Phew vilken natt!

Vid 23-tiden i går kväll gav vi upp vårt trygga stillastående på rastplatsen och gav oss ut i den sanna verkligheten längs Autobahn igen. Då hade vi hört på nyheterna att man hade släppt på trafiken igen. Och det gick med skaplig fart utanför rastplatsen tyckte vi som kunde studera det på nära håll. Problemet visade sig dock vara att det var bara ibland man kom upp i de farter som vi uppfattade som skapliga.

Hujedamejjen säger jag bara, tänk att råka ut för detta till och från! Vi är, har vi konstaterat, lyckligt förskonade på våra breddgrader och ska väl inte gnälla mer (åtminstone inte på ett tag) när vi på morgonen kommer fem minuter försent till simhallen för att det tjocknat till i trafiken i höjd med Tingstadstunneln.

Nåja, för att göra en lång historia kort så kom vi åtminstone precis förbi Hamburg och då var klockan 01.00 så vi stannade på första bästa rastplats Hasselhöe och, Gud förbjude det, för att övernatta. Man har ju både hört och läst om alla sorters vägrånare på och kring dom stora vägarna som leder vidare ut mot Europa.

Vi vaknade bägge två i morse strax före åtta och hade både husvagn och bil där dom förväntades vara. Alltså klarade vi oss från alla hemskheter och kommer på så vis inte att stå med i tidningen i dag heller. Jag hade, måste jag villigt erkänna, svårt att somna och det berodde inte bara på den tropiska värmen utan en stor portion oro och ett himla bröl från motorvägen samt en och annan långtradare som fick för sig att starta och ge sig i väg mitt i natten. Samma elände upplevde Wolfgang. Men vi vaknade trots detta utsövda och relativt pigga. Tilläggas bör att vi fått säkra rapporter om att gårdagen var årets varmaste dag sedan mannaminne så man behöver ju inte förvånas över att vägarna mer eller mindre har smällt bort i värmen.

Eftersom vårt förråd av bröd och lättförtärd mat hade sinat under det