Bara en väg

KORS I TAKET jag sov ända till klockan ringde 04.30 – det var länge sedan sist! Jag tog visserligen till en insomningstablett i går kväll då jag kände att det håller inte längre med för lite sömn för en gammal tant ;-)

Utfallsstegen från Crossfiten i går gjorde sig nämnvärt påminda på baksida lår under cykelturen till jobbet i morse – tur att jag hade medvind ;-)

Att det bara blev en väg beror på att jag skulle ut på kvällen och alltså inte var benägen att cykla hem också…

Det blev alltså enligt tradition en tur med räkbåten från Lilla Bommen i goda vänners lag…

…så cykeln fick åka bil hem och jag också om jag ska ärlig… ;-)

Så var vi där igen

DET HÄR MED att ha väckarklocka verkar helt överflödigt för min del. Visserligen sov jag lite längre i går men i dag var det samma visa igen. Nåja, jag kunde ge mig av lite tidigare hemifrån vilket jag mycket snart kunde konstatera att det inte var till någon nytta alls ;-)

Jag hade nämligen rejäl motvind hela vägen så redan efter 11 kilometer låg jag näst intill 10 minuter efter. Trötta ben och motvind är ingen bra kombination…

Men det kompenserades av att jag fick träffa Stora Monsterbarnet, Steffanie, som är i Göteborg med arbetet och ska stanna i dagarna två. Vi fikade och sedan checkade vi in henne så hon slapp att dra omkring hela packningen hela dagen ;-) Jag fick fina konstverk från Leon som han ritat till mormor ;-)

Det blev förstås en lunchpw…

Inkallad blev jag två gånger under dagen… Massor av frågor och jag hade ingen! Inte pga att jag inte hade någon utan snarare för att jag inte klarar av att ställa några. Dom undrar nog om jag är så där jämnt?

Men nej, jag är inte så där jämnt – bara nu i katastroftiden! Jag gissar att det bara är att bryta ihop och komma igen?!
Problemet är då att jag inte är där riktigt ännu – eller om jag någonsin kommer dit. Jag vet inte fråga inte mig?

Nåja, jag cyklade hem efter dagens vedermödor och fick väl en ganska bra tur. Det blev den korta vägen hem ;-)

Mitt på dagen temperatur

…REDAN TIDIG MORGON – det är vi inte bortskämda med. Det var alltså varmt redan 05.00 när jag åkte hemifrån på cykeln. Helt fantastiskt!

Jag tog ”korta” vägen i dag för benen är, om jag ska vara ärlig, lite trötta efter ganska många mil på cykeln den här veckan. Korta vägen är ju relativt backfri…

På lunchen stegade jag i väg till Clas Olsson och köpte ett nytt batteri till pulsbandet eftersom jag inte hade någon puls alls i morse ;-)
Det retade nästan vansinne på mig eftersom jag hade en himla bra tur och förmodligen den bästa tiden ever – så kunde jag inte se vad pulsen var…!

Jag anade att det kunde komma en liten skur på vägen hem för det var förvarnat om man säger så. Dock sades inget om Syndafloden med hagel och storm som jag råkade ut för! Jezus, det var det värsta jag upplevt på cykel! Satan i gatan vad ont det gör med hagel på en nästan bar kropp! Tur att man har hjälm…
Och tur att det ”bara” rådde den väderlek under de sista fyra kilometrarna!

Tro mig jag blötte ner minst halva huset bara genom att gå in när jag kom hem. Då gick jag ändå raka vägen till tvättstugan och fick av mig all blöta kläder samt cykelskorna där! När jag kom ut från tvättstugan var det en syndaflod hela vägen från ytterdörren ;-)

Det har förhandlats i dag – men inte till min fördel precis… Jag är inte ens med på på kartan! Tjugosju år raderas bort på mindre än en sekund känns det som!

Det händer saker nu på den svenska landsbygden – eller” Gelas trädgård” som jag kallar den…

Men om jag ska vara ärlig – och det har ju mamma lärt mig – så skiter jag i vilket…!

