Ledig torsdag

SKÖNT ATT INTE behöva stressa iväg trots att det bara är torsdag och inte ”riktig” helg ännu ;-) Det innebar att dagens Crossfit-pass inte började förrän 10.15 mot normalt 06.30. Jag hade turen att komma med trots att jag glömde av mig och bokade försent. Jag stod på reservlistan ända tills i går kväll då det kom ett sms om att jag hade fått en plats ;-)

Ett roligt pass igen! Kan inte sluta förundras över hur proffsiga coacherna är och hur tåliga alla duktiga crossfitare är när jag är med som inte klarar det dom andra klarar på långa vägar! Dom får alltid ”vänta” in mig eftersom jag inte är lika snabb men aldrig att jag ser sura miner eller hör något knotande ;-) Och när jag inte kan så hittas det alltid ett alternativ till originalövningen av coachen. Och hur fantastiskt det är att bli välkomnad åter och allas omsorg över hur det gått med operationen! Jag är så glad att jag vågade ta steget efter att Jonna och för all del Per invigde mig på vår träningsresa i höstas.
Jag kanske aldrig blir bättre än så här men det är så himla kul och jag blir helt slut efter varje pass så jag tror ändå att det gör nytta för mig ;-)

Det var dags att handla efter gymmet så jag hade förberett mig med bil ;-) Annars var det ett fantastiskt cykelväder men ska man cykla blir det inte så mycket handlat ;-)

Dagens middag, Falukorvsgratäng (falukorv med hög kötthalt) med sting ;-) Ibland tar helt enkelt inspirationen slut…

Nåväl, den serverads tillsammans med ugnsrostade grönsaker på Utanförskapet…

Det är klart att man måste passa på i det fina vädret ;-)

Mors Dags-buketten från Mönsterbarnen har nu börjat slå ut i sin fulla glans så här fem dagar efter leverans…

Bara en väg

KORS I TAKET jag sov ända till klockan ringde 04.30 – det var länge sedan sist! Jag tog visserligen till en insomningstablett i går kväll då jag kände att det håller inte längre med för lite sömn för en gammal tant ;-)

Utfallsstegen från Crossfiten i går gjorde sig nämnvärt påminda på baksida lår under cykelturen till jobbet i morse – tur att jag hade medvind ;-)

Att det bara blev en väg beror på att jag skulle ut på kvällen och alltså inte var benägen att cykla hem också…

Det blev alltså enligt tradition en tur med räkbåten från Lilla Bommen i goda vänners lag…

…så cykeln fick åka bil hem och jag också om jag ska ärlig… ;-)

Tjugosjätte

HUA – DET VAR frost i morse när vi gav oss av för att genomföra tjugosjätte Vättlefjällsvandringen. Det kan jag inte minnas att det varit någon gång förut och vandringen är ju alltid första helgen i maj så…
Växterna var inte glada…

Och mina fina Hortensior har frusit till döds…

Nåväl, det var som vanligt fint väder – det kan man väl säga efter 26 år med perfekt vandringsväder…

Lagom till första kontrollen, som är Rördalen, kom vår goda vän och före detta arbetskamrat Göran (numera fritidsforskare – alltså pensionär ;-)) ikapp. Det var himla trevligt faktiskt…

På kontroll två, som är Dammekärr, stannade vi till och tog oss en fika…

Och vi kom i mål – igen ;-)

Det var ju utan tvekan lite kämpigt, jag har ju inte gått så långt och mycket sedan operationen – får se hur jag mår i morgon ;-) Ryggen och höger knä gjorde sig påminda om sin existens.

Väl hemma blev det middagslagning, en maskin tvätt och lite trädgård…

Av tradition brukar jag ju alltid klippa gräset just denna dag men jag fick prioritera lite plantering av fyra Thujaplantor som blev över från Malmö…

Oxfile och Amarone

I DAG TRÄFFADE jag vår gamla vän Monica, och då menar jag inte hennes ålder, som vi haft som när och kär vän i fyrtio år! Vi träffades när våra förstfödda var bebisar, min Steffanie och Monicas Tina. Tänk, det är ju inte klokt egentligen!

