VECKAN HAR RUSAT förbi, denna den första på arbetet sedan sjukskrivningen…
Jag mår fortfarande oförskämt bra och det har för all del blivit några små kliv neråt på vågen. Inga ras men hoppas i alla fall kliva in i sjuttiotalet sakta men säkert.
Det har hänt lite mer nu de sista dagarna på vågen när jag äntligen fått börja träna igen. Efter fem veckors frånvaro på gymmet kan jag gott erkänna att det var en tuff början och kommer nog så att vara några veckor till. Det sägs att det tar lika lång tid att ”komma tillbaka” som man varit borta. Alltså fem veckors slit innan man känner resultat 
På styrketräningen har jag valt att inte sänka några vikter utan i stället göra mindre antal reps. Och det är stor skillnad på vad jag orkar nu mot innan. På indoorwalkingen, som jag körde ett pass med i går, märkte jag också att jag inte orkar som innan. Men det är väl bara att kämpa på gissar jag. Inte misströsta
Med maten går det bra, utan tvekan. Jag började äta ”riktig” mat till påskhelgen och allt har funkat fint. Möjligtvis lite svårt att smälta pasta har jag märkt. Men det är nog bara tid det handlar om.
Jag får en anings känning i magen när jag ätit just pasta. Det är dock viktigt att man inte skippar någon sorts mat som känns jobbigt utan i så fall försöker lite längre fram i tiden igen.
Det som är mest knivigt är att få till alla mål som jag ska äta varje dag! Speciellt när jag går till gymmet efter jobbet. Men med lite planering funkar det också. Och att förstå hur stora portioner jag faktiskt orkar äta Magen blir fortare mätt än ögat – inte något jag har haft bekymmer med innan. Det har alltid gått att pressa ner lite till om det var något smaskigt!
Jag kan inte heller påstå att jag känner mig särskilt hungrig mellan målen. Det har väl i och för sig med att göra att jag hittills lyckats bra med att verkligen äta sex gånger per dag. Men det är en otroligt skön känsla att inte fokusera så mycket på just hungerkänslor!
Jag har försökt att fortsätta med promenaderna, trots att min rehabtränare är hemma i Stockholm nu, i den mån det finns tid.
I morse körde jag ett kort spinningpass och tillika kort poweryogapass. Ska försöka få till lite mer träning över helgen också med indoorwlking och spinning.
Det blir väl en mätning- och viktrapport i nästa vecka när det är fem veckor sedan operation. Det går ju inte fort som jag nämnt tidigare men ett sakta tempo på den punkten är trots allt bättre än att det står helt stilla eller, vilket faktiskt händer från dag till dag, ökning…
Jag ska väl få till en träningsplan också framöver. Alpspinningen är ju tyvärr slut och även Spinning Puls men det finns lite annat att välja på. Sedan har jag bestämt mig för att ta tag i ”osmidigheten” genom att försöka mig på lite yoga. Men det kommer att ta tid att få ordning på den saken med en rörlighet likt ett kassaskåp. Det gäller bara att vara uthållig och kämpa på…
Det var mysigt att komma tillbaka till jobbet även om jag nu höll på att vänja mig att vara hemma
I tisdags, som var första arbetsdagen hade jag lust att mörda klockskrället när den ringde i ottan
Boris, min rehabtränare, är tillbaka i Stockholm. Vi lämnade honom i påskhelgen då vi alla träffades i Malmö. Lite tomt är det utan tvekan men skönt samtidigt att inte behöva gå ut på promenad om man inte har lust.
Jag längtar till att kunna cykla till och från jobbet men det är för kallt ännu. Just den här veckan har det varit riktigt ruskprickväder med regn och blåst. Det har gjort att jag inte ens övervägt att eventuellt cykla ens en väg, alltså hem från jobbet. Men det ska väl komma snart kan man tycka?
Senaste kommentarer