Inte bara jag…

MAN SKULLE KUNNA tro att det bara är jag som är tokig nog att stiga upp i ottan och ge sig ut för att motionera. Antingen stavgång i en uppvaknande Phuket eller en timma på gymmet som hotellet erhåller med…

Gymmet är helt OK, att skylla på det är inte godkänt 😉 men allra bäst är ändå mina tidiga stavgångsturer tidigt på morgonen innan invasionen med resten av turisterna kommer fram som svampar ur jorden…

Jag tror egentligen inte att vi är så olika vi har bara olika sätt att lösa problemen på 😉

Utefter Karon Beach finns det flera ställen där man kan gymma i det fria…

Om jag råkar komma förbi när fiskarna kommer in så är min dag gjord. I dag blev det ingen stor fångst men thailändarna ser lika glada ut och stretar på. Kanske blir det bättre i morgon…

Och som sagt, det är inte bara jag…

Thalang Road

Thailand, Phuket 20181217

JAG TRÖTTNAR NOG aldrig på mina tidiga morgonpromenader. Eller ja, i bland är jag för trött det ska villigt erkännas men det är lika underbart varje gång promenaden blir av…


Här tänder en man upp grillen redan 06.00 för att laga frukostmat till hungriga Thailändare som köper sin mat på väg till jobbet.

Och man hittar alltid en vacker blomma utmed vägen.

När jag når huvudgatan är det fullt av liv och rörelse trots tidig morgon…

Det spelar ingen roll hur rörigt och skräpigt det än må vara ett Andehus finns det alltid plats för…

Man bli riktigt hungrig av alla goda matdofter från matlagningen som sker utmed vägkanten. Kan inte se mig mätt på detta!

I dag skulle mamma fyllt 90 år om hon fått leva så denna ljuvliga blomma är till henne och jag vet att hon skulle älska den!

Jag älskar också att se munkarna som barfota vandrar runt varje morgon, tidigt, och ger thailändarna frälsning i utbyte av lite mat…

När jag kommit åter från min morgonpromenad och vi hade avnjutit en god frukost bar det av mot dagens mål som var Thalang Road där jag hittat tygaffärer. Vi hade nog tänkt att ta mopparna men beslutade oss för att ta en taxi då det är så rörigt med alla vägarbeten som pågår inne i Phuket Town…

Det var ett bra beslut insåg vi under resans gång! Frågan är om vi hade hittat fram över huvud taget?

En sådan fantastisk dag det blev. Det är ett konstnärskvarter – det anar man sig till på väggmålningarna…

Fina hus och massor av tygaffärer 😉

Jag hade nog kunnat tillbringa flera dagar här utan att hinna tröttna…

Och Woffegubben väntade så tåligt på att jag rände amok in och ut i varenda tygaffär. Vi hann med en kort fika innan det var dags att jaga en taxi för hemresan.

Så mycket fina tyger jag fick tag på…

Hur korkad får man bli???

Thailand, Phuket 20181215

GISSA VEM SOM inte kom ur sängen i morse? Det kändes som om ryggen skulle gå mitt itu varje gång jag rörde mig i sängen. Det hade underlättat med blöja för vuxna om man säger så…
Hur kune jag vara så dum att tro att jag helt olösligt kunde springa???

Uttrycket – När huvudet år dumt får kroppen lida – stämmer verkligen överens varje gång! Herregud!

Det blev inte många knop i dag kan jag säga. Poolen hela dagen…

Jo, det är sant

Thailand, Phuket 200181213

IDAG FICK JAG med Woffeguben på stavgång tidigt i ottan 😉 Så man ska inte ge upp hoppet utan det är bara att smila på och se glad ut…

Här stavar vi längs Kata Beach…

Som vanligt när herr Müller är med ställs det en massa krav. Det får inte för långt, det får inte vara för varmt osv osv men vi lyckades avverka dryga 7 km…

Restan av dagen gick åt till poolen 😉 Vi har en poolkompis som också hänger här i stort sett varje dag…

A Walk in The Neighborhood

I DAG GICK jag i ”mitt” kvarter med start på Kata Beach som fortfarande låg i mörker. Ensam var jag dock inte fast klockan bara var 06.00.

