Ögonblick räddade undan glömskan, del 1

MIN lillebror, Harry, gifte sig med sin Anette och vi var förstås bjudna på bröllop. Dom gifte sig i Ölmevalla kyrka som ligger i Åsa, tror att det kan ha varit i mitten på 80-talet. Harry och Anette bodde då i Åsa där dom köpt hus.

Kyrkan är så vacker och det var ett fint bröllop där inte många ögon var torra. Anna var ju ganska liten och hade tusen frågor om allt i kyrkan. Det finns änglar som hänger ner från taket i långa stänger och dessa gjorde henne mycket konfunderad. Jag fick tysta henne flera gånger under bröllopsakten för hon ville ha svar på allt. Gör det ont på änglarna när dom hänger där? Är dom inte riktiga? Varför måste jag vara tyst?

Efter akten var det fest hemma i deras hem. Det var både goda vänner och släkt så huset blev fyllt till brädden men vi hade jättetrevligt.

Min pappa, som vi inte hade träffat på många år, var där förstås och blev lite på snusen. Som vanligt gick munlädret igång på honom och det slutade med att han lovade Anna att hon skulle få en häst av honom. Anna hade börjat rida och gick in för det till hundra procent (som allt hon engagerar sig i) så hon blev förstås salig. Jag försökte förklara för henne att det bara var på

4 kommentarer tillÖgonblick räddade undan glömskan, del 1

  • Å.. så var det ja… jag minns det faktiskt svagt. Att han faktiskt lovade och ett löfte är ju ett löfte. Ordnade inte Leif Lukas åt mig sedan, den ständiga räddaren? 🙂

  • Anna> Jo, fast några år senare.

  • Snurran

    Tackar allra ödmjukast för att jag har fått läsa om ditt liv!Måste säga att du skriver väldigt målande-särskillt om dina första år!Jag är ju inte född förrän 10år senare,men kan ändå förnimma känslan av din barndom,på många sätt väldigt olik min men ändå så fantastiskt lik!

  • Snurran> Tack, det var verkligen roligt att höra och att höra ifrån dig 🙂 *Kram*