NÅGONSTANS DJUPT DÄRINNE finns en bild som aldrig försvinner och någonstans inom mig står en dörr på glänt.
I dag öppnade jag den på vid gavel och tog årets härligaste promenad – som jag längtat…!
Med blå himmel, solsken och en pirrande känsla av förväntan kändes det som jag vaknade för första gången i år 
Och inte bara jag – Getterön tycks släppa vintern…
Jag var nästan ensam med undantag för två fiskare och förstås massor av fåglar
Långt där borta…
Känslan över att vara här och nu går inte att förstå om man inte älskar detta
Nä, den sinnesro och livskvalitet jag känner här mitt på jorden mitt under solen, går inte att förklara den måste upplevas…
Man blir glad. I hela kroppen…
Fri som fågeln är en känsla som slår mig!
Ser underbat ut
Skaffa en årsplats! Och därmed basta!
Jag drömmer om att vi kan skaffa husvagn och ställa där också. Då kunde vi koppla ihop dem så som Conny och Helen gjort!
Fantastiska biklder! Förstår dig verkligen – och håller med Steffanie när hon säger att ni ska skaffa plats igen!
Eva-Lena> Det är det – garantier på det
Steffanie – Gör ni det kan jag säkert få Woffegubben med på årsplats. Då, med Leon i faggorna, skulle han inte kunna säga nej
Skynda er nu…
Snurran> Tack! Ja, jag tvekar inte en sekund – skulle kunna bo här året om men kanske inte i husvagn då
Det är mannen jag delar möbler med som inte vill ha årsplats längre … och att vara här varje helg med en sur gubbe…ja, du kan ju tänka dig själv 