Förutom bilder från trädgården så har jag tvättat två maskiner med tvätt – en med veckans och en med träningskläder. Nu ska jag bara hänga ut och hoppas på torkväder ;-) Det är så man undviker att falla ihop som ett korthus…

Så kan man få dagarna att gå

DET GÖR ONT i hela kroppen och förnuftet när man vaknar 02.30 och sedan inte kan somna om åtminstone till 04.30 när klockan ändå ska skrälla. Men det är bara att gilla läget och snurra runt som en förbannad fläkt tills man inser att det är lika bra att ge upp.
Eftersom alla vädergubbar hade utlovat fint väder var det bara till att kasta sig på cykeln för att inte missa cykelvädret ;-)

Kollega Björn lovade visa mig var Café Lilla Bommen låg (då jag ska ”försupa” där 28/5 ;-) när vi ska ut på tur med Räkbåten) så vi tog oss en liten lunchpw i det helt fantastiska vädret…

Att jag fick ännu en dag att gå känns helt obegripligt men så var det. Nu skulle jag bara ta mig hem också…

Man skulle väl kunna säga som så att jag hade några minuters marginal, när jag väl kom hem, tills det var dags att ge sig iväg igen ;-) Visserligen bara till gymmet för att möta upp resten av gänget. Stefan var så klart sammankallande till…

Vi var ett tjugotal som struntade i altanhänget och istället cyklade för sakens skull…

Det blev ytterligare några mil i benen…

Stefan hade ju så klart sett till att vi skulle synas och märkas genom att fixa med fina skyltar som satt på våra ryggar…

Ja, det blev några mil i dag…

Så spännande liv

HAR JAG JUST nu. visserligen tog jag den ”långa” vägen i dag men ändå…

Lunchpromenaden var av nöden tvunget just i dag. Blev tvungen att gå bort lite känslor…

Det skulle, enligt SMHI, regna redan från klockan 15 men jag sket i vilket och cyklade iväg i full solsken vi 16-tiden…

Man kan ju inte bli mer än blöt – tänkte jag. Men klarade mig hela vägen. Det var för övrigt det enda positiva den här dagen. Så är det!

Lägger nog ner det här med Blogg100 snart trots att det är nära till mållinjen. Kommer förmodligen att lägga ner allt annat också som t ex livet men det kräver helt säkert en annan förklaring som jag inte är beredd att ge nu ;-)

Men nu blir det packning för morgondagen med jobb och träning… Så länge det nu varar?

Cykeltur

WOFFEGUBBEN FÖRESLOG REDAN i går kväll att vi skulle ta en cykeltur när jag berättade att jag var inbokad på ett pass Crossfit. Så jag avbokade för det är ju inte ofta vi cyklar numera. Förut kunde vi trots allt cykla gemensamt till jobbet – så är det ju tyvärr inte längre…

Av någon anledning sov jag längre än jag gjort på länge – till klockstollen nästan var 10 på förmiddagen. Men kroppen tar väl ut sin rätt med flera veckors katastrofala sömntimmar.

Vi frukosterade oss och sedan drog hela kvarvarande familjen Müller i väg, dvs Woffegubben och jag :-). Vädret var ju strålande och faktum är att på utvägen hade vi medvind ;-) Den vände ju tyvärr inte så hela vägen hem var det stark motvind…

Vi cyklade 52 km men Runke Per, som jag brukar kalla honom när han strular, tyckte att det räckte med 45 km. Nåja…

Det var strongt av Woffe att klara det på ett bräde så här hans första tur för året! Vi får hoppas att hans ambition med att simma innan jobbet i morgon går att genomföra. Jag kommer så väl i håg hur jag kände mig efter första t o r till jobbet som ju bara är en hårsmån längre i km räknat. Det var liksom bara att ställa sig ovanför toaletten och sedan ramla ner och hoppas att man kom rätt… Att sätta sig ner på normalt sätt var helt utestultet!

