På resande fot igen

Det blev ett drama utan dess like för oss då vi skulle koppla på husvagnen på bilen för vidare färd. DET gick bara inte i det lutet vi stod utan vi fick kontakta receptionen och därmed få traktorhjälp att få vagnen på slät mark.

Campinglivet kan kännas lite tungt ibland därom råder ingen tvekan men vi kom i alla fall i väg vid 12-snåret och siktade nu mot Villach i Österrike.

Vi snuddade alltså Vienna och Venezia men avstod att krångla oss in i dessa bägge städer. Fortsatte alltså på motorvägen som i sig var en upplevelse. När vi närmade oss Österrike tornade bergen upp igen och därmed började också tunnlarna. Man har alltså borrat och sprängt sig igenom detta bergsmassiv så att man nu kan köra relativt bekvämt hela vägen.

Det var en massa tunnlar men som tur var, var dom av något bättre kvalitet än dem vi upplevde runt Gardasjön.

Jag är inte längre förvånad över det pris man får betala för att åka på dessa vägar. Tänk vad möda och pengar detta måtte ha kostat. Vi har alltså betalat mycket pengar, tror att det är mellan 500-700 kronor hittills bara i vägavgift.

Nu har vi stannat för i dag och är alltså åter i Österrike, denna gång sydost om Innsbruck, i Villach.

Vi tittade ut en campingplats i vår alldeles eminenta campingbok och bestämde oss för en som ligger vid en sjö. Stället heter Arneitz strandcamping och ligger vid en sjö som heter Faaker See. Nu vågar jag knappt skriva mer hur dyrt det är att campa i detta land. På denna camping får vi betala 347 kr/dag men å andra sidan var receptionen mer lik Grand Hotell än en camping. Och infarten till själva campingen påminde mer om Las Vegas än Österrike. Detta har vi dock ännu inte utforskat men det ska väl bli tid till det också.

Det uppstod som vanligt problem med att få husvagnen på plats men det dök upp, som gubben i lådan, tre äldre herrar som var mycket snälla och hjälpsamma. Det slutade med att vi helt enkelt blev tvungna att koppla bort bilen för det gick inte ta sig runt ett hörne men med den proffshjälpen vi fick så var det inget bekymmer. Woffe körde runt kvarteret med bilen och jag samt de tre vänliga herrarna hjälptes åt att med handkraft placera vagnen så att vi åter kunde koppla på bilen. Därpå valde vi en annan väg på inrådan av herrarna och se det gick ganska bra. Väl på plats dök det upp ytterligare tre vänliga herrar som hjälpte oss att få in vagnen på den plats vi blivit tilldelade.

OCH det är skapligt rakt. I natt ska vi alltså inte behöva sova i en skidbacke och det bästa av allt …. vi har tagit av cyklarna innan vi körde in

6 kommentarer tillPå resande fot igen

  • Å vad roligt det är att läsa dagboken! 🙂 Vad jobbigt med husvagnen som inte gick att koppla på… tur att det gick bra till slut i alla fall! 🙂 Här hemma rinner livet på och vi saknar er! 🙂 Kram!!!

  • Ja, ibland tänker man att ALDRIG mer men det går snart över som sagt 😉

  • Vad hjälpsamma alla är varthän ni kommer!

  • Britt-Marie (Bim)

    *Garvar* Jag har alltid drömt om att semestra med husvagn! Men det vete f*n nu, när jag har läst allt besvär ni har på varje camping! Nej, jag skämtar bara, allt underbart ni ser och upplever verkar väl kompensera era ”små” besvär! Ska bli kul att läsa i kväll vad ni har upplevt i dag! Massor med kramar från Britt-Marie! 🙂

  • BIM – Åhh, det finns så mycket annat som kompenserar det jobbiga så det ska du inte ens lägga på minnet. Alla underbart snälla människor till exempel som hjälper till i alla lägen. Det skulle vara jättekul om du och familjen var ute och campade…kanske skulle vi träffa på varandra 🙂

  • Steffanie – Ja, visst är det fantastiskt att världens alla hörn innehåller glada, goa, snälla och omtänksamma människor som är villiga att räcka ut en hjälpande hand trots språkbarriärer och annat som skiljer oss åt!