Härliga söndag

DANIEL OCH jag pratade redan tidigare i veckan om att ta en Mjörnruntrunda idag på söndag.

Så redan 09.00 cyklade vi i väg. Lite kylslaget, det känns att det är höst på G, och disigt men som min saliga mor alltid sade ”En disig morgon ger en fin dag” och det stämde även i dag.

Vi körde banvallen från Gråbo så långt det gick och sedan körde vi ut på 190:an. Det gick bra för trafiken var inte så intensiv så här en söndagförmiddag. Första fotostoppet gjorde vi i Brobacka…

När vi kom fram till Mjörn, på Alingsåssidan fick vi syn på Herbert 😉

Vi körde fram hit för vi ville ta en titt på den lilla fyren…

Sedan cyklade vi fram till campingen där det blev fikapaus och det smakade himmelskt gott och var skönt att njuta av vacker utsikt ett tag…

Ibland säger jag att vi bor i Tusen sjöars land och det stämmer nog 😉

Nu närmade vi oss Norsesund och där är det också sjöar och himla vackert…

Diset är borta sedan länge och solen tittar fram. En bättre dag får man leta efter! Totalt blev cykelturen 59,3 km. Inte illa alls!

Som vanligt ordnar Woffegubben med bra service när jag är ute och cyklar så när jag kom hem hade han förberett så jag kunde tvätta av cykeln 😉

Vi fick några droppar regn alldeles i slutet så vi var överens om att vi hade en himla tur. Tänk om det hade börjat regna i Alingsås ;-(

Som avslutning på den här fina dagen blev det en lyxig laxmiddag med örtgremolata (inte med på bilden för den breder man på när laxen är klar), salsiccakorv, snackspaprikor i olika färger och så även med tomaterna.

Äntligen

ÄR DET PÅ tiden att komma in i gamla bra vanor igen (dom dåliga får fortsätta med sin frånvaro).

Jag tänker så klart på att träningen måste prioriteras nu. Sedan pandemin utbröt och vårt fantastiska gym stängde av alla seniorpass och förresten alla andra pass också förstås, har det inte blivit någon regelbunden träning om man undantar cyklingen.

Det är ju i och för sig bra, det kunde varit värre, t ex att jag inte hade cyklat heller. Men enbart cykling räcker inte även om man kommer ganska långt vad gäller välbefinnande, motion och upplevelse och det är självklart viktigt också.

Däremot behövs det så mycket mer både vad gäller styrka och rörlighet!

Jag gjorde några futtiga försök i somras när knäsmärtorna höll på att göra mig galen och balansen var så dålig (är ska jag säga) så jag måste luta mig mot en vägg eller något stadigt när jag ska klä mig och behöver stå på ett ben. Men det vore ren lögn att påstå att det blev något av det. Nej, då kom det semester emellan och sedan var det kört. Vi var ändå inte borta i flera veckor i sträck så det hade inte varit konstigare än att fortsätta där jag slutade!

Hemmaträning i all ära men det blir ju för tusan inte av! Trots att jag har i stort sett utrusning så att jag inte skulle behöva besöka gymmet så hjälper inte det! Sådan är jag och jag tror många med mig…

Förra lördagen tog jag mig dock i kragen och anmälde mig till Indoorwalking som är ett tufft pass i 45 minuter. Och det var tufft! På söndagen gick jag på en klass med Pilates. Det kändes himla bra även om jag ju faktiskt hade lite träningsvärk efteråt.

I veckan som gått har jag inte varit på gymmet men däremot cyklat ganska långa turer varje dag så inte förrän i dag bokade jag mig på nytt med ett pass Indoorwalking och Marie, som instruktören heter, vet exakt hur hon ska köra skiten ur oss 😉

Och det bästa med dessa två pass med en veckas mellanrum är att det kändes fantastiskt bra i knäet. Visst det gör fortfarande ont men inte tillnärmelsevis som det har gjort.

Jag körde ett pass med Indoor innan semestrarna började och det var med nöd och näppe jag klarade 45 minuter. Så otroligt skönt att det verkar vara på rätt väg.

