Årets Vasaloppsspinning

SÅ VAR DET då dagen D, den vi kvalat in för alla söndagar från nyåret fram till förra veckans distansspinning.

Jag har visserligen missat en söndag men det räckte ändå ;-)

Precis när klockan slog åtta körde vi igång…

Nytt för i år var att även Indoorwalkarna var med och körde…

Alla är förstås taggade till tusen…

I första kontrollen serverades det sportdryck…

…och Lenas goa vetebullar…

Både sportdryck och bullar hade en rykande åtgång…

Sedan var det på igen! Både i spinning- och indoorwalkingsal…

Vid Evertsberg blev det rykande varm blåbärssoppa…

Stefan och Tina passar på ;-)

Och vi andra också förstås…

Bullarna fick fyllas på flera gånger ;-)

Som alltid en väl arrangerad dag med mycket trevliga spinning- och indoorwalking-kompisar!
Strax under fyra timmar tog det (har inte fått Suuntorapporten ännu) och det var lite snabbare än förra året.
Och vaderna känns rredan nu som cementpelare så vi ska väl inte ens fundera på hur det är i morgon bitti ;-)

Tyvärr hade jag sprängande huvudvärk redan när jag steg upp i morse så den hängde även med till gymmet. Men jag fick ta det lite lugnare och körde en lågförbränning genom hela passet. Kom med nöd och näppe upp i 80% pulsmässigt men låg i stort sett hela passat mellan 70-73%.

Trots att vi redan hade fikat efter avslutat verk så blev det en liten Indoortalking efteråt ;-)
Sämre söndagar har man upplevt…

Utan att lova någonting...

JAG VAKNADE FÖRE klockan i morse och såg det som ett gott tecken. Spikade mig och kom sakta men säkert ur säng och pyjamas.

Kände mig fit for fight och njöt av gårdagens inköp av tulpaner (trots att jag redan köpt ”veckans”)…

Jag kunde inte motstå dem helt enkelt ;-)
Men jag fixade också med lille knoddens påskägg ;-) Det gäller att planera, eller hur?

Nåväl, nog om gårdagen. Jag drog i väg i bil till gymmet vilket egentligen var stor synd och skam då det var ljuvligt väder med strålande sol ute. Men ska man gå eller cykla så kräver det ju en del planering och den fattades om man säger så…

Det blev ett jobbigt, förfärligt jobbigt pass i Italiens alper. Så klart lika bra som alltid med Stefan men det var jag som inte orkade! Fick knappt andan till mig och pulsen rusade upp vid minsta ansträngning och benen orkade bara inte!
Ska det här aldrig ta slut?…

Jag har nog lite svårt att förstå hur det här kan ta så lång tid? Jag känner mig trots allt bättre och har kört på riktigt sparlåga hela veckan och förra också för all del. Vad är det som felas?
Kanske borde jag ta en riktigt lång paus från all aktivitet? Jag ska ta en funderare på det men inte förrän efter nästa vecka i så fall. Jag vill inte missa målet med söndagarnas distansspinning – Vasaloppsspingen som är nästa söndag.

Det blir ännu en vecka med näst intill ingen aktivitet – sedan tar jag beslut efter söndag???

Men…Indoortalkingen var i alla fall lika trevlig som alltid och gav varken andningsbesvär eller knäsvaghet ;-)

Huvudvärken vill inte heller ge med sig…Slutgnällt igen! Som jag sagt så många gånger nu…

När jag kom hem var det som vanligt dags att börja med dagens mat och lite tvätt så klart ;-)

Jag hittade en påse med lite skumma ”rötter” när vi handlade sist…

Dessa får bli botten…

Tillsammans med massor av broccoli, paprika och till sist fetaosttärningar (ej med på bild)…

Sista lagret, med gul och röd paprika, är för övrigt Woffegubbens förtjänst ;-)

Till detta stekte jag upp lite fläskfilé och gjorde en en smaskig gräddsås till…

Ja, det var den helgen! Försvann lika fort som månadslönen ;-)

Trots extra vilodag

JAG AVBOKADE Indoorwalkingen redan i morse då jag även i dag kände av den träningsvärk jag hade i vaderna från måndagens pass ;-)

Bestämde alltså att bara köra styrka och Spinning Puls. Men det blev ingen styrka heller…
Blev alldeles för sen från jobbet så tiden fanns helt enkelt inte. Och med facit i hand var det nog lika bra.
Under Spinningpasset trodde jag min sista stund var kommer! Fy vad jobbigt och hostan kommer fram och nästan kväver mig när jag blir riktigt ansträngd. Detta trots att jag ju tog en extra vilodag i går??

