Stavgång med fika

JAG STARTADE DAGEN med ett pass Indoor Walking på gymmet. I dag var det Cecilia som vikarierade för Malena. Att hon är mammaledig kunde man minsann inte märka – fullt ös medvetslös som vanligt ;-)…


SMHI hade hotat med att det skulle bli kallt men soligt och det verkade stämma när jag var klar på gymmet vid 10.30 snåret.

Hemma blev det en rejäl frukost då jag inte hade ätit innan gymmet och därefter klädde vi oss för promenad. En himmel man inte kunde motstå och sol på det…

Det blev stavgång så klart…

…i blandad terräng…

Det blev en rejäl tur där vi hamnade på ställen som vi inte räknat med men man lär sig något varje gång. På tillbakavägen hamnade vi i Skepplaskog och kom förbi hos Bosse där vi stannade till och fick en god kopp kaffe med dopp. Så klart hann det bli mörkt innan vi kom i väg för att gå hem sista biten 😉

Det blev en fin runda på dryga elva kilometer. Det gäller banne mig att passa på när solen tittar fram men vet inte när det händer igen…

Det blev bra med en ”alltiettlåda” i ugnen på kalkonbröstfilé. Ungefär vad som orkades med efter den turen 😉

Den blev helt OK med tanke på ansträngningen 😉

Fredagsfys innan fredagsmys

PRECIS SÅ SÄGER Stefan, vår cykelinstruktör, så det är bara att lyda 😉 Det var med nöd och näppe jag fick på mig cykelmunderingen och framför allt då strumporna. Armarna tycktes helt plötsligt vara för korta 😉

Med den träningsvärken jag har så borde man få dubbla fredagsmys efter avverkat pass! Det var skittufft i dag och det tyckte inte bara jag förstod jag av kommentarerna i omklädningsrummet efteråt. Men det gick – timmen tog slut. Jag hoppas att jag mjukat upp mig lite och inbillar mig att det hade varit värre nu ikväll om jag inte hade kört cykelpasset.

I alla fall hoppas jag på det för i morgon har jag ett pass Indoor Walking inbokat så då hade det varit högst förnämligt om det gick att genomföra utan träningsvärk…

Men jag är igång igen och det är huvudsaken! Sedan får det ta den tid det tar att hitta tillbaka 😉

Förutom gymmet i dag har jag mest suttit och letat bland bilder då jag planerar att göra ett bokslut på 2017 men i stort sett mest skriva om positiva saker. För även om jag ”bara” gnäller om dessa två helvetesår med diafragmabråcket så är det klart att det finns glädje också! Ibland måste man skärpa till sig och det har jag gjort så gott jag kunnat även om jag valt bort, dock inte frivilligt, stora delar av sådant ett normalt liv innehåller. Den sociala biten t ex med umgänge har varit obefintlig under dessa två år. Anledningen är att det blir för jobbigt med ”ätandet” eller rättare sagt det ätande som inte fungerat. För faktum är att man träffas aldrig utan att det är någon form av ätande med i bilden. Antigen träffas man över en god fika eller så äter man en god bit mat på restaurang eller hemma hos varandra. Att gå på restaurang utan att beställa är uteslutet för mig! Det skulle inte ens komma på fråga. Hur skull man kunna förklara att man inte kan äta utan att spy upp det igen?? Kanske tänker man då att det är väl däremot inte helt otänkbart att bli bjuden hem till goda vänner och säga att man sitter med men inte tänker äta. Njae, det är faktiskt inte helt okomplicerat. Värdinna/värd får givetvis genast dåligt samvete och undrar hur man ska hantera en sådan situation. Nåja, nu är det över och den sociala biten kan numera ingå även i Angelas liv och därmed Woffegubbens också såklart 😉 Hur hamnade jag förresten här nu? Jag skulle ju bara skriva om dagens fredagsfys…

Så smått igång igen

LITE PANIK BLIR det över att inte få träna! Jo, jag vet varför och att det måste läka efter operationen men logiken hjälper inte när man känner att man slappar mer och mer och bara sitter med ändan i soffan.