Det gäller dock att boka sig precis på minuten för det är bara hälften deltagare som får vara med nu pga pandemin. Hälften av alla walkers är avstängda och det gäller så klart all annan träning också. Hälften av alla spinningcyklar och salarna är väl utmärkta var man ska stå/ligga för att hålla avstånd…

I morgon blir det med all säkerhet lite cykel så då får jag hoppa över Pilatesen denna veckan. Men det kommer ju fler söndagar och ännu fler där det förmodligen inte är lämpligt att cykla.

På måndag drar vår träning igång igen så då blir det fullt ös med styrketräning, gymnastik, funktionell träning, spinning och stretch&relax. Därpå ska jag försöka pressa in några konditionspass såsom Indoorwalking och även lite Pilates och Yoga.

På måndag ska jag till tandläkaren och behandla en tand som spruckit. Förmodligen blir det rotfyllning om tanden ser bra ut och då vet jag inte riktigt i vilken kondition jag kommer att befinna mig i men jag hinner träna på måndagen innan tandläkaren i alla fall. Sedan får vi om jag är fit for fight på tisdag igen – hoppas det 😉

Banne mig

FICK JAG MED mig Woffegubben på en cykeltur utan några som helst protester eller krav… Eller nåja, det skulle var asfalt hela vägen 😉

Så efter frukost, jag testade min hemmagjorda müsli i dag, så gav vi oss iväg.

Han fick sin asfalt nästan hela vägen men det var mycket fint grus, en kort bit, vid Jonsereds Fabriker.

Men innan vi kom så långt var vi först och handlade lite smått och gott som fattades i kyl och skafferi. Handlade gjorde vi Gamlestan, lite långt från hemma, men vi var ju ute för att cykla och då är det kul om man kan göra nytta med nöje.

Sedan bar det av hemåt och för variationen skulle så blev det över Jonsered.

Vi hade inget kanonväder men helt OK att cykla i.

Det är väldigt vacker här och mysigt att ta sig en paus och titta ut över Säveån.

Laxtrappan…

Man ser lite hotfulla moln som ju också började läcka så vi fick stanna under lite trädkronor som gav lite skydd…

Det blev en härlig runda på dryga 54 kilometer.

Väl hemma igen blev det till att ta hand om den fina laxen jag köpte i fiskaffären. Det blir till middag på söndag men jag fryser hälften till en annan middag. Den var på 1,4 kg.

Hösten är ju som sagt på ingång så nu svämmar det över av lockande blomsterlökar i affärerna. Jag skulle egentligen inte ha några alls men…

Kvällen tillbringade jag i köket då jag hade tagit fram både torsk och nötfärs från frysen i morse. Så det vara bara att sätt igång.

Två grekiska köttfärslimpor och torskrygg med sötpotatispommes blev det.

Drygt sex mil

PÅ EFTERMIDDAGEN ringde man från BilNilsson i Alingsås och berättade att bilen, som vi lämnade in för lackering i måndags, var klar. Vi hade inte räknat med att få den förrän i morgon, fredag, men kinkig är man ju inte.

Få och få förresten…det är inte billigt att lackera om motorhuven men något straff ska väl den i familjen ha som orsakat den fula repan! För att inte peka ut någon kan jag säga så mycket som att Woffegubben är oskyldig!

Nåväl, vi kastade oss i cykelkläder och startade så fort vi var klara. Det var regn utlovat från meterologerna men ingen av oss är ju gjord av vare sig socker eller papp 😉

Vi cyklade längs gamla banvallen som är minst sagt en underbar sträcka längs med Mjörn på höger sida en lång sträcka.

Efter Sjövik blir det lite mer vildvuxet och inte underhållet men fortfarande så härligt.

En klassisk replik är ju att man tar sig över stock och sten men i dag blev det stenen först och stocken sedan 😉

En härlig tur och vi klarade oss från regnet. Jag funderade under tiden vi cyklade om jag skulle hänga på hojen på bilen och åka fyrhjuligt hem. Men väl framme tänkte jag nog att bilåkning blir det nog av ändå så jag fortsätter cykla…

Här lämnade jag Woffegubben med sin cykel och påbörjade min cykeltur hem. Tanken var nog att jag skulle köra via Norsesund och Floda men av någon anledning blev det samma väg hem som dit.

