Gnällspiken

DAGARNA GÅR OCH JAG KÄNNER MIG inte ett dugg bättre trots besök på akutmottagning i söndagskväll eller nästan natt om man säger så. Fick träffa en läkare som gav stort förtroende men en akutmottagning är ju en akutmottagning och har inte resurser att göra några större utredningar. Han tyckte dock att min resa hittills var på rätt väg och jag fick inflammationshävande medicin på recept. Han kom med andra ord fram till precis det min läkare och sjukgymnast redan konstaterat. Nämligen att det förmodligen handlar om nacken.
Sjukgymnasten på måndag och ännu en i dag…Det börjar bi tröttsamt det här med ständig värk och sömnlös nätter.

Men jag har förstått att det nog kommer att ordna sig i slutändan – jag är bara lite ovan att ha ont på det här viset.

Just nu ligger hela mitt ”normalliv” på is, ingen träning förutom den strikt rekommenderade övning jag fick i dag av min ”nya” sjukgymnast som är utbildad inom Robin McKenzie-metoden. Och hade jag kunnat sitta så hade nog TV-fåtöljen fått bekänna färg men tyvärr funkar det inte några längre stunder.

Jag har dock fullt förtroende för ”mina” bägge sjukgymnaster och har nästa återbesök redan på torsdagmorgon.

Nu ska jag göra min ”övning” och sedan hoppas att jag kan sova i natt utan hjälpmedel – men det återstå att se.

Återigen konstaterar jag att jag varit lyckligt förskonad i hela mitt liv från värk och sjukdomar. När jag satt på akuten i söndagskväll funderade jag på vad jag skulle svara om läkaren hade rekommenderat att jag skulle sjukskriva mig – jag vet nämligen inte hur man gör?! Som tur var nämnde han inte det 😉

”MIn” sjukgymnast för dagen gjorde ett enda undantag vad gäller träning – hon tyckte att jag skulle promonera 😉 Så nu hoppas jag att snöovädret som drabbat oss (och förmodligen inte vara Västsverige) drar undan så kanske jag kan ge mig ut på en liten lunchpowerwalk i morgon. Hon hävdar att promenad är bra och det låter ju, som mina läsare säkert förstår, som musik i mina öron 😉

Jag har även andra glädjeämnen att se fram emot och det är besök av barnbarn med föräldrar till helgen om nu inte busvädret sätter stopp för det… Men Leon har ju faktiskt inte besökt Gråbo ännu så…

Trots att jag låter som en gnällspik så är mina tankar om att bli bättre, och förhoppningsvis helt bra, inte utan hopp 😉 Jag har upplevt ett enorm stöd från barn, släkt och goda vänner och då har jag ju ändock ingen allvarlig sjukdom – så det ska nog ordna sig i slutändan. Och jag får ta till mig massor av ny, för mig, kunskap om hur den bräckliga människokroppen fungerar 😉 Man kan bara konstatera att den klarar en begränsad tid av misshandel 😉

Och nu ska jag då…behandla mig egen nacke…

4 kommentarer tillGnällspiken

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>