Världens bästa gym…

DET VILL SÄGA…

Som förövrigt genomgår en förvandling så frågan är om det blir universums bästa när det väl är klart?

Vad man än kan säga så var det himla skönt att vara tillbaka i dag även om jag ”bara” körde mitt rehabpass!

Gymmet har satsat på en helt ny träningsmetod som kallas Milon. Det påminner om cirkelträning och det är ju kul så jag var tvungen att hoppa på tåget ;-)

Det är alltså ett antal stationer man går igenom och med helt personliga inställningar som ställs in via ditt personliga kort. Bekvämt och bra!

I morgon ska jag få min första instruktion och sedan är det bara att köra ;-)

Det var så mycket folk i dag, på invigningen, så det gick knappat att ta sig in ;-) Det nyöppnade fiket/relaxhörnan slog upp sina portar så många kaffesugna tittade in.
Det var så fint och mer ska det bli!
Och jag som inte varit på gymmet på en mindre evighet var helt omedveten när jag kom ;-)

Det är himla kul att det blir lite förändringar och uppfräschning och framför allt att dom nya ägarna är så engagerade. Jag tror att det inte bara är vi ”användare”, som jag säger i min bransch, som får glädje med detta. Det måste ju kännas lika kul för den fantastiska staben av personal också.

Jag körde uppvärmning på crosstrainern i tjugo minuter och sedan mitt ny rehabprogram som jag fick i veckan. Det tar 50 minuter och är jobbigt på så vis att det gör ont i det ögonblick jag gör övningen. Sedan avslutade jag med crosstrainern som lite motion.
I morgon är jag inbokad på ett kortkort spinningpass, 30 minuter, med Roger. Det kan vara en bra och lugn start för att testa om det funkar. Jag har min första instruktion på Milon 12.20 så jag hinner nog köra mitt rehabpass innan.

Därefter är jag inbokad på spinning måndag (45 minuter) och tisdag (60 minuter) under förutsättning att det går bra i morgon. Då har jag tänkt hinna rehabpasset innan och sedan avsluta med spinningen som motion.

När jag var borta några timmar på gymmet så hade Woffegubben tagit fram stakarna…

Och förstås en i sovrummet som inte ville vara med på bild ;-) Nu ska det bara röjas undan med kartonger och ordinarie fönsterlampor sedan blir det lite adventsfirande med glögg och tillbehör.
Jag var på systemet i går och köpte hem några flaskor glögg, bland annat årets smak, men när jag kom hem såg jag att vi hade två flaskor kvar från förra året ;-) Så dom får väl ryka först men å andra sidan blir det ju fler tillfällen innan advent är över så det lär nog gå åt ;-)

Om man nu ska hitta några fördelar med att inte träna så är det tvättmängden. Denna vecka har jag bara kört två maskiner tvätt mot minst det dubbla en ”normal” vecka… Dessa håller jag på med nu…

Kung Bore...

HAR ANLÄNT med både snö…

…och en isande vind…

Både så att det räcker och blir över ;-)

Men jag tänker inte klaga mer över det för det känns bättre och bättre för varje dag som går med mitt ”analkande diskbråck”! Hon, sjukgymnasten, är helt otroligt duktig och jag är så glad att jag fick chansen att träffa henne. Efter åtta veckors ständig smärta och utan sömn så är det här ett helt fantastiskt resultat. Och det mest fantastiska är att hon hela tiden vetat exakt vilket förlopp det ska ha! Från att ha haft en djävulsk värk i armen har det nu vandrat upp så det bara är en liten klump på axeln som gör ont.
Hela den här veckan har jag somnat i stort sett som ”normalt” och inte haft så ont så att det inte gått att somna av den anledningen ;-)

Denna veckan har jag fått ett helt nytt träningsprogram som ska stärka musklerna i nacke och rygg för att jag ska orka hålla en bra ställning och inte ”tappa” fram huvudet i tid och otid. Det är jobbigt för att det fortfarande gör ont när jag tränar men … det är det värt och när det inte gör ont länge så behöver jag inte fortsätta ;-)

Jag har inte vågat mig på ”vanlig träning” ännu trots att jag hade ett OK från sjukgymnasten att börja den här veckan. Jag anmälde mig till gymmet för styrka och avslutande spinning både måndag och tisdag men fegade ur i sista stund. Så det har bara blivit rehabträning den här veckan men jag hoppas att komma i gång under nästa vecka ;-)