Det var ju som sagt utlovat regn men jag klarade mig även hem utan en droppe 😉 Jag höll naturligtvis koll på himlavalvet och rätt som det var mörknade det till sig men jag klarade mig hela vägen hem…

En dryg sexmilare, rejält ont i en del av kroppens mindre ädlare delar men jag njöt av varje minut. Snart är höstrusket här och cykelturer kommer att lysa med sin frånvaro. Inte mindre är två båtar på släpkärra passerade mig sista biten innan jag nådde Gråbo. Man gissar i alla fall att dessa två var upptagna och på väg till vinterförvaring?

Trött på allt gnäll

DET VAR evigheter, och lite till, sedan jag senast skrev här. Det är hopplöst att vara pensionär man har ingen tid längre, tusan vete hur jag hann med allt när jag fortfarande jobbade 40-timmars vecka?

Med tanke på rubriken så gnället jag tröttnat på är för övrigt mitt egna gnäll. Gnäll över alla förbaskade smärtor som hemsöker mig, det var inte så jag tänkte mig fortsättningen på livet när jag blivit fritidsforskare, läs pensionär.

Jag ”fick” ett nytt knä i oktober förra året och den rehaben har varit riktigt seg. Trodde länge att jag inte skulle bli bättre!

Den första tiden hade jag smärtor som inte var av den här världen! Det gick som sagt inte att rehabträna och jag var fullproppad med morfin hela tiden.

Som om inte det var nog så fick Woffegubben en hjärtattack dagarna före jul! Tack vare att vi kom i väg så tidigt gick det att åtgärda relativt snabbt. Det blev ambulans med blåljus från Alingsås Lasarett till Sahlgrenska och på kvällen, när han var tillbaka i Alingsås, ringde han mig och gav beskedet att allt gått över förväntan!

Självklart rörde detta upp känslor hos barnen och goda vänner samt att vi kanske inte skulle komma i väg på vår bokade kryssning där ju också barnbarnet Leon skulle med.

Men för att göra en lång historia kort så tyckte hjärtläkaren att allt gått så bra och att åtgärderna blev effektiva så han godkände vår resa.

Det blev en fantastisk resa och så roligt att vi äntligen kunde uppfylla Leons önskan om att följa med på kryssning. Enda smolket i bägaren var att jag helt plötsligt, i mitten på december, fick djävulskt ont i höger sida med strålande smärta hela vägen från höften ner i foten. Jag trodde ett svagt ögonblick att smärtan berodde på att jag i min iver att träna mitt knä hade överansträngt mig. Jag började nämligen med ganska normal styrketräning vid den tidpunkten.

Vi firade in det nya året på kryssningen med buller och bång!

Om det kändes som smolk i bägaren att jag hade så förbaskat ont i höger sida så var det inget i jämförelse med det besked vi fick att min käre bror Conny dog. Så fruktansvärt och en katastrof att vara fast på ett kryssningsfartyg även om vi inget kunde göra. Vi fick dock det lugnande beskedet att begravningen inte skulle äga rum förrän vi kommit hem igen…

När vi kommit in i vardagslunken igen började jag söka för min smärta i högersidan. Första budet var att det var ischias. Läkaren var helt övertygad och övertygade mig således också att så var fallet. Det blev rehab hos sjukgymnast som visade sig inte hjälpa ett dugg!

Och där kom pandemin!

Det innebar förstås att alla seniorpass och alla pass över huvud taget blev inställt. Suck!

Jag ska inte försöka mig på att beskriva vilket elände pandemin innebär för oss alla och då är nog Woffe och jag ändå privilegierade som har varandra och en trädgård och ett stort hus. Tänker speciellt på alla ensamstående, gamla som unga, som blivit helt isolerade!

