Min eviga kamp

MED HAN SOM SITTER PÅ AXELN, fast i dag tror jag dom var två – en liten jävel på varje! Han försöker övertala mig allt som oftast att jag inte behöver ägna mig åt det här med motion. I morse blåste jag honom rejält när jag simmade niohundra meter istället för åttahundra som jag normalt gör på ”öppnasjunollnolldagarna”.

På jobbet var det som vanligt full rulle. Åtminstone har det varit så sista tiden och denna veckan är jag ensam eftersom kollegan är på IFRA-mässan i Amsterdam. Det brukar ju inte gå obemärkt förbi när någon av oss är ensamma. Då händer det alltid saker som i stort sett aldrig händer annars. Sedan har jag en uppgradering på gång, på fredag, av vårt säljstödsprogram och det håller mig sysselsatt mer än tillräckligt.

I dag, tio minuter före fem så slumpade det sig så lägligt att ett av våra viktigare produktionsflöden stannade och det tog mig nästan en timme att få igång eländet till fungerande status igen. Detta hände alltså precis när jag skulle klä om till joggingklädsel för att avsluta dom sista 7,5 kilometrarna på hemvägen joggandes.

Nåväl, när allt var frid och fröjd igen så började han på axeln försöka övertyga mig med att nu när du inte kom i väg i tid så kan du väl ändå inte jogga hem. Nä, sitt du skönt kvar i bilen och ha rövvärmen påslagen i sätet. Och förresten, visst gör det lite ont i knäet när du vrider dig mot höger?

Nej, nej och åter nej! I dag om någon dag behöver jag jogga och rensa i skallen! (Försöker jag bestämt hävda).

Äsch, du pratar smörja! Sätt dig skönt i soffan framför dumburken med en hög mackor när du kommer hem. Det har du gjort dig förtjänt av.

Vi kom iväg från jobbet strax innan 18 och då hade jag ändå hunnit byta om, sådetså!

Jag joggade alltså min ”sjuochenhalva” och det gick över förväntan bra. Kändes mycket lättare i dag.

När jag kom hem bytte jag bara om hastigt och lustigt och sedan åkte vi bort till husvagnen för att tömma den inför vinterförvaringen. Tanken är att vi kör ner den till Fjärås till helgen. Och sedan kan Kung Bore komma!

Och nu, innan sängen ska få ge mig nya krafter inför en ny dag på jobbet, har jag lagat morgondagens lunch och druckit 1 liter mjölk 😉

Den mest automatiserade anordningen i hemmet är nu som alltid mamman.

BEVERLY JONES

2 kommentarer tillMin eviga kamp

  • Veronica

    ett annat namn för han på axeln är latmasken 🙂 Han är överallt!!! och försöker ständigt övertala en till allt möjligt. Jag har kämpat emot honom i femton år nu. Ibland tar han hjälp av sjukdomsmasken så han har ingen känsla för ”fairplay” 🙂

  • Veronica> Så sant som det sagts! Men, jag har kommit på att han inte gillar vatten så därför simmade jag två kilometer i dag 😉