhandla lite ;-)

Och sedan, när vi varit hemma bara en kort stund, blev det dags att promenera till torget för att möta morfar.
Morfar hade lovat oss sina pösiga pannkakor till kvällsmat så vi drog i väg med Dramaten för att få hem lite glass till pannkakorna…

Morfar mötte oss i affären…

Så nu har hela flocken samlats in och vi kan gå hem ;-)

Fullt ös - medvetslös ;-)

LEON BESTÄMDE SIG i dag för att han ville ha Leonkaffe (läs oboy) till rostbrödsmackorna så det var bara att släppa fram ungen herrn…

I dag hade vi bestämt, eller om jag ska vara riktigt ärlig så var det Leon som hade bestämt, att det skulle bli tur in till stan och besök hos Alfons Åberg.
Så det blev bussen till stan…

Och ett kärt återseende hos Alfons…

Det var en väldig skillnad sedan vi var här sist – inte alls så blyg och tillbakadragen när det var andra barn i närheten. Vi börjar med att köpa korv ;-)

…som faktiskt var gratis i dag ;-)

Alfons hemmabyggda helikopter för så klart ett måste…

Leon tog ett arbetspass i Konsum också…

Det var så fint väder i dag så vi åt på Molgans utomhusservering…

Det blev förstås pannkakor med sylt…

Här finns som mycket att leka med…

I korvkiosken kunde man även få köpa glass med senap…

Lite jobb på kontoret…

Och åka rutschkana…

Leon ville åka pendeltåg hem och i väntan på det fick det bli en glass på Göteborgs Centralstation…

När vi ätit middag tog vi oss en sväng i lekparken när vi ändå skulle möta upp morfar vid bussen…

Och innan morfar kom så avslutade vi med lite löpträning inför lördagens lopp…

Säga vad man vill

MEN MIN FÖRSTA arbetsbefriade dag kom lite i skymundan, eller ja, sorgen stannade upp kan man säga. Anledningen till det är att det inte fanns utrymme eller tid för att tycka synd om mig själv. Vi hämtade hem Leon i går från Malmö då de stackars ömma föräldrarna drabbats av det skoningslösa regnande som på gick under söndagen. Med 40 cm vatten i källaren blev det hektisk med en liten knodd som behöver sitt.

Så han åkte med oss till Gråbo och det blev en, minst sagt, lärorik dag. Vad ungen växer!

Han började dagen med att hitta Dramaten och var därmed såld. Jag lovade att vi skulle gå och handla lite senare men han tyckte ändå att det var bäst att ta fram den redan nu…

Hela matbordet, och det är stort, gick åt till att packa upp alla leksaker. Det var campingplats, polisstation, byggarbetsplats och bilar i all oändlighet…

Så det var tur att vi kunde äta frukost ute i pensionärskuvösen ;-)

Och som utlovat blev det sedan promenad till affären…

Efter avslutad inköpstripp så var det sagt att vi skulle löpträna lite inför Leons lopp på lördag då han minsann ska springa ett riktigt lopp med nummerlapp och allt…

Leon hade krafter kvar trots ett antal rundor fram och tillbaka så det blev ett helt gympass efter det…

Lite armträning…

Benträning…

Lite boxning…

Samt förstås lite balans…

Och att inte förglömma – höfterna…

På väg hem frågade Leon mig varför jag inte var på jobbet och när jag berättade att jag inte hade något jobb längre krävde han full förklaring. Det tog hela vägen hem och han accepterade inte riktigt det jag berättade – han har ju faktiskt varit på ”mitt” jobb. Så varför jobbade jag intte där mer?

Väl hemma var det hög tid för lunch…

Och därefter var väl tanken att Leon skulle sova lite middag. Han lade sig snällt men somnade inte… Fick reda på av den ömma modern senare att han inte sover middag längre ;-)

Nåväl, då middagssömnen uteblev drog vi i väg till Öppna förskola istället…

Vi var där ända tills sagostunden skulle börja men då ville Leon ge upp för dagen. Så det gjorde vi och på vägen hem handlade vi allt som krävdes för dagens middag…

När jag lagade köttfärssås, önskemål från unge herrn som påstod att han pratat med morfar som också vill ha det, så lekte han lite ute i trädgården i det ljuvliga vädret…

Till slut, Leon tyckte nog att det var lite för lång arbetsdag, var det dags att möte Woffegubben vid bussen…

Äntligen fick dessa karlar emellan uträttat något ”riktigt”…