Det fanns fler som var ute och motionerande och sedan vet jag ju av erfarenhet att det ligger flera hundar och sover på stranden. Jag tar det lite försiktigt eftersom dom ofta gräver en liten grop som dom gonar ner sig i. Skulle nog inte bli bra om jag kom med gåstavarna i högsta hugg mot en sådan sovgrop…

I dag tyckte jag mig se en något ovanlig hund, men det är ju fortfarande mörkt så… Nu var det bara det att det var ingen hund utan en liten gris som gick omkring och bökade…

Stranden i Kata är ju inte så lång så när jag gått den till sitt slut gav jag mig upp på gatorna, tog in på lite tvärgator jag inte befunnit mig på innan – det är lite kul att vara nyfiken och se vart man hamnar…

Man ser på flera håll att det är ett tufft liv för många. Delar av vad vi skulle benämna kåkstäder finns ofta på ställen där hus antingen raserats eller rivits. Rätt som det är hör man en tupp som gal och då kan man gissa att det är några som bor där bland rivmassorna…
Jag vill inte fota ställen som jag beskrivit ovan av hänsyn till de människor som faktiskt måste leva där. Så jag fotar en annan som också har ett tufft liv här…

När jag kommer upp på huvudvägen är det med ens fullt liv av Thailändare som stannar och köper sin frukostmat i något rivningsskjul som det osar god matlukt ifrån. Därefter hoppar dom upp på sin mopeder och åker vidare till sina jobb.

Man möter också munken i sin orange dräkt som skaffar sin frukost genom att frälsa sina medmänniskor och där han får ihop både till sin och andra munkars frukost. Dom har varit ute länge vid den här tiden och bär hem maten i olika lösningar till templet…

I bland blir man lite full i skratt av olika vägskyltar – vem avgör när det är säkert. Jag menar det finns ingen trafik i Thailand som är säker 😉

Jag berättade för Woffegubben att jag hittat ett perfekt renoveringsobjekt till oss. Bara lite väggar och ett tak så är det klart 😉

Husets rabatter är redan i blom så där behövs inget göras…

Det blev en liten lagom runde på drygt sex kilometer. Jag har, av någon outgrundlig anledning, fått värk i vänster höft så jag tar det lite lugnt…


När jag kom tillbaka till hotellet blev det dusch, väckning av Woffegubben och sedan frukost. Smakar alltid särskilt gott efter träning.

I dag hade vi bestämt att ta det lite lugnt så det blev horisontalläge vid poolen. Vädret är lite molnigt men inte mindre varmt för det så det är bara att njuta på och ha dessa dagar kvar i sinnet när vi kommer hem mitt i vintern nästa år 😉

Jag är ofantligt trött, vet inte varför för nu bör ju den jobbiga flygresan vara återhämtad. Men jag somnar så fort jag lägger mig ner! Men det är väl bara att sova på tills piggheten kommer i kapp.

I går upplevde vi något mycket trevligt när vi var i Patong över dagen. För åtta år sedan bodde vi på ett mycket lyxigt och trevligt hotell där. Vi var till och med två år i rad på samma ställe. Men, närheten fanns det en liten restaurang där vi gissar att det var familjen som ägde och skötte stället. Vi åt där många gånger och blev så väl omhändertagna. När Steffanie och Peter var med samma år som lille Leon låg i magen fixade dom med Steffanies mat för hon mådde illa av nästan all mat. Dom kokade fisk varsamt och fixade så hon fick i sig lite trots illamåendet.

Nåväl, i går föreslog Woffe att vi skulle åka dit och se om det fortfarande var dom som drev restaurangen och mycket riktigt det blev stora kramkalaset då dom kände igen oss genast…efter åtta år och förmodligen tusentals middagsgäster. Helt enormt! Vi åt middag där innan vi fortsatte hem och bestämde att vi skall återkomma några fler gånger innan vi drar hem till Sverige igen.

