Borde faktiskt...

BLOGGA OM INTE för andras skull så för min egen! Men jag är så himla lat, rent ut sagt, och njuter av varje sekund när jag inga krav har på mig. Fast jag vet ju att det kommer en dag, snart nog, då man vill kunna ”gå tillbaka” och se samt läsa hur bra man kan ha det!

Vi har nu avverkat halva tiden, två veckor, av vår drömsemester. Jisses vad tiden går fort! Vi har mellan 31 och 34 grader varmt varje dag. Så faktum är att det blir mycket häng vid poolen för att snabbt kunna svalka av sig 😀

Vi hyr såklart moppar, det gör vi ju alltid, för att få lite frihet. Det är mysigt att kunna köra runt lite man måste bara vara lite försiktig eftersom det är vänstertrafik 🤨

Jag brukar försöka hålla igång lite trots att vi är på semester. Stavgång tidigt på morgonen är både mysigt och trevligt. Man får uppleva ett stycke Thailand där inte så många turister är med och styr bilden. Stranden är nästan tom, den är faktiskt aldrig riktigt tom även tidigt på morgonen, alla affärer och restauranger är stängda och ger en helt annan gatubild…

Det finns ett gym på hotellet, ganska litet men man klarar sig, som jag tar till när jag inte har lust att stavgå. Jag har med mig mitt gummiband så det behöver inte gå någon nöd på mig…

Vår strand, Kata Beach, är inte så stor men fin och den räcker för vår del 😉

I bland är Världen väldigt liten! Vi träffade Maria och Björn. Så himla kul, vi har inte setts sedan hon slutade på GP och det var före mig. Nåväl, nu bestämde vi att det skulle bli en träff när vi kom hem och våren börjar ankomma…

Konstaterade att det i år är femton år sedan vi var här första gången. Då hade våra två fattiga studenter till avkommor sparat ihop respengar för oss båda till 50-års present till mig. En fantastisk resa och upplevelse som lockat oss tillbaka många gånger sedan dess…

Vi känner ju alla till den bredkäftande grodan som ”aldrig blir sjuk” och som verkligen inte behöver använda solskydd för det har hon aldrig behövt tidigare. Inga namn men jag kan ju säga som så att hon blev så illa däran av diarré och magsjuka samt en rygg och armar som mer eller mindre blev solbrännskadade! Den värsta brännan uppstod under en dags moppetur – då man inte känner att det bränner på i vinddraget! Nåväl det blev ”sjuksängen”…

Det ryktas att hon kände sig som det virrvarr elledningarna har…

Måndag igen

MÅNDAGAR ÄR LIKA med ny vecka på gymmet och först ut är seniorträning, som haft uppehåll under jul, med Catarina. Nytt år och nytt program. Nu är det styrketräning i olika stationer och helt nya fräscha övningar som sagt. Hon är duktig på att sätta ihop program så det att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Gymmet ska nu slänga ut gamla pulssystemet och installera ett nytt. Nu blir det Polar och jag köpte i dag en ny klocka med pulsband – visste inte ens att jag behövde ytterligare en klocka eller statuspryl men det gjorde jag tydligen 😉

Man kan säga att det där friskvårdskontot är en aningens ansträngt just nu 😉

Lite spännande är det dock eftersom den nya klockan även mäter sömnen och kvaliteten på den. Jag har en känsla av att min sömn inte är särskilt bra och det fick jag genast svart på vitt på att den sannerligen inte är…

Av sömntid på sex timmar och 38 minuter är trettiosju minuter av dem så kallad ”störd sömn” där avbrott uppstått av olika anledningar. Nåja, det är ju inte mycket man kan göra åt den saken antar jag?!

Vi åkte bil till gymmet gemensamt till seniorträningen men när jag skulle åter på kvällskvisten tog jag mig i kragen och cyklade. Det var plusgrader, inte många men ändå, så jag kände att jag måste komma igång igen efter det dryga månadsuppehållet. Det var tufft och tungt men något annat var väl inte att räkna med. Det är ju för tusan som att börja på ruta noll varje gång det blir uppehåll av olika anledningar.

På kvällen blev det först Sh’bam med Stephanie – lika kul som vanligt och ny release, nu 30, så man tackar sin gud för att det inte finns några dolda kameror 😉
Men hela kroppen blir glad av att få slå sig lös på dans. Även om man nu inte kan kalla mina rörelser för dans så blir jag i alla fall glad och upprymd.

