Isande kall vind

SOLEN HAR STRÅLAT i stort sett nu varenda en dag men vinden, det blåser ganska så rejält, ar kall som attan.

Men livet rullar på och jag är inne i puréfasen nu. Jag bunkrade upp med barnmatsburkar redan innan operationen för jag visste ju inte hur jag skulle må eller om jag skulle orka laga mat. Med facit i hand hade jag mycket väl kunnat fixa ”egen” mat. Men högen med barnmatsburkar minskar och jag är nu inne på slutetappen.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om vikten! Där minskar det inte ett gram. Nu har jag varit så sur de sista dagarna på den uteblivna viktminskningen så jag går omvägar förbi vågen 😉 I morgon är det dock tre veckor sedan operation så jag får väl våga väga mig då 😉

För övrigt fattar jag inte vad dagarna tar vägen? I och för sig så tar rehabpromenaderna några timmar per dag men ändå!?

I dag har vi i alla fall fått gjort lite annat än rehab 😉 Vi har varit i väg och klippt klorna på Boris, visserligen inget han var lycklig över men…

Sedan har vi tillbringat mycket tid i trädgården trots ishavsvinden. Jag har ogräsbehandlat mellan alla plattor på fram- och baksidan. Tanken var väl att vi skulle fixa med utekrukorna och plantera också men krafterna tog slut efter ogräsbehandlingen. Nåja, vi fick mycket frisk luft och Boris letade upp en solig plats i lä så han var nöjd ändå 😉

Jag mår fortfarande oförskämt bra och upplever absolut inga nackdelar. Dock upptäckte jag i dag att det största av titthålen inte läkt ihop…? Jag har bytt plåster i dag och det var då jag såg att det ”glipade” rejält. Vet inte om jag ska ha is i magen eller kontakta vårdcentralen. Vi får se hur det ser ut nästa gång jag byter plåster.
Sedan kan jag väl inte påstå att orken är i kapp ännu. Eller så gör jag helt enkelt slut på all energi under rehabpromenaderna?

Nu längtar jag till dess att jag kan börja träna lite igen på gymmet. Det kanske kan få viktminskningen att ta fart eller åtminstone börja?

I morgon måste jag börja packa in allt i husvagnen. Vi hämtade hem den i söndags från vinterförvaringen men i dag orkade jag inte.
På torsdag måste det i alla fall vara klart för då drar vi till Malmö 😉
Då ska vi även ”lämna tillbaka” Boris till sin kära matte och husse eftersom vi ska stråla samman allihop och även Peters föräldrar och syskon i Malmö. Det blir nog lite konstigt till en början men samtidigt så funkar det ju inte att ha Boris här efter påsk då jag ska börja jobba igen.
Konstatera kan man dock att rehabpromenaderna inte hade blivit av i den utsträckning som det blivit utan honom. Så jag är honom evigt tacksam för den här tiden. En bättre personlig tränare har jag svårt att föreställa mig 😉
Faktum är att vi har gått 12,4 mil fördelat på 45 promenader i mars – det hade jag inte gjort utan Boris!
Och sedan har vi ju faktiskt cyklat näst intill 1,5 mil också 😉

4 kommentarer tillIsande kall vind

  • Du skall se att det vänder och du börjar gå ner i vikt.
    Ha en trevlig tisdag
    Kram

  • Oj det måste du kolla upp. Blivit nån slags non-union där? Ring vc och fråga om råd!!

  • Eva-Lena> Ja, vi får hoppas det. Kanske kan det hända lite när jag får börja träna igen? Jag sköter min mat perfekt så det är klart att man undrar vad felet är! Nåja, nu är et bara en vecka kvar till jag kan börja så smått på gymmet igen 😉 Tack för uppmuntran det värmer!

  • Anna> VC tyckte att såren såg jättefina ut när jag tog bort agrafferna så jag ska väl inte bli hysterisk så lätt. Bara det att jag inte såg sjuksköterskan plåstrade om då jag låg ner 😉
    Nu har jag ju satt på nytt plåster så jag ska avvakta och se vad som händer till jag byter nästa gång. Är det inte bättre då så ringer jag dem. Kram!

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>