Så, det vete tusan om jag inte tar en extra vilodag i morgon också – jag bestämmer det under dagen i morgon när jag hunnit känna efter ;-)
Att det ska vara så fasligt svårt att bli av med det där allra sista på förkylningen! Hostan som sagt och även i dag har jag haft en enveten huvudvärk.

Nåja, någon gång ska det väl lämna kroppen ;-)

Det är en ynnest

ATT JAG FICK möjlighet att kommer ner till Malmö några dagar och få rå om den lille Knodden. Det finns nog inget annat som kan sprida så mycket glädje som barn!

I dag var han väldigt pigg så när den ömma modern drog i väg till saltgruvan så tog vi det lugnt och tittade på TV i Leons Ipad ;-)

Han vinkar så glatt genom fönstret när mamma cyklar i väg och pappa backar ut bilen – jag är så glad att han inte blir ledsen! Sedan är glädjen obeskrivlig förstås när mamma och pappa kommer hem på eftermiddagen ;-)

Han är så fingerfärdig den lille och är väldigt road av Iphonen. Här ringer han till förskolan och berättar att han ska vara hemma i dag ;-)

Det blev lite gröt till frukost och nu verkar han vara helt fit for fight igen och åt så duktigt. Det är ju skönt med tanke på att det varit lite krasst med maten under tiden när han varit dålig och kräktes som en fontän flera gånger per dygn.

Vi gjorde oss ingen brådska utan lullade omkring här i godan ro och sjöng förstås i massor. Han älskar barnvisor och lyssnar riktigt koncentrerat ;-)

Vid lunchtid blev det lite kokt kyckling, ris och morötter och sedan drog vi oss ut på en liten promenad. Han somnade ganska omedelbart och det var ju inte så konstigt med tanke på att vi faktiskt varit igång länge redan då ;-)

Det blev en härlig promenad och lille Knodden fick så fina rosor på kinderna. Det var ju lite mildare i dag och blåste inte så det var riktigt behagligt…

När vi kom hem från promenaden så fick jag hjälp av Leon att ställa in vagnen i garaget och den lille fick röra lite på dom små benen. Det är ju inte det lättaste när men är påpaltad som en Michelingubbe men ändå ;-)
När vi kom in var det dags för lite mellanmål och det blev omelett som blev väldigt poppis ;-)

En härlig dag helt enkelt!

När mamma kom från jobbet gosade vi all tre på en filt och med massor av kuddar på golvet ;-)

Gött...

KAN MAN SÄGA att det var att få komma i gång igen! Det fick dock bli bil till gymmet då kylan håller sitt grepp om Västsverige… Visserligen ”bara” åtta minus då det var dags att ge sig av – men nej tack!

I dag bar det av till Italien med Stefan. Hans nya pass för 2012…skitjobbigt var det men som alltid lika kul ;-)

Sedan blev det förstås Indoortalking med hela härliga gänget på sportcaféet! Det är så mysigt att stoppa upp och sätta sig ner i goda vänners lag… Vi löser världsproblemen, diskuterar barnen – stora som små och har det helt enkelt helt fantastiskt!
Det är livskvalite!

Det var den helgen och måndagen närmar sig med stormsteg! Men det har varit en lugn helg med mycket vila och nu känner jag mig fit for fight igen ;-)
Gymväskan är packad, jag står visserligen på reservlistan för Indoorwalking-passet men får nöja mig med styrkan om jag inte når fram i kön. Just nu är jag på femte reserv ;-)

Ett himla liv…

KANSKE – MEN INTE här i alla fall! Här är det tyst som i graven…

Luften gick ur mig efter dagarna i Malmö – fanns liksom inget att skriva om! Inga bilder att ta! Inget att berätta! Men jag sjunger Lilla snigel akta dig och om Krokodilen som åkte i bilen – kan liksom inte få dem ur skallen ;-)

Så, jag har tillbringat kvällarna på gymmet. Styrka, Indoorwalking och Spinning Puls och hur kul är det att skriva om?

Imorgon ska jag på återbesök hos min doktor – få svar på röntgen. Kanske har jag något då att skriva om – vi får helt enkelt se?!