Direkt från Sh’bam rusade jag sedan vidare till Basis Ball Raw med Hanna som ju är så himla duktig så man nästan svimmar… Att ha en kropp som är som gummi – det kunde man ju önska sig!
Phew, det drygt månadslånga uppehållet kändes!

Att sedan cykla hem gick trögt, riktigt trögt 😉

Den nya klockan presenterar dagens träning ungefär så kaosartat som det kändes…

Men, det känns skönt att få komma igång igen och förhoppningsvis ska det nu inte bli några ofrivilliga uppehåll förrän det är dags att resa till Thailand. Men jag hoppas kunna komma i form på den dryga månaden som är innan vi lyfter!

Grossglockner

TIO MINUSGRADER NÄR jag steg ur sänghalmen i morse! Man hade visserligen berättat på väderprognosen att det skulle bl kallare men ändå…

Bil till gymmet och cykling inomhus – en bra lösning just i dag 😉 Det var Grossglockner som gällde i dag. Ett tufft pass med mycket uppför som ju jag gillar! Träningsvärken börjar så smått släppa så det var inte fullt så plågsamt längre.

Efter 90 minuter intensiv cykling känns det helt rätt med ett pass Indoor Talking…

Tanken var att jag skulle tillbaka till gymmet på eftermiddagen och köra Basis Ball men jag var så trött när jag kom hem så det blev inget med det.

Satte igång med middagen ganska sent då det blev välbehövlig vila innan 😉
Jag hade portabellosvamp som jag fyllde med ost och tillagade i ugnen…

Till det stekte jag entrecote…

Gjorde lite sås och grönsaksbakelser och söndagens middag var klar…

Tog även fram den sista så kallade julkakan ur frysen, en saffranskladdkaka, så vi får slut på både helger och jul! Nu får det räcka…

Efter vi fikat och kikat lite på dumburken var det dags att förbereda morgondagen…

Stavgång med fika

JAG STARTADE DAGEN med ett pass Indoor Walking på gymmet. I dag var det Cecilia som vikarierade för Malena. Att hon är mammaledig kunde man minsann inte märka – fullt ös medvetslös som vanligt ;-)…


SMHI hade hotat med att det skulle bli kallt men soligt och det verkade stämma när jag var klar på gymmet vid 10.30 snåret.

Hemma blev det en rejäl frukost då jag inte hade ätit innan gymmet och därefter klädde vi oss för promenad. En himmel man inte kunde motstå och sol på det…

Det blev stavgång så klart…

…i blandad terräng…

Det blev en rejäl tur där vi hamnade på ställen som vi inte räknat med men man lär sig något varje gång. På tillbakavägen hamnade vi i Skepplaskog och kom förbi hos Bosse där vi stannade till och fick en god kopp kaffe med dopp. Så klart hann det bli mörkt innan vi kom i väg för att gå hem sista biten 😉

Det blev en fin runda på dryga elva kilometer. Det gäller banne mig att passa på när solen tittar fram men vet inte när det händer igen…

Det blev bra med en ”alltiettlåda” i ugnen på kalkonbröstfilé. Ungefär vad som orkades med efter den turen 😉

Den blev helt OK med tanke på ansträngningen 😉

Fredagsfys innan fredagsmys

PRECIS SÅ SÄGER Stefan, vår cykelinstruktör, så det är bara att lyda 😉 Det var med nöd och näppe jag fick på mig cykelmunderingen och framför allt då strumporna. Armarna tycktes helt plötsligt vara för korta 😉

Med den träningsvärken jag har så borde man få dubbla fredagsmys efter avverkat pass! Det var skittufft i dag och det tyckte inte bara jag förstod jag av kommentarerna i omklädningsrummet efteråt. Men det gick – timmen tog slut. Jag hoppas att jag mjukat upp mig lite och inbillar mig att det hade varit värre nu ikväll om jag inte hade kört cykelpasset.