En månad skulle jag vänta innan jag tränade sådant som inbegrep magmusklerna, och handen på hjärtat, vad kan man träna där inte magen/magmusklerna deltar? Promenad blev godkänt redan vid hemkomst men om man nu får gnälla lite så har det ju inte varit väder för promenader om man inte råkar älska ösregn, slöslask eller dagar då inte en dagsljus infinner sig! Det gör inte jag kan det konstateras!

Det är klart det inte regnat konstant sedan jag kom hem från Borås Lasarett – det vore en överdrift men nära nog skulle jag nog säga. en och annan fin dag har det funnits och då har vi släppt allt vi har för händer och gått ut på promenad…

Så en och annan Hörnmosserunda har det blivit…

Häromdagen blev det dryga åtta kilometer – solen tittade fram och vi rusade bokstavligt talat ut…

Men i jämförelse hur jag brukar hålla igång så är dessa, alltför sällan förekommande, promenader en droppe i havet och det känner jag nu när jag äntligen så smått börjat på gymmet igen. En träningsvärk som inte är nådig – att böja benen är näst intill uteslutet 😉

I onsdags tog jag mig till Alingsås för att träna då jag hittade att man erbjöd cykelpass på nittio minuter. På ”mitt” gym här hemma finns det inget som lockar just på onsdagar. Det kändes bra och det gick bra så jag beslutade att jag var mogen nu för att börja så smått.

I går var jag och Woffegubben på hemmaplan och körde för Basis Ball med Catarina på morgonen. På kvällen blev det Sh’bam med Anna och Indoor Walking med Karin för mig – Woffe var hemma och vaktade huset 😉 Så jag är inte förvånad att jag har träningsvärk i dag – det blev mycket ben men jag hade förmodligen fått det vad jag än hade ägnat mig åt med tanke på det över en månad långa uppehållet…

Träning, tomte- och rimverkstad

ELLER JA TRÄNING var ju att ta i att kalla min insats för men jag blev så sugen på Catarinas inbjudan till oss ”indårare” om ett pass i arla morgonstund med Indoor Walking med jultema och därefter julfrukostmys. Det kan man ju inte missa! Så jag kollade om det var OK med att ”fuska” sig genom passet och på så vis vara med. Jag får ju inte träna riktigt ännu, i alla fall inte träning som gör att magen är med och anstränger sig. Men jag fick OK på att ”interna” utan bara trampa runt lite med benen. Det var inte lätt kan jag säga 😉 Catarina hade satt ihop massor med go julmusik som det var svårt att stå inaktiv till!

Catarina hade gjort indoor-salen så julig och fin så genast infann sig en speciell stämning…

För att inte tala om hur mysigt cafeterian var framdukad för oss frukosterande ”indårar” och den svindlande känslan att kunna äta! Julskinka, vörtbröd, rödbetssallad, risgrynsgröt, ägg ja jisses vad gott det var!

Och Renée, en av ”indårarna” hade skrivit en sång till Catarina som hon sjöng så fint för henne. Så härligt! Så fint gjort!

Det blev lite fart på gamlingarna här frampå kvällskvisten då det bestämdes att det bi lillejul i Malmö på fredag 😉 Av någon anledning så är det ju alltid så lång tid kvar så därför ligger ju klapparna oinslagna och orimmade ända tills man får kniven på strupen 😉
Jag slog in dem i julpapper…

Woffegubben skötte rimmen…

Det tog hela kvällen men det är gött när det är klart…

Sol som tittar fram

NÄR DAGEN BÖRJAR med att god granne ringer på och önskar krya på dig med en äkta julros ja, då kan man sannerligen inte klaga. Så gulliga grannar vi har och det är mitt livs första julros! Ska bli kul att sätta ut den i trädgården till våren…