Woffegubben är lite krasslig med någon slags förkylningsbaskelusk så vi har haft ”sovmorgon” ända fram till 06.30 eftersom han valt att hoppa över simningen då. Jag har också fått en släng, tror jag, med rosslig andning och riv i halsen, i alla fall när jag anstränger mig, och en helvetisk huvudvärk som bitit sig fast.
Men ingen av oss är så dåliga så vi inte klarar av att jobba – om det nu inte blir värre. Man vet ju aldrig?
Eventuellt avbokar jag Indoorwalkingen i morgon kväll – mogondagen får leda mig.

Så ska det beslutas om sopstrategi – det händer saker på den svenska landsbygden ;-) Jojo…

Jo minsann…

JAG ÄR VAKEN fortfarande fast klockan går mot nio – på kvällen ;-) Fast det blir nog tidig sänggång i dag också…

Jag hade tänkt mig ut på en lunchpowerwalk i det fina men för all del kalla vädret. Solen strålade så fint och jag kom nästan i väg?
Jo, telefonen ringde precis när jag satt på mig jackan så det var bara att vända igen. Det händer dock inte så ofta så jag ska inte klaga men någon pw blev det inte.

Nåväl, jag kom i alla fall iväg i tid till pendeln för vidare transport till Stenkullen och gymmet då förstås. Jag kände mig som en ny människa efter all vila så jag var alltså redo för ett styrkepass. Lite uppvärmning på crossen innan styrkan och även lite nedvarning på densamma efter och därmed fick det räcka för i kväll.

Av någon idiotisk anledning ömmar mitt vänstra knä – helt plötsligt – och nej, nu pratar vi inte mer om det!

Hemma har jag påbörjat packningen inför Malmöresan. Packat gymväskan för i morgon har jag också gjort och därmed blir det inte så mycket mer i kväll. Från ett-kallt-som-attan-Gråbo.

Summerat vecka tre

DET BLEV EN bra vecka trots att jag avbokade lördagens indoor och spinning. Kände mig trött och sliten samt lite ont i vänsterknäet så jag var hemma och ”vilade” mig i köket ;-)

11,6 timmar fördelade på powerwalks, styrka mha Milon, Spinning och Indoorwalking samt en kort löpträning.
Sammanräknat 26,4 km.
Brände av 5 279 kcal på träning.
Stegmässigt blev det 110 416 steg.

Faktum är att jag avbokat även kvällens indoor. Känner mig lite kass i dag, trött och sliten i benen. Fryser gör jag också?!
Jag brukar ju inte bli sjuk och att bli det nu är absolut inte tänkbart! Det är bara några få dagar kvar innan jag ska ”mormora” i Malmö och det har jag längtat efter i flera veckor nu.

Så, jag tar det säkra före det osäkra och vilar från träning i alla fall i dag – återstår att se om det känns bättre i morgon? Annars vilar jag då också.
Det är först på onsdag som jag har nästa inbokade pass. Vila och tidig sänggång kanske kan göra susen?

På torsdag bär det alltså i väg till Malmö – det ska bli så härligt att få krama om den lille knodden. Vi har planerat att ”skolka” på fredagen från förskolan så vi kan mysa och leka hela dagen.
Jag har förberett så mycket som går, så att vi får riktigt mycket tid med varandra när jag nu äntligen ska vara en närvarande mormor. Den mesta tiden är jag ju mormor på distans…

Förhoppningsvis kommer morfar på fredageftermiddag-kväll, det hänger på om han kan få ledigt halva fredagen. Annars blir det på lördagmorgon.

De ömma föräldrarna ska åka i väg och bara vara några dagar ;-)

Och snart ska den ömma mormodern åka hem och lägga sig…
Hoppas på en både piggare och bättre dag i morgon!

Sansa sig...

JAG SKA INTE sticka under stol med att jag är aningen chockad över gårdagens besked om eventuell Artros i höften. Det behöver jag nog inte försöka med heller för dem som känner mig förstår min upprördhet. Jag som inte ens vet hur man gör när man sjukskriver sig ;-)

Om det nu är så – att jag har Artros i höften – så har jag ju knappast något val. Jag menar det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Det låter väl hurtigt och bra? (Helvetes skit säger jag tyst för mig själv!)

Eftersom jag är helt novis när det gäller alla sjukdomar så tar jag ett djupt andetag och googlar om tillståndet.

Höftledsartros är en nedbrytning av brosket i höftens led mellan bäckenbenet och lårbenet.

Läser vidare…

De vanligaste symtomen för höftledsartros är:

att du har ont i höften när du börjar röra dig, så kallad startsmärta
att du har ont i höften när du står eller går
att du har en stel höftled eller att stelheten ökar mer och mer
att du har värk i höften på natten och när du vilar.

