Med mycket försiktiga steg

HAR jag tagit mig igenom denna dag. Träningsverk är bara förnamnet! Att gå i trappor har varit helt omöjligt så vitt man inte gjort det baklänges.

Men vad gör man inte för ett diplom 🙂

Kvällen har ägnats i trädgården eftersom jag knappt vågade gå in då Stora Monsterbarnet var på MYCKET dåligt humör eftersom hon inte lyckades deklarera på nätet….vilket jag i och för sig upplyste om redan i går 🙂

När jag så berättade att vi DEKLARERADE förra helgen….ja, jag ska aldrig säga det någon mer gång jag lovar….

Nu har hon i alla fall varit en runda i stora staden och avlämnat deklarationsblanketten. Woffegubben somnade i soffan av ren matthet när hon försvann med bilen men han hann fråga mig om hon tog ut sladden (till motorvärmaren…han tror att det fortfarande är december) vilket hon faktiskt gjorde. Jag tröstade honom med att inte ens vår förstfödda trodde att den skulle räcka ända in till Göteborg tur och retur.

Dock sade hon…herregud det är ju en bil med växlar… och jag lovade dyrt och heligt att genast gå in och skälla på den ömma fadern för detta urbota dumma val av bil!

Nå, nu är hon hemma igen och bilen är med. Jag ställde mig (under tiden barnet och bilen var borta) i ren frustration och strök – det har jag inte gjort på minst ett halvår!

Så där ser man inget ont utan att det för med sig något gott!

Nu tror jag att jag ska väcka maken så han kan gå och lägga sig och själv gör jag nog detsamma. Det får räcka med spänning för denna dag.

Den första delen av våra liv förstörs av föräldrar, och den andra hälften av våra barn.

GEORGE BERNARD SHAW

16 kommentarer tillMed mycket försiktiga steg