1_julros

Solen tittade fram så vi bestämde oss för att ta en liten stavgångspowerwalk…

2_promenad1

Lite blandad terräng…

3_promenad2

Förbi Hollywood…

4_hollywood

Vi gjorde inte så många mer knop än det som promenaden genererade. Jag gjorde en ugnsomelett till middag eftersom det pockade på i grönsakslådan…

5_ugnsomelette

Tappa inte sugen

VÄRLDEN ÄR FULL av borttappade sugar så ingen skulle förmodligen märka om det kom en till! Eller man skulle kunna säga att jag har vilodag det är bara det att vilodag är det varje dag nu! Det finns en stor risk att jag blir helt försoffad…

Jag längtar så klart till ”normalläge” igen där jag kan träna det jag så väl behöver. Några ”vilodagar” till krävs det dock för att inte ställa till med något. Som det är nu har jag faktiskt tappat sugen lite och sitter mest i soffan och degar. Det borde jag inte göra för jag har ju tusen och en projekt jag skulle kunna ägna mig åt men lusten infinner sig inte!

Jag brukar dock piggna till lite när det vankas matlagning. Jag är sugen på precis allting! Det finns en viss risk, måste jag säga, att jag rullar fram i januari 😉 Det smakar ju så gott och vad jag än äter!
I dag fick jag fram ”pottan”. Den brukar komma fram när det vankas höst/vinter och i dag hade jag en nötstek som skulle långkokas.
Jag bryner den lite första så det blir lite färg…

Tillsammans med morötter och lite annat gott ska den nu koka i många timmar men den sköter ju sig själv så jag kan landa med ändan i soffan igen 😉

Numera tradition med Hjulmys

FÖR DET ÄR väl det man säger om något upprepas mer än en gång – att det är en tradition 😉 Det har faktiskt blivit en tradition och en mycket trevlig sådan. En tradition som inte skapat en massa måsten förutom för Lena då som är vår ständige festfixare och det med den äran…
Som vanligt har hon fixat med julmackor till var en där så klart alla har helt olika krav på vad som ska ligga på den ;-), glögg och godis samt ett härligt humör som alltid…

1_hjulmys1

Man kör först en timmes stenhård träning med Stefan, och då menar jag stenhård, för som han säger så blir det inget fredagsmys före vi har haft fredagsfys. Det gällde alla utom mig då som i dag hade laga frånvaro men jag är banne mig inte säker på att jag ändå hamnat med en lite plupp i Stefans svarta bok 😉

2_hjulmys2

Christinas ”lagkamrater” var på språng så det fick bli bild på bara Christina – dom får skylla sig själva om dom har myror i brallan precis när ”fotografen” passerar 😉

3_Christina

Som alltid var det jättegoda mackor och jag åt hela min utan minsta bekymmer. Njöt av varje tugga!

Lite tekniksnack blir det ju så klart men det är tveksamt om det handlade om cykelteknik med tanke på att Tina, som ju är expert även på veteranbilar, och Woffe verkar djupt inne i snacket 😉

4_tekniksnack

5_Tekniksnack2

I den andra myshörnan vete tusan vad man diskuterade men det verkade som man hade trevligt i alla fall och det var ju tanken med hela grejen 😉

9_alltidlikatrevligt

Våra yngsta medlemmar, Simon och Alfred, vet hur dom ska få kvällen att gå…

6_yngstamedlemmarna

Nåja, man kan inte leva på ”enbart” mackor hur gott det nu är var så lite kaka och kaffe satt fint när mackan lagt sig som bomull i magtrakten vilket ju gäller även mig numera 😉 Det vankades toscakaka och saffranskladdkaka med vispad grädde, kaffe och förstås lite god choklad att ”svälja mer med”…

7_litegott

Och denna fantastiska Lena då, som förutom att hon alltid är glad fixar allt från cykelresor till Skagen, Hjulmys med cykelhänget, fika när vi är utomhus och cyklar mittiveckanturer under den varmare årstiden och och och. Ja, listan är lång och jag tror att alla vi andra är fullständigt överens om att hon får jobbet utan tvekan 😉 I pipen för nästa Kristi Himmelfärds-cykeltur står eventuellt Bornholm. Jag tror att det skulle slå det mesta!