I alla fall hoppas jag på det för i morgon har jag ett pass Indoor Walking inbokat så då hade det varit högst förnämligt om det gick att genomföra utan träningsvärk…

Men jag är igång igen och det är huvudsaken! Sedan får det ta den tid det tar att hitta tillbaka 😉

Förutom gymmet i dag har jag mest suttit och letat bland bilder då jag planerar att göra ett bokslut på 2017 men i stort sett mest skriva om positiva saker. För även om jag ”bara” gnäller om dessa två helvetesår med diafragmabråcket så är det klart att det finns glädje också! Ibland måste man skärpa till sig och det har jag gjort så gott jag kunnat även om jag valt bort, dock inte frivilligt, stora delar av sådant ett normalt liv innehåller. Den sociala biten t ex med umgänge har varit obefintlig under dessa två år. Anledningen är att det blir för jobbigt med ”ätandet” eller rättare sagt det ätande som inte fungerat. För faktum är att man träffas aldrig utan att det är någon form av ätande med i bilden. Antigen träffas man över en god fika eller så äter man en god bit mat på restaurang eller hemma hos varandra. Att gå på restaurang utan att beställa är uteslutet för mig! Det skulle inte ens komma på fråga. Hur skull man kunna förklara att man inte kan äta utan att spy upp det igen?? Kanske tänker man då att det är väl däremot inte helt otänkbart att bli bjuden hem till goda vänner och säga att man sitter med men inte tänker äta. Njae, det är faktiskt inte helt okomplicerat. Värdinna/värd får givetvis genast dåligt samvete och undrar hur man ska hantera en sådan situation. Nåja, nu är det över och den sociala biten kan numera ingå även i Angelas liv och därmed Woffegubbens också såklart 😉 Hur hamnade jag förresten här nu? Jag skulle ju bara skriva om dagens fredagsfys…

Så smått igång igen

LITE PANIK BLIR det över att inte få träna! Jo, jag vet varför och att det måste läka efter operationen men logiken hjälper inte när man känner att man slappar mer och mer och bara sitter med ändan i soffan.

En månad skulle jag vänta innan jag tränade sådant som inbegrep magmusklerna, och handen på hjärtat, vad kan man träna där inte magen/magmusklerna deltar? Promenad blev godkänt redan vid hemkomst men om man nu får gnälla lite så har det ju inte varit väder för promenader om man inte råkar älska ösregn, slöslask eller dagar då inte en dagsljus infinner sig! Det gör inte jag kan det konstateras!

Det är klart det inte regnat konstant sedan jag kom hem från Borås Lasarett – det vore en överdrift men nära nog skulle jag nog säga. en och annan fin dag har det funnits och då har vi släppt allt vi har för händer och gått ut på promenad…

Så en och annan Hörnmosserunda har det blivit…

Häromdagen blev det dryga åtta kilometer – solen tittade fram och vi rusade bokstavligt talat ut…

Men i jämförelse hur jag brukar hålla igång så är dessa, alltför sällan förekommande, promenader en droppe i havet och det känner jag nu när jag äntligen så smått börjat på gymmet igen. En träningsvärk som inte är nådig – att böja benen är näst intill uteslutet 😉

I onsdags tog jag mig till Alingsås för att träna då jag hittade att man erbjöd cykelpass på nittio minuter. På ”mitt” gym här hemma finns det inget som lockar just på onsdagar. Det kändes bra och det gick bra så jag beslutade att jag var mogen nu för att börja så smått.

I går var jag och Woffegubben på hemmaplan och körde för Basis Ball med Catarina på morgonen. På kvällen blev det Sh’bam med Anna och Indoor Walking med Karin för mig – Woffe var hemma och vaktade huset 😉 Så jag är inte förvånad att jag har träningsvärk i dag – det blev mycket ben men jag hade förmodligen fått det vad jag än hade ägnat mig åt med tanke på det över en månad långa uppehållet…

Träning, tomte- och rimverkstad

ELLER JA TRÄNING var ju att ta i att kalla min insats för men jag blev så sugen på Catarinas inbjudan till oss ”indårare” om ett pass i arla morgonstund med Indoor Walking med jultema och därefter julfrukostmys. Det kan man ju inte missa! Så jag kollade om det var OK med att ”fuska” sig genom passet och på så vis vara med. Jag får ju inte träna riktigt ännu, i alla fall inte träning som gör att magen är med och anstränger sig. Men jag fick OK på att ”interna” utan bara trampa runt lite med benen. Det var inte lätt kan jag säga 😉 Catarina hade satt ihop massor med go julmusik som det var svårt att stå inaktiv till!

Catarina hade gjort indoor-salen så julig och fin så genast infann sig en speciell stämning…

För att inte tala om hur mysigt cafeterian var framdukad för oss frukosterande ”indårar” och den svindlande känslan att kunna äta! Julskinka, vörtbröd, rödbetssallad, risgrynsgröt, ägg ja jisses vad gott det var!

Och Renée, en av ”indårarna” hade skrivit en sång till Catarina som hon sjöng så fint för henne. Så härligt! Så fint gjort!

