Vad tar tiden vägen

NU ÄR DET SÅ IGEN! Att jag inte hinner att uppdatera hur gärna jag än vill! Nåväl jag bloggar väl, min vana trogen, en eller flera dagar försent och börjar med gårdagen som var lite spännande.

Dels så var jag på mitt livs första BodyStep-pass och vad ska jag säga…det var jätteroligt men som alltid när det gäller koordination och stegkombinationer så funkar det bara inte för mig! Jag är som en elefant i ett glashus. Ligger ständigt några steg efter de andra – men för all del – jag gör så gott jag kan och kämpar på och det var himla roligt!

Just det här passet var för bara xtravaganzare så det varpå sin höjd två till tre experter förutom instruktören då, så jag var inte ensam 😉

Just dom här extrainsatta passen för bara oss är så himla roliga och prestationskraven något lägre. Vår instruktör var himla gullig och hon tog allt mycket lugnt och fint när hon visade oss hur vi skulle göra. Nu hjälpte det ju knappast för min del men som sagt…

Efter stepen var det en god stund över innan första gruppträffen i LifeTime så jag ställde mig en timma på löpbandet. Först sprang jag 3 km och sedan gick jag, i rask takt, nästan lika långt.

Första träffen visade sig vara en del, faktiskt de flesta, från ”gamla” xtravaganzagänget och några helt nya. Det är Jonna som är vår konsulent och det kan ju bara bii bra. Det var det också och nu väntar nya läxor till nästa gång. Men dessförinnan ska jag ha min andra individuella träff vilket blir nästa fredag, alltså 14/12.

Efter jobbet hade jag först årsmöte med vår Friskvårdsförening. Och det bjöds plockmat och champagne (det var första årsmötet då vi startade för ett år sedan) och vinstdragning för alla som hade genomfört vår egen klassiker. OCH tror ni inte på tusan att Woffegubben vann ett av förstapriserna som var på 2 500 riksdaler! Jag blev tvungen att ringa hem och gratta sjuklingen som inte ens kunde vara med. Jag, som inte vann något endaste, tröstar mig med att man kan inte ha tur i både kärlek och spel 😉

Sedan…

Hade jag till en början bokat in ett spinnigpass men ångrade mig då jag insåg att jag måste ta kvällen för att packa och förbereda min resa till Malmö. MEN så var en av uppgifterna från gruppträffen i går att vi skulle skaffa oss en träningskamrat bland deltagarna och coacha varandra. Tina, som blev min kompis och en tjej med mycket krut, tyckte att vi skulle gå på poweryoga i kväll. Eftersom detta ingår i läxan så tackade jag ja… Tina vet ju att jag är smidig som ett kassaskåp så detta var en riktig utmaning. Poweryoga en hel timma! Men, jag säger som jag brukar – det var kul ändå. Det är så fantastiskt på det här gymmet så jag slutar aldrig att förvånas. Instruktören var otroligt duktig och trots att jag inte kan böja min lekamen så som man borde så är jag nöjd med kvällens pass.

Nu ska jag packa inför morgondagens resa med tåg till Malmö och har jag tur så är Woffegubben så pass kry i morgon bitti så att han kan komma med till jobbet. Annars får jag helt enkelt ta bussen för bilen kan ju knappast stå kvar i stan ända till söndag…

Den som lever får se och blir det buss – ja, då får ju det gå också 😉

9 kommentarer tillVad tar tiden vägen

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>