8_lena

Det sa bara Swish så var kvällen slut…

10_Hallerkoll

Lucia i dag också…

DEN HÄR VECKAN blir en riktigt festvecka med Lussefirande i dagarna två och i morgon väntar Hjulmys med cykelkamrater.
I dag var vi inbjudna till gymmet där Catarina och Eleonore, våra fantastiska instruktörer på seniorsidan, hade ordnat med så fint lussefirande…

1_lulgran

Så fint pyntat…

2_pyntat

Hemtrevligt på vårt fina gym minsann…

3_tomte

En av vara duktiga seniorer spelade dragspel för oss och hela lussetåget, som ju också bestod av seniorer, sjöng så fint för oss andra som satt och lyssnade på skönsången…

4_dragspel

Två suddiga renar som ju inte kan skyllas på någon annan än fotografen (att dom är suddiga) för det serverades inget starkare än kaffe…

5_suddigarenar

När skönsången var över så blev det fika med lussebulle och pepparkaka…

6_lussefika

6_lussefika2

Som tack för det enormt fina arbete som läggs ner på oss ”gamlingar” blev det varsin julkorg att njuta av…

7_korgar

På eftermiddagen tog jag en kort promenad till torget för att handla det jag så klart glade igår. Å andra sidan var det på tiden att jag fick röra på sidfläsket lite. Har ju, om sanningen ska fram, mest suttit soffan sedan jag kom hem från sjukhuset för snart en vecka sedan. Fruktklockan är ju hänsynslös nog att påpeka det också dag för dag…

11_hansynslos

Det är lite trevlig nu att gå ner till vårt fina torg och i dag såg jag att Biblioteket ska flytta hit till ett av dom nybyggda husen. Det är väl precis så som det ska vara på samlingsplatsen för Gråboborna. Olika aktiviteter som passar för alla åldrar. Det kommer att växa fram ett gym också – vilket kanske är bra om man nu, av någon underlig anledning, inte vill ta sig till Endorfin 😉

12_bibliotrk

Nåväl, när jag kom hem blev det lite bak. Testbakade faktiskt en julig cheescake som inte blev så dum. Smulade pepparkakor i botten…

13_pepparkaka

En ”röra” med bland annat saffran att smeta på ovanför…

14_saffranrora

Inget skönhet att beskåda men väl så god…

15_kakaklar

Skitväder, Lucia och goda vänner

LUCIAKAFFE PÅ GP med alla godingar från GP:S Veteranklubb. Vädret för Lucia i Göteborg var helt enligt standard – regn och blåst från alla håll och kanter. Jag tänker att känslan att vara ute en dag som detta måste vara jämförbar med att stå i en biltvätt.

1_skitvader

Men man missar inte GP-Veteranerna för lite regn, eller ens för mycket regn! Det är så trevligt att få kramas om och snackas vid lite. Inte så konstigt kanske med tanke på att man ofta har tillbringat sin vuxna del i livet gemensamt. Och banne mig blir alla bara yngre och yngre 😉 Det tyckte ju faktist även Peter Hjörne som deltog med tal om nutiden och hur det går för Medierna nu.

Man kunde ju trott att regnet skulle avtagit under tiden vi dricka kaffe och pratade ”skit” men icke sa Nicke. Det var bara att ta full fart mot centralstationen och busshållplatsen i ösregnet.

Vi hade bilen i Olofstorp av den enkla anledningen att vi skulle handla på vägen hem så det gjorde vi. Rejält blöta och frusna hamnade vi på ICA och utan att tina upp nämnvärt så fick vi handlat det vi skulle. Jag har lite bakning som väntar inför fredagens Hjulmys så det var främst det som skulle inhandlas 😉
Det var himla skönt att komma hem efter dessa bägge äventyr… Att få hoppa i torra myskläder är klart underskattad – det var så himla skönt och att få bli lite varm var inte fel det heller!

