Ska det vara så här

Nu har lilla Monsterbarnet och kamrat Jenny åkt hem och jag känner mig helt tom och innehållslös igen. Ska det vara så här varje gång barnen kommer hem och åker igen? Och i så fall varför?

Jag menar…vad är det för nytta med att dom blir stora och flyttar hemifrån och skapar sig ett eget liv om man som förälder ska vara helt tom invärtes efter varje besök. Egentligen borde man ju känna en stor frihet över att inte ha någon att passa upp på och ingen som väntar sig att man kommer hem i tid efter jobbet.

Nåja, livet är outgrundligt och därmed får man väl acceptera att man är som man är när man nu inte blev som man skulle!

8 kommentarer tillSka det vara så här

  • Ahhh men det är nog så det ska vara…. då stannade vi lagom länge! 😉

    Tack för besöket, det har varit superskoj! 🙂

  • OKEYDÅRÅ

    Hälsa Jenny så gott från oss gamle!

  • olle

    Det blir värre sen, när barnbarnen som terroriserat er en längre, har åkt hem. Då känns livet som ett stort svart hål.

    Nå’t att se fram emot!

    olle

  • Ja om man nu någonsin får några barnbarn 😉 Det ser mörkt ut vill jag mena! Roligt att höra ifrån dig!

  • Slutklämmen var en underbar formulering – och livsfilosofi. Den skall jag spara på.

    Men frågorna kan jag inte svara på. Jag har ju inga barn. Men kan känna igen mig i att vilja vara i närheten av dem jag älskar mer än jag hinner.

    Men samtidigt tycker jag att är det roligt även när de fått uppleva något annat än ens egen svada och har något nytt att berätta och kan visa att de vill dela med sig till mig… Det är rätt go bekräftelse… 🙂

  • Tack Linda!

    Du har så rätt! Förmodligen skulle jag känna helt annorlunda om vi var i närheten av varandra hela tiden. Jag menar man minns ju, om man anstränger sig lite, alla de tusentals strumpor, ryggsäckar och annat bråte man plockat upp från golvet! Men det blir så här varje gång och det är lika bra att acceptera. Vore kanske ändå värre om man inget kände alls när dom åkte hem – hualigen hemska tanke!

    Monstermamman

  • Anneli

    När jag läser era kommentarer får jag nästan dåligt samvete.Jag har kommit på mig själv med att önska att barnen redan hade flyttat hemmifrån trots att de bara är 13 och 15 år.Men det klart, jag är mitt inne i ”är maten klar?, var är mina byxor? Försvinn!, Du har ju inga muskler, bara celluliter!”-åldern. För att åtgärda det senaste var jag ute och sprang idag och i morgon ska jag till gymmet…

  • Lugn bara lugn…om du inte blir av med dem i tid kan man alltid passa på att byta lås någon gång när dom inte är hemma 😉

    Kram Gela