Magiskt

I FREDAGS MORSE var det 18 grader varmt redan när jag skulle cykla hemifrån strax före 05.00!

Det är ta mig tusan helt magiskt och hittills har sommaren varit som en enda jättestor godispåse med bara sådant godis som man gillar ;-)
Nu gäller det att bränna fast dessa minnen och bilder när stormarna snart yr kring öronen och regnet står som spön i backen…

Jag ska minnas alla kossor som jag pratar med när jag cyklar förbi dem, och alla kissar som är ute i ottan som jag ibland får klinga på så att dom hör mig, samt hästarna och för att inte tala om alla rådjur, rävar och grävlingar som jag ser och möter. I bland på nära håll så att jag får stanna till och ibland ute på ängarna…

Med solen i ryggen och näst intill vindstilla, i alla fall på morgonen, kan det inte bli annat än fantastiskt!

Som en enda stor godispåse…

Tanten är på gång igen...

NU HAR VI jobbat första veckan efter semesteruppehållet. Det brukar kännas lite trögt att sätta igång efter ledighet men det har gått ganska bra. Det är otroligt lugnt på jobbet så det har inte varit någon rivstart precis ;-)

När vi kom hem förra helgen kan man gott säga att trädgården var helt igenvuxen av ogräs och gräs. Kanske inte så konstigt efter fyra veckors total frånvaro. Jag tyckte jag hade bra koll innan vi drog iväg – det har jag inte längre kan man säga. Jag har försökt rensa undan lite under veckan men det går trögt. En kväll hade jag dessutom sådan ”otur” så att det regnade och då blev jag ju tvungen att ägna kvällens timmar vid dumburken.
Nåja, nu har jag väl kommit i kapp någorlunda med framsidan och där var det ju utan tvekan värst. Så det är bara att kämpa på…

Andra saker som gnager i mig är att komma igång med träningen igen. Hade stora ambitioner i början på veckan och bokade in mig på crossfit men avbokade i sista stund! Cyklingen till och från jobbet gick om intet också eftersom jag kunde skylla på vädret – i alla fall fram till slutet på veckan ;-)

I torsdags kom jag i alla fall iväg på crossfit-pass med Elin…

Jag är så glad för att jag äntligen fick ändan ur vagnen – däremot så är musklerna inte i samma glada mode men det hör ju till. Och som tur är kan känner ju Elin mig bättre än jag känner mig själv så hon hejdade mig en aning – annars hade det nog varit ändå värre ;-)

Så himla gött att vara igång igen!

Och banne mig så kunde jag inte skylla på något i morse utan tog tag i jobbcyklingen också…

Nåja, jag ska ju hem också men det ska väl gå bra gissar jag ;-)

Om man kan räkna

INSER MAN ATT jag har gått händelserna i förväg. Det är ju bövelen inte 100 dagars blogg förrän på söndag, alltså åttonde juni! Nåväl har jag lyckats lägga ut nittiosex av hundra så var det då själva den om jag inte ska klara mig över mållinjen…

Upp i ottan och förbereda lite – det är nämligen någon, inga namn, som har födelsedag här i det Müllerska huset i dag. Så mycket kan jag dock avslöja att det är inte jag ;-)

Cykel till jobbet så klart eftersom det är onsdag ;-) Ambitionen är ju måndag, onsdag och fredag men det är ju en helt annan sak än verkligheten. I dag funkade det dock…

Det blev ingen lunchpromenad i dag – kroppen känns som om den vore mörbultad och av samma anledning har jag avbokat morgonens crossfit-pass på gymmet. Känner att jag måste vila mig.
Hemvägen blev blandad med ömsom mot- och medvind men sista milen var tung…

Kvällen blev inte så aktiv som jag tänkt men jag var i alla fall tvungen att packa för i morgon bär det av till Tylösand för stor 100-årsfest med övernattning.
Det blir förmodligen uppdatering i efterhand eftersom jag inte har för avsikt att ”släpa” med datorn ;-)

På trötta ben...

