I goda vänners lag « Angelas dagbok

Snörvligt är det...

KAN MAN SÄGA visserligen något bättre i dag men långt ifrån helfrisk – eller vad det nu kallas…

Jag lade mig tidigt i går i mer eller mindre dimma och vaknade tidigt men det var kanske inte så konstigt med tanke på hur många timmar jag faktiskt varit utom kontakt för yttervärlden
I dag kändes det dock bättre så jag avbokade inte Cykel Distans-passet…

Lombardiet i dag…Fy, vad tufft det var! Det tyckte alla! Jag hade faktiskt glömt att just detta passet var såå jobbigt – tur det kanske

På Indoorwalkingen var det fullbokat i dag

Men det var inte så konstigt för i dag avhandlades flera världsproblem såsom Euron, EU och inte minst USA och därtill delar av Kina. Det säger sig självt att det var ett ansträngande pass

På vägen hem från gymmet kastade jag mig in i speceriaffären och stödhandlade lite för lunchlådorna jag påbörjade i går och ska avsluta i dag.

Lite middag var det så klart dags att ta tag i vid hemkomst. I dag hade jag en riktigt lat dag vad gäller just det – middagen alltså. Orkade inte tänka så det blev färdigstrimlad kyckling, chilikryddad, och wokgrönsaker också dem färdigskurna som jag bara stekte till en aning och lät det sedan koka till sig i lite grädde. Pasta till det…

Det är sällan jag är så lat så jag tröstar mig med att det är OK – om det bara är i bland

Man kan konstatera att solen nu hinner fram, och liten bit in, i pensionärskuvösen

Jisses! Vad vi längtar!

Ja, sedan fortsatte ”kampen” med lunchlådorna när jag ändå hade byxorna nere så att säga. Men nu har jag stängt Gelas kök och räknar in följande:
6 portioner med Spenatsås, gjord på lättstuvad spenat, färska chaminjoner, gul och vit lök samt fetaost i tärningar och massor med grädde och ost och där blev det även en portion kvar fast utan pasta då.
5 portioner Pytt i Panna med stekta ägg…
2 fiskgratänger.
4 portioner med kyclingwoken från dagens middag. Och där blev det två portioner kvar men utan pasta dårå.
4 portioner med köttbullar, cherrysås, kokta potatisar och kokta grönsaker. Dessa kan jag dock inte frysa så dom får gå åt först. Frysta potäter är ingen hit, tyvärr!
Men det andra åkte in i frysen och kommer att varvas med andra rätter som redan ligger där
Så med andra ord – ingen kökstjänst på ett tag

Jag har förstås tvättat veckans tvätt och packat gymväskan för i morgon (om jag nu inte blir sämre igen) så så mycket mer lär det inte bli från min sida.
Woffegubben drog runt Snabeljohan när jag var på gymmet men där går gränsen för vad dom här två sjuklingarna mäktar med just nu…

Fredag - sista dagen

JISSES, DET ÄR redan fredag och jag ska åka hem i dag. Vad fort dessa fyra dagar har gått!

Solen strålade från en klar himmel så efter frukost begav vi oss ut för en tur med barnvagnen
Jag har noterat att Knoddens tofflor börjar bli slitna så dagens promenad blev till Entré där vi köpte ett par nya.

Hemma igen blev det lunch och middagssömn som varade i nästan timmarna två. Knodden vaknade lagom till att den ömma moderna kom från jobbet lite tidigare än vanligt eftersom jag skulle med tåget 16.02.

Ja, då var det slut, bara att ge sig av med bussen och hoppa på tåget. När jag stod och väntade upptäckte jag att jag hade glömt plocka ur en av Leons nappar så jag får väl trösta mig lite med den…

Att åka tåg är inte kul – i alla fall inte när man längtar tillbaka hela tiden och tycker att man åker åt fel håll
Dock pågick ett riktigt skådespel på himlavalvet vilket jag njöt av genom tågfönstret…

Försökte roa mig med Paddan men det gick väl sådär. Och när det var som mest tråkigt och långsamt, tåget blev stående flera gånger av okänd anledning, så kom det ett MMS från Leon

När jag landade på Göteborgs Central så hämtade Woffegubben upp mig och körde mig till Lerum. Hoppade av bilen och in på Birgers Bistro

Där satt hela goa gymgänget så det blev en pilsner eller två…

Härligt att få lösa världsproblemen under några timmar…

Vi blev lagom sena och det passade mig bra då jag hade spinning inbokat på lördagmorgon.