Det blev lite fart på gamlingarna här frampå kvällskvisten då det bestämdes att det bi lillejul i Malmö på fredag 😉 Av någon anledning så är det ju alltid så lång tid kvar så därför ligger ju klapparna oinslagna och orimmade ända tills man får kniven på strupen 😉
Jag slog in dem i julpapper…

Woffegubben skötte rimmen…

Det tog hela kvällen men det är gött när det är klart…

Lucia i dag också...

DEN HÄR VECKAN blir en riktigt festvecka med Lussefirande i dagarna två och i morgon väntar Hjulmys med cykelkamrater.
I dag var vi inbjudna till gymmet där Catarina och Eleonore, våra fantastiska instruktörer på seniorsidan, hade ordnat med så fint lussefirande…

1_lulgran

Så fint pyntat…

2_pyntat

Hemtrevligt på vårt fina gym minsann…

3_tomte

En av vara duktiga seniorer spelade dragspel för oss och hela lussetåget, som ju också bestod av seniorer, sjöng så fint för oss andra som satt och lyssnade på skönsången…

4_dragspel

Två suddiga renar som ju inte kan skyllas på någon annan än fotografen (att dom är suddiga) för det serverades inget starkare än kaffe…

5_suddigarenar

När skönsången var över så blev det fika med lussebulle och pepparkaka…

6_lussefika

6_lussefika2

Som tack för det enormt fina arbete som läggs ner på oss ”gamlingar” blev det varsin julkorg att njuta av…

7_korgar

På eftermiddagen tog jag en kort promenad till torget för att handla det jag så klart glade igår. Å andra sidan var det på tiden att jag fick röra på sidfläsket lite. Har ju, om sanningen ska fram, mest suttit soffan sedan jag kom hem från sjukhuset för snart en vecka sedan. Fruktklockan är ju hänsynslös nog att påpeka det också dag för dag…

11_hansynslos

Det är lite trevlig nu att gå ner till vårt fina torg och i dag såg jag att Biblioteket ska flytta hit till ett av dom nybyggda husen. Det är väl precis så som det ska vara på samlingsplatsen för Gråboborna. Olika aktiviteter som passar för alla åldrar. Det kommer att växa fram ett gym också – vilket kanske är bra om man nu, av någon underlig anledning, inte vill ta sig till Endorfin 😉

12_bibliotrk

Nåväl, när jag kom hem blev det lite bak. Testbakade faktiskt en julig cheescake som inte blev så dum. Smulade pepparkakor i botten…

13_pepparkaka

En ”röra” med bland annat saffran att smeta på ovanför…

14_saffranrora

Inget skönhet att beskåda men väl så god…

15_kakaklar

Det sista av det mesta

DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.

1_sjuminus

Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉

Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.

Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.

När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…

2_ikeafika

På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…

3_pannkakor

När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…

4_fiberagenda

Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…

5_sistatvatten

Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉

Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…

Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉

Alpe d'Huez

SÅ VAR DET äntligen dags för spinning distans och i dag var första tillfället som sedan pågår ända fram till Vasaloppet vilket då blir avslutningen på söndagsspinningen. Det har hänt att han, Stefan, har förlängt mars ut men det återstår att se. För min del var det säsongens första och förmodligen sista då jag inte kommer att vara i det skick man bör vara för nittio minuters tuff spinning. Det blev Alpe de’Huez i dag och det är ju en av mina favoriter bland Stefans alla pass han satt ihop under alla år. Samtliga är bra, ingen tvekan om det, men vi har förmodligen alla och envar ett eller flera favoritpass 😉

1_stefan

Så bland snötäckta alptoppar och grönskande dalar, fantastisk musik som är mixad för varje trampsteg, uppförsbackar som varar i cirka tjugo minuter och en del nerför också såklart tillbringade vi nittio minuter av ren och skär lycka. Svettigt som alltid men lyckan är fullständig då man kliver in i den sköna duschen.

Indoortalking hör till på söndagar. I bland är vi många som kan stanna och ta en fika och ibland är vi få men det är trevligt att ”tjöta” om allt mellan himmel och jord en stund. I dag bjöd gymmet på Första Adventsfika…

2_indoortalking

Hjälp vad jag kommer att sakna detta! Jag hade så klart missat det om vi rest på vår resa till Thailand också med det hade kännts annorlunda. Nu ska jag befinna mig på samma breddgrad men ändå inte kunna delta…