Och här tror jag ett kort ögonblick att jag blivit intervjuad för ovan stämmer precis. Inser sedan att jag inte är ensam. I Sverige finns det 7-8 000 000 som har Artros…Bara i Sverige!
Så. Där rök chansen om att vara unik. Lär väl knappast hitta någon som inte känner någon eller har denna ”folksjukdom”. Mycket märkligt?

Det finns dock glädjande besked i allt jag googlar fram:

Du kan inte påverka själva artrosen. Men ofta blir det bättre och du får mindre ont om du rör på dig och tränar. Träning hjälper till att bygga upp styrkan, förbättra uthålligheten och töja ut strama muskler. Promenera, cykla och simma är bra träning vid höftartros.

Jag fruktade nämligen att min doktor ska säga, om två veckor (eller snarare t o l v dagar om vi ser det krasst), att jag måste sluta träna. Så det var ju bra om man nu ska hitta något som är bra i detta ;-)

Har du ont i höften kan du använda promenadkäpp. Promenadkäppen hjälper till att avlasta lederna.

Njaee, men jag får väl använda mina stavar lite mer frekvent. Kan ju vara bra att ha som stöd när benet viker sig tänker jag lite ironiskt dårå.

Det finns olika hjälpmedel som avlastar leden, fråga en arbetsterapeut eller sjukgymnast. Arbetsterapeuten kan också hjälpa till med anpassning i hemmet och på arbetsplatsen.

Suck…Sportrehab då – igen!
Det är inte så att jag är otacksam över Sportrehab – tvärtom faktiskt! Dom har hjälpt mig med hiskeligt bra resultat tidigare, t ex när jag fick discbråcket i nacken. Ve och fasa vilket vrak jag var när dom satte tänderna i mig.
Ja, inte bokstavligt då.
Det är bara det att det är tidsödande och det ställs krav på övningar man ska göra mellan besöken – men jag hör själv nu att det låter djävligt gnälligt av mig så glöm det!

Well, det var inte min mening att trötta mina få läsare med fakta ni förmodligen redan visste om – det är bara jag som är så satans okunnig och jag ska förbereda mig upp till tänderna inför återbesöket.

Om det nu är Artros?

Är det inte Artros – ja, då ska jag bära mina nyvunna kunskaper på lätt(ad) vänsterhöft.

I går kväll körde jag, om är något omtumlad och tankarna i mer eller mindre kaos, ett pass styrka och ett avslutande pass motion bestående av Indoorwalking. I dag är det däremot vilodag ;-)

Det må vara som det vill med allt men solen lockade i alla fall ut mig på en mycket kort, med betoning på kort, promenad. Bara runt kvarteret så jag fick lite ”frisk” luft. Hur frisk luften är i centrala Göteborg finns det säkert åsikter om men det tar vi en annan gång ;-)

Dessutom är det ju faktiskt vilodag i dag ;-)

När jag kom hem, ja jag tog bussen hem lite tidigare för att hinna klippa mig, så blev det lite pyssel med tvätt som skulle först tvättas och sedan hängas upp ;-)

Tulipanerna från förra veckan så lite ledsna ut…

…men när jag ansat till dem kom jag fram till att de duger några dagar till ;-)

Det visste jag naturligtvis inte då – när jag köpte en ny bukett till mig från Woffegubben…

Dessutom har jag vattnat mina stackars orchideer, det är ett under att dom inte sagt upp bekantskapen för länge sedan och flyttat, och därmed räddat alla från en hemsk död. Vattenbristdöd!
Jag kanske kommer till himlen trots allt ;-)

Jag har också, med stor beslutsångest bestämt mig för att avboka morgondagens dubbelpass av Indoorwalking och Spinning.
Om det beror på:
1. Att mitt onda vandrat ner i knäet under dagen…?
2. Eller allt jag läst om Artros i dag på nätet…?
3. Eller att GT har larmat om snökaos i morgon ska jag låta vara osagt?
4. Eller om jag/vi kanske borde ta tag i den där veckostädningen som inte blivit av på några veckor?
5. Eller om jag skulle ta och ta den där sovmorgonen som jag så hett traktat efter länge nu?

Som sagt…jag vet inte vad som fick mig att ta beslutet ;-)

Nu tänker jag i alla fall, i väntan på att maskin numro två med tvätt ska bli klar, njuta av en liten men spartansk ostbricka…

Bara så där – från Gråbo…

Livet på en höft...