I kväll åt vi middag på en annan liten mysig restaurang, i princip ett hål i väggen, som vi upptäckte när vi var här senast i februari-mars. Det var sig likt och god mat så det bir nog fler besök där under vår vistelse här.
Vi har ett antal sådana här favoritställen, alla av lite mindre storlek och härliga människor samt förstås mycket god mat, som vi håller oss till.
Vi testar givetvis nya också så det brukar sluta med att vi har fler i favoritsamlingen att välja emellan innan semestern är slut.

I morgon ska vi ut på äventyr då vi ska let redan på en tygaffär som jag fått tips av en från hotellreceptionen. Dom är så gulliga och hjälpsamma och när jag frågade beskrev hon den här butiken som vi alltså ska försöka oss på att hitta. Vi moppar iväg efter frukost.

Kanske blir det en stavrunda innan avfart, egentligen skulle det bli gym i morgon men Woffe ville gå med ut och då är det bäst att passa på 😉 Vi får se hur min höft känner sig i morgon…a

I går

VI BÖRJADE DAGEN med dryga timman i hotellets gym. Det är lite av en fantastisk upplevelse när solen gassar in genom gymmets fönster redan vid 6-tiden på morgonen…

Vi körde styrka efter bästa förmåga…

När Woffe gick upp till rummet för att duscha tog jag en stund på löpbandet – vi kan ju ändå bara duscha en i taget om det ska bli bra 😉

Överallt, vad man än tittar, så finns det ett och annat unikum där man tänker att inget borde kunna växa här…

Efter frukost åkte vi till Patong då vi behövde komplettera med lite axplock schampo och duschceme osv osv.

Trött tröttare tröttast

I DAG KOM livet ikapp! Jag kom visserligen iväg på stavgång i ottan men resten av dagen tillbringades horisontellt läge 😉 Förmodar att det har med resan att göra…
Men jag tog min stavgångspromenad i morse som jag hade bestämt – det blev en lagomrunda på drygt sju kilometer…

Att man inte måste någonting blir alltid tydligt och klart här i Thailand…

Lugnt än så länge på Kata Beach när jag passerade på morgonkvisten…

Efter frukost landade jag i solsängen vid poolen och där blev jag kvar hela dagen…

Det är jobbigt nu med en massa mangoblommor flytandes omkring i poolen 😉

Det hajar väl vem som helst???

I dag blev det middag på en av våra favoritrestauranger Ging Restaurant på Kata Beach. Mysigt att ses igen!

Och det är ju så klart – ingen kväll på Kata utan solnedgång…

Lite hit och dit

EN GOD START på dagen fick det bli i gymmet. Jag kan säga att det var ett måste då benen kändes som cementpelare efter den långa flygresan med mestadels sittande. Det kändes riktigt skönt och himla bra att Woffegubben hängde på!
Vi avlutade funktionell träning med lite kondition på löpbandet. Det var länge sedan jag vågade mig på att småspringa på löpbandet 😉

Frukost efter det var inte fy skam…

Vi hämtade ut ”våra” moppar och lyssnade lite på Vings reseledare om utflykter men bestämde inget ännu…

Min moppe blev blå i år och Woffe fick samma som han hade tidigare i år när vi var här 😉

Vi invigde mopparna med att åka iväg för att få hem lite vatten och annat smått och gott. Väl hemma igen dök vi ner i varsin liggstol vid poolen. Jag somnade som en gris och missade hela boken som jag lyssnar på 😉

På väg till dagens middagsrestaurang så kikade vi lite på marknaden som vi har på ”våran” gata. Det är gatan längs Kata Beach som har den…

Det är otroligt svårt att hålla fingrarna i styr och låta dom ljuvliga solnedgångarna vara 😉

