Säga vad man vill

MEN MIN FÖRSTA arbetsbefriade dag kom lite i skymundan, eller ja, sorgen stannade upp kan man säga. Anledningen till det är att det inte fanns utrymme eller tid för att tycka synd om mig själv. Vi hämtade hem Leon i går från Malmö då de stackars ömma föräldrarna drabbats av det skoningslösa regnande som på gick under söndagen. Med 40 cm vatten i källaren blev det hektisk med en liten knodd som behöver sitt.

Så han åkte med oss till Gråbo och det blev en, minst sagt, lärorik dag. Vad ungen växer!

Han började dagen med att hitta Dramaten och var därmed såld. Jag lovade att vi skulle gå och handla lite senare men han tyckte ändå att det var bäst att ta fram den redan nu…

Hela matbordet, och det är stort, gick åt till att packa upp alla leksaker. Det var campingplats, polisstation, byggarbetsplats och bilar i all oändlighet…

Så det var tur att vi kunde äta frukost ute i pensionärskuvösen ;-)

Och som utlovat blev det sedan promenad till affären…

Efter avslutad inköpstripp så var det sagt att vi skulle löpträna lite inför Leons lopp på lördag då han minsann ska springa ett riktigt lopp med nummerlapp och allt…

Leon hade krafter kvar trots ett antal rundor fram och tillbaka så det blev ett helt gympass efter det…

Lite armträning…

Benträning…

Lite boxning…

Samt förstås lite balans…

Och att inte förglömma – höfterna…

På väg hem frågade Leon mig varför jag inte var på jobbet och när jag berättade att jag inte hade något jobb längre krävde han full förklaring. Det tog hela vägen hem och han accepterade inte riktigt det jag berättade – han har ju faktiskt varit på ”mitt” jobb. Så varför jobbade jag intte där mer?

Väl hemma var det hög tid för lunch…

Och därefter var väl tanken att Leon skulle sova lite middag. Han lade sig snällt men somnade inte… Fick reda på av den ömma modern senare att han inte sover middag längre ;-)

Nåväl, då middagssömnen uteblev drog vi i väg till Öppna förskola istället…

Vi var där ända tills sagostunden skulle börja men då ville Leon ge upp för dagen. Så det gjorde vi och på vägen hem handlade vi allt som krävdes för dagens middag…

När jag lagade köttfärssås, önskemål från unge herrn som påstod att han pratat med morfar som också vill ha det, så lekte han lite ute i trädgården i det ljuvliga vädret…

Till slut, Leon tyckte nog att det var lite för lång arbetsdag, var det dags att möte Woffegubben vid bussen…

Äntligen fick dessa karlar emellan uträttat något ”riktigt”…