Gött...

KAN MAN SÄGA att det var att få komma i gång igen! Det fick dock bli bil till gymmet då kylan håller sitt grepp om Västsverige… Visserligen ”bara” åtta minus då det var dags att ge sig av – men nej tack!

I dag bar det av till Italien med Stefan. Hans nya pass för 2012…skitjobbigt var det men som alltid lika kul

Sedan blev det förstås Indoortalking med hela härliga gänget på sportcaféet! Det är så mysigt att stoppa upp och sätta sig ner i goda vänners lag… Vi löser världsproblemen, diskuterar barnen – stora som små och har det helt enkelt helt fantastiskt!
Det är livskvalite!

Det var den helgen och måndagen närmar sig med stormsteg! Men det har varit en lugn helg med mycket vila och nu känner jag mig fit for fight igen
Gymväskan är packad, jag står visserligen på reservlistan för Indoorwalking-passet men får nöja mig med styrkan om jag inte når fram i kön. Just nu är jag på femte reserv

Vad ska man säga

JAG HAR I MIN enfald trott att jag i stort sett är ensam här i Angelas Dagbok – så fel jag hade! Vilken glädje det givit mig att få läsa alla kommentarer både här i bloggen och på Facebook.
Tack alla goda vänner, kända som okända, att ni tog er tid att svara på min undran!

Det känns extra bra att få höra att mina race i köket med matlagning är så uppskattade – det kunde jag aldrig anat. Jag tycker i bland att jag är tjatig och ältar samma sak, dvs mat, mat och mat.

Och att bilderna är uppskattade – så roligt att höra för en ren amatörfotagraf – jag menar det är ju inga bilder med proffsstatus precis, i bland rent av dåliga. Fast en bild säger ju så mycket och jag tycker själv det är roligt att följa bloggar som har bilder insprängda i textmassorna.
Någon gång i livet ska jag nog ta mig till en fotokurs

En del av er har följt mig i många år – Jisses!

Många av er uppskattar när jag skriver om min träning och det är extra roligt att få den responsen för även där kan jag allt som oftast fundera över detta. Om det rent av uppfattas som någon sorts ”Klubb för inbördes beundran” Att jag sedan inspirerat mina läsare till träning är verkligen roligt att höra!

Att det uppskattas när jag skriver om trädgården – hmmm, som jag låtit den förfalla senaste åren. Kanske är det gamla meriter. Det är några år sedan nu men då var det en stor del av mitt liv.
Innan husvagn kom in i vårt liv och vi häckade hela vår och somrarna i Varberg.
Innan träningen blev viktig, för den tar mycket tid. Även om jag inte tränar så mycket på gymmet på vår och sommar så brukar jag ju cykla till och från jobbet. Efter det orkar man inte röja i trädgården precis
På sin höjd ta lite foton…
Innan…
Innan…
Ja, det är väl så för oss flesta att intressena skiftar med åren?

Det händer ofta att jag funderar på att sluta skriva – men oftast slutar det med att jag är där igen. Kanske är det så, till och från, för alla som skriver/bloggar. Jag tycker ofta att jag inte har något vettigt att skriva om, att det bara blir en upprepning. Vardagen skiljer sig inte så mycket från dag till dag. Så, helt plötsligt som man säger i Trissreklamen, händer det och då kan jag inte hålla mig härifrån

Har inte ord...

FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.

Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…

Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…

Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…

Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen

Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…

Precis som alla andra i gruppen…

Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…

När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…

…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…

Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina

Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…

Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…

Vissa har ju börjat ge upp redan…

…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar

Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig

Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…

I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning

Nej tack...

JAG KLEV UPP i ottan (för all del för att pinka) och kastade ett getöga på termometern eftersom jag hade tanken att stavgå fram och åter till gymmet i dag… Nej tack – fyra minus! I och för sig travade jag och gick hela förra vintern i många fler minusgrader än dagens fyra men den här vintern har man ju för tusan inte fått någon tillvänjning alls. Så jag kröp tillbaka i sängvärmen och steg upp långt senare för att ta bilen till gymmet. Så’n är jag – frågor på det?