ELLER HELA JAG om jag ska vara ärlig. Det är inte bara benen som är trötta utan hela jag känner mig helt utpumpad vilket jag inte förstår riktigt eftersom jag vilat hela helgen.
Så turen till jobbet var tröttsam trots att jag inte kunde skylla på motvind eller något annat – jag frös inte ens om händerna som i fredags ;-)

Jag tog mig ut på en liten lunchpromenad för att försöka blidka dom trötta benen men dom blev inte glad alls för det ;-)

Hemvägen blev om än motigare… Lite regn i början men mycket vind – motvind…

Satan i gatan...

…VAD KALLT DET var i morse! Värst var det med händer och fötter. Jag fick dragit ner tröjärmarna över händerna så dom inte skulle bli till isbitar ;-) Som väl var så blåste det i alla fall inte…

På lunchpromenaden kunde jag dock konstatera att jag inte behövde riskera att frysa på hemvägen – det hade hunnit ”värma” till sig rejält så sommaren har återkommit ;-)

Som sagt, jag kom hem under betydligt varmare omständigheter…

Därefter blev det en maskin tvätt innan jag rent av ”dog” i fåtöljen…

Bara en väg

KORS I TAKET jag sov ända till klockan ringde 04.30 – det var länge sedan sist! Jag tog visserligen till en insomningstablett i går kväll då jag kände att det håller inte längre med för lite sömn för en gammal tant ;-)

Utfallsstegen från Crossfiten i går gjorde sig nämnvärt påminda på baksida lår under cykelturen till jobbet i morse – tur att jag hade medvind ;-)

Att det bara blev en väg beror på att jag skulle ut på kvällen och alltså inte var benägen att cykla hem också…

Det blev alltså enligt tradition en tur med räkbåten från Lilla Bommen i goda vänners lag…

…så cykeln fick åka bil hem och jag också om jag ska ärlig… ;-)

Så var vi där igen

DET HÄR MED att ha väckarklocka verkar helt överflödigt för min del. Visserligen sov jag lite längre i går men i dag var det samma visa igen. Nåja, jag kunde ge mig av lite tidigare hemifrån vilket jag mycket snart kunde konstatera att det inte var till någon nytta alls ;-)

Jag hade nämligen rejäl motvind hela vägen så redan efter 11 kilometer låg jag näst intill 10 minuter efter. Trötta ben och motvind är ingen bra kombination…

Men det kompenserades av att jag fick träffa Stora Monsterbarnet, Steffanie, som är i Göteborg med arbetet och ska stanna i dagarna två. Vi fikade och sedan checkade vi in henne så hon slapp att dra omkring hela packningen hela dagen ;-) Jag fick fina konstverk från Leon som han ritat till mormor ;-)

Det blev förstås en lunchpw…

Inkallad blev jag två gånger under dagen… Massor av frågor och jag hade ingen! Inte pga att jag inte hade någon utan snarare för att jag inte klarar av att ställa några. Dom undrar nog om jag är så där jämnt?

Men nej, jag är inte så där jämnt – bara nu i katastroftiden! Jag gissar att det bara är att bryta ihop och komma igen?!
Problemet är då att jag inte är där riktigt ännu – eller om jag någonsin kommer dit. Jag vet inte fråga inte mig?

Nåja, jag cyklade hem efter dagens vedermödor och fick väl en ganska bra tur. Det blev den korta vägen hem ;-)

Mitt på dagen temperatur

…REDAN TIDIG MORGON – det är vi inte bortskämda med. Det var alltså varmt redan 05.00 när jag åkte hemifrån på cykeln. Helt fantastiskt!