Vi har umgåtts i vått och torrt, bott som nära grannar under några år och när barnen var små så ”bytte” vi barn någon helg då och då för att vi skulle få lite ledigt från dem. Vi hade Tina någon helg och Monica hade Steffanie någon helg och vi föräldrar kunde rumla runt och göra vad vi ville just dessa banrfria helger. Ja jisses vilka tider! Barnen hade så kul ihop att det var liv och kiv varje gång ”bytarhelgen” var slut.

Och när vi träffas återkommer vi ideligen till några av de mest roliga minnena som uppstod just under den här perioden. Nu är ”ungdjävlarna” fyrtio år och träffas tyvärr inte mer mest på grund av geografiska hinder. Men det var en härlig tid och bägge barnen kände sig väldigt trygga i situationen och hade som sagt var himla roligt tillsammans. Vi umgicks nästan varje helg under flera år och vi tyckte nog att Monica och Tina hörde till familjen. Vi sydde deras kläder tillsammans och gjorde det man gör med barn tillsammans ;-)

Monica är uska och jobbar så att hon ibland är ledig vardagar. När hon sms:ade för att gratta mig på min födelsedag slog det mig att nu är det så igen – att det gått en hel evighet sedan vi träffades. Så vi bestämde att nu skulle det bli av och det var just i dag ;-) Jag, som numera är pendelexpert gav mig av tidig morgon mot Västra Frölunda med buss och sedemera spårvagn ;-)

Vid elvasnåret anträdde jag Basungatan…

…ringde på hennes porttelefon och sade ”Gissa vem som kommer på elvakaffe” ;-)
Det var så härligt att få ses igen och vi pratade och pratade och helt plötsligt var klockstollen över 17! Vi bestämde tidigt att vi skulle ta en liten powerwalk i Rudalen som är ett så fint naturområde så nu blev det bråttom ;-)

En härlig promenad i strålande sol och blommande träd och buskar samt förstås dito vitsippor…

Väl hemma igen så blev det oxfile och Amarone… Jag undrade lite försiktigt om jag kunde stanna några veckor ;-)

En sådan fantastisk dag va! Jag kastade mig på hemfärden vid 22-snåret…

…och Woffegubben ringde och efterlyste mig ;-) Det var alldeles för tomt där hemma men han skyllde på att Monica behövde sova så att det var därför jag skulle komma hem ;-)

Inte som någon vanlig måndag precis

ATT VAKNA SÅ här borde vara alla förunnat en helt vanlig måndag så här i aprils första skälvande dagar. Woffegubben grattar mig på min födelsedag som för övrigt var en helt ojämn dag och inget att fira alls egentligen…

Nä, det blev så klart ingen vanlig måndag…

Vi skulle dels i väg för att hämta hem husvagnen från sin vinterförvaring i Fjärås där den står inomhus på vintern och vi skulle också komplettera med lite växter till trädgården. Så Woffegubben är alltså ledig och vi kunde umgås hela dagen ;-)

Lite växter blev inköpta dock inte bara till trädgåren…

Nä, det blev en kasse orchideer oxå ;-)

På väg hem från Fjärås lämnade vi av husvagnen på årlig service i Mölndal. Och först därefter bar det av hemåt där det väntande en överraskning på farstukvisten ;-)

Dessa ”ongar” som ständigt lyckas överraska mig! En helt ljuvlig bukett!

Som om det inte vore nog. Vi hade inte varit hemma länge förrän det ringde på dörren och utanför står min goa, fantastiska kamrat Tina! Vilken dag – vilken måndag!
Hon hade med sig den ljuvligaste av buketter bestående av papegojtulpaner – jag älskar tulpaner…

Vi kramas och fikar i pensionärskuvösen för precis som just Tina önskade mig i dag så kom solen fram trots ösregn i morse och hela förmiddagen ;-) Och inte nog med det vi löser de flesta av världsproblemen och lämpligt nog kommer samtalet in på pension ;-) En sådan fantastisk måndag va? Det blir inte lätt att hitta något att klaga på!