En nackdel av detta är att jag snart är mer eller mindre beroende av TV ;-) Det är nämligen det enda jag gjort, sett på TV, sedan minst tre veckor tillbaka och det är beroendeframkallande måste jag tillstå ;-)
Så nu gäller det att snart ta farväl av Animal Planet, TV4 Fakta osv osv… Annars lär jag aldrig komma tillbaka till normalläge hur bra jag än blir ;-)
Just nu mår jag oförskämt bra och det ska jag se till, genom rehabträningen, att det också ska fortsätta.
Bara tanken på nästa vecka får mig att må himla bra eftersom jag ska åka söderöver och träffa Leon med familj ;-)

Det kom ett MMS

GODMORGON FRÅN MALMÖ!
Här äter vi nycklar till frukost!
Har sagt att den röda nyckeln går till mormors hjärta, den blå till morfars hjärta och den gula till huset.
Bara så du vet ;-)

Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt av vakna till en grå trist söndagsmorgon i Gråbo!

Och det är verkligen trist och grått när man tittar ut genom fönstren…det är en lycka att man har annat att fästa blicken på…

Jag räknar dagarna nu tills jag åter får möta Leons fullkomligt underbara leende som kan få vilket mormorshjärta som helst att smälta till vax. Då ska vi gå på Öppna förskolan och babysimma…

Oförskämt bra i dag...

OM MAN DÅ UNDANTAGER VAD vi vaknade till i morse…

Lika glad som jag blir av solen första strålar frampå vårkanten blir omvänt surhetsgraden när den första snön faller. Tur att man har en kart i huset ;-)

När det behövs skottas…

Inte ens trollet klarade sig fast han står långt in till husväggen…

Men förutom det ottyget då så har jag i dag haft den lataste dagen jag kan erinra mig ;-) Steg upp halvnio och åt en bamsefrukost som sedan krävde matsmältning medelst sängläge och jag somnade fram till halvtvå. Inte så smart med tanke på min för tillfället knackiga nattsömn men gjort är gjort och jag får väl genomlida ännu en sömnlös natt.
I natt tog jag ingen insomningtablett så Woffegubben har sovit så gott i samma rum som jag – det kanske ligger något i hans påstående om att jag snarkar när knaprar sömnhjälp – men jag hävdar dock med en dåres envishet att det bara är elakt förtal. Han skulle förresten höra sig själv nattetid till och från ;-)

Jag har haft den bästa dagen, smärtmässigt, på åtta veckor. Det är helt fantastiskt vilken förvandling! Nu har jag bara en aningens smärta i höger axel vilket man faktiskt kan leva med.
Det är ”bara” när jag gör min rehabträning som den riktiga smärtan sätter in igen. Det går dock tillbaka efter träningen. Men jag tröstar mig med sjukgymnasten ord:
När det inte gör ont längre behöver du inte göra övningarna.

Förutom då en viss skärpning frampå eftermiddagen då jag fick lagat middag och tvättat några maskiner tvätt så har den här dagen gått i lathetens tecken. Riktigt skönt – det finns en viss risk för tillvänjning ;-)

Nu ska jag placera mig i fåtöljen och slappa resten av kvällen – också…

Bara att konstatera...

JAG KOMMER INTE I KAPP med Dagboken och det är väl inte hela världen för de sista veckorna har det mest varit gnöl från mig. Jag tänker då min värk som plågat mig dygnet runt så länge nu så jag inte kommer ihåg ur det var innan. Det är ju till råga på allt ett faktum att jag försökt ägna så lite tid som möjligt vid tangentbordet just på grund av detta ;-)

Men förra helgen svävade jag i fullkomlig lycka då Leon med ömma föräldrar var hemma i Gråbo och inte hade ”tid” att tycka synd om mig själv…

Det var premiärbesöket för Prinsen i Gråbo ;-)

Vår snälla arbetskamrat Lisbeth lät oss ”ärva” resesäng och babygym till Leon som trivdes som fisken i vattnet i bägge delarna…

Den stolte morfadern fick faktiskt en chans att känna på den lille oxå ;-)

…annars hjälpte Leon mig mycket i köket bland annat att baka en kaka…

…och det vet ju ALLA hur tröttsamt det kan vara…

Och tro det eller ej men ibland var jag tvungen att släppa taget så att den ömme fadern fick en chans…

…att pussa på lite…

När man inte ses på några veckor är förvandlingen näst intill gigantisk. Han gurglar och ”pratar”…

Och är otroligt mycket med och tittar och lyssnar…

Glad och munter hela tiden…

…ja, nästan i alla fall…

Och mormors fåtölj blev, som tur var, helt godkänd ;-)

Det var härliga dagar som gick alltför snabbt!

