Diagnosen var inte så illa pinkad!

Efter att jag eggat upp mig och blivit riktigt förbaskad över mina onda ben och fötter så åkte vi i väg för att köpa mig ett par nya joggingskor – på vinst och förlust denna annandag pingst.

Woffegubben hängde på för han erkände äntligen och till sist (utmattningsmetoden funkade till slut) att han kanske borde köpa sig ett par nya skor för sommarbruk. Dom gamla har säkert hängt med i fem år minst. Fattar inte hur han bär sig åt – jag kan aldrig ha skor så länge.

Nåväl efter avverkad frukost bestående av havregrynsgröt till mor och tomtegröt (risgrynsgröt) till far gav vi oss i väg.

Woffegubben hittade ett par alldeles urtjusiga skor för 900 pengar men det var ett par Ecco så priset i sig var inte så konstigt.

En timme senare i sportaffären hade jag fått mig ett par ursköna nya joggingskor för tusen pengar – inte heller så illa dom är dyra dom rackarna.

Killen i sportaffären var mycket hjälpsam och tillsammans kom vi fram till att det var just dessa som skulle passa mina behov bäst.

Därefter, hör och häpna, säger Woffe att han sett ett TV-program för ett tag sedan om hur viktigt det är att ha hjälm när man cyklar!!!

Som jag tjatat på den mannen om att skaffa hjälm så borde han ha hål i huvudet nu.

Jag har haft hjälm ända sedan jag fick en rejäl ”pratavettmedförklaring” av Stora Monsterbarnet för många år sedan. Men jag insåg att den inte varit särskilt bra när Woffe förklarade om vad dom hade sagt i TV-programmet. Den har aldrig suttit riktigt ”fast” på huvudet.

Vi köpte oss varsin sprillans ny hjälm och vi kommer nu precis hem från premiärturen med både hjälmar och mina nya joggisar.

Det känns nästan som om jag fått både nya ben och fötter. Vilken skillnad!

Grannens kille, Oliver, var med på turen och den gick till ”Paradiset” som vi alltid kallat detta ställe. Ett underbart naturskyddat område med vatten och natur så man tror att man hamnat någon annan stans på jorden än runt hörnet därhemmavid. Vi såg flera laxfiskare stå i den starka strömmen i Säveån och solen lyste så vackert genom alla träd – det blev en helt perfekt avslutning på dagen. Jag testade att småjogga lite och det kändes som sagt som om jag fått både nya ben och fötter ihop med skorna. Härligt! Hoppas nu bara det känns så när jag springer min runda härhemma som är på stenhårt grus.

Pulsklockan var förstås med:

TOTAL TRÄNIGSTID: 102 timmar.

TOTAL KALORIFÖRBRUKNING: 28951.

KALORIFÖRBRUKNING DAGENS PASS: 188 varav 60% fett.

MEDELPULS DAGENS PASS: 92.

INOM REKOMMENDERAD ZON: 13 minuter och 29 sekunder.

TOTAL TID DAGENS PASS: 2 timmar 14 minuter och 33 sekunder.

Cykelmätaren:

EFFEKTIV CYKELTID: 1 timma 10 minuter och 22 sekunder.

MEDELHASTIGHET: 13,2 km/timme.

MAXHASTIGHET: 36,5 kilometer/timme.

DISTANS DAGENS TUR: 1 mil 5 kilometer och 530 meter.

TOTALSTRÄCKA (sedan sista nollställning): 106 mil.

Både kalorierna och fettet kompenserade vi genom att stanna till vid en glaskiosk i Stenkullen – men va’ tusan det är ju inte så ofta man har grannens grabb med så det är klart vi skulle ha oss varsin glass.

En människas ben måste vara så långa att de når ner till marken.

ABRAHAM LINCOLN

2 kommentarer tillDiagnosen var inte så illa pinkad!