Jag krukbesatte pelargonerna som ska pryda i kuvösen, på utanförskapet och framsidan…

Och Hortensierna ska ju egentligen står på utanförskapet men nattetid får dom stå i kuvösen då frosten tar livet av dem ;-)

Och det som ska planteras i trädgården får helt enkelt vänta till en annan dag…

Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av min helt fantastiska dag! Så många grattisar och överraskningar på en helt vanlig måndag! Det blir svårslaget ;-)

Min helt fantastiska doktor från Närhälsan i Gråbo ringde också sen eftermiddag! Hon undrade hur det stod till nu så här efter operationen… Jag är så glad att hon förstod vad det var som orsakade mina problem för nästan ett år sedan! Utan hennes förmåga att ställa diagnos hade jag nog gått med kryckor fortfarande!

En sådan måndag det blev va!?

Avtackning

MÅLET FÖR DAGEN var att ta sig staden och promenera över ”broa” för att avtacka vår fantastiske kassör i Ledarna, sedan Jesus gick i kortbyxor, och sedan tillbaka för att åka buss hem.

Men innan dess hann jag med lite krafsande i trädgården. Lunch hann jag också med innan det var dags att ge sig av till bussen.

Jag hade redan innan bestämt att dagens rehab fick bli promenaden över bron genom ringön till tryckeriet i Backa…

Och om sanningen ska fram så visar även Ringön fram sina vårtecken…

Det är ta mig tusan ett under att något från växtriket överlever i det här avgashelvetet men det gäller kanske bara att ta sig upp till ljuset…

I tryckeriet känner jag iag mig alltid väl omhändertagen och så även i dag vid avtackning av vår kassör i Ledarna sedan urminnes tider ;-)

Så klart med fina tal både från V-TAB och vårt fack. Till kaffet serverades det tårta…

Sorgligt att vår trogne kassör inte är med oss längre men jag hoppas att han får en bra tid som fritidsforskare ;-)

Ja, sedan var det ju bara att traska samma väg hem, dvs över broa…

En fin dag och för alldel lite sorglig…

När jag kom hem blev det en timma trädgård och dagens rehab med näst intill en mil promenad är i mål…

After Träning

FREDAG ÄR VECKANS bästa dag. Man vet ju visserligen om att helgen kommer att försvinna snabbare än en månadslön men ändå ;-) Fredagen ger lite kill i magen på något vis…

Nu är det ju faktiskt inte heller någon vanlig fredag för all del för på mitt fantastiska gym kör man i dag ett 18-timmars evenemang med insamling till cancerfonden FUCK CANCER AND RUN
Jag har bestämt mig för att spinna två timmar och på så vis dra mitt lilla strå till stacken. Instruktörerna ställer naturligtvis upp och jobbar gratis och vi deltagare betalar några kronor – som tillsammans förhoppningsvis ska bli en stor summa.
Det blev som sagt två härliga timmar spinning…

Därmed kunde ju faktiskt fredagen betraktas som fulländad men så var icke fallet. På Cykelvinden vankades After Träning med hela goa cykelgänget…

Och testa lite cykling är ju förstås ett måste ;-)

För sjunde året i rad

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar
DET BLEV INGEN sovmorgon i dag söndag till trots. Årets Vasalopp på spinningcykel tillsammans med en hel spinningsal med halvtossiga cyklister och en hel sal med minst lika halvtossiga ”indoorwalkare” har vi idag utfört Endorfins egna vasalopp… Det var mitt sjunde men det var redan uppfunnet när jag anslöt så något/några år mer har det förekommit på gymmet.
Det är en ganska lång och tuff resa att kvalificera sig till en plats. Man måste delta alla söndagar, med start precis efter nyår, på de 90-minuters alppass som körs. Har man det har man en plats med automatik. Har man inte deltagit alla gånger får man vara med och slåss om de platser som blir över ;-)
Så 07.30 i morse var det dags att hämta ut nummerlappen och infinna sig i spinning-salen och numera även indoorwalking-salen. Trycket har varit så stort så sedan några år är det inte bara spinnare som kör utan nu även ”indoorwalkingare”. Bägge salarna har storbildsteve där direktsändningen beskådas varvat till Stefans helt underbara musik. I dag vaggade han oss tillbaka till 80-talet med musiken ;-)

Klockan 08.00 går starten precis som i Sälen och naturligtvis har vi nummerlappar, spurtpriser, blåbärssoppa, vetebullar, kaffe, sportdryck och frukt. Faktiskt ett helt fantastiskt arrangemang som kräver sin personal både dagen innan och dagen D då allt ska kopplas så att samma bild på stortevevapparaterna i bägge salarna och i dag har personalen sprungit som skållade råttor och servat oss deltagare!

