I ALLA FALL när man är på resande fot. Swish sa det bara, men det ramlade förstås inte in några pengar som annars är brukligt vid just Swish 😎 Vi har haft fyra fantastiska veckor utan en droppe regn! Och det känns så klart tungt att ta farväl i dag. Vi har ju glädjen att ha ännu en resa hit inbokad i december i år så vi ska väl inte klaga – bara längta 💕
Vi har ägnat mycket tid i poolen och den är som väl är utrustad med en bar 🙃…
Ungefär varannan dag har vi varit lite i rörelse med mopparna för det blir lite för bra att bara ligga still i solen varje dag – i alla fall för mig. Vi har som sagt moppat runt lite och bland annat hälsat på elefanter…
Vi har så klart ätit och druckit gott – vågar inte ställa mig på vågen när vi kommer hem 😉
Iskaffe är en hit i den här värmen…
Vi har varit runt omkring och kikat på lite andra strängder men ”våra” egna, Kata och Karon, känns finast…
När man är ute tidigt på morgonen möter man förvånasvärt många cyklister som är ute för att träna! Och träning blir det men dessa backar som jag blir svett bara jag tittar på…
Sedan är det utan tvekan beundransvärt hur man ens vågar cykla här och då tänker jag inte så mycket på vänstertrafiken. Nä, den är nog det minsta bekymret men vägkanterna är ju oftast inte att lite på, trasiga och stora hål här och var. Plus att dom så kallade brunnarna är stora som en gästtoalett i storlek och att gallret på dem är så att både cyklist och cykel lätt kan ramla igenom 😉
Patong har varit ett utflyktsmål vi besökt lfera gånger av olika anledningar och inte bara för att det är syndens näste numro ett 😉 Nej, vi har varit där enbart dagtid så så mycket synd har det inte varit tal om. Klart är dock i Patong finns det ett helt annat BBC är det vid är vana vid att bokstäverna står för – här är det Bad Boys Club 🤭
JAG BÖRJAR SOM sagt dagarna med stavgång tidigt på morgonen. Enligt mig är det den bästa tiden att uppleva Thailand. Dels är inte butikerna som trängs och gärna ställer ut sin varor och produkter så att man med nöd och näppe kan passera. Det finns ju väldigt sällan trottoarer och skulle det finnas så står det stora betongpelare mitt i 😉
Nåja, eftersom alla butiksägare sover så är det heller inga hugade köpare/kunder som står i vägen så faktum är att först då ser man hur det egentligen ser ut utefter gatan. Är det stängt så är det man får gärna känslan att det aldrig är stängt men några timmar varje natt så…
Man anar att thailändare är ett ärligt folk för det här låset kan man förmodligen dyrka upp med en hårnål som storebrorsorna alltid gjorde på lillasyrrans dagbok då det begav sig.
Thailändaren är också noga med att varje dag blidka andarna. Det må vara stora pampiga andehus eller som här på berget en mycket enklare variant…
Man ställer ut både mat och dricka och anden vill väldigt gärna ha sugrör i vätskan. Det går inte att undvika men både hundar och katter tar för sig av det inte anden orkar 😉
Varje morgon möter jag också munkar som är ute på ”tiggarstråk”. Dom har en sorts gryta hängande runt halsen som förmodligen håller maten varm tills dom återvänt till klostret med gåvorna…
Med risk för att vara tjatig så är nog thailändare det snällaste, gladaste och mest fantatiska människor jag vet. Jag mötte en man som sorterade mogronens fångst av fisk som jag frågade om jag fick fota. Jag hade tänkt att ta ett foto på lådan där alla fiskar trängdes men han fiskade snabbt som ögat upp den största fisken och gav mig ett leende som jag levde på hela dagen…
När jag går längs stranden, mest Karon Beach, så ser jag varje morgon fiskarna antingen på stranden sorterandes sin fångst eller hur han i en vinglig lite båt, det finns ingen plats att sitta på, håller på att hala in sina fiskenät…
Och när restaurangen är stängd dugen den gott som parkering 😉
NÄR KLOCKAN SKRÄLLER vid 04.30 tänker jag först – Nämen nu får du väl ändå ge dig Angela! Men när jag väl lämnat sänghalmen (sängen är för övrigt stenhård så egentligen är det en gåva till ryggen att få stiga upp) och kommit ner för alla trappor och gått rakt in i väggen 😉 Ja, det är så det känns när man kommer från det svala rummet rakt ut i verklighetens 28 graders värme men man vet ju att det ändå är dagens lägsta temperatur så det gäller att passa på.
