Massage

SEDAN PUSLKLOCKAN ansåg att jag borde ligga högre vad gäller pulsintervallet vid träning så har jag haft svårt att få till det vid simningen. Det kändes omöjligt att ligga på 115 (som är den undre gränsen) vid just simningen. Andra aktiviteter såsom jogging och motionsträning på gymet är inga problem – där kommer jag lätt upp i en högre puls.

MEN i dag lyckades jag även på simningen! Av 48 minuter låg jag inom pulsintervallet i 30 minuter. Så skam den som ger sig.

För några veckor sedan stod jag uppe på vår ekonomiavdelning när en kollega lägger sin hand mot min rygg och fullkomligt ryggar tillbaka med kommentaren: Herregud, du har ju en stenhård ”korv” vid skuldran. Har du inte ont?

Nej, det hade jag ju inte men jag gick i alla fall raka vägen därifrån och bokade en tid för massage.

Den tiden var i dag och nu var det visserligen inte lika stenhårt längre men jag fick mig en bassning för att jag inte stretchar när jag tränat. Det kunde jag ju räknat ut med fel ände av kroppen. Bara att ta sitt ansvar alltså och att börja stretcha efter all träning.

Massagen gjorde gott och som sagt det var första gången jag fått massage men långt i från sista. Ska boka ny tid redan i morgon.

På gymet körde jag ett ganska hårt pass efter jobbet. Mest på med tanke på vår stundande resa till Tyskland på fredag och den träning som då inte blir av. Jag stretchade två gånger, först efter första motionspasset och sedan efter styrka och det andra motionspasset. Det är bara att vänja sig!

När jag kom hem låg Woffegubben sjuk så det blir ingen resa till Tyskland. Karlar säger jag bara. Jag har anat detta då han hostar värre än en storrökare och har så gjort väldigt länge. Har bett honom flera gånger söka läkare men se det behövs ju inte. Det är ju ”bara” en vanlig förkylning och går snart över! Jo, när man ligger i graven så går alla krämpor och symptom över. Jag tippar på att det är en analkande lunginflammation men vi får väl se vad det blir. På måndag har en tid hos doktorn.

Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös.

ZARKO PETAN