I stålande sol

Och med en bakdel som ömmade en aning (efter gårdagens premiärtur) gav jag mig i dag ut på en cykeltur i bygden.

Kanske inte så genomtänkt att cykla två dagar i sträck i början på cykelsäsongen men jag kunde inte motstå dagen med strålande sol och med löfte om vår.

Det blev ingen långtur men en ganska jobbig dito med många uppförsbackar och grusväg. Färden gick upp till Stora Lövsjön som fortfarande är isbelagd och hade äran att bära två skridskoåkare samt en promenerande par.

Därifår hade jag sedan tänkt mig att fortsätta till Tolsjöhult och påbörjade alltså resten av resan. När jag kommit en bit möter mig en lång, lång seg uppförsbacke som jag inte riktigt hade förberett med rätt växel i så jag fick kliva av cykelt och gå. Då märkte jag till min stora fasa att det var rena blankisen – vilket man inte kunde se men väl känna när jag som en Bambi spretade med benen och cykeln åt alla håll och kanter. Tog mig ut mot mitten av grusvägen där det samlas just grus och det blev med ens manövrerbart.

Fortsatte så en bit men insåg att det var lika bra att vända, gåendes, tillbaka.

Kände mig lite snuvad på upplevelsen att få cykla nerför på väg hem som var min första tanke när jag påbörjade cyklingen uppför.

Nåväl, det var en mycket fin tur och jag passerade minst tre små ”Bullerbyar” och nu hemkomen, nästan efter två timmar, är solen så sakta på väg ner.

OM jag hade haft min kamera med, vilket jag inte hade eftersom den befinner sig i Trollhättan på fest, så skulle jag tagit kort på den Ormvråk (eller möjligtvis Duvhök) som jag lyckades skrämma iväg från sin postering på en telefonstolpe när jag kom skramlandes med cykeln. Eller någon av alla de hästar som var ute i den goa solen och gottade sig i hagen. Och absolut skridskoåkarna på Stora Lövsjön. Det ÄR vackert och mysigt där jag cyklade i dag, rena landorstidyllen och det ligger bara ett stenkast från vår boning.

Trots detta känner jag mig inte på humör, är deppigt och nere – fråga mig inte varför men livet känns som skit just nu.

Dagens cykelmätare:

Distans: 17 km

Tid: 1 timma och 30 minuter

Medelhastighet: 11,4 km/tim

Maxhastighet: 31,0 km/tim

Dagens pulsmätare:

KCAL/FAT 491/55

Medelhjärtfrekvens: 108

Inom zon: 48,53 min

Total tid: 1,51 tim

Nu ska min lekamen förflytta sig ut till köket eftersom Maken är på väg hem från jobbet och middag ska färdigställas.

3 kommentarer tillI stålande sol

  • Snurran

    Inte ska du vara deppig..våren kommer ju nu-även om det kanske tar liiite tid till-sedan får du börja påta i trädgården igen!

    Ha det gott *kram*

  • *Ler* Åh! Vad mysig din cykeltur lät! Trots blankisen! Själv så tar jag inte fram cykeln förrän det är riktig vår och någorlunda varmt ute! Men jag var i alla fall på en promenad i dag i cirka en och en halv timme! Hyfsat väder ute, lite väl blåsigt ute, och solen var inte framme riktigt så mycket som jag hade hoppats på! Och sen vill jag hålla med Snurran: Var inte deppad! Våren kommer alldeles strax! *Varm kram*

  • Snurrann och Britt-Marie> Tack för glada tillrop och uppmuntran! Får se om jag kan skärpa til mig. *Kramar*