Och för att inte älta dessa förbaskade smärtor i all evighet så fick jag efter mycket tjat och nekade läkarbesök en magnetröntgen av ryggen och helt plötsligt var min ischias borta och ersatt av spinal stenos IGEN! Det var alltså inte ischias som jag ju också hävdade att det inte kunde vara så länge men beskedet jag fick i stället var ju på intet sätt bättre!

Så nu går jag och väntar på att bli opererad igen för spinal stenos. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om men jag har fått besked om att Sahlgrenska Universitetssjukhus inte kommer att ha tid för mig så remissen har gått till Spine Center. Det har jag inget emot då dom gjorde min förra operation av spinal stenos.

Men jag börjar som sagt bli rejält trött på alla mina smärtor och de begränsningar som det medför. Så nu har jag bestämt mig för att helt enkelt ignorera dem så gott jag nu kan. Seniorträningen startar i nästa vecka och den ska jag banne mig vara med på. Visst man kan träna hemma men hur kul är det?!

Men mitt knä är nästan bra nu och det undret vill jag tillskriva min gode vän Per för att han ”dragit” med mig ut på hundratals spännande cykelturer! Han kan massor av fina turer och har verkligen visat mig runt och fått mig att våga lite mer. Vi ät ett mindre gäng coronafria cykelvänner som umgåtts och cyklat under hela den här perioden. Dels för träningen så klart men även för att det är så mysigt att få träffa någon annan och därtill fika, prata lite skit och skratta tillsammans. Men det är Per som gjort den största insatsen ända sedan tidigt i våras och hela sommaren med att sammankalla oss på fina upplevelseturer…

Jag har köpt mig en ny MTB för jag insåg att det krävs då det blir mycket grusvägar och lite skog…

Dessutom hade jag lovar att Leon skulle få ärva min gamla när jag dog men han hade växt i den redan så det fanns ingen anledning att vänta 😉

En och annan promenad i skog och mark har vi förstås också klämt in…

Nu kan det väl bara bli bättre…?

Måndag igen

MÅNDAGAR ÄR LIKA med ny vecka på gymmet och först ut är seniorträning, som haft uppehåll under jul, med Catarina. Nytt år och nytt program. Nu är det styrketräning i olika stationer och helt nya fräscha övningar som sagt. Hon är duktig på att sätta ihop program så det att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Gymmet ska nu slänga ut gamla pulssystemet och installera ett nytt. Nu blir det Polar och jag köpte i dag en ny klocka med pulsband – visste inte ens att jag behövde ytterligare en klocka eller statuspryl men det gjorde jag tydligen 😉

Man kan säga att det där friskvårdskontot är en aningens ansträngt just nu 😉

Lite spännande är det dock eftersom den nya klockan även mäter sömnen och kvaliteten på den. Jag har en känsla av att min sömn inte är särskilt bra och det fick jag genast svart på vitt på att den sannerligen inte är…

Av sömntid på sex timmar och 38 minuter är trettiosju minuter av dem så kallad ”störd sömn” där avbrott uppstått av olika anledningar. Nåja, det är ju inte mycket man kan göra åt den saken antar jag?!

Vi åkte bil till gymmet gemensamt till seniorträningen men när jag skulle åter på kvällskvisten tog jag mig i kragen och cyklade. Det var plusgrader, inte många men ändå, så jag kände att jag måste komma igång igen efter det dryga månadsuppehållet. Det var tufft och tungt men något annat var väl inte att räkna med. Det är ju för tusan som att börja på ruta noll varje gång det blir uppehåll av olika anledningar.

På kvällen blev det först Sh’bam med Stephanie – lika kul som vanligt och ny release, nu 30, så man tackar sin gud för att det inte finns några dolda kameror 😉
Men hela kroppen blir glad av att få slå sig lös på dans. Även om man nu inte kan kalla mina rörelser för dans så blir jag i alla fall glad och upprymd.

Direkt från Sh’bam rusade jag sedan vidare till Basis Ball Raw med Hanna som ju är så himla duktig så man nästan svimmar… Att ha en kropp som är som gummi – det kunde man ju önska sig!
Phew, det drygt månadslånga uppehållet kändes!

