Alpe d’Huez

DET VAR 8,2 MINUSGRADER NÄR JAG steg upp vid 07.30!!! Funderade ett tag på om jag verkligen skulle gå till gymmet i dag? Men när lallat runt lite och gjort morgontoan samt packat ryggan hade det redan sjunkit till mins 7 grader så det avgjorde saken.

Solen lyste med sin frånvaro men långt där uppe, ovan molnen, ligger den på lur. Kanske kan jag få se den på väg hem…

Spinningsalen är som vanligt, på söndagarnas alpcykling, fullbokad och här gör sig hugade spinnare redo…

Lite tekniksnack är oundvilkigt 😉

Och Stefan, vår ortoligt duktiga spinningledare och min gode spinningkamrat Stefan småsnacker också lite. Teknik kanske?

Det tar inte många minuter innan tröjan åker av 😉

Som vanligt var det en fantastisk klättring upp till Alpe d’Huez. De sista 28 minuterna är mesta tiden cyklingen ståendes och då gäller det 😉 Tramp, tramp, runt, runt, håll in magen, lätta händer på styret och knäna en aning inåt…

På vägen hem hade jag hoppats att solen hunnit fram men molnen är nog för tjocka i dag. Jag smet undan från allfarvägarna och tog en liten ”senväg” genom skogen för att komma i från asfalten. Det var det värt för jag hade sällskap stora delar av tiden. Först ut var två hästar som uppskattade att jag stannade till och ”snackade” lite…

Och gårdens katt och jag löste också en del av världsproblemen…

Och solen? Ja, man anar den långt där uppe men den vill sig inte riktigt…

Men vem klagar? Det var fint ändå…

Senvägen blir en kilometer längre men vad gör det om hundra år. Nu vankas det middag här.