HAR VI TILLBRINGAT I MALMÖ och det var himla mysigt att få krama om nära och kära på ”riktigt” igen.

Vi har firat Stora Mönsterbarnets födelsedag som egentligen har ”Bäst före datum 090920” men som av olika anledningar inte blev av förrän nu.

När vi anlände höll Peter på med maten…

Huset var redan fullt av folk och Steffanie småpratar lite med Peter systerson…

Lite småprat blir det ju när man inte träffats på länge. Här är Helena, Peters syster, jag och Peters pappa Mikael och Peter him self förstås…

Den ömma modern var förstås också med…

Och lillasyster och systebarnet igen dårå…

Värdparet…

I väntan på att maten skulle serveras blev förstås alla världsproblem lösta på ett eller annat sätt av Woffegubben, Magnus (Peters svåger) samt den ömme fadern till Peter…

När vi hade ätit den goda födelsedagsmaten så att magen stod ut i alla fyra hörn föreslog Peter att vi skulle ta en powerwalk till hans jobb och det var ju bara så bra förslag – alla behövde röra på sig lite…

Peter trivs som fisken i vatten på sitt på sitt jobb och det är ju inte svårt att förstå…

Skulle faktiskt kunna tänka mig själv att stå bakom disken här 😉

Sedan gick vi hem i gen, i ösregn och en vid som hette duga, till kalaset och tårtan som Peters syster Helena gjort…

Och barnen, samt vi andra, väntar spänt på att…

Att huvudpersonen ska börja så vi andra kan kasta oss vilt över i frosseri 😉

En helt igenom trevlig kväll i familj och goda vänners lag. När alla utom Woffe och jag hade åkte hem (vi ska nämligen övernatta) så gav Steffanie och jag oss iväg på lite ”nattamotion”…

Det regnade lite lätt när vi gav oss i väg och blåste förstås men regnet övergick i ösregn när vi kommit en bit på väg. Vi kunde inte göra annat än att gapskratta för det var ungefär som att stå i en biltvätt. Men å andra sidan var det inte trångt i Pildammsparken 😉

Vi somnade alla gott efter dagens kalas och motionsrunda.

I morse hade Steffanie bokat in ett Indoorwalkingpass på sitt F&S och det var spännande för det har jag aldrig gjort innan. Himla kul faktiskt och jag skulle bli förvånad om det var första och sista gången jag gjorde det 😉

Vid 14-tiden bar det av hemåt igen. Jag gissade att vi skulle landa i Gråbo vid 18-tiden och det kändes bra för det är ju trots allt lite att göra efter en helg på flykt.

Nu blev det inte så för det hände minst två allvarliga olyckor som i sig skapade köer. Jag är inte förvånad för det blåste minst storm. Men vi kom hem lyckligt om än mycket senare än beräknat så vi ska inte klaga.

Nu ska jag bara förbereda morgondagens start på veckan sedan blir det spikmattan som jag inte använt sedan vi åkte i lördags 😉