På söndag tog Peter tåget hem och Steffanie och Leon fortsatte till god vän i Trollhättan. Det gav mig några extra timmar med dem bägge eftersom dom mellanlandade här på tisdag igen och stannade en natt till innan hemfärd till Malmö ;-)

För övrigt då, den mindre roliga sidan av min tid, består av flera besök i veckan hos ”min” superduktiga sjukgymnast som kämpar på med min värk. Hon konstaterade i veckan som gick att det inte alls var någon muskelinflammation som jag och många med mig trott hela tiden utan ett begynnande diskbråck. Det kan väl i och för sig förklara varför inte den inflammationshämmande medicinen och de superstarka värktabletterna jag proppat i mig inte gjort någon nytta.
Sjukgymnasten är utbildad i McKenzie-metoden, som jag aldrig hört talas om tidigare, och hon är envis som synden. Jag har fått övningar som ska utföras varannan timma. Stränga order om att sluta sova i min ”skidbacke” som jag gjort i hela mitt liv. Jag har väl inte lyckats till hundra procent på den punkten men är nu ”nere” på en kudde vilket hon godkänner – än så länge ;-)

Det har funkat bra med övningarna och hon ökar sakta på med mer plågsamma dito. Tanken är att värken ska ”vandra” från armen (där det gjort mest ont) upp i nacke/skulderblad. Och det är skrämmande hur väl det svarar med behandlingen. Trots att dom sista tre dagarnas slarv med övningarna, på grund av tjänsteresa Stockholm t o r onsdag och torsdag, så är jag mycket bättre!

Nu har vi inget inbokat denna helgen så jag ska ta igen det jag förlorat och har ny tid på tisdag i nästa vecka. Är jag inte sämre till dess ska vi börja med ”riktiga” övningar för då vill hon att jag ska komma omklädd i träningskläder ;-)

Hon har också godkänt att jag börjar med min vanliga träning, dvs styrka och motion, så länge jag inte låter ”huvudet ramla fram”. Det är det svåraste faktiskt, fast det låter märkligt, men att hela tiden sträcka upp huvudet när nacken gör ont är påfrestande. Så jag har inte börjat ännu med gymträning men jag måste erkänna att jag längtar ;-)
Vi får se om jag kanske kan ta vid med något pass nästa vecka.

Som om det inte var nog har ”tränat” hela den här veckan med min nya glasögon och jag erkänner, det är ett i-landsproblem, men jag lider alla helvetes kval ;-) Visserligen ser jag förbaskat bra men att ha eländet i ansiktet dagarna i ända… Ja, nu är det som det är och det går inte att få fram samma synkvalité på linser som det gör med glasögon men jag kommer ändå inte att kunna ha dem när jag tränar. Det är uteslutet eftersom jag tycks svettas mest i ansiktet och då speciellt på näsryggen – ja, det är ju lätt att föreställa sig vad det skulle innebära. Rena vattenruschkanan för brillorna ;-) Och att träna utan – ja, så mogen känner jag mig inte för jag vill ju gärna se pulsklockan…Nu är vi där igen med dessa förbaskade i-landsproblem ;-)
Nåja, vi får se men eftersom brillorna kostade en smärre förmögenhet så kommer nog min snålhet att se till att jag vänjer mig ;-) Att sedan se till att få på linser just de dagar jag ska träna, när jag nu kommer dit igen, det återstår att se hur det kommer att gå?

Nu är det dags att sova – jag har med flit hållit mig vaken länge för att försöka somna utan hjälp med insomningstabletter. Hittills har det varit helt omöjligt för att jag ska få sova något alls men stackars Woffegubben får flytta in i gästrummet eftersom han påstår att jag snarkar när jag tar insomningstablett – det måste vara elakt förtal ;-)

Från gnällfronten intet nytt...

ELLER JO, I FREDAGS mådde jag mycket bättre med smärtan i arm, nacke och rygg…eller skuldra rättare sagt – dessvärre blev det sämre på lördag och söndag. På fredagskvällen kom Malmöprinsen med sina ömma föräldrar till Gråbo för första gången – ja, Leons första gång då vill säga.

Att man kan växa så på några veckor är helt obegripligt ;-) Det togs många härliga foton för att föreviga detta tillfälle men sanningen är att jag undviker datorn för tillfället då smärtan i armen gör sig än mer påmind så fort jag sitter vid den ;-( Så, jag kommer förhoppningsvis tillbaka för just nu är det sämre igen.
Jag går hos sjukgymnasten varje dag och hon gör underverk med mig men som sagt än är inte den här plågsamma resan över.