Jag brukar börja vid ”vår” strand Kata Beach…
Häromdagen tänkte jag variera mig lite så jag fortsatte helt enkelt och tänkte snart kommer det nog ännu en strand. Det gjorde det, en liten sådan men jag tycker inte att det är storleken som är avgörande 😉 Kata Noi Beach tror jag bestämt att den hette.
Jag hamnade mitt in i ett yogapass men kunde tassa förbi utan att störa…
Det gick inte att gå längre så…
Jag gick tillbaka en bit och hittade en ruskig backe som blev lite frestande för att jag få upp lite flås – det fick jag kan jag lova. Badade i svett när jag var uppe men det visade sig snart att det lönade sig på mer än ett sätt. En magnifik utsikt – ögonens sätt att massera hjärnan…
Ja, när jag väl var nere på ”plattmark” igen blev valet inte lätt…
Jag brukar avsluta vid Karon Beach som är den största stranden häromkring. Jag mötte bland annat fiskare som sorterade sin fångst för att sedan ge sig av till restaurangerna runt omkring för att sälja fisken…
Man får beundra thailändarnas företagssamhet, jag tror ingen av dem kan stava till ledighet, semester och lata sig. Man kan massera medan man tvättar turisternas byk, som man sedan skäms, när man ska hämta den väldoftande och strukna tvätten och betala för tjänsten. Det gör i alla fall jag!
Eller så säljer man bensin till alla miljoner mopedburna ur literflaskor. Att G är borttappat gör inget alla förstår…
När jag är ute så tidigt så träffar jag i stort sett bara thailändare. Eftersom man inte lagar någon mat hemma så köper man det på vägen till jobbet. Det är oftast damer med vagnar som har vad som krävs för att kunna tillaga mat vars doft förför mig när jag passerar lagom hungrig efter någon mils stavgång 😉
Och appropå temat Man måste ingenting så har den här palmen, med bladen bara ut åt sidorna, anammat det till fullo 😉
BLOGGA OM INTE för andras skull så för min egen! Men jag är så himla lat, rent ut sagt, och njuter av varje sekund när jag inga krav har på mig. Fast jag vet ju att det kommer en dag, snart nog, då man vill kunna ”gå tillbaka” och se samt läsa hur bra man kan ha det!
Vi har nu avverkat halva tiden, två veckor, av vår drömsemester. Jisses vad tiden går fort! Vi har mellan 31 och 34 grader varmt varje dag. Så faktum är att det blir mycket häng vid poolen för att snabbt kunna svalka av sig 😀
Vi hyr såklart moppar, det gör vi ju alltid, för att få lite frihet. Det är mysigt att kunna köra runt lite man måste bara vara lite försiktig eftersom det är vänstertrafik 🤨
Jag brukar försöka hålla igång lite trots att vi är på semester. Stavgång tidigt på morgonen är både mysigt och trevligt. Man får uppleva ett stycke Thailand där inte så många turister är med och styr bilden. Stranden är nästan tom, den är faktiskt aldrig riktigt tom även tidigt på morgonen, alla affärer och restauranger är stängda och ger en helt annan gatubild…
Det finns ett gym på hotellet, ganska litet men man klarar sig, som jag tar till när jag inte har lust att stavgå. Jag har med mig mitt gummiband så det behöver inte gå någon nöd på mig…
Vår strand, Kata Beach, är inte så stor men fin och den räcker för vår del 😉
I bland är Världen väldigt liten! Vi träffade Maria och Björn. Så himla kul, vi har inte setts sedan hon slutade på GP och det var före mig. Nåväl, nu bestämde vi att det skulle bli en träff när vi kom hem och våren börjar ankomma…
Konstaterade att det i år är femton år sedan vi var här första gången. Då hade våra två fattiga studenter till avkommor sparat ihop respengar för oss båda till 50-års present till mig. En fantastisk resa och upplevelse som lockat oss tillbaka många gånger sedan dess…
Vi känner ju alla till den bredkäftande grodan som ”aldrig blir sjuk” och som verkligen inte behöver använda solskydd för det har hon aldrig behövt tidigare. Inga namn men jag kan ju säga som så att hon blev så illa däran av diarré och magsjuka samt en rygg och armar som mer eller mindre blev solbrännskadade! Den värsta brännan uppstod under en dags moppetur – då man inte känner att det bränner på i vinddraget! Nåväl det blev ”sjuksängen”…
Det ryktas att hon kände sig som det virrvarr elledningarna har…
NÄR MAN ÄR en glad pensionär, eller fritidsforskare som jag föredrar att titulera mig, så gör man lite som man vill rätt som det är. I dag var en sådan dag eftersom jag sov länge vilket jag inte brukar göra. När jag sover till tio på ”förmiddagen” så är det länge – för mig. Ingen bra sömn i natt heller men det är nog så det är när det gäller min sömn.
