JAG HAR I MIN enfald trott att jag i stort sett är ensam här i Angelas Dagbok – så fel jag hade! Vilken glädje det givit mig att få läsa alla kommentarer både här i bloggen och på Facebook.
Tack alla goda vänner, kända som okända, att ni tog er tid att svara på min undran!
Det känns extra bra att få höra att mina race i köket med matlagning är så uppskattade – det kunde jag aldrig anat. Jag tycker i bland att jag är tjatig och ältar samma sak, dvs mat, mat och mat.
Och att bilderna är uppskattade – så roligt att höra för en ren amatörfotagraf – jag menar det är ju inga bilder med proffsstatus precis, i bland rent av dåliga. Fast en bild säger ju så mycket och jag tycker själv det är roligt att följa bloggar som har bilder insprängda i textmassorna.
Någon gång i livet ska jag nog ta mig till en fotokurs 
En del av er har följt mig i många år – Jisses!
Många av er uppskattar när jag skriver om min träning och det är extra roligt att få den responsen för även där kan jag allt som oftast fundera över detta. Om det rent av uppfattas som någon sorts ”Klubb för inbördes beundran” Att jag sedan inspirerat mina läsare till träning är verkligen roligt att höra!
Att det uppskattas när jag skriver om trädgården – hmmm, som jag låtit den förfalla senaste åren. Kanske är det gamla meriter. Det är några år sedan nu men då var det en stor del av mitt liv.
Innan husvagn kom in i vårt liv och vi häckade hela vår och somrarna i Varberg.
Innan träningen blev viktig, för den tar mycket tid. Även om jag inte tränar så mycket på gymmet på vår och sommar så brukar jag ju cykla till och från jobbet. Efter det orkar man inte röja i trädgården precis
På sin höjd ta lite foton…
Innan…
Innan…
Ja, det är väl så för oss flesta att intressena skiftar med åren?
Det händer ofta att jag funderar på att sluta skriva – men oftast slutar det med att jag är där igen. Kanske är det så, till och från, för alla som skriver/bloggar. Jag tycker ofta att jag inte har något vettigt att skriva om, att det bara blir en upprepning. Vardagen skiljer sig inte så mycket från dag till dag. Så, helt plötsligt som man säger i Trissreklamen, händer det och då kan jag inte hålla mig härifrån
Senaste kommentarer