Ingen träning förutom rehabträningen då och jag kan inte sitta i fåtöljen för det gör för ont… Jag borde sova men det går inte heller – i alla fall inte utan ”hjälp”. Men det blir nog bättre snart – jag är bara lite otålig!

Jag har haft...

EN HELT UNDERBAR HELG med barnbarn och hans ömma föräldrar men jag orkar inte skriva just nu så jag återkommer med både bilder och text.

Leon har växt så jag tror inte det är sant! Han ”snackar” så jag blir salig och är med och tittar och lyssnar så jag tror inte att det är sant. Men det beror nog bara på att jag har glömt hur det var ;-)

Lyckan över detta lilla barnbarn går nog inte att beskriva i ord!

Gnällspiken

DAGARNA GÅR OCH JAG KÄNNER MIG inte ett dugg bättre trots besök på akutmottagning i söndagskväll eller nästan natt om man säger så. Fick träffa en läkare som gav stort förtroende men en akutmottagning är ju en akutmottagning och har inte resurser att göra några större utredningar. Han tyckte dock att min resa hittills var på rätt väg och jag fick inflammationshävande medicin på recept. Han kom med andra ord fram till precis det min läkare och sjukgymnast redan konstaterat. Nämligen att det förmodligen handlar om nacken.
Sjukgymnasten på måndag och ännu en i dag…Det börjar bi tröttsamt det här med ständig värk och sömnlös nätter.

Men jag har förstått att det nog kommer att ordna sig i slutändan – jag är bara lite ovan att ha ont på det här viset.

Just nu ligger hela mitt ”normalliv” på is, ingen träning förutom den strikt rekommenderade övning jag fick i dag av min ”nya” sjukgymnast som är utbildad inom Robin McKenzie-metoden. Och hade jag kunnat sitta så hade nog TV-fåtöljen fått bekänna färg men tyvärr funkar det inte några längre stunder.

Jag har dock fullt förtroende för ”mina” bägge sjukgymnaster och har nästa återbesök redan på torsdagmorgon.

Nu ska jag göra min ”övning” och sedan hoppas att jag kan sova i natt utan hjälpmedel – men det återstå att se.

Återigen konstaterar jag att jag varit lyckligt förskonad i hela mitt liv från värk och sjukdomar. När jag satt på akuten i söndagskväll funderade jag på vad jag skulle svara om läkaren hade rekommenderat att jag skulle sjukskriva mig – jag vet nämligen inte hur man gör?! Som tur var nämnde han inte det ;-)

”MIn” sjukgymnast för dagen gjorde ett enda undantag vad gäller träning – hon tyckte att jag skulle promonera ;-) Så nu hoppas jag att snöovädret som drabbat oss (och förmodligen inte vara Västsverige) drar undan så kanske jag kan ge mig ut på en liten lunchpowerwalk i morgon. Hon hävdar att promenad är bra och det låter ju, som mina läsare säkert förstår, som musik i mina öron ;-)

Jag har även andra glädjeämnen att se fram emot och det är besök av barnbarn med föräldrar till helgen om nu inte busvädret sätter stopp för det… Men Leon har ju faktiskt inte besökt Gråbo ännu så…

Trots att jag låter som en gnällspik så är mina tankar om att bli bättre, och förhoppningsvis helt bra, inte utan hopp ;-) Jag har upplevt ett enorm stöd från barn, släkt och goda vänner och då har jag ju ändock ingen allvarlig sjukdom – så det ska nog ordna sig i slutändan. Och jag får ta till mig massor av ny, för mig, kunskap om hur den bräckliga människokroppen fungerar ;-) Man kan bara konstatera att den klarar en begränsad tid av misshandel ;-)

Och nu ska jag då…behandla mig egen nacke…

Mest gnäll från Gråbofronten

JAG SKA INTE PLÅGA DE FÅ LÄSARE jag har med att klaga över min värk men just nu är den olidlig. Inser hur de stackars människor har det som har ständig värk där inget hjälper! Just nu önskar jag bara att det här går över för nu kommer jag inte att orka så länge till – den saken är klar…
I natt sov jag, dock inte på grund av värktabletter eller att värken avtagit utan helt enkelt för att jag drogade mig med insomningstablett.

Alla Helgons Dag är det tradition att vi, Woffegubben, jag och storebror Conny, åker till våra nära och käras gravar och tänder ljus. Conny var på Ullared och tokshoppade med goda vänner och hade övernattat från fredag till lördag. Så jag pejlade läget strax efter 13 via telefon och vi kom överens om att han skulle slå en signal när han kom hem.

Efter middagen drog vi mot Mölndal och hämtade upp storebror och for sedan gemensamt till Fässbergs kyrkogård.

