Kort stund av lycka

KONFERENS JA, jo den var bra. Jag kan inte säga att vi hann så mycket mer än att umgås men det var med all säkerhet också andemeningen med hela grejen. Eftersom vi var tre avdelningar med inriktning på teknik- och produktionsprocesser som nu blivit en IT-avdelning så kännner vi givetvis varandra sedan gammalt men inte jobbat under samma avdelning. Tiden får utvisa vart hän det ska barka. Man blir utan tvekan lite matt av alla omorganisationer så jag tror inte någon av oss ser himlen lysa med något större sken. Inte ännu i alla fall.

Vi hade i alla fall förbaskat roligt då vi på kvällen tog oss i väg en bit från hotellet och körde bilar i alla dess fantastiska varianter som jag inte ens visste existerade. Woffegubben skulle bli grön av avund. Den ena bilen hade ratt både bak och fram, den andra tre hjul och den tredje var riktigt lurig för när man rattade åt vänster styrde den åt höger och tvärtom. Vi skrattade så tårarna rann, kan jag lova, när vi skulle ta oss igenom de tre olika banorna med svängar likt en serpentin. Och för att sedan fullända kvällen blev det bågpil och yxkastning varefter vi utfodrades med en helt ljuvlig buffé i stallet. Ja, det hade faktiskt varit stall innan. Buss fraktade oss sedan tillbaka vid 21.30 till hotellet där det inte på något sätt var slut på kvällen. Nädå, det blev både pilsner, pilkastning och biljard hand i hand med massor av glada skratt och hejarop. På det någon, och för några, några timmars sömn innan vi frukosterade innan hemfärd tillbaka till jobbet på fredagförmiddag.

Det var avtackning, som jag nästan missade, av en krokodil (konsult) som jag gillar otroligt mycket och som varit hos oss en hel evighet, känns det som om. Att skiljas är alltid att dö en smula. Han är en som aldrig har långt till skrattet, duktig och bjöd på sig själv. Samt att jag tyckte det var roligt när han berättade om sina barn, härliga ungar. Jag snek i alla fall till mig minst två bamsekramar och jag hoppas verkligen att vi får chans att arbeta ihop igen i en eller annan form.

PÅ LÖRDAGMORGON körde jag över och tog ett gympass, visserligen något kort men ändå. Under tiden städade Woffegubben hemmet och på så vis fick både han och snabeljohan också lite motion.

Som rubriken antyder kommer den korta stunden av lycka med buss från den stora staden 16.50 med bara någon minuts försening.

Arto med sambo M steg av mitt i snöyran efter att från staden färdats med mjölkpallsbussen under en lång stund. Självklart hade jag fjärilar i magen (men dom sov sött för tillfället så dom bara vände sig om och sträckte lite på sig bara för att påminna mig om att dom fanns där) när jag mötte upp vid busshållplatsen och vi begav oss hem till stugvärmen.

Jisses var härligt det var att få träffa dem igen! Jag kan inte förstå vad det är som gör att vissa männisor går rakt in i mitt hjärta och att jag sedan aldrig vill släppa taget om dem.

Vi pratade och pratade med betoning på vi, dvs Woffegubben och jag, för vi rapporterade lite om Brasilienresan och vi tittade på foton från densamma.

Och alldeles för snabbt var det dags för våra kära gäster att bege sig hem igen. Vad tog kvällen vägen? Jag som hade planerat så mycket och har så många saker jag skulle frågat för att jag är nyfiken (men för blygsam). Nåja, en eller annan fick jag avklarat.

Och nu ska dom snart flytta vilket smärtar mig så oerhört jag fick dem att lova att vi måste ses även efter flytten. Jag kom på, i dag, att jag ska erbjuda vandrarhem här hos oss om det blir resor ner till Göteborg efter flytten.

MINA TANKAR I DAG, söndag, har kretsat mycket kring gårdagen och kvällen den tredje december 2004 då vi träffades för första gången på Artos initiativ. Så modigt av honom och så trevligt vi hade! När jag tänker på att det är internets förtjänst att vi över hudud taget fått kontakt går mina tankar till Steffanie som ju faktiskt är den drivande kraften till att jag hamnade som skrivandes dagbok på nätet. Tänk om det aldrig hade blivit av – då hade jag aldrig hittat till Arto – hemska tanke!

Jag önskar och hoppas innerligt att vi ska få tillfälle att ses innan det blir flytt. Kanke helt anspråklös över en pilsner på stan där vi ju faktiskt är nästan varje dag.

För övrigt så har Kung Bore verkligen gjort sig till nu, både igår och i dag, med skoningslöst och aldrig sinande snöfall från himlavalvet. Jisses, var det verkligen nödvändigt nu? Woffegubben var ute i morse och skottade och drog på sig riktig stygg ischias och nu när man tittar ut är det svårt att tro att någon skottat alls….

Det blir trevligt till morgonens färd till simhall/jobb kan jag ana redan nu ;->

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>