Det kom ett sms…

Tack gode Gud för att jag lever under den här tiden då tekniken gör det möjligt att få ”följa med” trots att man bor trettio mil i från varandra. Å andra sidan blir jag helt sjuk när jag ser hur han växer och jag är trettio mil bort. Jag längtar mig fördärvad! Känns som om jag missar hela uppväxten 😉

För övrigt är arbetsveckan nästan slut…jag ska jobba på söndag med uppgradering av vårt system. Men just nu har jag bänkat mig i vardagsrummet, vilket inte är likt mig, och tänker inte göra något vettigt mer i dag 😉

I morse när klockan ringde hade jag kunnat betala en miljon för att få sova vidare! Och i morgon kommer ingen klocka att skrälla så då kommer jag som vanligt att vakna ”före fan får på sig tofflorna” – typiskt! Jag funderar på att ställa klockan på 04.30 (som är min vanliga väcktid) och sedan stänga av fanskapet med ett stort leende. Då kanske jag kan sova så länge som jag helt säkert behöver 😉

Förutom att jag haft en blixtrande huvudvärk största delen av veckan så har den varit bra. Med tre styrkepass och lika många spinningdito får jag vara nöjd. Några ”powerwalkar” har det också blivit och jag inser att jag helt enkelt få dra ner ambitionen på träning för att få det här med livet att fungera också.
Jag vet att jag borde, och för all del måste, börja löpträna men jag hoppas att lusten ska infinna sig och sedan löser dig resten med automatik…

Men nu, när jag sedan några veckor tillbaka har tränat måndag, tisdag och onsdag, har jag skaffat mig (o)vanor som att koppla av med ett korsord, lägga mig tidigt, titta på TV eller helt enkelt inte göra något alls – och fy sjutton vad det är skönt!

4 kommentarer tillDet kom ett sms…

  • Låter inte bra med så mycket huvudvärk! Nu blir jag orolig.

    Tycker inte du ska ställa klockan imorgon, för då lär du väl inte somna om bara för att du kan.

    Kram!

  • Angela

    Steffanie> Nej, man kan börja undra över huvudvärken? OK, jag försöker sova ut utan klocka då 😉

  • Jag tror också att det där med att dra ner på träningen är en bra idé. Man orkar inte hur mycket som helst under en för lång tid. Jag har tränat 10 dagar i rad, inte alls så mycket som du, men mycket mer än vad jag gjort tidigare. Igår sa jag bara NEJ, jag orkar inte mer! Behövde en vilodag och det var jätteskönt. Igår kom 3 nya korsordstidningar i brevlådan (LyckoKryss, Bra Korsord och Korsord för alla) så några sysselsättningsproblem i helgen lär jag inte ha… Fast jag ”får” inte börja med dem förrän de 2 gamla är färdigtlösta…
    Cornelia väckte mig kl 6 idag, trots att jag gick och la mig klockan 2. Inte alls snällt. Fast jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag sov 2 h på soffan mellan 20 och 22, så lite mer sömn har jag fått… Kram!

  • Lena> Ja, man vill väl mer än man klarar – det är nog bara att konstatera. I mitt fall är inte problematiken den att jag inte orkar utan mer av den karaktären att jag inte hinner med något liv utanför träningen 😉 Då hamnar man i en ond cirkel och har mest dåligt samvete hela tiden i stället. Så här känns det varje höst när jag har slappat från gymmet hela sommaren och visserligen ägnat mig åt annat som t ex cykling och många och långa promenader. Det gäller att hitta balansen nu och vad som är genomförbart 😉
    Ha nu en skön helg med korsord! Jag tänkte ge mig på att putsa fönster nu…

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>