Vid åtta-snåret gjorde jag nästa försök att kliva upp men det blev en halvtimma till i sängen – på spikmattan

Sedan i väg, med bil då, till gymmet för en tur upp till Alpe d’Huez med alla sina kurvor, svettiga backar och helt fantastisk musik som Stefan satt ihop. Vi har cyklat just Alpe d’Huez många gånger men jag tröttnar nog aldrig på den! Att sista uppförsbacken är runt 25 minuter passar mig perfekt – har svårare för nedförsbackarna

Eftersnacket är minst lika viktigt! Det behandlas både det ena och det andra…

…om kramp i vaderna t ex…

Jag är så himla glad för mitt gym! Vi är som en enda stor familj och då menar jag både instruktörer, ägare och medlemmar! Man får helt enkelt förnyad energi när man kommer dit hur trött man än må vara innan…

Jag tycker faktiskt att ni, som råkar läsa detta inlägg, kan vara lite avis för jag överdriver inte

Efteråt blev det förstås Indoortalking som alltid och det är helt unikt – att mackorna med nöd och näppe räcker på sportcafe´et, Tinas glada bubblande skratt, ironin i varannan mening, Stefans (spinningledaren) skumraketer and you name it! Jag lövvar dessa tillfällen och har svårt att tro att det är lika mysigt på andra gym. Så det så!

Jag lever på den härliga känslan av Spinning ditans och Indoortalkingen långt efteråt…

När jag, sent omsider, kom hem åt vi middag och sedan ”dog” jag i fåtöljen med Morden i Midsomer medan Woffegubben röjde efter middagen.

När jag hade hämtat lite förnyad kraft fortsatte jag med ”Leonhelgens” matplanering och gjorde en pastagratäng på tomatpasta och köttfärssås som jag varvade i lager och toppade med riven ost…

…och lite morotspannkaka som ska bli mellanmål…

Enda anledningen till att jag förberder det som går, det kommer att bli helvetes tungt att släpa med till Malmö, är ju förstås att vi ska få så mycket mormor-morfartid som bara är möjligt

Ju återstår bara att baka ärtbullar (också mellanmål) sedan är resten så lätt och snabbt fixat att jag tar det på plats medan ”grabbarna”, läs Leon och morfar, monterar brevlådan
Jisses vad jag längtar!

Nu ska jag ”bara” röja köket, planera nästa veckas träning i alla fall fram t o m torsdag, då ska jag ju till doktorn med mitt krånglande vänsterben/höft/benböjare. Kanske slutar det med att jag inte får träna alls! Men fram till dess kör jag och packar gymtrunken för i morgon

På måndag räknar jag med att hinna med styrka innan IDW:n och på tisdag blir det bara styrka. Onsdag blir det oxå styrka innan passen likaså på torsdag…om jag inte får andra bud från doktorn. Sedan blir det förhoppningsvis Spinning och Indoorwalking på lördag och Spinning Distans och Indoortalking på söndag…
Alltså precis som den här veckan som nu är slut!

I bland så...

BLIR DET SOM planerat – vilket betyder att jag kunde stavgå till gymmet i dag. Det var himla länge sedan sist.

Det var inte fint väder men i alla fall plusgrader och inget regn. Så bara att hänga på sig gymtrunken och stava på.

Inte mycket att fota när det är grått och trist.
Men som vanligt blev jag utskälld på halva sträckan…

RunkePer, som jag döpt om RunKeeper till, fick hicka och försökte få mig att tro att det 7,3 km hemifrån till gymmet. Men så lättlurad är jag inte för jag vet att det bara är 6,3…

Stefan hade skapat ett helt nytt pass med en tur i Italienska aplerna och superbra musik – han är otrolig. Kan bara ana hur många timmars arbete det ligger med redigering av film och letande av passande musik till ett 90-minuterspass! Phew!

Jag var helt slut efter passet och att få hoppa in i duschen efter kändes som att komma till himmelriket!

Nästa pass, Indoortalking, är betydligt lugnare

Som vanligt himla trevligt och i dag var vi verkligen ett stort gäng som hade tid att stanna för lite avkoppling!