MED BERÖM GODKÄNT blev resultatet av min årliga hälsoundersökning, alltså de prover man tar vid en sådan. Dessa berättar ju dock inte hela sanningen och är så kallade ”ögonblicksbilder” men…

Jag gick ju inte till min doktor för just det här, alltså årlig så kallad besiktning, men man kommer inte undan och det är väl bra i och för sig. Han har superkoll på när det var sist, eller rättare sagt sköterskan ;-)

Nä, anledningen till besöket var ju min onda vänsterhöft som jag gått dragit runt i ett år – minst. Jag är ju av skolan ”det går säkert över” och när det inte gör det så vet man ju ”att sådant där kan minsann ta lite tid – så var nu inte så otålig”.

Han är bra min doktor! Vi pratar om Göteborgsvarvet (som jag i och för sig fick ställa in förra året – men ändå), tider och träning i allmänhet. Han undrar om jag cyklar fram och tillbaka till jobbet och jag säger nej, det är för kallt och mörkt på vintern. Men snart så.

Sedan hade jag ju samlat på mig ett otal krämpor så det blev nästan lite genant – ungefär som att storhandla. Så jag ursäktade mig lite och undrade om jag kanske borde komma lite oftare istället ;-)

Det var astman – som varit så jobbig i vinter av någon oförklarlig anledning! Jag som inte använt min medicin på jättelänge och då menar jag länge – säkert ett år minst. Skitdumt – nya recept på astmamedicinen och stränga order på att använda den varje dag. Mindre bra!
Jag fick blåsa, eller rättare sagt andas häftigt, i hans apparajs – fick dock godkänt på värdet. Bra så!

Det var det där förbannade evighetsdramat med nagelsvampen – tabletter igen. Mindre bra!

Blodtrycket fick för en gång skull med beröm godkänt. Bra så!

Jag beklagade mig över mina nippriga ben, (stressless legs som det heter på ren svenska ;-) ) som också helt plötsligt lever rullan med mig. Den medicinen har jag heller inte behövt använda på mycket länge men nu är det varje dag – helt plötsligt…
…att jag har svårt att somna – jo, men det hänger säkert ihop. Supermindre bra!

Jag berättade att min tandläkare är vansinnig på mig för att jag snusar. Han rekommenderade en nikotinfri snus – en ovanlig rackare från Gotland som heter Sprilla – när jag frågade efter en tablett jag hört talas om.
Den var bara bra när man om man skulle sluta röka – och det gör jag ju inte – längre.
Jag frågade vad hans tandläkare sa om den nikotinfria snusen – blev tandköttet bättre då?
Nu, så här i efterhand kan jag inte erinra mig om han svarade på det. Tror att det var lite undvikande i alla fall ;-)

Dessutom är den nikotinfria snusen inte lätt att få tag i! Min ICA hade den i alla fall inte – så jag får jaga vidare. Mindre bra!
Jag har dock mina betänkligheter över om min tandläkare skulle bli nöjdare. Snusen, han bjöd på en prilla (påse), smakade i och för sig mycket bättre än andra nikontinfria jag testat.

Därpå var det dags för huvudorsaken för besöket – höften…
Jag blev ombedd att ta av brallorna och lägga upp mig – på britsen alltså.
Det klämdes och kändes, vreds och funderades.

Det kan vara Artros! Sa han! Bara så där! Och visade sitt finger med Artros – huamej!
Remiss till röntgen i det stora höga huset vid Frölunda Torg – igen.

Här, vid den här tidpunkten och konstaterandet över att det kan vara Artros, skapade hundra frågor?!
Då, hejdade han mig och sade att det behöver inte vara Artros – det är därför vi ska röntga så vi får svar.

Men herregud – hur gick detta till då? Varför får man det? Och vad gör man åt det?

Återbesök om två veckor. Svar på röntgen och snack om hur vi ska gå vidare… Vi?

—-

Tjurig som en barnunge tog jag mig till röntgen på Frölunda Specialistsjukhus och blev väl mottagen samt snabbt!
Vidare in till apoteket, när jag ändå var där, som jag i princip tömde på läkemedel. Blev ombedd att sitta ner för det här kommer att ta tid – sa den vänliga damen i kassan för ”fem läkemedel eller fler”.

När jag satt där och tjurade kom jag att tänka på att jag inte frågat min doktor om det var OK att träna trots smärtan i höften. Och det var ju bra – att jag glömde det – för jag hade ju pass inbokat på kvällen.

Tillbaka på jobbet satt jag här med mina funderingar och vågade inte googla på det hemska ordet Artros som jag inte vet ett endaste dugg om. Övertygad om att det bara är 70-åringar som kan få Atros – för så är det väl?