Att sedan cykla hem gick trögt, riktigt trögt 😉

Den nya klockan presenterar dagens träning ungefär så kaosartat som det kändes…

Men, det känns skönt att få komma igång igen och förhoppningsvis ska det nu inte bli några ofrivilliga uppehåll förrän det är dags att resa till Thailand. Men jag hoppas kunna komma i form på den dryga månaden som är innan vi lyfter!

Numera tradition med Hjulmys

FÖR DET ÄR väl det man säger om något upprepas mer än en gång – att det är en tradition 😉 Det har faktiskt blivit en tradition och en mycket trevlig sådan. En tradition som inte skapat en massa måsten förutom för Lena då som är vår ständige festfixare och det med den äran…
Som vanligt har hon fixat med julmackor till var en där så klart alla har helt olika krav på vad som ska ligga på den ;-), glögg och godis samt ett härligt humör som alltid…

1_hjulmys1

Man kör först en timmes stenhård träning med Stefan, och då menar jag stenhård, för som han säger så blir det inget fredagsmys före vi har haft fredagsfys. Det gällde alla utom mig då som i dag hade laga frånvaro men jag är banne mig inte säker på att jag ändå hamnat med en lite plupp i Stefans svarta bok 😉

2_hjulmys2

Christinas ”lagkamrater” var på språng så det fick bli bild på bara Christina – dom får skylla sig själva om dom har myror i brallan precis när ”fotografen” passerar 😉

3_Christina

Som alltid var det jättegoda mackor och jag åt hela min utan minsta bekymmer. Njöt av varje tugga!

Lite tekniksnack blir det ju så klart men det är tveksamt om det handlade om cykelteknik med tanke på att Tina, som ju är expert även på veteranbilar, och Woffe verkar djupt inne i snacket 😉

4_tekniksnack

5_Tekniksnack2

I den andra myshörnan vete tusan vad man diskuterade men det verkade som man hade trevligt i alla fall och det var ju tanken med hela grejen 😉

9_alltidlikatrevligt

Våra yngsta medlemmar, Simon och Alfred, vet hur dom ska få kvällen att gå…

6_yngstamedlemmarna

Nåja, man kan inte leva på ”enbart” mackor hur gott det nu är var så lite kaka och kaffe satt fint när mackan lagt sig som bomull i magtrakten vilket ju gäller även mig numera 😉 Det vankades toscakaka och saffranskladdkaka med vispad grädde, kaffe och förstås lite god choklad att ”svälja mer med”…

7_litegott

Och denna fantastiska Lena då, som förutom att hon alltid är glad fixar allt från cykelresor till Skagen, Hjulmys med cykelhänget, fika när vi är utomhus och cyklar mittiveckanturer under den varmare årstiden och och och. Ja, listan är lång och jag tror att alla vi andra är fullständigt överens om att hon får jobbet utan tvekan 😉 I pipen för nästa Kristi Himmelfärds-cykeltur står eventuellt Bornholm. Jag tror att det skulle slå det mesta!

8_lena

Det sa bara Swish så var kvällen slut…

10_Hallerkoll

Det sista av det mesta

DET KÄNDES SOM om mina fingrar slutade att leva i morse när jag cyklade till gymmet. Minus tre stod på äppleklockan men när jag kom fram sa alla att det var sju minus… Hade jag vetat det hade jag strejkat och åkt bil 😉 Jag kunde med nöd och näppe låsa hojen när jag kom fram. För övrigt, om man tar bort minusgraderna, var det en fantastisk dag med full fralla på solen och helt vindstilla. Och sedan var det förstås sista cykelturen till gymmet. Sista i alla fall på obestämd framtid.