Trots motvinden blev det en go tur och när vi kom hem var det bara att kasta sig över middagen som var planerad att bli mozzarellabiffar med gräddsås och stuvade morötter. Så blev det också. Det var himla gott och inte sista gången jag serverade detta…

Nu ska jag bara packa ihop för morgondagen som är planerad med cykel till och från jobbet. Men vi får se hur det blir med den saken. Det har ösregnat en god stund nu och SMHI ger inga goda utsikter till hemfärden.
Vi får helt enkelt se vad jag tar för beslut i morgonbitti…

Det ordnar sig alltid...

TILL SLUT LOVADE även SMHI uppehåll och fint väder så det blev cykel till jobbet i dag. Visserligen i motvind – vilket är mycket ovanligt med vind över huvud taget just på morgonen för att inte säga i ottan – men ändå…

En lite lunchpromenad med tillhörande glass blev det också i trevligt sällskap av kollega ;-)

Om inte vinden vänder under dagen får man en gnutta medvind hem – det fick jag ;-)

För övrigt finns det inte mycket att glädja sig åt i dessa dagar – får se hur länge jag orkar? Som tur är finns det alltid någon annan som tror på en och är övertygad om att det ska ordna sig. Jag är inte av samma åsikt men…

En och en halv timma senare

JAG ÅKTE TILL gymmet i ottan i sådan dimma och dis så man knappt såg en armslängd framför sig. Det var dags för crossfit igen…
Men först lite uppvärmning…

En och en halv timma senare var det full fart – på solen alltså…

Så härligt! Det känns som om det var ett tag sedan sist ;-)

Under dagen sedan blev det först en ”ärendepromenad”…

Och sedan en lunchpowerwalk ;-)

Tänk vad man orkar när solen skiner!

Jag hade ju parkerat i Stenkullen så dit tog jag mig tillbaka efter avslutad arbetsdag. Sedan körde jag och handlade i Lerum och nu packar/planerar jag för cykelt t o f till jobbet i morgon… Vi får väl se?

Årets första

CYKELTUR TILL JOBBET…SMHI lovade uppehåll i syndafloden i dag så jag tänkte att då får jag nog passa på…

Det blev den ”korta” vägen till jobbet sedan får vinden avgöra vilken det blir hem ;-)

Det blev korta vägen hem också och den blev tung…

Jag mådde så dåligt när jag kom hem så det blev sängen och har så blivit resten av denna fredagskväll. Ont i nacken och illamående – vet inte om det är något på gång här men det får väl morgondagen utvisa…

Till sist

FICK JAG ÄNDAN ur vagnen eller rättare sagt fåtöljen! Det regnade visserligen inte i dag men det var grått som attan och bara någon enstaka plusgrad så jag hade gärna suttit kvar i fåtöljen och det var givetvis därför jag drog på det in i det sista.

Men till slut hamnade jag i cykelsadeln med transport till på mitt fantastiska gym. Jag bestämde mig i går, i samråd med sjukgymnast Åsa på Spine Center att utför rehaben på gymmet för då kunde jag även få lite konditionsträning och kanske vidga vyerna lite utanför rehabprogrammet ;-)

Nä, det var ingen angenäm cykeltur men praktiskt att inte behöva passa busstider ;-)

Jag körde det nya programmet av rehaben jag fick i går samt lite stretch för jag fick lite klagomål på stelhet ;-)

Jag kan inte påstå, för då skulle jag ljuga som en häst travar, att det ”nya” rehabprogrammet är kul det heller. Får se hur länge jag står ut ;-)

Med tanke på att Åsa, sjukgymnasten, tyckte att jag var stel så gick jag in i båxen och körde lite triggerpointrulle. Åhh, vad jag saknar den! Inte rullen alltså utan boxen!

Lite crosstrainer efter det så jag fick lite konditionsträning också ;-)

Sedan, efter dusch och lite mellanmål var det bara att ”kasta” sig på hojjen och åka hem igen…

Innan jag fullkomligt och bokstavlig talat dog i fåtöljen där hemma njöt jag lite av det som faktiskt är på G i trädgården…

Notera min fina tuva av Vitsippa under det lilla Japanska Körsbärsträdet ;-)