Kyckling Gordon Blue till middag och just i dag blev det en liten efterrätt 😉

En månad går fort

I ALLA FALL när man är på resande fot. Swish sa det bara, men det ramlade förstås inte in några pengar som annars är brukligt vid just Swish 😎 Vi har haft fyra fantastiska veckor utan en droppe regn! Och det känns så klart tungt att ta farväl i dag. Vi har ju glädjen att ha ännu en resa hit inbokad i december i år så vi ska väl inte klaga – bara längta 💕

Vi har ägnat mycket tid i poolen och den är som väl är utrustad med en bar 🙃…

Ungefär varannan dag har vi varit lite i rörelse med mopparna för det blir lite för bra att bara ligga still i solen varje dag – i alla fall för mig. Vi har som sagt moppat runt lite och bland annat hälsat på elefanter…

Vi har så klart ätit och druckit gott – vågar inte ställa mig på vågen när vi kommer hem 😉

Iskaffe är en hit i den här värmen…

Vi har varit runt omkring och kikat på lite andra strängder men ”våra” egna, Kata och Karon, känns finast…

När man är ute tidigt på morgonen möter man förvånasvärt många cyklister som är ute för att träna! Och träning blir det men dessa backar som jag blir svett bara jag tittar på…

Sedan är det utan tvekan beundransvärt hur man ens vågar cykla här och då tänker jag inte så mycket på vänstertrafiken. Nä, den är nog det minsta bekymret men vägkanterna är ju oftast inte att lite på, trasiga och stora hål här och var. Plus att dom så kallade brunnarna är stora som en gästtoalett i storlek och att gallret på dem är så att både cyklist och cykel lätt kan ramla igenom 😉

Patong har varit ett utflyktsmål vi besökt lfera gånger av olika anledningar och inte bara för att det är syndens näste numro ett 😉 Nej, vi har varit där enbart dagtid så så mycket synd har det inte varit tal om. Klart är dock i Patong finns det ett helt annat BBC är det vid är vana vid att bokstäverna står för – här är det Bad Boys Club 🤭

Thailand är som musik för själen

JAG BÖRJAR SOM sagt dagarna med stavgång tidigt på morgonen. Enligt mig är det den bästa tiden att uppleva Thailand. Dels är inte butikerna som trängs och gärna ställer ut sin varor och produkter så att man med nöd och näppe kan passera. Det finns ju väldigt sällan trottoarer och skulle det finnas så står det stora betongpelare mitt i 😉

Nåja, eftersom alla butiksägare sover så är det heller inga hugade köpare/kunder som står i vägen så faktum är att först då ser man hur det egentligen ser ut utefter gatan. Är det stängt så är det man får gärna känslan att det aldrig är stängt men några timmar varje natt så…

Man anar att thailändare är ett ärligt folk för det här låset kan man förmodligen dyrka upp med en hårnål som storebrorsorna alltid gjorde på lillasyrrans dagbok då det begav sig.

Thailändaren är också noga med att varje dag blidka andarna. Det må vara stora pampiga andehus eller som här på berget en mycket enklare variant…

Man ställer ut både mat och dricka och anden vill väldigt gärna ha sugrör i vätskan. Det går inte att undvika men både hundar och katter tar för sig av det inte anden orkar 😉

Varje morgon möter jag också munkar som är ute på ”tiggarstråk”. Dom har en sorts gryta hängande runt halsen som förmodligen håller maten varm tills dom återvänt till klostret med gåvorna…

Med risk för att vara tjatig så är nog thailändare det snällaste, gladaste och mest fantatiska människor jag vet. Jag mötte en man som sorterade mogronens fångst av fisk som jag frågade om jag fick fota. Jag hade tänkt att ta ett foto på lådan där alla fiskar trängdes men han fiskade snabbt som ögat upp den största fisken och gav mig ett leende som jag levde på hela dagen…

När jag går längs stranden, mest Karon Beach, så ser jag varje morgon fiskarna antingen på stranden sorterandes sin fångst eller hur han i en vinglig lite båt, det finns ingen plats att sitta på, håller på att hala in sina fiskenät…

Och när restaurangen är stängd dugen den gott som parkering 😉