Woffegubben sov faktiskt ännu längre men när han vaknade så åt vi frukost eller frunch kanske man skulle kalla det 😉
För att på något sätt ta tag i den del av dagen som återstod föreslog jag att vi skulle åka och simma. Woffe brukar simma på onsdagar men om jag ska följa med så passar det bättre med tisdag för min del med tanke på veckans träningsupplägg så det bestämdes. Klart slut!
På något vis var det ändå ett kärt återseende att komma till Valhalla – har inte varit där sedan 2013 när man skiljde oss åt (arbetsmässigt) genom att skicka Woffe till Trollhättan och jag var kvar på Polhemsplatsen. Då slutade jag givetvis att köra bil till jobbet och började pendla precis som Woffe fast med en annan slutdestination. Detsamma gällde simningen – inte så kul att simma själv så jag slutade helt och hållet med den.Woffe däremot simmade i Trollhättan ända tills han gick i pension 2015…
Det var sig likt – inget hade förändrats på dessa år så det var med vana steg vi tog simhallen i besittning. Det blev tusen meter och det kändes mycket trevligt att inte slå i knäna i bassängbotten när man vände 😉 På Vattenpalatset var det krypdjup i bassängens ena ända och det var mycket skönt att inte ens behöva tänka när man vände!
När jag simmade vända efter vända blev det lite tid att tänka på och då slog det mig att när vi nu ändå var i stan kunde vi ju låta bilen stå kvar utanför Valhalla och ta en promenad in till centrum efter avverkad simning…
Det var strålande fint väder och jag avbokade det Indoor Walking-pass jag hade bokat mig på för att inte behöva stressa. Kände att det kanske kunde räcka med en kilometer simning 😉
Vi kikade runt lite i Nordstan när vi kom fram och utträttade en del små ärenden vi hade på listan. Jag behövde bland annat en ny baddräkt upptäckte jag i dag. På vissa ställen kan man se ”igenom” på den jag har så den har väl gjort sitt får man anta. Det blev ju naturligtvis även sådant vi inte ens visste att vi behövde – bland annat ett par jeans på Desigual. Nåja, det kunde säkert varit värre.
Fika var ju så klart ett måste när vi nu ändå var i den stora staden – vilket ju inte är varje dag precis…
Ja, sedan gick vi tillbaka via Avenyn från centrum till Valhallas parkering där bilen väntade på oss och summerat blev det fem kilometer gång så det gjorde nog inte så mycket att passet med Indoor Walking blev avbokat 😉
Det hade hunnit bli mörkt när vi kom fram till bilen och innan vi var hemma var det kväll. Det blev en trevlig, helt oplanerad dag, med simning och liten stadstur. Inget märkvärdigt men det kan man kanske inte begära en helt vanlig tisdag!
Jag kände redan nu ikväll att jag hade skön träningsvärk i vader och baksida lår från simningen. Undrar just hur det ska kännas i morgon? Då har jag en liten maratonkväll inbokad i Alingsås med Basis Ball Raw och nittio minuter cykel…?
TIO MINUSGRADER NÄR jag steg ur sänghalmen i morse! Man hade visserligen berättat på väderprognosen att det skulle bl kallare men ändå…
Bil till gymmet och cykling inomhus – en bra lösning just i dag 😉 Det var Grossglockner som gällde i dag. Ett tufft pass med mycket uppför som ju jag gillar! Träningsvärken börjar så smått släppa så det var inte fullt så plågsamt längre.
Efter 90 minuter intensiv cykling känns det helt rätt med ett pass Indoor Talking…
Tanken var att jag skulle tillbaka till gymmet på eftermiddagen och köra Basis Ball men jag var så trött när jag kom hem så det blev inget med det.
