Tanken var

ATT VI SKULLE TA EN PROMENAD VID HEMKOMST (dock inte i skogen utan på joggingspåret!) men Woffegubben har upptäckt en takläcka i förrådet och jag mår inget vidare om sanningen ska fram. Vet inte riktigt vad det kan vara men misstänker maginfluensa som ju går för tillfället. Så det blir nog ingen promenix.

På vägen hem handlade vi lite och nu är Woffe ute för att fixa takläckan och jag ska inte göra många knop i kväll utan hoppa i säng. Dock har vi tagit beslut om att nästa jul blir det Brasilien. YES!

Resorna går inte att boka ännu men i januari…då jäklar!

Julen är, för mig är bäst att tilläga, en plåga. Förstår inte varför jag utvecklat detta agg för när barnen var små så var det en stor glädje. Vi pysslade, bakade pepparkakshus och lussebullar samt gjorde ischoklad i stora mängder. Men sedan dom blev ”vuxna” tycker jag enbart att julen är en stor plåga. Därför vill jag resa bort för det går nämligen inte att undvika på annat sätt. Även om man bestämmer sig för att inte göra någon stor sak av eländet så gör resten av Sverige det, och det är inget konstigt i det, men man kan liksom inte stå utanför. Det är svårt att få förståelse för att man inte vill fira jul utan hellre hade struntat i hela grejen och det är inget konstigt i det heller för det är så vi är uppfostrade och även så vi har uppfostrat våra barn. Givit dem traditionen.

Det är väl just traditionen, denna tunga ryggsäck att bära, som gör att jag har så svårt för hela spektaklet. Antingen firar man jul med alla parametrar eller så åker man ifrån den.

I år ska vi åka till Den Kungliga Huvudstaden för att fira julen med Lilla Mönsterbarnet &

Oskar, Stora Mönsterbarnet samt Boris och Ila

och kissarna Kif och Tyler. Det är ju verkligen ingen bra jul om man betänker hur den ligger veckodagsmässigt och på ledigheten så det blir Stockholm t o r då jag, och Woffe också för den delen, jobbar mellandagarna.

Det blir nog bra och allt ordnar sig nog till det bästa men jag har en fjärilsfarm i magtrakten (om det nu inte är maginfluensa)!