Så glad och tacksam

I DAG ÄR det en vecka sedan jag kom ut, rejält ynklig, från operation av diafragmabråcket. Jag var så klart sövd under själva operationen så den märkte jag inte av förrän jag var på uppvaket och som sagt mycket ynklig då smärtan var näst intill outhärdlig! Men så fort jag gnydde bara det allra minsta så kom en helt underbar sjuksköterska och gav mig smärtstillande. Jag vet att jag tänkte, trots smärtan, att omtanken av patienterna är helt outstanding!

När jag Kom upp till salen där jag skulle komma att tillbringa några dagar kändes livet med en mycket bättre! Jag hade fortfarande ont, del av gasen man blåser in, för att vidga utrymmet, som känns mest i axlar och nacke vilket är helt naturligt eftersom gas stiger, och givetvis från titthålen. Dom två första dagarna fick jag självklart hjälp med smärtstillande av en helt underbar personalstyrka. Jag vet att jag tänkte flera gånger hur orkar dom vara så tåliga och gulliga mot sina patienter! Varje dag! Lika fantastiskt som mottagandet var också ”mitt” rum…

1_sjuksalen

När jag dag två fick ”börja äta” kändes det som om livet på något sätt återkom! Tanken på hur min vardag skulle te sig framöver var svindlande! Kunna äta igen, umgås med goda vänner som innan, kunna gå på restaurang. Soppan jag serverades smakade som en riktig festmåltid och att inte behöva kränga huvudet i toalettstolen efter två-tre skedar var än mer fantastiskt!

2_soppa

3_deklaration

Woffegubben satt troget vid min sida och förgyllde tillvaron med sin närvaro…

4_besök

På fredagen blev det lite dramatiskt eftersom jag hade problem med att ”kissa på egen hand”. Jag hade kateter fram till fredag morgon då man ville se om jag kunde klara ”kisseriet” innan man släppte hem mig. Det gick tyvärr inget vidare – det kom visserligen några droppar men långt ifrån tillräckligt för att det skulle var godkänt. Man mätte upp hur mycket som fanns i blåsan och därav icke godkänd. Hela dagen kämpade personalen med mig jag fick t o m pilsner som har en förmåga att driva på, varm påse på magen, uppmuntran och uppmanad att promenera omkring lite. Ja, det gjordes allt och lite till för att jag skulle lyckas men till slut kom ”min” underbara doktor in och sade att jag får helt enkelt åka hem med kateter. Här kan du ju inte ligga hela helgen på grund av det 😉 Nåja, det är så klart inte någon katastrof och jag började så smått längta hem hur många stjärnor man än kan ge ”hotellet”.

På något sätt ville ”syrrorna” inte ge upp förrän det var helt kört så hela eftermidddagen tränade jag mig och minsann kom det något mer varje gång. För att göra en lång historia kort så blev jag godkänd vid 18-tiden och slapp åka hem med kateter, då var det cirka två deciliter kvar att ”roa” mig med hemma 😉

På vägen hem stannade vi till och handlade lite färska grönsaker till mitt soppkok. Jag ska leva på soppa ytterligare någon vecka för att sedan kunna övergå till lite puread mat med små bitar i…

7_soppor

Först ut blev morotssoppa…

När vi så småningom kom hem väntade mig denna underbara överraskning med Välkommen hem!
That’s just the way he is….

5_valkommen

6_valkommen2

Och inte minst vällde glädjen över mig att inte behöva förbereda gröt för nästa dag som jag gjort så länge nu. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att äta gröt men…

På söndagen ringde det plötsligt på dörren och där stod vår gode vän Bosse! Med sig hade han hyacinter som värmde ända in i hjärtegropen. Jo, jag vet att hjärtat är en muskel och inte har några känslor men ibland får man undanta vetenskapen – jag blev så glad ;-)…

6_valkommen3

Bosse stannade några timmar för trevligt umgänge och jag ”tvingade” på honom blomkålssoppa för en gemensamt måltid. Så mysig en helt vanlig söndag kunde bli. Och ute blev det vinter under tiden vi umgängades…

10_Sno2