Jaha, har man stavgått till gymmet så blir det till att stavgå hem också. Jag fick faktiskt erbjudande om skjuts hem men har man gett sig in i leken så…

Och att nöden inte har någon lag fick jag erfara i dag. Kanske borde tänka på att ”pinka av mig” efter fikat nästa gång

Som tur är finns det en lite gnutta skog på vägen – annars är det övervägande åkrar och öppet landskap…

Nåväl, jag kom hem och kände mig nöjd med dagen. Det blir inte så många knop mer i dag. Middag finns sedan i går och behöver bara värmas. Så förutom att planera morgandagens arbete och gym på kvällen så blir det nog mest slappande i fåtöljen.
BECAUSE I’M WORTH IT
Om jag får säga det själv

På vägen hem hade RunkePer kolat ner en aning och visade rätt avstånd!

Det blev en...

HELT FANTASTISK DAG från tidig morgon och framåt

Jag hade vissa planer på att pw:a till gymmet i dag men när jag steg upp i ottan var det ruskigt kallt med minusgrader så… Jag gick och lade mig igen

Så, det blev bil istället!
Till min stora glädje annonserade Jonna i går att LSC satt in ett extrapass Indoorwalking med Karin till i dag. Jag kastade mig på bokningen
Som om det inte var nog fick jag meddelande sent i går kväll om att det skulle bli en träningsomgång på Spinning Distans, som ju egentligen går av stapeln först på söndag. Klart man gillar sådana initiativ

Så, jag begav mig hemifrån strax före nio, i bil dårå, och körde en timmas Indoorwalking med Karin som hade satt ihop ett helt nytt pass men underbar musik och lagom tempo så där en tidig fredagsmorgon

Därefter skyndade jag mig att byta träningskläder och gav mig an på årets första, men dock inte officiella, delsträckan av Tour de France! Det blev Alpe D Huez i dag och jag njöt i princip hela tiden – han är helt otrolig våran Stefan! Klart att jag var lite trött i benen efter IDW:n men man får förnyad kraft med goa gänget och en klass med lagom tjöt, skratt och gliringar fram och åter – små millimetrar blandat med centimetrar och en stämning som är obeskrivbar…

Och den obligatoriska fikan, numera kallad Indoortalking efter Per, är guld värd! Det är så mysigt att pallra sig ner för trappan vilket är en bedrift för sig, och sitta ner en stund med goa spinningkamrater. Prata, skratta och lösa världsproblemen under en timma eller så – ja, det är lite av livet faktiskt!

Jag var väldigt glad att jag inte pw:at till gymmet i dag. För det var med stor ansträngning som jag tog mig ut till bilen efter fikan

Hemma blev jag så trött så jag var tvungen att vila lite samtidigt som jag tvättade. Men efter en kortis i fåtöljen så jag blev människa igen
Man kan säga att det är ett visst overflow i tvättstugan av träningskläder då jag först i dag tvättade hela veckans skörd…
Jag brukar annars försöka tvätta lite under veckan men jag har bara inte orkat!

Efter välbehövlig vila, vilket bestod av att jag slumrade till en film några minuter så var jag redo för att gripa mig an dagens middag…

…som bestod av Gorgonzlagratinerad kycklingfilé.
Jag knaperstekte bacon och brynde kycklingfiléerna som jag skurit i mindre bitar. Fyllde en ungnsäker form med kycklingen och strödde över baconet. Blandade ihop en såsröra av gädde, creme fraiche, vitlök, kycklingfond, sweet chilisås samt lite vitlök och förstås mosad gorgonzola som jag hällde över kyckling och bacon. Därefter in i ugnen för gratinering. Serverades med blomkålsris och smakade på inget vis illa

Det har varit en fantastisk dag inte minst ur vädersynpunkt. När jag åkte hem från gymmet strålade solen för full fralla och det hade varit läge att kasta kameran på axel och ge sig ut. Men jag orkade inte – helt enkelt!

Blir det så fint även i morgon kanske det kan bli av då jag har en välbehövlig vilodag

Resten av kvällen blir det på sin höjd lite fåtöljhäng vid dumburken – det återstår att se. Jag skulle mycket väl kunna sova på stört – om jag bara gav kroppen en chans

I dag