DET VAR EN TUNG KILOMETER att simma i dag. Jag fick veta av en simborgarkompis att min bäste simborgarvän inte finns bland oss längre. Han har förgyllt mina tidiga morgnar på Valhalla många gånger genom sitt goda humör och en makalös förmåga att få in ett passande skämt eller komplimang som gjort att livet helt plötsligt kännts riktigt drägligt.
Vi har pratat och skojat med varandra i över tio års tid – och nu finns han inte mer! Mina tankar går till hans fru, som också varit med och simmat varje dag, som nu står där helt ensam efter ett helt liv tillsammans.
Det är bara för sorgligt!
Åh, vad tråkigt… Jag vet ju att du många gånger har skrivit om hans härliga kommentarer… Jättesynd… *KRAM*
Åh nej så sorgligt 🙁 *kram*
Näe, är det sant! :´-(
Usch, jag blir alldeles ledsen själv av att läsa detta, han var ju en så färgstark person. 🙁
Fy vad ledsamt och sorgligt.
Nej vad tråkigt..Mina tankar går både till hans fru och dig.. *kram*