MENINGEN VAR NOG att vi skulle lägga oss och sova några timmar när vi väl äntrade hemmet här i dag frampå förmiddagen. Men på något sätt hade vi bägge kommit in i andra andningen så ingen av oss kändes sig trött. I stället blev det uppackning av resväskorna och det känns alltid skönt att få det gjort.

Sent på eftermiddagen stack jag sedan över till gymmet för ett motionspass. Jag har ju i stort sett joggat varannan dag på semestern med undantag för i början då jag var lite hostig. Och efter att ha suttit stilla mer än 10 timmar på planet och sedan ytterligare 5-6 timmar i bilen så kände jag att jag behövde röra mig litet.

Men det blev ett tungt pass så kroppen är nog tröttare än jag trodde. Jag sprang 30 minuter (3,6 km) och sedan saktade jag ner farten och gick relativt snabbt 30 minuter (3 km) och sedan fick det vara nog. Jag hade ställt in tiden på 90 minuter, men som sagt, jag gav helt enkelt upp efter en timma.

När jag stod där på löpbandet och försökte framkalla minnesbilderna av stranden så kom jag att tänka på det samtal vi hade med en av hotellpersonalen i går när vi stod och väntade på busstransfern till flygplatsen.

Han undrade förstås vilket land vi kom från och vi försökte förklara så gott vi kunde vad lilla Sverige är. När vi sade att vi har snö nu så tror jag inte riktigt att han greppade läget och hur skulle han kunna det? Att tänka sig så kallt väder så att det skulle kunna lägga sig snö på marken är nog ingen enkel ekvation för en thailändare som har runt 35 plusgrader i stort sett hela året, kanske något lägre under regnperioden.

Han frågade mycket om landet och hur många timmar vi skulle flyga innan vi kom hem. Han frågade också om vad vi har för djur i Sverige och vi berättade så gott vi kunde. Han funderade en god stund och sedan frågade han:

– Har ni krokodiler?

När vi förklarade att det inte fanns några krokodiler såg han faktiskt lite förvånad ut och undrade genast:

– Inga elefanter heller?

Jag kommer att leva länge på de här. Samtidigt så inser jag ju hur privilegierade vi är i den här delen av världen som har möjlighet att se oss om på vår underbara jord. Han hade inte ens varit Bangkok men han berättade att det var en fin stad fast väldigt mycket affärer, bilar och människor.

En reaktion som jag tycker mig ha gjort efter denna resa är att thailändarna blivit allt duktigare på engelska. Det är en stor skillnad på de fem år sedan vi var där sist. Och då menar jag inte bara hotellpersonal för där är det kanske ett krav att behärska lite engelska av naturliga skäl utan även bland ”vanliga”.