1_sjuminus

Det var sista seniorträningen i dag. Styrka med gummiband. Sista i alla fall på obestämd framtid.
Catarina var fit for fight igen från sin krasslighet och det var skönt att ha henne åter. Det är en trygghet när hon har våra seniorpass. Hon är så duktig och vet precis hur hon ska köra ut dom sista krafterna på oss 😉

Efter passet var så klart fika med hela gänget. Sista fikan kan man säga. Sista i alla fall på obestämd framtid. Jag cyklade hem efter det och Woffegubben kom också hem men med bil då. Han vill inte cykla när det är kallt och i dag kan man nog anse att det var ett mycket klokt beslut även om det hunnit bli något varmare till hemfärden.

Vi tog en tur ut till Backaplan för att jag skulle köpa fingervantar av merinoull. Det blev högst aktuellt i dag efter mina näst intill döda fingrar efter cykelturen. Jag har riktigt bra vantar för cykling men tyvärr fryser jag ändå. Jag har testat att ha ”vanliga” fingervantar under men det ger föga resultat så jag ska nu testa dom i dag inköpta fingervantarna av merinoull. Förhoppningsvis blir det bättre. Nu var dagens cykeltur i och för sig sista. Sista i alla fall på obestämd framtid.

När vi ändå var i faggorna blev det en fika på Ikea. Det funkade så klart inte. Fick kräkas upp det lilla jag fick i mig av den goda kakan. Det brukar kunna funka med söta saker men inte i dag – förhoppningsvis var det sista gången jag behövde uppleva detta. Det är fan så svårt att kräkas tyst på en offentlig toalett. Ja, sedan var det ju raka vägen ut då för det gick ju inte att titta runt när man inte vet när nästa spya vill ut. Så när Woffe betalade det lilla vi lyckades haffa till oss på utvägen, två glödlampor och en reflexväst, rusade jag till toan igen…

2_ikeafika

På vägen hem avslöjade Woffegubben att han ville ha ärtsoppa och pannkakor till middag i dag. Nåja, med den framförhållningen blev det en ”korv” med färdig ärtsoppa men pannkakor gick ju att fixa hemmagjorda 😉 Vi hade bilen på första servicen i dag så när Woffe stack till Alingsås för att hämta den och lämna tillbaka lånebilen så stekte jag pannkakor…

3_pannkakor

När jag var en vända ut i garaget och råkade se Woffes fiberagenda, han är inte särskilt modern på den punkten, blev jag smärtsamt påmind…

4_fiberagenda

Det blev mycket sista av allt i dag. Till och med blev det en sista sportklädestvätt (jag tycker det låter så hurtigt när man säger sportkläder). Sista i alla fall på obestämd framtid. Dom kan ju knappast ligga där och dofta…

5_sistatvatten

Nu ska jag äta ”min” gröt förhoppningsvis för sista gången – om jag blir bättre nu efter operationen lär det dröja innan jag får längtan efter just gröt, om det någonsin kommer att inträffa 😉

Efter den kulinariska upplevelsen ska jag tvagas ren en gång i kväll och sedan en gång till i morgonbittida för att vara redo för operationen…

Jag fick flera klappar på axeln och lycka till-hälsningar innan jag for från gymmet i dag. Jag har i och för sig inte berättat för så många men dom ”närmsta sörjande” vet. Kan ju inte bara försvinna! I alla fall inte på obestämd tid utan att säga något…
I går ringde också kusin Inger från Falkenberg och lyckönskade. Med alla dessa hälsningar kan det ju inget annat än att gå bra 😉

Alpe d’Huez

SÅ VAR DET äntligen dags för spinning distans och i dag var första tillfället som sedan pågår ända fram till Vasaloppet vilket då blir avslutningen på söndagsspinningen. Det har hänt att han, Stefan, har förlängt mars ut men det återstår att se. För min del var det säsongens första och förmodligen sista då jag inte kommer att vara i det skick man bör vara för nittio minuters tuff spinning. Det blev Alpe de’Huez i dag och det är ju en av mina favoriter bland Stefans alla pass han satt ihop under alla år. Samtliga är bra, ingen tvekan om det, men vi har förmodligen alla och envar ett eller flera favoritpass 😉

1_stefan

Så bland snötäckta alptoppar och grönskande dalar, fantastisk musik som är mixad för varje trampsteg, uppförsbackar som varar i cirka tjugo minuter och en del nerför också såklart tillbringade vi nittio minuter av ren och skär lycka. Svettigt som alltid men lyckan är fullständig då man kliver in i den sköna duschen.

