|
|||||
|
HELGEN FÖRSVANN med raketfart kändes det som. Men Leon och jag tog i alla fall morgonskiftet och löste världsproblemen samt åt en liten förfrukost och tände lite ljus så det skulle bli mysigt…
Ja, faktum är att vi hann inte så mycket mer än att frukostera tillsammans innan det var dags för att packa ihop och åka till Göteborgs Centralstation.
Och det blev tyst och tomt i huset igen… LEON OCH JAG vaknade förstås först på lördag morgon så vi kunde mysa lite innan de var dags för den ömma moderna och Woffegubben att varkna så vi kunde frukostera oss. Det vägde tungt, med tanke på vädret som inte var något vidare då det var grådaskigt, kallt och faktiskt lite smått ilsket regn, att vi skulle besöka Volvo Museum.
Det var ju lite kul eftersom det var första gången för Leon och även för mig faktiskt!
Oj, vad mycket fina volvobilar! Så himla fina så man skulle kunna tro att dom rullat ut från bandet samma dag! Dom flesta bilarna fick man ju inte röra och allra minst sitta i men det fanns även några som man kunde få testa…
Leon kanske kör omkring med en sådan här när det blir dags? Vem vet…
Eller blir traktorförare. Det har han ju redan testat på hemma hos farfar som har en alldeles egen traktor…
Vem vet busschaufför kanske är något…
Brandkåren vill ju annars dom flesta grabbar jobba på 😉
Och då kan morfar vara med och hjälpa till lite 😉
Två rattar skulle kanske vara praktiskt?
Det blev en liten fika, när vi museat oss klart, innan hemfärd. NÄR JAG I fredags höll på att svabba gästtoan ringde det på dörren. Eftersom det aldrig, nästan i alla fall, ringer på vår dörr så blev jag så klart förvånad och när jag öppnade höll jag på att svimma! Vem står där med världens bredaste smil om inte Leon och Steffanie! Vilken överraskning! Och jag som längtat så!
Det blev kortis ut i solen… Jo, det var visserligen soligt men kallt som attan så det blev ingen lång stund innan vi tog oss in i stugvärmen igen.
När det var dags att möta upp morfar vid busshållplatsen så gick vi alla tre i samlad trupp. Morfar blev så klart jätteglad – det är minsann bara när Leon är här som han blir mött efter avslutad arbetsdag!
Det visade sig förstås att hela familjen visste om att Leon och Steffanie skulle överraska mig – alla utom jag 😉 Men det var så kul så det får dom gärna göra ofta… |
|||||
|
Copyright © 2021 Angelas dagbok - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||||
Senaste kommentarer