Fyra timmar och fjorton minuter tog det oss att gå i mål i Mora ;-) Det var åtskilligt många darrande ben som stapplade ur salarna! Men stämningen var hög och det är verkligen högt i tak – ett sån’t gäng och så enormt fantastiska instruktörer växer inte på träd!
Det blev även en kort Indoortalking i Endorfins Sportcaféetmed några av oss. Lite eftersnack är alltid bra ;-)
Jag satt bland annat där på soffan nyduschad och stärkt och skröt om att jag skulle åka hem och ta ner julgardinerna…Jojo, jag tackar jag!

Några gardiner kom inte ner och inte upp heller om man säger så! Men jag svabbade av toaletterna och tvättade två omgångar tvätt – det var precis så långt återstående ork räckte ;-)

Jag var väl inte precis direkt olycklig över att slökokaren kokte ärtsoppan i natt under tiden vi människorbarn sov. Nu är väl inte ärtsoppa direkt drömmiddagen en söndag men i dag blev den det ;-)

Med gott knäckebrod och ost blev det så himla gott! Det var ju mitt första ärtsoppekok men inte sista kan jag lova.

För att kompensera torftigheten en aning så blir det lite gubbar med grädde till efterrätt ;-)

Ja, det ar andra dagen av hundra ;-) Än så länge har det funkat men eldprovet blir förmodligen nu när arbetsveckan drar igång igen. Helgerna är ju utan tvekan lättare, i alla fall tidsmässigt!
Har jag förresten nämnt att mina fantastiska, ruskigt kloka ungar är på oxå. Den förstfödda Steffanie och den därpå efterkommande Anna ;-)

Glöm inte att andas...

VILKEN DAG DET blev…bara så där ;-) Jag började dagen med ett pass Crossfit som gav mig sååå mycket egoboost som bara är möjligt! Faktum är att jag har blivit biten av att träna Crossfit efter senaste träningsresan och att jag har vatit en katastrof fram till nu…skulle jag vilja påstå finns det nog fler som skulle hålla med om ;-)

Jag fick alltså beröm – och jag vet att man inte får det av någon slags rutin på mitt gym med coacher som är proffs…Och jag vågade mig mig på lite vikter vilket jag inte kan påstå att jag gjort innan…

Nåja, det var morgonpasset 06.30 ;-)

Sedan var det ett extra årsmöte med Ledarklubben eftersom vår trogne kassör har för avsikt att bli fritidsforskare (läs pensionär) och val av ny var av nöden tvunget. Så det blev en powerwalk som hette duga…

Efter några timmars jobb kastade jag mig på pendeln för ett spinningspass…

Och vår helt fantastiska men oxå grymma spinninginstruktör påminner oss om att inte glömma andas!
Dessutom så har han födelsedag just i dag så det blir tårta och kaffe efter passet…

…som fru med bistånd av föräldrar och goda vänner ordnat med!
Vilket gym, jag bara undrar, har ett sådant engagemang och så fantastiska ledare som gör detta möjligt?

Men nu ska jag packa för morgonens Crossfit-pass så…

Lite minnen

I GÅR BLEV det cykeltur här på Fuerte Ventura. Först tog vi en liten sväng till nästa by och en ännu mindre till den by som ligger närmast vårt hotell…

Efter det tog vi oss upp till en fyr – och tusan vete om jag hade hängt på om jag vetat hur jobbig det var att ta sig upp. En sex kilometer lång uppförsbacke…Phew! Men det var fint där uppe och nerfarten var ju desto bekvämare om man säger så…

Och förstås en utsikt som hette duga…

Vi har förstås tränat mycket men vi har öven fått lite matnyttigt med oss i bagaget när Jonna kostföreläst för oss…

Det har givetvis intte funkat med att vara med på varje pass varje dag men det är minst lika roligt att titta på våra helt underbart engagerade instruktörer ;-)

Och när Anna vickar på rumpan i skön dans så blir man glad i hela kroppen…

Nu är det sista dagen i dag och när man sammanfattar veckan så blir det svårt att hitta något att klaga på! Fantastiska instruktörer, lika fantastiska deltagare och därtill en veckas ljuvligt väder – ja, ni hör ju själva det går ju inte att klaga!