VI DROG I VÄG FRÅN jobbet i ganska normal tid i dag. Var runt i lite olika affärer innan vi slutligen hamnade i Gråbo. Döm om min förvåning när jag tömde postlådan. Där låg en postavi från Afghanistan!
Steffanie hade visserligen förvarnat om att en födelsedagspresent var på väg från långt ifrån. Vi drog genast i väg till Shell (som är vårt postkontor) och fick hämtat ut en låda som vägde 20 kg. Tur man går på gym 
Jag vet inte vad jag ska säga! Jag blev så glad att tårarna kom farandes…
Jag har aldrig någonsin fått en sådan fin födelsedagspresent!
Men vilken fin matta(kan man flyga med den. Förstår att du blev glad.
Ahnna> Ja, jag flyger i alla fall av lycka! Har aldrig ägt en äkta handknuten afghanmatta förut…
Vilken underbar present! Du verkar ha två helt underbara barn! Men det klart, de har väl en helt underbar Mamma, så det klart att de blev som de blev! ;-D
åh vad fin och vilken underbar present!
Bim och Petra> Jag blir alldeles varm i hela hjärtat när jag tittar på mattan. Fick knappt något gjort i går för jag kunde inte se mig mig mätt på den
Å! Vad häftigt!!!! En äkta afghansk matta!!!
Coooooooool!!! Jättehärlig färg!
Den var fin… verkligen.
Mönstret heter josefi!
Anna och 20 tassar> Ja, jag är fortfrande helt stum! Den är så fin och varma så man vill krypa in i den.
Jerry> Visst är den!
Steffanie> Tack!
Jag håller med alla här ovan att mattan är superfin – och vilken passform dessutom! hade Steffanie bett om måtten eller? God helg! *kram*
Snurran> Å då gör ändå inte bilden riktig rättvisa – den är mycket finare i verkligheten. Nej, Steffanie hade inte frågat om någonting och jag har faktiskt inte bestämt ännu var den ska få ligga. Där den ligger nu var bara för fotograferingens skull men antingen blir det under köksbordet i allrummet eller under matsalsbordet i vardagsrummet. Jag lovar ta bild när beslutet är taget
Men det är nästan synd att lägga den fina mattan under ett bord – då ser man den ju inte lika bra..
Snurran> Så sant som det är sagt men så stora tomma ytor har jag inte i huset
Det vill säga om vi inte slutar att äta för då kan vi ju slänga ut matbordet…