Det finns tillfällen

DÅ JAG IRRITERAR MIG ÖVER MIN ENVISHET…

Men, i dag, när jag sprang ut på en liten joggingtur på Hörnmosserundan slogs jag av att det är en himla tur att jag så enträget och envist jobbat vidare på det här med kondition och hälsa.

Det tog mig i dag 30 minuter och 34 sekunder och, nu låter det som om jag skryter, med en medelhastighet på 8,1 km/timme samt en max på 10,4 och det utan att jag kände det allt för ansträngande.

Nu låter det nog som om det här inlägget är för Klubben För Inbördes Beundran – men låt så vara i så fall. Det är inte länge sedan alls som jag över huvud taget inte kunde springa hela sträckan som är 4,2 km. Och det fanns en tid, inte heller så långt borta, som jag hade tränat upp så jag orkade springa hela sträckan men det tog närmare 40 minuter.

Vad jag egentligen vill säga är att jag är så glad över att jag lyckats bestiga detta berg med en kondition som var på noll när jag började. Det går om man är tillräckligt envis och dum 😉

Jag springer sakta och det kommer jag nog alltid att göra – men målet för mig är inte att springa fort utan att kunna springa över huvud taget! Någon tävling där man springer på tid ska jag ändå aldrig göra men motionslopp av olika slag där tiden inte är det viktiga utan just det faktum att man rör på sig – ja, det ska det bli även fortsättningsvis.

Efter joggingturen var det så dags för dagen ”tillsammansaktivitet” som i dag, för första gången, var badminton. Jag ringde i morse och bokade en bana för oss och sedan väckte jag herrn i huset med en present som svårligen kunde dölja vad den innehöll 😉 Nämligen två badmintonracket och ett helrör med bollar. Detta har jag funderat på ett tag, ända sedan jag provspelade med xtravaganzagänget, och nu blev det alltså av.

Vi hade jättekul och vi spelade dryga timman. Utan att någon av oss kan en endaste regel om hur man egentligen spelar. Men vi slog och slog och några bollar hamnade åt helv… fel men kul hade vi 😉

När jag sedan summerade så hade vi avverkat 1 timma och 9 minuter, 1,2 km i rörelse samt 235 kcal!

När vi åkte hem sade Woffe:

– Det här får bli vår lördagstradition i fortsättningen…

Nu ska jag angripa spisen för lite middagar. Det blir inga bilder i dag för jag ska nämligen tillaga chevrelasagne och det har jag ju redan dokumenterat här.

Sedan blir det en zucchinigratäng och det är heller inte nytt i denna blogg för det finns redan här.

I morgon har jag planerat att göra en fiskrätt så då kanske det kan komma lite bilder 😉 Men det beror förstås på hur det går uppgraderingen jag ska göra i morgon. Tar det för lång tid i anspråk så jag blir kvar på jobbet för länge, typ från 07-20, så blir det nog rester från i dag. Men den som lever får se!

6 kommentarer tillDet finns tillfällen

  • OM det nu låter som skryt så LÅT det då vara skryt! 😀 Jag tycker du är jätteduktig, jag vet precis hur svårt det är att jobba upp konditionen – och tyvärr vilken färskvara den är.. :-/ Jag tycker du gott kan fortsätta att skryta om dina framsteg, det är alldeles för få som gör det! Ha det gott! *kram*

  • Å vad kul det låter att spela. Motion man får utan att tänka på det är ju den bästa! Och visst håller jag med dig, du har gjort ett jättebra jobb med din kondition! Heja mamma!

  • Bim

    Vad kul att det var så kul! Och att ni tyckte det båda två! 🙂

  • Snurran> Tack! Det är alltid skönt att ha någon gelike som vet vad man pratar om. Vi kanske skall bli medlemmar i KFIB båda två 😉

  • Anna> Det är jättekul att jag får med mig Woffe och att han också tycker det är kul. Han vill ju inte gå med mig på gym längre och då blir det inte så mycket vi gör tillsammans så det här är ju prefekt…Tack för beröm 😉

  • Bim> Ja, det är kul att göra något tillsammans. Jag lägger ju så mycket tid på gymmet där Woffe inte vill delta men det här är ju en öppning 😉 Kvinnans list du vet…

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>