På mamma och Alfons grav var det så fint för Maja och barnen hade varit där innan och fixat och donat och satt Ljung. Vi placerade ett litet hjärta med två gula rosor och tände ljus och marschall…

Sedan gick vi till Jette…

Och förstås till pappa och Ejja…

Det blir stämningsfullt så här efter mörkrets inbrott med alla tända ljus…

När vi körde hem Conny igen bjöd han in oss på kaffe med dopp…

Så, det blev en mysig stund med fika som vi borde göra oftare och som alltid hos den store fixaren så slutade det med ett besök i källaren ;-) Vi behöver nämligen byta vattenlåset (eller vad det nu heter) på handfatet i badrummet. Och säg det som inte Conny har liggandes i sina gömmor ;-)

Nu är vi hemma igen och jag glädjs över en god stund i gott sällskap ;-)

Veckan har annars mest präglats av att jag har så förba…t ont. Och det är en märklig resa jag går igenom för i onsdags kände jag mig mycket bättre och behövde inte ens ta smärtstillande medel innan sänggång. För att på torsdagen få den värsta värk jag haft på hela tiden!
På fredagmorgon stod jag inte ut längre och ringde min läkare som skrev ut ett annat smärtstillande medel via att faxa apoteket så jag bara kunde gå ner och hämta ut. Tyvärr visar det sig ganska snart inte hjälpa med det heller!
Nämen, nu var jag ju där igen – fast jag inte skulle orda så mycket om den förbannade smärtan

Nåväl, jag var på återbesök hos optikern i fredagsförmiddag. Jag fick ännu en omgång linser hemskickade med ny styrka i förra veckan och har nu provat dem i dagarna fem…
Något bättre – javisst men ändå ingen höjdare. Så jag har funderat på hennes (optikerns) förslag om att jag skulle se så mycket bättre med glasögon eftersom man tydligen inte kan uppnå samma resultat med linser.
Jag tycker det är bökigt med brillor och jag kan absolut inte ha det på gymmet. Men då tycker hon (optikern) att jag kan ha både ock och byta när jag går dit.
Men hallå?! Det ska ju fungera praktiskt också, eller?
Nu har jag dock funderat en massa på det här och ska jag vara ärlig mot mig själv så tillbringar jag ju inte den mesta tiden på gymmet. Så jag har kommit fram till att jag tar både ock. Så det blir så att jag har linser de dagar jag går på gymmet, för närvarande måndag, tisdag och torsdag (det vill säga om armhelvetet slutar värka) och då kör jag linser och resten av veckan glasögon. Lite negativ är jag för det blir en orimlig kostnad men jag kan inte ha glasögon när jag tränar så är det bara! Och att ha linser med för att byta till då jag är på gymmet kommer inte heller att funka – jag kommer garanterat att glömma packa ner dem – jag känner mig själv alldeles för väl för det… Har jag inte glömt packa ner något i träningsryggan – ja, då är det kors i taket! I bland är det vattenflaska eller träningsstrumpor eller you name it…

Med andra ord har jag nu beställt nya brillor och fråga inte mig hur det ska gå? Jag kommer förmodligen att plocka av dem så fort jag får en chans och sedan glömma dem här och var…
Dessutom kommer jag säkert att missa att det är träningsdag och komma till gymmet med brillorna på och då har jag inget alternativ utan får träna utan syn ;-)

Hon (optikern) ska sicka ett par linser till, så kallade 14-dagars, för hon tror att det är bättre för min del då den vänstra linsen oftast inte sitter där den ska utan ger mig sämre syn på grund av det. Detta är tydligen lite typiskt för endagslinser som inte har samma tyngd och kvalite som månads- och halvmånadslinser – jamen herreminje om man ändå vore 25 igen ;-)

Nu har jag tränat hela dagen på att bära linsfritt och i stället haft glasögon (mina gamla) och det ska bli himla skönt att få ta av dem nu ;-)

Vilodag…

JA, DET VILL SÄGA FRÅN GYMMET men arbetsdagen började, precis som i går, i ottan ;-) Och det gick utan tvekan bra mycket bättre i dag med WAN-länken. Så nu sitter den där och visst, några småproblem uppstod men inget värre än att min allraste bästa nätverkstekniker kunde lösa det ;-)

Vilodag ja, det innebär att det inte blev något gym i kväll men hemma hade jag två stora kålhuvuden som väntade på att bli omhändertagna ;-) Så det blev stuvad kål som åker in i frysen för framtida behov.

En maskin tvätt och tumling blev också gjorda på min ”vilodag” så nu är det bara gymväskan som ska packas innan sänggång…