Satte igång med middagen ganska sent då det blev välbehövlig vila innan 😉
Jag hade portabellosvamp som jag fyllde med ost och tillagade i ugnen…
Till det stekte jag entrecote…
Gjorde lite sås och grönsaksbakelser och söndagens middag var klar…
Tog även fram den sista så kallade julkakan ur frysen, en saffranskladdkaka, så vi får slut på både helger och jul! Nu får det räcka…
Efter vi fikat och kikat lite på dumburken var det dags att förbereda morgondagen…
JAG STARTADE DAGEN med ett pass Indoor Walking på gymmet. I dag var det Cecilia som vikarierade för Malena. Att hon är mammaledig kunde man minsann inte märka – fullt ös medvetslös som vanligt ;-)…
SMHI hade hotat med att det skulle bli kallt men soligt och det verkade stämma när jag var klar på gymmet vid 10.30 snåret.
Hemma blev det en rejäl frukost då jag inte hade ätit innan gymmet och därefter klädde vi oss för promenad. En himmel man inte kunde motstå och sol på det…
Det blev stavgång så klart…
…i blandad terräng…
Det blev en rejäl tur där vi hamnade på ställen som vi inte räknat med men man lär sig något varje gång. På tillbakavägen hamnade vi i Skepplaskog och kom förbi hos Bosse där vi stannade till och fick en god kopp kaffe med dopp. Så klart hann det bli mörkt innan vi kom i väg för att gå hem sista biten 😉
Det blev en fin runda på dryga elva kilometer. Det gäller banne mig att passa på när solen tittar fram men vet inte när det händer igen…
Det blev bra med en ”alltiettlåda” i ugnen på kalkonbröstfilé. Ungefär vad som orkades med efter den turen 😉
Den blev helt OK med tanke på ansträngningen 😉
PRECIS SÅ SÄGER Stefan, vår cykelinstruktör, så det är bara att lyda 😉 Det var med nöd och näppe jag fick på mig cykelmunderingen och framför allt då strumporna. Armarna tycktes helt plötsligt vara för korta 😉
Med den träningsvärken jag har så borde man få dubbla fredagsmys efter avverkat pass! Det var skittufft i dag och det tyckte inte bara jag förstod jag av kommentarerna i omklädningsrummet efteråt. Men det gick – timmen tog slut. Jag hoppas att jag mjukat upp mig lite och inbillar mig att det hade varit värre nu ikväll om jag inte hade kört cykelpasset.
I alla fall hoppas jag på det för i morgon har jag ett pass Indoor Walking inbokat så då hade det varit högst förnämligt om det gick att genomföra utan träningsvärk…
Men jag är igång igen och det är huvudsaken! Sedan får det ta den tid det tar att hitta tillbaka 😉
Förutom gymmet i dag har jag mest suttit och letat bland bilder då jag planerar att göra ett bokslut på 2017 men i stort sett mest skriva om positiva saker. För även om jag ”bara” gnäller om dessa två helvetesår med diafragmabråcket så är det klart att det finns glädje också! Ibland måste man skärpa till sig och det har jag gjort så gott jag kunnat även om jag valt bort, dock inte frivilligt, stora delar av sådant ett normalt liv innehåller. Den sociala biten t ex med umgänge har varit obefintlig under dessa två år. Anledningen är att det blir för jobbigt med ”ätandet” eller rättare sagt det ätande som inte fungerat. För faktum är att man träffas aldrig utan att det är någon form av ätande med i bilden. Antigen träffas man över en god fika eller så äter man en god bit mat på restaurang eller hemma hos varandra. Att gå på restaurang utan att beställa är uteslutet för mig! Det skulle inte ens komma på fråga. Hur skull man kunna förklara att man inte kan äta utan att spy upp det igen?? Kanske tänker man då att det är väl däremot inte helt otänkbart att bli bjuden hem till goda vänner och säga att man sitter med men inte tänker äta. Njae, det är faktiskt inte helt okomplicerat. Värdinna/värd får givetvis genast dåligt samvete och undrar hur man ska hantera en sådan situation. Nåja, nu är det över och den sociala biten kan numera ingå även i Angelas liv och därmed Woffegubbens också såklart 😉 Hur hamnade jag förresten här nu? Jag skulle ju bara skriva om dagens fredagsfys…
NÄR DAGEN BÖRJAR med att god granne ringer på och önskar krya på dig med en äkta julros ja, då kan man sannerligen inte klaga. Så gulliga grannar vi har och det är mitt livs första julros! Ska bli kul att sätta ut den i trädgården till våren…
Solen tittade fram så vi bestämde oss för att ta en liten stavgångspowerwalk…
Lite blandad terräng…
Förbi Hollywood…
Vi gjorde inte så många mer knop än det som promenaden genererade. Jag gjorde en ugnsomelett till middag eftersom det pockade på i grönsakslådan…
DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉
Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.
Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.
När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…
På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…
När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…
Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…
Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉
Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…
Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉
|
|