Jag tog ”korta” vägen i dag för benen är, om jag ska vara ärlig, lite trötta efter ganska många mil på cykeln den här veckan. Korta vägen är ju relativt backfri…

På lunchen stegade jag i väg till Clas Olsson och köpte ett nytt batteri till pulsbandet eftersom jag inte hade någon puls alls i morse ;-)
Det retade nästan vansinne på mig eftersom jag hade en himla bra tur och förmodligen den bästa tiden ever – så kunde jag inte se vad pulsen var…!

Jag anade att det kunde komma en liten skur på vägen hem för det var förvarnat om man säger så. Dock sades inget om Syndafloden med hagel och storm som jag råkade ut för! Jezus, det var det värsta jag upplevt på cykel! Satan i gatan vad ont det gör med hagel på en nästan bar kropp! Tur att man har hjälm…
Och tur att det ”bara” rådde den väderlek under de sista fyra kilometrarna!

Tro mig jag blötte ner minst halva huset bara genom att gå in när jag kom hem. Då gick jag ändå raka vägen till tvättstugan och fick av mig all blöta kläder samt cykelskorna där! När jag kom ut från tvättstugan var det en syndaflod hela vägen från ytterdörren ;-)

Det har förhandlats i dag – men inte till min fördel precis… Jag är inte ens med på på kartan! Tjugosju år raderas bort på mindre än en sekund känns det som!

Det händer saker nu på den svenska landsbygden – eller” Gelas trädgård” som jag kallar den…

Men om jag ska vara ärlig – och det har ju mamma lärt mig – så skiter jag i vilket…!

Förutom bilder från trädgården så har jag tvättat två maskiner med tvätt – en med veckans och en med träningskläder. Nu ska jag bara hänga ut och hoppas på torkväder ;-) Det är så man undviker att falla ihop som ett korthus…

Så kan man få dagarna att gå

DET GÖR ONT i hela kroppen och förnuftet när man vaknar 02.30 och sedan inte kan somna om åtminstone till 04.30 när klockan ändå ska skrälla. Men det är bara att gilla läget och snurra runt som en förbannad fläkt tills man inser att det är lika bra att ge upp.
Eftersom alla vädergubbar hade utlovat fint väder var det bara till att kasta sig på cykeln för att inte missa cykelvädret ;-)

Kollega Björn lovade visa mig var Café Lilla Bommen låg (då jag ska ”försupa” där 28/5 ;-) när vi ska ut på tur med Räkbåten) så vi tog oss en liten lunchpw i det helt fantastiska vädret…

Att jag fick ännu en dag att gå känns helt obegripligt men så var det. Nu skulle jag bara ta mig hem också…

Man skulle väl kunna säga som så att jag hade några minuters marginal, när jag väl kom hem, tills det var dags att ge sig iväg igen ;-) Visserligen bara till gymmet för att möta upp resten av gänget. Stefan var så klart sammankallande till…

Vi var ett tjugotal som struntade i altanhänget och istället cyklade för sakens skull…

Det blev ytterligare några mil i benen…

Stefan hade ju så klart sett till att vi skulle synas och märkas genom att fixa med fina skyltar som satt på våra ryggar…

Ja, det blev några mil i dag…

Så spännande liv

HAR JAG JUST nu. visserligen tog jag den ”långa” vägen i dag men ändå…

Lunchpromenaden var av nöden tvunget just i dag. Blev tvungen att gå bort lite känslor…

Det skulle, enligt SMHI, regna redan från klockan 15 men jag sket i vilket och cyklade iväg i full solsken vi 16-tiden…

Man kan ju inte bli mer än blöt – tänkte jag. Men klarade mig hela vägen. Det var för övrigt det enda positiva den här dagen. Så är det!

Lägger nog ner det här med Blogg100 snart trots att det är nära till mållinjen. Kommer förmodligen att lägga ner allt annat också som t ex livet men det kräver helt säkert en annan förklaring som jag inte är beredd att ge nu ;-)

Men nu blir det packning för morgondagen med jobb och träning… Så länge det nu varar?