Indoortalking hör till på söndagar. I bland är vi många som kan stanna och ta en fika och ibland är vi få men det är trevligt att ”tjöta” om allt mellan himmel och jord en stund. I dag bjöd gymmet på Första Adventsfika…

2_indoortalking

Hjälp vad jag kommer att sakna detta! Jag hade så klart missat det om vi rest på vår resa till Thailand också med det hade kännts annorlunda. Nu ska jag befinna mig på samma breddgrad men ändå inte kunna delta…

Så har det gått en vecka igen

JUST NU KÄNNS det som om tiden bara kan få gå utan att göra några som helst avtryck. På något vis känns det som om jag är utanför min egen kropp som om jag inte passar i den längre…

Det är klart att veckorna ser i stort sett likadana ut – så känner väl alla mer eller mindre. Så ock för mig/oss. Måndagen börjar ju med seniorträning, styrka med gummiband. Ett rätt så tufft pass där man hittar muskler som man inte hade en aning om fanns…

Tisdagar kör jag Functional Moves, mycket bra träning för balans och rörlighet, och efter det brukar jag köra Yinyoga. Just den har jag valt bort ett par veckor men i dag hade jag inget att skylla på…

1_Traningtisdag

Onsdagar har jag som regel som vilodag från gymmet men den här onsdagen blev det ingen vila trots att jag inte tränade på gymmet 😉 Men en gång om året arrangerar mitt underbara gym en resa till Ullared för seniorerna. Vi är ju där då och då Woffe och jag när vi åker till Malmö (liksom ändå kör förbi) men det är så himla kul att åka med det här gänget så det vill jag inte missa. Och som sagt, man vet ju inte på förhand vad man inte visste att man faktiskt behövde 😉
En stor buss hämtade oss…

2_buss

Så klart hade Eleonore och Catarina ordnat med underhållning på vägen. I år blev det en musikquizz vilken jag på förhand kunde säga att jag inte skulle klara. Jag är hopplöst dåligt på sångtitlar och artister så…

3_quizz

…jag fick inte förstapriset och inget annat heller 😉
Det var en trevlig dag och vid 16-tiden tog bussen oss tillbaka hem igen. Woffegubben mötte upp med bilen på gymmets parkering och därefter åkte vi och handlade på ICA då det var så dags…

På torsdagsmorgon är det seniorträning igen. Jag cyklade och Woffegubben tog bilen. Han vill inte cykla när det är minusgrader ute. Jag kan ju inte skylla på det eftersom jag har satt på dubbdäck för en mindre förmögenhet 😉

4_synas

På seniorträningen skulle det egentligen varit Basis Ball Centercore men Catarina är inte helt frisk ännu så Petra körde skiten ur oss med Raw-varianten i dag också 😉

På kvällen hade vi besök av Marie som hade med sig tröstpresent (för att vår Thailandsresa inte blir av) som var mycket beroendeframkallande. Jisses vad goda dom är…

6_beroendeframkallande

Marie åker ju som sagt den 8/12 till Thailand utan oss så det var kul att träffas lite innan.

På fredagen skrotade jag mest runt härhemma och gjorde ingenting, eller jo det gjorde jag ju. Jag gjorde mitt livs första sötpotatispommes…

5_sotpotatis

På fredagskvällen är det förstås Fredagsfys Innan Fredagsmys som Stefan så klokt säger…

7_fredagsfys

I kvarteret lyser det av adventsstakar och stjärnor i nyputsade fönster och buskarna är fyllda med juleljus. Hos oss är det mörkt – inga stakar inga stjärnor – precis som det hade varit om vi hade fått resa iväg. Jag vill helt enkelt inte. Det kommer ju att bli både jul och nyår ändå så jag skiter helt enkelt i det. Nästa år, för det är ju så att den förbaskade julen återkommer, ska jag se till att inga hinder finns för att vara bortrest…